Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.
 

Ja det måste kännas jättejobbigt att inte få ha kontroll själv utan andra bestämmer.
Vad är de sura för? Kram.
För allt möjligt. Typ att jag inte pratar och att jag inte äter och att jag mår skit och jag inte vill göra nåt och allt sånt. Och att jag tycker att dom gör saker fel och blir ledsen och tycker att dom sviker och luras men det får jag inte tycka heller.
 
För allt möjligt. Typ att jag inte pratar och att jag inte äter och att jag mår skit och jag inte vill göra nåt och allt sånt. Och att jag tycker att dom gör saker fel och blir ledsen och tycker att dom sviker och luras men det får jag inte tycka heller.
Jag förstår, så jobbigt. Blir det några blöta hundpussar snart? 🐶 Det skulle ju vara något att se fram emot. :heart
 
Jag förstår, så jobbigt. Blir det några blöta hundpussar snart? 🐶 Det skulle ju vara något att se fram emot. :heart
Nej ska inte ha några permisoner alls på hela helgen. Så blir inga hundar eller nånting. Så är väl ett bra straff säkert.
 
Nej ska inte ha några permisoner alls på hela helgen. Så blir inga hundar eller nånting. Så är väl ett bra straff säkert.
Förstår att det känns som ett straff, men de tycker nog det är bäst att vänta lite nu när du har mått sämre sista dagarna. Det vänder nog snart ska du se, så kan du få krama hundarna sen igen. :heart
 
För allt möjligt. Typ att jag inte pratar och att jag inte äter och att jag mår skit och jag inte vill göra nåt och allt sånt. Och att jag tycker att dom gör saker fel och blir ledsen och tycker att dom sviker och luras men det får jag inte tycka heller.

Men fy då, förstår att du är uppgiven! Du mår ju inte dåligt med flit. :heart Är dom verkligen sura på dig för att du blir ledsen? Inte bra i så fall.
 
Är du säker på att de är sura för att du blir ledsen, eller tänker du att det är så/tolkar du situationen så?

Låt mig förklara hur jag menar: vi läser alla av situationer på olika sätt. Beroende på våra erfarenheter tror vi att vi vet vad andra tänker. Men innan vi frågar/de andra säger, så är det faktiskt bara vår uppfattning om hur det är. Det kan stämma, eller så gör det inte det.

Många konflikter i livet uppstår när man tror att man vet vad nån annan tänker, men så visar det sig senare att den inte alls menat det man trott.
 
Är du säker på att de är sura för att du blir ledsen, eller tänker du att det är så/tolkar du situationen så?

Låt mig förklara hur jag menar: vi läser alla av situationer på olika sätt. Beroende på våra erfarenheter tror vi att vi vet vad andra tänker. Men innan vi frågar/de andra säger, så är det faktiskt bara vår uppfattning om hur det är. Det kan stämma, eller så gör det inte det.

Många konflikter i livet uppstår när man tror att man vet vad nån annan tänker, men så visar det sig senare att den inte alls menat det man trott.
Nej jag är inte SÄKER men det är iallafall så det verkar. Men även ifall jag skulle fråga så skulle dom ju inte säga att dom är sura även om dom är det.
 
Jag förstår att du känner det som att hela världen är emot dig just nu. Det är helt okej att känna så. ❤️

Jag har tidigare läst dina trådar utan att skriva något själv. Men jag vill att du ska veta att jag också är en av de som tycker att du är en fantastisk, fin och klok tjej. Jag har sagt och gjort saker i mitt liv som jag ångrar och varit med om situationer där jag i efterhand önskar att jag hade reagerat annorlunda. Bland annat med en äckelgubbe i Spanien. Det jag vill få sagt med det är att INGET du har gjort eller sagt kommer att ändra på hur jag ser dig; stark och fin och fantastisk och klok och omtänksam och en överlevare. Att du just nu inte alls känner dig som jag ser dig är helt okej. Man får vara ledsen, arg, besviken, rädd och uppgiven och du om någon har all rätt att känna så.

Jag hoppas verkligen att du återigen kan känna att du får vara precis den du är, och att du kan skriva om vad du vill här. INGENTING du skulle kunna göra, eller har gjort, skulle få mig att för ens en sekund tycka att du är äcklig, och då har jag ändå väldigt livlig fantasi.

Du duger som du är, precis hur du är och behöver aldrig bli någon annan ❤️
 
Det här låter säkert jätte konstigt men jag vill ändå försöka skriva lite om det. Men ja det är att det känns som att jag inte finns. Eller jo jag skriver ju så alltså så finns jag men att det är bara en pytte pytte liten del som är jag. Och jag kan inte få fram nånting till nån annan eller ha dom tankarna och känslorna som jag ändå kommer ihåg att jag hade förut. Jätte konstigt men som att allt är helt av stängt.
Som typ allt som jag har gjort så jag vet att jag BORDE ha dåligt samvete för mina föräldrar att jag gör dom jätte oroliga. Men det är som jag inte bryr mig. Och hade det varit kanske en vecka sen så hade jag blivit jätte arg ifall jag inte fick ha NÅN permison och inte får träffa hundarna eller ponnysarna på jätte länge. Men jag känner INGENTING liksom utan att det är skit samma för mig.
Och har andra dåliga och äckliga saker i huvudet men jag bryr mig inte om dom heller. Så jag kan liksom tänka alla orden och meningar som har hänt men ändå kommer det inga känslor alls som att allt sånt är helt dött.
Så jag typ vet att jag egentligen vill ha känslor men ändå så vill jag inte. För det enda jobbiga med dethär är att jag inte är HELT död så kan inte stänga av allt HELT men annars så känns det ju bara ingenting. Så är iallafall inte rädd att dö nu mera men alla tycker ju inte det är så bra heller.
 
Det här låter säkert jätte konstigt men jag vill ändå försöka skriva lite om det. Men ja det är att det känns som att jag inte finns. Eller jo jag skriver ju så alltså så finns jag men att det är bara en pytte pytte liten del som är jag. Och jag kan inte få fram nånting till nån annan eller ha dom tankarna och känslorna som jag ändå kommer ihåg att jag hade förut. Jätte konstigt men som att allt är helt av stängt.
Som typ allt som jag har gjort så jag vet att jag BORDE ha dåligt samvete för mina föräldrar att jag gör dom jätte oroliga. Men det är som jag inte bryr mig. Och hade det varit kanske en vecka sen så hade jag blivit jätte arg ifall jag inte fick ha NÅN permison och inte får träffa hundarna eller ponnysarna på jätte länge. Men jag känner INGENTING liksom utan att det är skit samma för mig.
Och har andra dåliga och äckliga saker i huvudet men jag bryr mig inte om dom heller. Så jag kan liksom tänka alla orden och meningar som har hänt men ändå kommer det inga känslor alls som att allt sånt är helt dött.
Så jag typ vet att jag egentligen vill ha känslor men ändå så vill jag inte. För det enda jobbiga med dethär är att jag inte är HELT död så kan inte stänga av allt HELT men annars så känns det ju bara ingenting. Så är iallafall inte rädd att dö nu mera men alla tycker ju inte det är så bra heller.
När jag födde mitt första barn så förlorade jag väldigt mycket blod och var tvungen att opereras direkt. Efter operationen var jag helt borta och när jag tittade på min bebis kände jag ingenting, även fast jag VISSTE att jag BORDE känna det där överväldigande kärleken ”alla” pratar om. Jag tror att min kropp och min hjärna helt enkelt inte hade hunnit med och därför blev jag liksom distanserad till allt som hände runt. Just då skämdes jag över att jag inte älskade mitt barn och undrade vad som var fel på mig men känslorna kom tillbaka efter några dagar när jag hade återhämtat mig. Då kom också kärleken till min bebis. I efterhand har jag förstått det jag upplevde inte är ovanligt. Kanske är det något liknande för dig? Att din kropp och din hjärna behöver vila lite och därför stänger av känslorna en stund?
 
Jag funderar — och nu kan jag verkligen ha fel — men vad tror du om att du bara känner det du känner, utan att tänka att "du borde känna ditt eller datt".

Liksom försöka acceptera att JUST NU känns det så här.

Om en timme kanske du har andra känslor.

Jag tror nämligen att det inte blir bättre av att du känner press att känna något som du inte gör.

Vad tänker du kring detta? Tror du att du kan testa att släppa kontrollen kring vad du borde ha för känslor och ha de känslor du har istället?

Vi är säkert flera som upplevt olika situationer där vi tänkt "jag borde känna XX" samtidigt som vi faktiskt känt något helt annat.
Min erfarenhet är att det inte blir bättre att kämpa emot sina känslor, bättre att tänka på dem som ett slags moln som kommer seglande på en sommarhimmel. Ibland är det lätta, luftiga moln och ibland är det tunga regnmoln som drar in. Men inga känslor varar för evigt.
 
Jag funderar — och nu kan jag verkligen ha fel — men vad tror du om att du bara känner det du känner, utan att tänka att "du borde känna ditt eller datt".

Liksom försöka acceptera att JUST NU känns det så här.

Om en timme kanske du har andra känslor.

Jag tror nämligen att det inte blir bättre av att du känner press att känna något som du inte gör.

Vad tänker du kring detta? Tror du att du kan testa att släppa kontrollen kring vad du borde ha för känslor och ha de känslor du har istället?

Vi är säkert flera som upplevt olika situationer där vi tänkt "jag borde känna XX" samtidigt som vi faktiskt känt något helt annat.
Min erfarenhet är att det inte blir bättre att kämpa emot sina känslor, bättre att tänka på dem som ett slags moln som kommer seglande på en sommarhimmel. Ibland är det lätta, luftiga moln och ibland är det tunga regnmoln som drar in. Men inga känslor varar för evigt.
Fast jag har ju INGA känslor ALLS för detmesta. Så det är inte att jag tänker att jag inte får känna en sak för jag borde känna nåt annat utan att jag känner bara ingenting.
 
det är att det känns som att jag inte finns. Eller jo jag skriver ju så alltså så finns jag men att det är bara en pytte pytte liten del som är jag. Och jag kan inte få fram nånting till nån annan eller ha dom tankarna och känslorna som jag ändå kommer ihåg att jag hade förut. Jätte konstigt men som att allt är helt av stängt.
Du finns kvar där innanför. Det här är du:

"Hej igen alla, jag vill bara berätta att nu har vi kanske hittat min drömponny! :bump: Om han går igenom besiktningen så ska vi ta hem han nästa helg så håll tummarna snälla! Om det blir han så blir det en c-ponny, han är mätt till 138 cm på irland och har tävlat mycket där. Det roliga är att mamma såg inte alls lång ut på han! Vi provade en d-ponny också på samma stall och den såg hon mer lång ut på än c-ponnyn haha. Så tror inte jag kommer växa ur honom!"

Kram på dig. :heart
 
Fast jag har ju INGA känslor ALLS för detmesta. Så det är inte att jag tänker att jag inte får känna en sak för jag borde känna nåt annat utan att jag känner bara ingenting.
Det är bra om du skriver om det här i dagboken. Att du inte känner något, att du tänker på döden, känner dig likgiltig osv.

Det kan tänkas att du är deprimerad och behöver medicin för det, för att kunna må bra igen och hitta tillbaka till dig. :heart
 
Du finns kvar där innanför. Det här är du:

"Hej igen alla, jag vill bara berätta att nu har vi kanske hittat min drömponny! :bump: Om han går igenom besiktningen så ska vi ta hem han nästa helg så håll tummarna snälla! Om det blir han så blir det en c-ponny, han är mätt till 138 cm på irland och har tävlat mycket där. Det roliga är att mamma såg inte alls lång ut på han! Vi provade en d-ponny också på samma stall och den såg hon mer lång ut på än c-ponnyn haha. Så tror inte jag kommer växa ur honom!"

Kram på dig. :heart
Det där känns inte som jag alls. Alltså ja jag vet att jag skrev det när vi hade hittat O men känns som en heeelt annan värld typ och att jag inte är den personen alls nu. Så ifall jag tänker på då så känns det som jag var såå omogen då och visste typ ingenting.
 
Det är bra om du skriver om det här i dagboken. Att du inte känner något, att du tänker på döden, känner dig likgiltig osv.

Det kan tänkas att du är deprimerad och behöver medicin för det, för att kunna må bra igen och hitta tillbaka till dig. :heart
Fast jag vill inte må låtsas bra bara för jag tar nån medicin som tar bort endel känslor eller nåt. För då är det ju ändå inte att JAG mår bättre utan att det är medicin som gör ändringen då. Så skulle ju isåfall ändå inte må bättre påriktigt.
 
Det där känns inte som jag alls. Alltså ja jag vet att jag skrev det när vi hade hittat O men känns som en heeelt annan värld typ och att jag inte är den personen alls nu. Så ifall jag tänker på då så känns det som jag var såå omogen då och visste typ ingenting.
Ja, det är ju rätt längesen nu och utvecklingen går ju så fort i din ålder. Men du var iaf en glad ponnytjej och hon finns kvar där inne i dig. :heart
 

Liknande trådar

R
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har ingen aning om jag ihuvud taget får skriva en ny dagboks tråd men den blir väl bort tagen annars då an tar jag 🙃 Jag kommer...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 009
  • Artikel Artikel
Dagbok Nu skriver jag som det är. Jag behöver input och jag vill/kan inte berätta detta för någon i min närhet. En triggervarning kanske är på...
Svar
7
· Visningar
1 128
Senast: soom
·
R
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag tänkte göra en dagboks tråd här. Inte för jag har nåt jätte viktigt att skriva om eller att jag tror att jätte många är så...
2
Svar
23
· Visningar
3 793
Senast: Raderad medlem 149524
·
  • Artikel Artikel
Dagbok ..... Ungefär april-juni är de månader som jag tycker det känns bra på jobbet. Jag tror att det beror på att dagarna då börjar bli...
Svar
0
· Visningar
363
Senast: Takire
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp