Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.
 

En metod när tankarna snurrar kring samma ämne är att man försöker bestämma två tider varje dag när man låter sig tänka på det ämnet, och i övrigt får man inte tänka på det.

T.ex så här: kl 10-10:20 då tänker du allt vad du orkar på detta, kanske skriver något inlägg, söker på nätet.

Sedan paus från allt fram till kl 18-18:20 när dagens andra pass infinner sig.

När tankarna kommer andra tider säger du till dig själv att du får tänka på det här när det är dina grubbelstunder. Men annars gör du något annat, för att hålla tankarna borta.
Jag försöker hela tiden att inte tänka på det. Men jag KAN INTE få bort tankarna. Såklart så om det gick så skulle jag ju göra det för jag vill inte ha tankarna helatiden. Men det spelar ingen roll vad jag gör så kommer dom tankarna ändå.
Så jag kanske är jätte dålig på sånt då tydligen men jag vet inte en enda sak som håller tankarna borta.
 
Jag försöker hela tiden att inte tänka på det. Men jag KAN INTE få bort tankarna. Såklart så om det gick så skulle jag ju göra det för jag vill inte ha tankarna helatiden. Men det spelar ingen roll vad jag gör så kommer dom tankarna ändå.
Så jag kanske är jätte dålig på sånt då tydligen men jag vet inte en enda sak som håller tankarna borta.
Du är inte dålig. Hade det varit så enkelt så hade du ju gjort det. Kram.
 
Jag försöker hela tiden att inte tänka på det. Men jag KAN INTE få bort tankarna. Såklart så om det gick så skulle jag ju göra det för jag vill inte ha tankarna helatiden. Men det spelar ingen roll vad jag gör så kommer dom tankarna ändå.
Så jag kanske är jätte dålig på sånt då tydligen men jag vet inte en enda sak som håller tankarna borta.
Jag tror det är att hoppa för långt fram och ge dig uppgifter du idag inte är redo för.
Du har just berättat om ett övergrepp som du inte bearbetat och har tryckt ner väldigt mycket känslor kring. Du måste få tid att bearbeta allt det här hemska nu. Det är i det här läget inte konstigt eller fel att du tänker på händelsen. Så stora känslor så tidigt i processen går inte att tvinga sig känna 20 min 2 ggr dag.
Mer realistiskt är att du måste få känna nu. Annars blir det lätt en bomb av undertryckta känslor. ❤️
 
Jag försöker hela tiden att inte tänka på det. Men jag KAN INTE få bort tankarna. Såklart så om det gick så skulle jag ju göra det för jag vill inte ha tankarna helatiden. Men det spelar ingen roll vad jag gör så kommer dom tankarna ändå.
Så jag kanske är jätte dålig på sånt då tydligen men jag vet inte en enda sak som håller tankarna borta.
Finns det något du kan koncentrera dig på just nu, som du tycker är okej att göra?

Funkar dataspel för dig?

Jag förstår att det är svårt, och jag menar inte heller att du ska få bort alla tankar på en gång.
Jag tänkte att du kanske kunde försöka hålla på med något annat större delen av dagen, så att du inte hinner tänka så mycket på det här hela tiden.

För det är tyvärr så att när man väl börjat tänka så är det svårt att sluta. Tankarna snurrar iväg och blir till stora mörka moln som är jobbiga att hantera.

Då kan det vara bättre att försöka hålla igång med något annat för att inte behöva tänka så mycket, som en omväxling. Ge sig själv en paus från alla jobbiga tankar helt enkelt.

I modern traumaterapi har man också slutat prata med patienter väldigt mycket om det som hänt genast när det hänt. T.ex folk kommer in på sjukhus efter att ha varit med om ett rån får först lugna ner sig (bl.a genom att spela mycket Tetris) och sedan tar man strukturerat itu med de svåra händelserna.

Nej jag säger inte att man ska glömma/trycka undan svåra saker, men reaktivering av trauma ska hanteras av kompetent personal.

Det finns forskning på att just Tetris gör att jobbiga händelser blir mindre jobbiga för hjärnan att hantera. Det är något med sorterandet och koncentrationen som krävs som lugnar hjärnan och hjälper den att hitta nya spår.
 
Att skriva, rita och så är också jättebra, det tycker jag att du ska göra! Använd dagboken du fick av psykologen. :heart
 
Jag försöker hela tiden att inte tänka på det. Men jag KAN INTE få bort tankarna. Såklart så om det gick så skulle jag ju göra det för jag vill inte ha tankarna helatiden. Men det spelar ingen roll vad jag gör så kommer dom tankarna ändå.
Så jag kanske är jätte dålig på sånt då tydligen men jag vet inte en enda sak som håller tankarna borta.
Det är inte meningen att du ska klara av allt själv. Ingen ska behöva klara av allt själv.

Om någon hade knuffat dig utför en trappa och du brutit ditt ben, nog borde du få hjälp på sjukhuset för att röntga, gipsa och få smärtstillande så att du inte behövde ha mer ont än absolut nödvändigt? Det här är samma sak. Någon gjorde något hemskt mot dig och det gjorde dig illa på insidan. Nu behöver din insida tas omhand, på samma sätt som din utsida hade kunnat behöva tas omhand om skadan hade suttit där.

Jag sitter inte själv och försöker "fixa" mina trauman. Till det behöver jag min psykolog, som guidar mig och hjälper mig att stanna på ett plan där det vi jobbar på inte blir omöjligt jobbigt för mig där och då. Mellan tilfällena med vårdkontakt så handlar det mer om att försöka ta sig igenom vardagen.

En sak som jag försöker göra när det är väldigt jobbigt är att göra sådana här övningar: https://xn--jaghrnu-8wa.se/tid-att-leva/

Jag personligen gör typ bara korta övningar, för att ha lättare att komma över tröskeln. Det går inte att vara bra eller dålig på dem - det handlar bara om att ta några minuter och så gott man kan just då göra som man blir tillsagd. Ibland gör det att jag mår bättre efteråt. Ibland har jag bara fått en andningspaus, men de där andningspauserna är så värdefulla.
 
Senast ändrad:
det är lite svårt förklarat men det känns på nåt sätt lite skönt att bara berätta fast ni inte känner mig och så. Så bara att jag ändå kan se lite hur andra tycker om saker fast det inte är typ mina föräldrar eller personalen eller nån som jag ser liksom. Men ja förlåt om ni tycker det är jobbigt att jag skriver om dethär!
Det är inte jobbigt. Bara skriv när du behöver. Jag förstår att det känns bra och att det gör det lättare för dig att prata med personalen och dina föräldrar om saker sen. :heart
 
Det kanske är jag som är extra dålig med hur jag tänker eller vissa som inte fattar men om jag kunde göra NÅNTING och slippa tänka så lovar jag att jag hade gjort det. Men spelar ingen roll om jag ritar lyssnar på podd eller musik kollar på youtube spelar spel pysslar ALLT jag gör så kommer det jobbiga tankar och typ minnen som inte GÅR att få bort. Men jag skulle väldigt mycket hellre bara stänga av hjärnan och dö än ha dom tankarna helatiden. Men det GÅR inte. Och det finns inte så jätte mycket att göra här heller så kan inte göra vadsomhelst som kanske skulle hjälpa.
Och det att man kan typ be arbeta det med psykologen så okej det är säkert bra. Men det hjälper ju inte ett dugg NU för ska dit på onsdag nästa gång och jag har inte ens sagt nånting om det till henne. Och igen så jag kan inte bara stänga av alla tankarna tills på onsdag.
 
Vi förstår att du kämpar :heart

Du är jätteduktig, och jag vet att det inte är lätt.

Jag förstår att det är jobbigt och att tankarna kommer. Jag önskar att vi skulle kunna ta bort allt jobbigt för dig. 😭

Ta medicin när det är jobbigt, även om du blir dåsig. Det är bättre än att du har svår ångest.

Bra att du ska träffa psykologen på onsdag igen. Oavsett vad ni pratar om då så kommer du säkert att känna dig lite tryggare efteråt. Psykologer brukar ha den inverkan.

Stor tröstekram till dig nu.
 
Det kanske är jag som är extra dålig med hur jag tänker eller vissa som inte fattar men om jag kunde göra NÅNTING och slippa tänka så lovar jag att jag hade gjort det. Men spelar ingen roll om jag ritar lyssnar på podd eller musik kollar på youtube spelar spel pysslar ALLT jag gör så kommer det jobbiga tankar och typ minnen som inte GÅR att få bort. Men jag skulle väldigt mycket hellre bara stänga av hjärnan och dö än ha dom tankarna helatiden. Men det GÅR inte. Och det finns inte så jätte mycket att göra här heller så kan inte göra vadsomhelst som kanske skulle hjälpa.
Och det att man kan typ be arbeta det med psykologen så okej det är säkert bra. Men det hjälper ju inte ett dugg NU för ska dit på onsdag nästa gång och jag har inte ens sagt nånting om det till henne. Och igen så jag kan inte bara stänga av alla tankarna tills på onsdag.
Blir det någon permission i helgen? 🐕🐎
 
Vi förstår att du kämpar :heart

Du är jätteduktig, och jag vet att det inte är lätt.

Jag förstår att det är jobbigt och att tankarna kommer. Jag önskar att vi skulle kunna ta bort allt jobbigt för dig. 😭

Ta medicin när det är jobbigt, även om du blir dåsig. Det är bättre än att du har svår ångest.

Bra att du ska träffa psykologen på onsdag igen. Oavsett vad ni pratar om då så kommer du säkert att känna dig lite tryggare efteråt. Psykologer brukar ha den inverkan.

Stor tröstekram till dig nu.
Ja men onsdag är jätte långt bort. Och då ska vi fortsätta med liksom att ut reda med anorexin och det så hon kan göra en plan sen. Så även OM jag skulle berätta om denhär händelsen så blir det ju ingen lösning på det då utan det kommer ju säkert inte ens börja på minst några veckor ändå. Och nej några veckor kanske inte låter så jätte långt för er men det är väldigt väldigt långt för mig iallafall.
 
Ja vi ska till stallet nu efter vilan. Och ska rida men ärligt så vill jag inte det alls. Men ska ändå göra det fast att det känns bara dumt och onödigt och att jag inte vill.
Låter bra. Kan ju vara roligt för dina ponnysar att få umgås med dig lite, så det är ju bra för deras skull också.
Jag sitter i hagen just nu och väntar på att en av mina ska äta upp sin gröt. Det är skönt bara att vara med dem.
 
Ja men onsdag är jätte långt bort. Och då ska vi fortsätta med liksom att ut reda med anorexin och det så hon kan göra en plan sen. Så även OM jag skulle berätta om denhär händelsen så blir det ju ingen lösning på det då utan det kommer ju säkert inte ens börja på minst några veckor ändå. Och nej några veckor kanske inte låter så jätte långt för er men det är väldigt väldigt långt för mig iallafall.
Jag tror att det finns flexibilitet i psykologens plan om vad som ska göras och när.
Om de här tankarna är så påträngande att det är det viktigaste för dig just nu så tror jag det är bra för henne att veta det så hon kan väga in det i planen.
Kanske du kan börja med att bara säga (eller rita, eller skriva) att det finns mer som du inte har berättat, utan att gå in på precis vad det är, bara så att hon känner till att det är mer du bär på som påverkar dig.
 
Jag tror att det finns flexibilitet i psykologens plan om vad som ska göras och när.
Om de här tankarna är så påträngande att det är det viktigaste för dig just nu så tror jag det är bra för henne att veta det så hon kan väga in det i planen.
Kanske du kan börja med att bara säga (eller rita, eller skriva) att det finns mer som du inte har berättat, utan att gå in på precis vad det är, bara så att hon känner till att det är mer du bär på som påverkar dig.

Jag tycker det här är viktigt.

@EmmaFilippa- säg som det är till psykologen. Du behöver hjälp med dina tankar NU, vad gäller den händelsen. Jag är helt övertygad om att hon både blir glad och vill hjälpa dig. Glad för att du berättar så det går att hjälpa dig, och hennes jobb är ju att hjälpa dig.
 
Nu har jag iallafall varit i stallet. Och som jag skrev innan så ville jag inte rida men gjorde det ändå. Så fick skritta typ 20-25 minuter på O. Men gjorde det bara för att alla tyckte jag skulle men det kändes inte bra alls ändå. Utan var bara sådär helt tom och hade inga känslor alls. Så inte glad alls denhär gången heller. Och nu efter också så är jag bara helt lik giltig.
Men nu är det iallafall mellis snart och sen tror jag att jag ska försöka sova till middagen. Fast är inte sov trött egentligen men orkar inte vara vaken ändå.
 
Nu har jag iallafall varit i stallet. Och som jag skrev innan så ville jag inte rida men gjorde det ändå. Så fick skritta typ 20-25 minuter på O. Men gjorde det bara för att alla tyckte jag skulle men det kändes inte bra alls ändå. Utan var bara sådär helt tom och hade inga känslor alls. Så inte glad alls denhär gången heller. Och nu efter också så är jag bara helt lik giltig.
Men nu är det iallafall mellis snart och sen tror jag att jag ska försöka sova till middagen. Fast är inte sov trött egentligen men orkar inte vara vaken ändå.
Det där är inte alls ovanligt när man är i din situation, jag har känt likadant när jag varit inlagd längre stunder. Det är som att man måste väcka upp dom känslorna igen. Det är ingenting som riktigt kommer av sej självt, plus att det livet kan kännas som att det är så långt bort. Att bli frisk och lära sig att hantera sig själv tar all energi och ork och kraft så det finns inte riktigt utrymme alltid att känna lycka och glädje åt sådant alltid.

Men det är alltid bra att ta sig ut och bort från avdelningen, även om det känns meningslöst.
 
Lite sen på bollen ang det där med brott, men en av de jag känner polisanmälde övergreppen hon varit utsatt för, och personen som gjorde det blev dömt till fängelse. Eller snarare hennes föräldrar anmälde då hon själv endast var ett barn (yngre än dig). Gärningsmannen var en person inom familjen så det var jättejobbigt för dom, och det blev givetvis en del drama och osämje, men de kände att det var värd det ändå för att han skulle få sitt straff.

Jag gissar att dina föräldrar och evt läkaren har tänkt på om det du varit med om borde anmälas eller inte - de kanske inte vill utsätta dig för att behöva gå igenom den processen iom att du är såpass sjuk just nu. Man kan evt anmäla senare, om några år, om man vill. Om det är något du funderar på och som ni inte har pratat om så tycker jag du kan fråga din pappa, om dom har pratat om det. Läkaren borde iaf ha koll på hur pass allvarligt brott det är.
 
Lite sen på bollen ang det där med brott, men en av de jag känner polisanmälde övergreppen hon varit utsatt för, och personen som gjorde det blev dömt till fängelse. Eller snarare hennes föräldrar anmälde då hon själv endast var ett barn (yngre än dig). Gärningsmannen var en person inom familjen så det var jättejobbigt för dom, och det blev givetvis en del drama och osämje, men de kände att det var värd det ändå för att han skulle få sitt straff.

Jag gissar att dina föräldrar och evt läkaren har tänkt på om det du varit med om borde anmälas eller inte - de kanske inte vill utsätta dig för att behöva gå igenom den processen iom att du är såpass sjuk just nu. Man kan evt anmäla senare, om några år, om man vill. Om det är något du funderar på och som ni inte har pratat om så tycker jag du kan fråga din pappa, om dom har pratat om det. Läkaren borde iaf ha koll på hur pass allvarligt brott det är.
Jag kommer inte ihåg vem det var men nån iallafall har sagt att om jag vill anmäla så finns det olika hjälp och sånt om man vill. Men att dom inte kommer tvinga mig men det är bra om jag vill det.
Men det är ingen som vet om den saken som räknas som ett mer allvarligt brott så dom tänker nog att det är lite mindre allvarligt liksom. Men det kanske är likabra ändå.
 

Liknande trådar

R
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har ingen aning om jag ihuvud taget får skriva en ny dagboks tråd men den blir väl bort tagen annars då an tar jag 🙃 Jag kommer...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 012
  • Artikel Artikel
Dagbok Nu skriver jag som det är. Jag behöver input och jag vill/kan inte berätta detta för någon i min närhet. En triggervarning kanske är på...
Svar
7
· Visningar
1 133
Senast: soom
·
R
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag tänkte göra en dagboks tråd här. Inte för jag har nåt jätte viktigt att skriva om eller att jag tror att jätte många är så...
2
Svar
23
· Visningar
3 793
Senast: Raderad medlem 149524
·
  • Artikel Artikel
Dagbok ..... Ungefär april-juni är de månader som jag tycker det känns bra på jobbet. Jag tror att det beror på att dagarna då börjar bli...
Svar
0
· Visningar
363
Senast: Takire
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp