Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.

 

[LiviaFilippa]

Jag vet inte hur jag ska förklara den där äckel känslan så nån fattar. Men även OM man tänker att det är bara han som hade allt ansvar och allt sånt så är det samma pinsamhet och äckel känslor om jag tänker på själva händelsen. Ska inte skriva äckliga detaljer men det är liksom att andra kanske gör vissa såna saker med nån dom är kär i och då är det kanske inte äckligt. Men dom tankarna som beskriver det i mitt huvud är jätte äckliga och att JAG har varit med om dom sakerna är jätte äckligt.
Nu kanske endel tycker det här är jätte fel men jag vill skriva dom två meningarna som är i huvudet väldigt mycket. Men det är jätte äckligt och det är själva händelsen så ifall ni tycker det är för äckligt eller dåligt att skriva om sånt så behöver ni ju inte läsa. Men vill ändå bara skriva det så OM nån läser så kanske det är lättare att fatta äckel känslan om allting.

Spoiler: Äckliga saker

Han tryckte sina fingrar i sn*ppan
Jag har haft en äcklig gubb sn*pp i munnen

Kommer säkert ångra att jag skrev det men justnu ville jag ändå få ut det och förklara varför jag känner mig äcklig om det. Och somsagt jag menar inte att alla som gör sånt är äckliga och jag VET att många tycker om såna saker med nån dom gillar. Men det är jätte stor skillnad och jag har aldrig ens varit ihop med nån eller inte ens pussat nån kille men jag har gjort såna saker med en äcklig gubbe.
Så KANSKE ni fattar varför jag känner mig jätte äcklig om det då.

 

[LiviaFilippa]

Och förlåt att jag skrev det och vet att det är ingen som vill läsa sånt men vill försöka förklara ändå. Men förlåt om nån tog illa upp eller nåt.
Och ja psykologen vet om att det är dom två tankarna som upp repas helatiden.

 

[emma-vsm]

Du behöver inte be om ursäkt att du skrev om det! Det är fint att du vill att vi ska förstå

Jag tror att det är vanligt att ha äckelkänslor efter att ha varit utsatt för något sådant. HAN är äcklig. Situationen är äcklig. Att göra sådana saker mot sin vilja är äckligt. Äckligt är nästan ett för svagt ord för att beskriva vad han gjort mot dig. Men DU är inte äcklig. Du känner vad du känner men jag kan garantera att ingen annan tycker att du är äcklig pga vad som hänt.

 

[A_NN_A]

Och förlåt att jag skrev det och vet att det är ingen som vill läsa sånt men vill försöka förklara ändå. Men förlåt om nån tog illa upp eller nåt.
Och ja psykologen vet om att det är dom två tankarna som upp repas helatiden.

Du ska inte bekymra dig om att ta hänsyn till oss som läser. Vi är vuxna och får ta eget ansvar.

Du har ingen skuld i det som hänt. Jag förstår din känsla och det är tufft att ta sig igenom. Du har tagit ett stort steg som pratat med psykologen. Du är både modig och stark och jag är stolt över dig.

 

[Motacilla]

Du blev tvingad av en vuxen man att göra saker DU inte är mogen för och inte heller ville.

En vuxen person jämställs inte med en ungdom i lagen. En vuxen person SKA VETA BÄTTRE.
Hjärnan hos en ungdom utvecklas fortfarande, och även om ungdomen själv känner sig världsvan så är det för en vuxen otroligt lätt att manipulera och ljuga för en ungdom. För unga har helt enkelt inte den livserfarenhet som vuxna har.

Att du blivit tvingad att göra äckliga saker betyder bara att du blivit tvingad. Inte att det är något fel på dig eller att du är äcklig på något sätt.

Det är ju mannen som gjort fel som gjorde de här sakerna mot dig.

Samtyckeslagen (som handlar om att göra sexuella handlingar mot nån annan) utgår från att båda personerna faktiskt vill.
Dessutom är du för ung för sexuella handlingar, det finns en speciell lag som skyddar unga under 15 år.
De här lagarna kan man inte välja om man följer eller inte. De ska helt enkelt följas, punkt slut.

Jag är fullständigt övertygad om att ingen tycker att du är äcklig.
ALLA förstår att det är mannen som gjort fel. Du har inget ansvar för vad en VUXEN gör mot dig.

 

[Andromedae]

Andra har redan sagt det bra, men jag vill bara säga det igen: Du är inte äcklig.

Det var något han gjorde mot dig. Det är han som är den äckliga, dumma jäveln. Normala vuxna har i sin "grundinställning" att man följer lagen och skadar inte andra så. Det är honom det är fel på. Det är han som borde skämmas och må dåligt för det han gjorde, det gör man inte mot någon. Speciellt inte mot ett barn.

Fan ta honom, rent ut sagt.

 

[sorbifolia]

Tycker absolut inte att DU är äcklig, inte en enda sekund. Men förstår att det känns/kändes jätteäckligt att han gjorde såna saker mot dig.

Hoppast att du någon gång orkar anmäla så han får sitt straff, men om du inte vill eller orkar så är det helt okej.

Kram på dig!

 

[Ullmerkott]

Jag förstår att det känns äckligt att ha varit med om sådant! Men det är fortfarande BARA han som är ett stort jävla äckel.

Jag beklagar vad du råkat ut för.

 

[Sleepy]

Jag vet inte hur jag ska förklara den där äckel känslan så nån fattar. Men även OM man tänker att det är bara han som hade allt ansvar och allt sånt så är det samma pinsamhet och äckel känslor om jag tänker på själva händelsen. Ska inte skriva äckliga detaljer men det är liksom att andra kanske gör vissa såna saker med nån dom är kär i och då är det kanske inte äckligt. Men dom tankarna som beskriver det i mitt huvud är jätte äckliga och att JAG har varit med om dom sakerna är jätte äckligt.
Nu kanske endel tycker det här är jätte fel men jag vill skriva dom två meningarna som är i huvudet väldigt mycket. Men det är jätte äckligt och det är själva händelsen så ifall ni tycker det är för äckligt eller dåligt att skriva om sånt så behöver ni ju inte läsa. Men vill ändå bara skriva det så OM nån läser så kanske det är lättare att fatta äckel känslan om allting.

Spoiler: Äckliga saker

Han tryckte sina fingrar i sn*ppan
Jag har haft en äcklig gubb sn*pp i munnen

Kommer säkert ångra att jag skrev det men justnu ville jag ändå få ut det och förklara varför jag känner mig äcklig om det. Och somsagt jag menar inte att alla som gör sånt är äckliga och jag VET att många tycker om såna saker med nån dom gillar. Men det är jätte stor skillnad och jag har aldrig ens varit ihop med nån eller inte ens pussat nån kille men jag har gjort såna saker med en äcklig gubbe.
Så KANSKE ni fattar varför jag känner mig jätte äcklig om det då.

Jag förstod att det var det du hade varit med om. Jag blir så arg på den där äckliga gubben, att ge sig på dig på det sättet. Så fruktansvärt hänsynslöst. Han är en brottsling och borde buras in under lång tid och inte gå lös bland unga tjejer.

Jag förstår att du känner dig äcklig. Det blir ju som en chock att få in en sådan händelse i ditt glada ponnytjejsliv, något som inte hörde dit drabbade dig. Det är jättevanligt att känna sig äcklig och smutsig efteråt. Som du säger så är det ju något helt annat om det är med sin pojkvän eller så, än som nu när en äcklig gubbe tar för sig och gör något sånt med dig. Det blir ju bara helt vidrigt. Och chocken, rädslan och känslan av panik. Stackars, stackars dig.

Det är så jättebra att psykologen vet och att du har berättat och slipper bära det inom dig längre. Hon kommer kunna hjälpa dig och det går att må bra igen. Det tar lite tid att bearbeta och det är jobbigt under tiden nu när du har släppt loss känslorna, men det kommer att bli bra. Jag förstår känslan också att du har släppt masken och att alla ser; men inget är ditt fel. Du behöver inte skämmas, du har ingen skuld i det. Andra ser det inte som att du är äcklig, även om det är så du känner dig just nu. Kram.

 

[Takire]

Vi är nog rätt många som trodde att något sådant hänt. Därför är i alla fall jag inte chockad över att läsa det.

Att du känner det som att du är äcklig för att någon gjort så tycker inte jag är konstigt (fastän jag inte håller med). Däremot skulle det för mig verka väldigt märkligt om någon annan tyckte du var äcklig för det.

 

[Lobelia]

Nej vet att det inte går att bara bestämma när man ska komma över nån sak. Men såhär att innan jag berättade så mådde jag dåligt av det IBLAND om nåt triggade mig liksom. Sen efter jag berättade om det mådde jag dåligt för det HELA TIDEN och det blev massa mer dåligt pågrund av det tills att allt JAG bara dog och sen är det ingenting.
Och sånthär får man väl inte tycka och inte skriva. Så ifall nån är känslig så läs inte då. Men ja som det KÄNNS så känns det som att nu när alla vet det äckliga så är det ingen mening att jag försöker verka normal för nån för alla vet ju ändå nu. Så innan var det bättre för jag hade som en mask att det var bra men nu har den masken försvunnit och jag kommer aldrig aldrig aldrig komma tillbaka nu när alla vet vilket äckel jag egentligen är.

Så tidigare mådde du dåligt ibland om du blev triggad i övrigt hade du en mask som skyddade dig nu är du triggad mest hela tiden och alla vet att du hur äcklig du är när masken är borta. Och dessutom tror du att du inte får tycka på det här viset, men du tycker ju vad du tycker. Och de där äckliga sakerna du skrev om som du ångrat dig om de tänker du på jämnt och som folk dessutom så vet alla det.

Är det så du känner? Är det din sanning för stunden?

Kan du i så fall bara för en liten stund överväga att du kanske kan ha fel? Kan du överväga att tro mig att åtminstone inte jag tycker du är äcklig? Att jag inte ens tycket det du beskriver är äckligt, jag har varit med om det frivilligt? Det jag tycker är äckligt är att någon utsatt dig för det, enbart det. Det är äckligt att bli tvingad.

 

[LiviaFilippa]

Vill bara skriva tack för alla śnälla svar Men det är liksom att även fast ni skriver att ni inte tycker att jag är äcklig och ni inte tror att nån tycker det så är det ändå jätte jobbigt och pinsamt att alla vet det. Och det KÄNNS ändå som att dom tänker på det och kanske får eń äcklig bild av mig då.
Och jag fattar att ni kanske har rätt att det inte var mitt fel alls men tänker ändå på allt jag kunde gjort eller borde gjort som jag inte gjorde. Och får så jätte äcklig panik känsla om jag tänker dom där två meningarna för mycket för det är så jävla äckligt.
Men ja somsagt ville bara säga tack och att jag fattar era svar fast kan inte känna så liksom.

 

[Pratsch]

Jag tycker absolut inte att du är äcklig

En normal man hade ALDRIG gjort de sakerna mot dig. Oavsett vad du sa, eller inte sa. Oavsett vilka kläder du hade på dig, eller inte hade på dig. Oavsett vad du gjorde, eller inte gjorde. Du kan klä av dig naken och ge en lap-dance, en normal man hade ändå inte gjort de sakerna mot dig. Tyvärr är äckelmannen INTE NORMAL utan ett riktigt SVIN (eller RÖVHATT som det heter här på buke).

Jag blir förbannad på äckelgubbar som utsätter barn, tjejer och kvinnor för sådant du har varit med om. De borde kastreras med en rostig kniv utan bedövning! Du har INGEN skuld i det han utsatte dig för och jag kan lova att ingen här inne tycker att du är något annat än en fantastiskt fin tjej som har varit med om något väldigt otäckt!

 

[Lillgrådis]

Alla har sagt det bra, och jag förstod också i stora drag vad det handlade om för typ av händelse. Det är inget konstigt att ha de känslorna som du har, eller att älta tankarna även om de plågar en. Du borde ha fått en fin och bra upplevelse av att vara intim med en partner som du tyckte om första gången, när ni båda var redo för det, i din takt och på helt lika villkor.

Och jag kokar också av ilska av tanken på hur många äckelgubbar som skiter i det och offren utan bara letar tills de hittar ett lagom snällt och kanske lite skört offer som de kan ge sig på eller övertala och utnyttja. Och sedan passar på att bara ta för sig på så avskyvärda sätt utan en tanke på all skada de orsakar. Det enda de tänker på är sig själva och sedan går de vidare utan ett bekymmer i världen. Om de inte råkar bli dömda för brottet, då är det ju ett litet problem. Fy fan för honom, och för dem!

Men @EmmaFilippa du ÄR fortfarande den du är. Du har ett ärr inuti dig av händelsen, men DU är inte äcklig, du är fortfarande exakt lika bra som person som du var innan detta hände. Du har inte dödat någon och inte skadat någon och inte gjort någon illa på ens i närheten av ett sådant sätt som han. Och du (till skillnad från gubben) tänker verkligen på alla andra. Allt det här som egentligen är du kan ju inte bara sluta ha någon betydelse för att du har blivit utsatt för ett grovt brott, för det är det du har. Du var på fel plats med fel person vid fel tillfälle och din "skuld" i detta är inte större än om du hade varit ute i trafiken och blivit påkörd för att du varit på fel plats vid fel tillfälle.

Men jag förstår ändå att du känner som du gör på grund av händelsen och den behöver du hjälp med att bearbeta så kommer den att blekna och inte blir så stark längre. Sedan för varje liten bra sak och liten positiv händelse i livet som du kan lägga ovanpå den, så kommer den inte att kunna eller orka hänga sig kvar längst fram i minnet längre. Det behöver inte vara märkvärdigare än en permission och få vara med hundarna en stund men alla saker som ger dig något yttepyttelitet positivt kommer att ta över och vinna fighten mot de dåliga minnena.

Det är en för jävlig tid nu med de här tankarna som plågar dig men ingen av oss hade sagt "det blir bättre" om vi inte varit säkra på att det blir det. Det är en händelse som har inträffat, liksom annat elände som inträffar. Den går inte att få ogjord. Utan det enda man kan påverka är vad som händer framåt i tiden. Jag vet att du känner att du kan inte påverka mycket om det heller just nu, men lite mer i alla fall. Du ska få hjälp att hantera det du varit med om och det kommer att blekna och gå att hantera.

 

[Motacilla]

I vissa situationer kan man faktiskt inte göra något.
Om man blir utsatt för ett brott, så finns det ingenting man kan göra.

Sätt skulden där den hör hemma: på mannen som begick brottet.

Jag tror inte alls att personalen (eller andra som vet om det här) tänker på dig på ett förändrat sätt. Däremot hjälper det personalen att förstå varför du reagerar som du gör när de vet om det här. De förstår att sättet du tänker är ganska vanligt för personer som utsatts för sexuella brott.

Personalen som jobbar på BUP har utbildning så de förstår att svåra händelser som patienter varit med om påverkar hur patienter tänker och gör. Och att en person med en viss typ av upplevelser behöver ett annat bemötande än den som inte råkat ut för något.

 

[sorbifolia]

Vill bara skriva tack för alla śnälla svar Men det är liksom att även fast ni skriver att ni inte tycker att jag är äcklig och ni inte tror att nån tycker det så är det ändå jätte jobbigt och pinsamt att alla vet det. Och det KÄNNS ändå som att dom tänker på det och kanske får eń äcklig bild av mig då.
Och jag fattar att ni kanske har rätt att det inte var mitt fel alls men tänker ändå på allt jag kunde gjort eller borde gjort som jag inte gjorde. Och får så jätte äcklig panik känsla om jag tänker dom där två meningarna för mycket för det är så jävla äckligt.
Men ja somsagt ville bara säga tack och att jag fattar era svar fast kan inte känna så liksom.

Förstår att det måste vara jättejobbigt att tro att andra tycker du är äcklig, och att inte helt ha koll på vem som vet. Just nu känns det nog som att det är alla runt dig, men kom ihåg att folk utanför Bup vet inget. Ingen kommer berätta för dina kompisar eller andra utan ditt samtycke.

Kan det hjälpa litegrann att tänka att det finns typ 8 miljarder människor i världen, och enbart kanske 10(?? min gissning) som vet? Det är typ 0,000000001%. Så när du kommer ut från Bup så vet inte folk i skolan eller i stallet. Om du åker till Irland på ridsemester så vet ingen. Eller på julmarknad eller en köpcentrum. Du är inte det som hände. Du kommer kunna lägga det bakom dig, en dag.

 

[Fjordfrälst]

Men åh, du är verkligen inte äcklig av det som hänt, det är HAN som utsatt dig för detta som är åt helvete äcklig, och som skrevs ovan, äcklig är inte tillräckliga ord för ett sånt as som gör såhär!!!!!

Det jag blev utsatt för var även jobbigt för mig till en början, helt normala frågor kring detta som min sambo ställde försiktigt om att få göra var ju helt normalt men det vände sig i mig för den frågan hade gubbäcklet, alltså min ena barndomsväns far ställt och DET är ju det som är det onormala och äckliga!!! Massa kramar till dig .

 

[Sleepy]

Vill bara skriva tack för alla śnälla svar Men det är liksom att även fast ni skriver att ni inte tycker att jag är äcklig och ni inte tror att nån tycker det så är det ändå jätte jobbigt och pinsamt att alla vet det. Och det KÄNNS ändå som att dom tänker på det och kanske får eń äcklig bild av mig då.
Och jag fattar att ni kanske har rätt att det inte var mitt fel alls men tänker ändå på allt jag kunde gjort eller borde gjort som jag inte gjorde. Och får så jätte äcklig panik känsla om jag tänker dom där två meningarna för mycket för det är så jävla äckligt.
Men ja somsagt ville bara säga tack och att jag fattar era svar fast kan inte känna så liksom.

Det är helt förståeligt att det är jättejobbigt att din tunga hemlighet nu är ute och att andra vet. För just nu ser du kanske på dig själv som Den Äckliga, som en stämpel på vem du är nu, när du varit utsatt för något så hemskt. Det är ju vad som helt naturligt upptar alla dina tankar och andra delar av dig får liksom inget utrymme. Och då kommer lätt känslan att alla andra ser på dig så också, det är jättevanligt att känna så efter en sådan händelse.

Med behandling så går det att liksom tvätta bort den där känslan av äcklighet och hitta dig själv där innanför igen. För du är fortfarande du, det kunde han aldrig ta ifrån dig. Även om du kommer att ha ett ärr i själen, ha svårt att lita på andra i början och så. Att anklaga sig själv som du gör är också vanligt, vad du borde ha gjort och så. Men du behöver inte känna någon skuld. Du reagerade instinktivt på det bästa sätt du kunde just då.

Kram.

 

[Andromedae]

Jag vet inte om jag har skrivit det här till dig förut, men en sak som jag inte fick lära mig förrän jag började gå i terapi är att om man varit utsatt för våld (fysiskt, psykiskt, sexuellt) så påverkar det hur man fungerar och reagerar, och vården behöver också anpassa sig efter det.

Det innebär alltså att nu när de vet, så kan de ta med det i åtanke för hur de ska lägga upp planen för att hjälpa dig att bli frisk och må bra igen.

Jag fattar att det inte känns så just nu! Men kanske kan det kännas så om ett tag. Själv var jag vuxen innan jag faktiskt kunde berätta om vad som hänt mig, och det har gjort en jättestor skillnad ifråga om vilken vård jag har fått och vilka möjligheter jag har haft att ta till mig vården.

(Som alltid behöver du inte hålla med mig.)

 

[Motacilla]

Jag fick för ett tag sedan veta att en av mina kompisar blivit våldtagen när hon var 19. (Hon är över 30 nu). Hon berättade det själv.
Att hon berättade förändrade absolut inte mitt sätt att se på henne eller tänka på henne.

Däremot blev jag lite ledsen för att hon varit med om något så hemskt och att hon haft det så svårt.

Men hon är fortfarande samma snälla person, oavsett vad som hänt. Det finns absolut ingen anledning att tänka att hon (eller du) skulle vara sämre på något sätt.

Och som det står i ett inlägg här ovan — det är personal på BUP som vet, och så dina föräldrar.
Ingen annan vet något.

Personal får dessutom enbart berätta för såna som deltar i vården av dig. Så en sköterska får t.ex inte berätta för en läkare som inte har dig som patient.
Och journalen får bara vårdande personal läsa. Det kan du känna dig helt trygg med.
(Personal som bryter mot de här reglerna får sparken, kontroll av tystnadsplikt sker med jämna mellanrum).