Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

[Derring-Do]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Vad trevligt med nån som sakligt kan spalta upp skillnader och likheter i kraven.

En tanke som slagit mig när jag läst om det linjära bedömningssystemet som diskuteras (där varje egenskap hos hästen beskrivs objektivt, och sedan poängen avgörs utifrån hur väl de överensstämmer med idealet) är hur smidigt det skulle göra det att räkna ut betyg både som tävlingshäst och som lektions-/fritidshäst. Domarna skulle inte behöva göra nån extra bedömning öht, utan bara låta datorn väga ihop resultatet efter ett annat ideal.

Ett annat tillägg till bedömningen hade kunnat vara att komplettera testryttarna på bruksproven med en rutinerad ridlärare/ridskolechef, som är van vid att bedöma hur väl en häst skulle klara en sådan uppgift. Dock tror jag inte att det någonsin kommer bli verklighet, det var bara ett infall.

 

[Derring-Do]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Upprepar också som tidigare att problemet med bedömning av temperamentet är att de bara gynnar de professionellt förberedda hästarna.

Då måste jag också upprepa mig: Naturligtvis gynnas de väl förberedda hästarna i alla bedömningsmomenten, vilka poäng får en dåligt förberedd häst på tex löshoppning? Samtidigt har man redan idag bedömningsgrupper för temperament både i hoppning och vid ridprovet på kvalitetstävlan.

Jag tycker det är viktigt att man utvecklar bedömningen av temperament, och att man då naturlitvis försöker göra den så oberoende av hästens utbildning som möjligt. Jag vet att det har pågått många försök att ta fram mentaltester för hästar liknande de som finns för hundar, men får ekänna att jag inte vet hur väl man lyckats. Skulle inte Holländarna på experiment ha med ett mentaltest vid sina hingstpremieringar?

 

[Cosy]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

*kl*

Jag håller helt och hållet med TS och detta är något jag har funderat mycket på själv. Jag köper inte argumeneten att "trevliga hobbyhästar får man ändå" samt "hobbyryttarna ska väl också rida på hästar av supermoderntyp och mycket gång och/eller hoppteknik".

Vad det gäller det första argumentet är min erfarenhet att temperamentet är det första som sätter sig och är tävlingsinriktat även när gången och hopptekniken inte finns där. Hästarna är tuffa som attan och ur detta föds även alla dessa rykten om att hingstarna lämnar kockoavkommor. Sällan är hästarna kocko-de har bara för hårde psyken för hobbyryttarna-psyken som passar utmärkt för tävlingst´ryttaren dock. Tuffa tävlingspsyken gör sällan hästarna särskilt behagliga att sitta avslappnat i skogen på. Dessutom är det så otroligt ofta man ser rädda ryttare på uppbetslade hästar med allskönshjälptyglar bara för att ryttaren ska våga rida sin alldeles vanliga häst.

När det kommer till andra argumnetet så säger jag också nej. Hobbyryttaren vill inte ha en häst med dundergånge och superhopp. Stor gång är skitjobbig att rida i och en häst som hoppar stort skjuter de flesta hobbyryttare ur sadeln. I första fallet med stor gång brukar det resultera i att ryttaren sitter och backar in hästen i lustrav för att öht ha en chans att sitta ner i sadeln-en och annan gramantygel hjälper också här... Givetvis betyder den ridning att hästen står mesta av tiden på box med kotledsinflammationer i frambenen. Samma öde drabbar hopphästen med det stora språnget hos hobbyryttaren. Den hoppar så stort att ryttaren backar sätter den i hinder och till slut är hästen knäckt, halt och förstörd och ryttaren har inte blivit gladare.

Nej fram för medelmåttiga hästar till hobbyryttaren! Lagom gångarter och fin exteriör med ett härligt temperament.

 

[swe]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Jag tror fortfarande att det mer är en fråga om hantering/utbildning än genetik, därav att väl förberreda unghästar presterar bättre i test, att väl utbildade hästar är trevligare att rida etc.

Jag tror att man skulle tjäna mer på att fokusera på den delen, än förorda en b-avel. Den som har prövat att sälja hästar vet också hur få det är som medvetet söker efter icke-presterande hästar (även om de själva inte kan rida).

Jag har uppfattat det som att ridskolor helt enkelt inte vill betala så mycket som ett utbildat svenskt halvblod kostar.

Sen ser jag inte heller poängen med att lära sig rida på dåliga hästar, mina elever lär sig känslig och balanserad ridning på en gång - och har inga problem att gå vidare till att bli tävlingsryttare senare.

 

[lilith]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Tänkvärt inlägg!! En tanke som slår mig när du skriver att det är svårt att hitta lektionshästar (viket jag förstår och håller med om) är dock att det till stor del har med priset att göra? Att hästarna eg finns där men att de då är för dyra? Jag har en kompis som startade upp en ridskola från scratch (tog över ridskolan men utan hästar) och jag hjälpte henne leta förra hösten. Det som gjorde att det till sist blev många importer och lite kallblodskorsningar var ofta priset. De svenska halvblodshästarna hon har i verksamheten är inlånade, inte köpta.

Då kommer vi än en gång (precis som du skriver) in på prissättningen på hingstar som i det här landet är helt konstig då alla i slutänden kostar precis lika mkt!

Det har till viss del med priset att göra, men inte enbart. Det är olika från ridskola till ridskola hur mycket pengar de har att lägga på en lektionshäst. Det är också olika från ridskola till ridskola om de har tid och resurser att utbilda själva eller måste köpa en "färdig" häst. Och vilka åldersintervall de letar häst inom, många välskötta ridskolor har en del gamla hästar och behöver sänka medelåldern på hästarna.

Det är ofta helheten som gör att det inte blir ett svenskt halvblod; säg att maxpriset ska vara 60.000, hästen ska ha lämplig exteriör, lämpligt temperament och vara utbildad minst LB-LA dressyr och LB hoppning, och vara ca 6-9 år gammal. Och naturligtvis frisk och sund. Då finns det inte så många halvblod att välja på till det priset. Det går att hitta halvblod också, men då är de oftast äldre (kanske 12-14 år), och/eller har gamla skador.

Att köpa yngre hästar, 4-6 år, med bra temperament och exteriör är knappast att tänka på då priserna ligger alldeles för högt, oavsett kvalitet på hästen. (Alla hästägare tycks tro att just deras häst är ett superämne). I den här åldersklassen tycker jag att det ofta är för lite prisskillnad mellan en medelmåttig och en riktigt bra (tävlings)häst, prisspannet borde vara större än vad det är idag.

Sedan är den nya moderna sporthästen inte alltid så lämplig i modellen eftersom den inte är lika "stadig" och viktbärande som den "gamla" modellen av halvblod. Det är också viktigt, nu när ryttarna blir allt större.

Jämför man svenskt halvblod generellt med t ex welsh cob eller kallblodskorsningar (och inte minst ponnyer), så har de senare ofta en mer naturlig balans och går av "sig själva", medan halvbloden antingen måste "ridas" mer (gamla modellen) eller är för känsliga för de flesta lektionsryttare (den moderna sporthästmodellen, gäller f ö också en del ridponnyer).

Jag vet en stor ridskola som har många vuxenelever och i stort sett enbart svenskfödda halvblod med "grön" stam, men de går ut öppet och säger att de inte tar emot vuxna nybörjare, då de inte har hästar som är lämpade för det. (Däremot tar de förstås emot barn och ungdomar som är nybörjare, till sina ponnylektioner).

Tar man ett äldre välutbildat halvblod, så är det ofta den bästa läromästaren man kan få. Åldern och rutinen gör att hästen blir mer överseende med ryttarens fel. Men fortfarande måste ryttaren ha uppnått en viss balans först, innan hon kan tillgodogöra sig nyttan av en sådan häst.

 

[lilith]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Vad trevligt med nån som sakligt kan spalta upp skillnader och likheter i kraven.

En tanke som slagit mig när jag läst om det linjära bedömningssystemet som diskuteras (där varje egenskap hos hästen beskrivs objektivt, och sedan poängen avgörs utifrån hur väl de överensstämmer med idealet) är hur smidigt det skulle göra det att räkna ut betyg både som tävlingshäst och som lektions-/fritidshäst. Domarna skulle inte behöva göra nån extra bedömning öht, utan bara låta datorn väga ihop resultatet efter ett annat ideal.

Ett annat tillägg till bedömningen hade kunnat vara att komplettera testryttarna på bruksproven med en rutinerad ridlärare/ridskolechef, som är van vid att bedöma hur väl en häst skulle klara en sådan uppgift. Dock tror jag inte att det någonsin kommer bli verklighet, det var bara ett infall.

Det som jag tycker hade varit intressant, hade varit att dela upp poängen mer. En 7:a eller 8:a på t ex hoppteknik säger egentligen inte så mycket. Det hade varit betydligt mer intressant om man hade givit delpoäng:

HOPPTEKNIK:
- hoppkapacitet
- benteknik fram
- benteknik bak
- ryggverkan
- taxeringsförmåga
- förmågan att rätta sig

HOPPTEMPERAMENT:
- framåtbjudning
- förtroende
- uppmärksamhet och samarbetsvilja
- oräddhet

När det gäller exteriören går storleken (mankhöjden) att mäta objektivt, och borde inte ingå i typbetyget. Likaså tycker jag inte att grovlek/ädelhet ska ingå i typbetyget utan ges ett separat omdöme.
Gärna också ett separat omdöme (som inte inräknas i betyget)på:
- utstrålning
- könstyp

När det gäller exteriören skulle det vara intressant att få delbetyg på följande:
EXTERIÖR:
- typ, harmoni och helhet (här kan man dra ner om hästen t ex är överbyggd eller oproportionerlig)
- huvud- och halsansättning
- framdel (manke, bog, rygg och bål)
- bakdel (kors och bakbensvinklar)
- frambenens korrekthet
- bakbenens korrekthet

Samt något liknande för respektive gångart, med bedömning av renhet, schwung, elasticitet etc samt olika aspekter av temperamentet. (OBS! att detta jag skrivit ovan inte är något genomarbetat förslag utan bara en snabbskiss på hur det skulle kunna läggas upp - dvs plocka ut intressanta egenskaper och sätt separata betyg på dem)

Då hade man verkligen haft något att gå på i sina hingstval, och BLUP-siffrorna hade blivit mer intressanta. Det man vill veta (och behöver veta) är ju vad som känneteckar varje hingsts avkommor - blir de små, med god halsansättning och stor hoppförmåga men inkorrekta framben? eller blir de ädla med bra bakbensvinklar, god elasticitet men dålig taxering på hinder.

Går man bara efter lågt/högt blup-index och nuvarande exteriör- och bruksprovspoäng, så blir ju aveln ett lotteri. För att kunna lyckas måste man själv ha sett varje hingst och ett stort antal av hans avkommor, annars får man inte den här detaljkunskapen om hur de nedärver sig. Det är inte tillräckligt att veta att avkommorna blir stora, bruna och hoppar bra.

Om allting redovisas offentligt i detalj, borde man också kunna lägga ett större ansvar på stoägarna att själva välja lämplig hingst till sina ston.

Jag vet en del hästhandlare, som köpt unghingstar som visats på bruksprovet med bra exteriörpoäng men inte klarat av hoppningen eller dressyren helt, och därför inte blivit godkända. Sedan har de använt den hingsten på sina egna ston och i många fall fått fram trevliga lektions- och hobbyhästar, till ett betydligt lägre pris. Nu är det inte så jag tycker att man ska avla. Men så har de gjort för att få fram säljbara och hyfsat billiga hästar.

Men varför härstamningspoäng till hästar som kommer ur de vanligaste linjerna? Och varför inte ta tillvara på de hingstar som har bra exteriör och är jämna och bra i båda disciplinerna utan att tillhöra den absoluta toppen i någon av dem. Dessa hästar borde kunna ge trevliga lektions- och hobbyhästar, om delpoängen (enligt mitt förslag ovan) är intressanta. Och kanske även fälttävlanshästar - deras behov tillgodoses väl inte heller så bra med dagens system?

Bara för att man betäcker en elithäst med en elithäst så ger inte det en elithäst. Egenskaperna måste matcha också!

 

[Derring-Do]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Hur går jag tillväga för att få in dig i ASVHs styrelse ? Jag är ju faktiskt betalande medlem...

Ärligt talat kan jag inte se att någon skulle missgynnas av en mer uppspaltad bedömning. (Möjligtvis skulle domarna tvingas vara lite mer objektiva, men det dör de nog inte av.) Borde uppskattas av de "fina" uppfödarna likväl som hos oss övriga och inte minst hos potentiella köpare. En mer förfinad hingststatistik är ju nästan ett måste om man på ett objektivt sätt ska kunna lyda råd i stil med "välj en hingst som ger bra front". Med dagens system är det ibland ganska svårt att relatera omdömena till poängen, iallafall om man inte har mer än gymnasiekompetens på hästens exteriör.

Håller även med om att man borde premiera dubbeltalanger mer, och har också funderat på hur man tänkte få fram fälttävlanshästar. Man har Breeders även i fälttävlan, men när någon försöker visa en fälttävlanshingst ratas denna för att den inte är nån extremtalang i varesig dressyr eller hoppning. Tycker även det är skrämmande att en hingst med tillräckligt fina gångarter kan bli godkänd med betyg 1 i hoppning, eftersom det betyget i min värld betyder att det är något allvarligt fel antingen på hingsten (och då troligen mentalt, eftersom fysiska defekter borde synts i exteriör- och gångartspoäng) eller på förberedelserna och visaren.

 

[Solis]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Jag förstår inte heller varför du tror att vi hobbyhästförespråkare skulle tycka att det är fult att avla prestationsinriktat? Det är väl klart att alla vill föda upp en Totilas. Men i ärlighetens namn är marknaden större för att föda upp vettiga hobbyhästar.

Och marknaden är ju faktiskt full av lämpliga hobbyhästar, om vi pratar hästar som de allra flesta kan rida och som man kan ha roligt med på Msv nivå. För inte tycker du väl att majoriteten av hästarna är potentiella svårklassämnen?

Att ridutbildningen brister är ju inte avelns fel. Det är väl inte karusellhästar vi ska sträva efter?

 

[Solis]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

II) Om man gör det meningsfullt att visa även tävlingsmässigt medelmåttiga hästar lär det resultera i att en större andel av årskullarna visas, vilket skulle göra hingstarnas avkommestatistik säkrare.

Här har du helt klart en poäng

Ju fler avkommor som visas desto bättre statistik får man. Det är ju detsamma inom hundvärlden.

Lägger till angående #53: En häst med ett besvärligt (vad menar du med besvärligt?) temperament kommer att ha svårare att hävda sig även med den rutinerade ryttaren. Hästar med svåra psyken är knappast attraktiva på någon marknad alls.

 

[Solis]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Att det svenska halvblodet oftast inte har ett temperament som alla vill ha visar sig ju bland annat som flera nämnt genom att ridskolor mer och mer köper sina stora hästar utomlands, alltså bojkottar det svenskfödda halvblodet.

En ridskola här i närheten fick 200.000 kr som skulle räcka till inköp av 6 hästar. Då säger det sig själv att så värst många svenska halvblod finns inte i det gänget. Så jag tror att det faktiskt ofta är mer än prisfråga än något annat som avgör vilka hästar som köps in.
Många ridskolor har ett undermåligt hästmaterial tycker jag. Jag tycker inte att det är vettigt att eleverna ska betala mycket mycket pengar för att få rida hästar av diverse raser som knappt är grundridna trots att de passerat unghäststadiet för mycket länge sedan. Möjligen ser det bättre ut på andra ställen i landet, men häromkring finns många riktiga "ök" (förlåt ordvalet) ute på ridskolorna. Det är inte lätt att lära sig rida på sådana hästar.

 

[Domenico]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Intressant diskussion! Ett ämne jag själv funderar på, då jag tycker att jag hör talas om allt mer allvarliga hästolyckor.

Jag anser nog att den viktigaste biten för att förhindra olyckor är utbildning av hästar och ryttare. Framför allt när det gäller utbildning av hästar tycker jag att vi ligger efter här i Sverige. Jag tror mycket beroende på att många anser det vara "fult" eller "fusk" att låta någon annan rida och utbilda hästen. Det ska inte vara några genvägar, trots att man inte kan själv.

Nästa punkt är hästarna. Det är bara att inse att de flesta inte är svårklassryttare och aldrig kommer bli det. Dessa behöver lämpliga hästar att rida på. Det finns dock inget som säger att dessa hästar behöver vara helt talanglösa.

- Temperament. Man brukar ju säga att geni och vansinne ligger nära och för en del topphästar är det nog så. Jag har haft förmånen att prova att rida ett antal svårklasshästar tävlade tom int GP. Jag kan ju säga att det är flera av dem som man inte hade kunnat sätta upp en mindre rutinerad ryttare på, trots att de är extremt välridna (visserligen är en del av dem hingstar).

- Exteriör. Här ser jag ingen skillnad i avelsmål jämfört med topphästarna. En god exteriör är viktig för hållbarheten och hållbarheten är viktig för alla hästar. En häst byggd i balans är lättare att rida.

- Typ och storlek. Hästarna blir allt lättare i typen. För hobbyryttaren tror jag det vore bra om det bevarades en något kraftigare typ, men för det inte tung. Hästarna blir också bara större och större. Jag är inte ens 165 cm själv. Måste jag ha en häst som är 175+? I Sverige är det mest flickor och kvinnor som rider.

-Gångarter. Takt och balans är det viktigaste. En häst som rör sig i naturlig balans är lättare att rida för alla. På en häst som rör sig avspänt i balans genom hela kroppen kan man sitta även om den har lite gång. På en häst med stor gång som sprätter iväg stel i hela kroppen kan inte ens proffsen sitta.

- Hoppförmåga. En hinderklok häst gynnar alla. God hoppteknik, men för hobbyryttaren inte FÖR bra.

Min önskan vore att det avlades på korrekta, sunda hästar med en god egen balans. Gångarterna ska vara korrekta, med god takt och balans och i vissa fall lite mindre bensprattel. Hästar (som förutsatt att man inte gör allt för mycket fel) är lätta att rida in och samarbetsvilliga i den vidare utbildningen. Naturlig balans och bärighet gör att de naturligt är lätta att rida "på tygeln". Jämnt temperament. Inte så mycket nerv att de hoppar ner i diket för att löv prasslar, men ändå inte okänsliga. Varken fullblodslätta eller grova i typen. "Normalmankhöjd" 160-170cm. Dessa hästar duger till bra mycket mer än att lulla i skogen med.

Sammanfattningsvis: RIDBARHET - Samarbetsvilja och balans. Det är vad önskar att det skulle läggas mer vikt vid hellre än yviga frambensrörelser.

 

[Derring-Do]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Lägger till angående #53: En häst med ett besvärligt (vad menar du med besvärligt?) temperament kommer att ha svårare att hävda sig även med den rutinerade ryttaren. Hästar med svåra psyken är knappast attraktiva på någon marknad alls.

En häst med svårt psyket är naturligtvis inte attraktiv om den inte har talang nog att kompensera. Som exempel kan man ju konstatera att Baloubet så vitt jag vet inte blivit korv än, men vem hade velat ha en sån häst om den inte haft kapacitet för GP. Naturligvis hade hästen varit ännu mer attraktiv med ett trevligare temperament, men man kan inte få allt, och då tolererar man att temperamentet avviker från idealet för att det vägs upp av en exceptionell hoppförmåga.

Vad som sen är ett besvärligt temperament är svårdefinierat, och även i viss mån en smaksak, så andra får gärna komma med sin syn på saken. Några faktorer som spelar in är väl hur social hästen är, samarbetsvilja, hur lättpåverkad den är, hur den hanterar nya situationer osv... Naturligvis är detta faktorer som i viss mån kan påverkas genom utbildning, brecis som hoppförmågan, men det betyder inte att det inte finns ett genetiskt samband. Detta blir tydligt när du tar ett gäng lika ohanterade unghästar från lösdriften för inridning. Vissa går lungt under ryttare efter ett par veckor, medan du om en annan får höra, när du ligger där i grusen, att "Det var ju inte så konstigt, hennes mamma tog sju månader på sig att acceptera att ha en gjord runt magen" (kunde han väl sagt innan ).

 

[lilith]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

*KL*

Några allmänna kommentarer:


Angående dåliga ridskolehästar:

Även om en ridskola kan köpa riktigt bra hästar, så är inte det tillräckligt.

* Det måste finnas duktiga och rutinerade ridlärare som kan ge utbilda ryttarna rätt, och har en röd tråd i vad som krävs för att bli en bra ryttare och vad ryttarna först måste klara, innan de går vidare till nästa steg (de måste lära sig balans före inverkan t ex).

* Det måste finnas tid och utrymme för tillridnig av hästarna, och ridlärarna måste vara såpass duktiga ryttare att de kan rida igenom och korrigera hästarna emellanåt. Framför allt uppmärksamgöra dem på de grundläggande hjälperna och låta dem arbeta i rätt form. Och även ridlärarna måste ges möjlighet till egen vidareutbildning och regelbunden träning för instruktör.

Om inte det här uppfylls, så är det lätt att "förstöra" vilken häst som helst inom ett halvår och göra den till ett "ök", oavsett hur bra den är från början. Ärligt talat så finns det en hel del ridskolor som inte uppfyller de här kraven, och de har vanligtvis heller inte någon större summa pengar att köpa hästar för. Men de ridskolorna kan vi bortse från i den här diskussionen. Vem vill sälja sin häst till en sådan ridskola (förutom hästhandlare)?

Det finns seriösa ridskolor som vill ha bra hästar, lämpade för lektionsverksamhet, men har svårighet att hitta sådana.

Som jag har skrivit innan, så är inte en bra lektionshäst detsamma som en bra hopphäst eller en bra dressyrhäst. En lektionshäst, speciellt för nybörjare, måste vara mer tolerant, annars är det risk att farliga situationer uppstår.


Angående prisets betydelse

Siktar man på att tävla framgångsrikt i hoppning eller dressyr på Medelsvår nivå eller högre, så är ett svenskt halvblod (eller någon annan europeisk sporthästtyp) det självklara alternativet. Det finns få individer av andra raser som har samma förutsättningar. Och man är beredd att betala ett högre pris, för att kunna köpa en häst av högre kvalitet, med bättre förutsättningar för den grenen man satsar på. Ju högre kvalitet, ju mer är man beredd att betala (upp till gränsen för vad man har råd med förstås).

Om man vill ha en häst som går att rida ut i skogen på och kanske tävla upp till LA-Msv dressyr och LB-LA hoppning, så duger de flesta hästar som är korrekt byggda, sunda, har rena gångarter, normal hoppförmåga och ett trevligt temperament.
Hur ska man kunna motivera dessa ryttare att betala 100-150.000 för ett halvblod, när de lika gärna kan köpa en trevlig welsh cob, nordsvensk, ponnykorsning, import etc för under 60.000?

Detsamma gäller ridskolor, som dessutom inte har ekonomisk möjlighet att köpa in lektionshästar för 100.000 kr/styck. (Även om det egentligen är mycket högre krav på en bra lektionshäst än på en bra fritidshäst, se mitt tidigare inlägg.)

Förut kunde man utan större besvär sälja medelmåttiga halvblod till fritidsryttare och ridskolor, det kan man nog inte i samma utsträckning i dag. Åtminstone inte utan att gå ned ordentligt i pris. Och då blir ju uppfödningen en ren förlustaffär, eftersom betäckningsavgifterna är så höga.

Det man som halvblodsuppfödare lever på, är väl alla de ryttare som vill ha en häst att "skryta med", eller överskattar sin egen ridförmåga högst väsentligt (vilket i och för sig är ganska vanligt) och tror att de behöver en betydligt mer prestationsinriktad häst än vad de egentligen gör, och köper en stor lovande yngre häst, som de inte riktigt klarar av att rida rätt, och därför så småningom får diverse hält- eller ryggproblem, blir utdömd, och så måste ryttaren köpa ett nytt lovande ämne (med försäkringbolagets hjälp)...
(När ryttare egentligen först borde ta lektioner i sitsövning på longerlina och sedan lägga pengarna en äldre välutbildad häst med lagom mankhöjd och "lagom" prestationsförmåga. Det är kanske inte helt konstigt att försäkringsbolagen höjt premierna rejält, eller t o m satt en begränsning för hur mycket hältutredningar och hältbehandlingar får kosta)


Angående utvecklingen av det svenska halvblodet

I Sverige har vi en tradition av att "samhället" eller vissa utvalda personer, "bestämmer" vad som är bra, och utifrån det ger direktiv till hur det svenska folket ska göra eller uppföra sig (t ex Socialstyrelsens rekommendation om att man ska äta 6-8 skivor bröd om dagen). Problemet är att rekommendationerna inte alltid är opartiska, och inte heller alltid vad som passar den enskilda individen bäst.

Det här gäller också hästaveln. Staten införde hingstbesiktningstvånget som ett led i att förbättra hästbeståndet, och det var naturligtvis en bra tanke. Aveln skulle struktureras och inriktas på ett mål.

Men målet kom att ändras över åren. Från början var det svenska halvblodet en allround häst, där aveln kom att inriktas på att uppfylla statens behov av arméhästar. Men armén minskade i storlek, likaså hästantalet.
Då kom idén att halvblodet skulle konkurrera med kallbloden som arbetshäst, och en mängd stora och grova hingstar importerades till Sverige. Försöket avbröts när motoriseringen kom igång på allvar och traktorn började bli var mans egendom.
Ungefär samtidigt började regementena avhästas på allvar, och hästuppfödarna blev oroliga för hur de skulle kunna få avsättning för sina uppfödningar - ridning var ju inget gemene man sysslade med.
Då fattades beslut att man skulle satsa på att göra ridningen till folksport, de lantliga ryttarföreningarna startades upp, ridskolor blev allt vanligare och Ridfrämjandet bildades. Allt med stöd från staten.

Så småningom började tävlingsinriktningen göra sig gällande, ridningen blev en hästSPORT och både antalet tävlingar och tävlingsryttare växte explosionsartat. Staten tog så småningom sin hand från hästaveln. Avelsförbundet kom fram till att de svenska hästarna inte var tillräckligt konkurrenskraftiga gentemot Irlands- och Tysklandsimporter, och en storsatsning på att förbättra prestationsegenskaperna började, med bl a hårdare bruksprov och återigen en stor import av hingstar.

Sedan dess har utvecklingen mot prestationshästar fortsatt, både i Europa och i Sverige.
Avelsinriktningen i Sverige har gått från att vara en allroundhäst, som har kunnat användas som tävlingshäst i dressyr, hoppning, fälttävlan och körning samt även varit lämplig som fritids- och lektionshäst. Till att bli en elitinriktad dressyr- respektive hopphäst, där hingstarna i stort sett specialgodkänns för respektive gren.

Det är väl bra? Eller?
Jovisst är det bra! Det är jättebra för alla tävlingsryttare inom hoppning och dressyr, som letar lämpliga tävlingshästar i Sverige (och har kunskapen att utbilda dem själv, eller har råd att lämna bort dem för utbildning).
Och det är jättebra för de uppfödare som satsar på elitavel och har tillräckligt med pengar för att köpa riktigt bra avelsmaterial utifrån, och dessutom kontakter så att de kan få sålt hästarna eller placerat ut dem till rätt ryttare.

Men behöver man kasta ut barnet med badvattnet? Kan man inte behålla en viss avelsbredd, med differentierade priser, så att uppfödarna själva kan välja vad de vill avla på? Om de nu vill satsa på fälttävlan, körning, lektions- eller fritidshästar. Där det fortfarande är obligatoriskt med bruksprov, men en kortare och billigare variant? Där storlek och ädelhet på häst kan få variera lite mer? Där allroundtalangerna med bra exteriör kan bli godkända även om de inte är specialtalang i någon gren?
Sedan kan man ha en elitstambok inom rasen för hoppning respektive dressyr, där det är högre krav både på prestationsinriktad härstamning och egna prestationer.
Och redovisa hingstarna och (deras avkommors) egenskaper mer detaljerat, så att man lättare kan välja den hingst som passar stoet bäst.

På det sättet kan man tillgodose fler önskemål, i stället för att riskera att det svenska halvblodet enbart blir en elithäst för de med stor plånbok, medan "vanligt folk" går över till andra raser, eller lägger ner ridningen ö h t.


Min egen syn på det hela

Jag är själv inte någon fritidsryttare, utan ganska tävlingsinriktad och vill ha bra prestationshästar. Men jag har fått lära mig den hårda vägen att alltför välutbildade hästar med alltför bra prestationsförmåga inte är det lättaste för folk att lära sig rida på. Det ska vara hästar som är lämpliga på den nivån eleven befinner sig.

Instruerar men eleverna enskilt, så kan de öva både sits och balans och inverkan på longerlina i början, och då kan man ha en lite annan typ av hästar än om 10 nybörjare ska lära sig rida samtidigt i grupp.

Tyvärr är det också så att alla elever inte alltid är så instresserade av att verkligen lära sig att rida ordentligt, från grunden. Utan en del ser det mer som en timmas motion en gång i veckan; på ett kanske lite roligare sätt än att gå till Friskis och Svettis. Men även dessa elever måste läras att rida på ett sätt som är "hästvänligt".

I förlängningen, om vi ska kunna ha "bra" ryttare och "bra" hästar i Sverige, så är det lika viktigt med:
- ryttarnas grundutbildning (som de ofta får på ridskolorna),
- att ryttarna får rida lämpliga hästar (så att de utvecklas),
- och att de känner sig lika välkomna på tävlingar, unghästbedömningar och andra evenemang (oavsett om de har en dyr, fin häst eller ej)
som att vi har bra prestationshästar.

För annars så kommer vi att tappa bort de lovande ryttarna redan innan de är mogna för (eller kan finansiera) att rida de bästa prestationshästarna. Och vi kommer också att tappa bort de goda ryttare som kanske inte är så tävlingsinriktade, men har talang och tålamod nog att utbilda våra fina hästar.

 

[ch791022]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

En häst med svårt psyket är naturligtvis inte attraktiv om den inte har talang nog att kompensera. Som exempel kan man ju konstatera att Baloubet så vitt jag vet inte blivit korv än, men vem hade velat ha en sån häst om den inte haft kapacitet för GP. Naturligvis hade hästen varit ännu mer attraktiv med ett trevligare temperament, men man kan inte få allt, och då tolererar man att temperamentet avviker från idealet för att det vägs upp av en exceptionell hoppförmåga.

Men då kan du ju också fråga dig hur du tror Balobet uppfört sig om han hade varit tidigt kastrerad, och inte hållen i toppkondition sedan han för första gången fick en ryttare på ryggen?

Jag tror det hade varit natt och dag, även på honom....

Jag tror precis som många andra här att vi inte behöver avla för hobbyryttare, för dom hästarna finns ändå. Men att hobbyryttare kanske får tänka om lite och inte hantera sin häst som om den vore en GP-häst, tex hobbyhästen behöver sällan alla dessa kilo kraftfoder som dom ofta får sedan klagar ryttare på att hästen är omöjligt, inte konstigt när energin kryper ur varje por på kroppen, tänka på att mycket utevistelse är bra kanske till och med lösdrift fast man har ett "fint" halvblod.

Och ytterligare ett stort problem med att avla för hobbyryttarna är att det finns ingen enhetlig syn inom denna kategori om vad som är en bra hobbyhäst, inget gemensamt mål som det går att sätta som grund på en sådan bedömning.
Där har tävlingshästen det enkelt för huvudmålet är prestationen för alla. Alla tävlingsryttare kan se att en häst har en bra kapacitet, och sedan gå vidare och titta om hästen i övrigt passar dom som individ.
Men hobbyryttare har bara som mål att hästen ska passa dom som individ vilket gör det i stort sett omöjligt att avla med det som mål, utan det är snarare slumpen som avgör om man råkar avla något som passa den som kommer och tittar på ens uppfödning...

/Camilla

 

[Derring-Do]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Men då kan du ju också fråga dig hur du tror Balobet uppfört sig om han hade varit tidigt kastrerad, och inte hållen i toppkondition sedan han för första gången fick en ryttare på ryggen?

Jag tror det hade varit natt och dag, även på honom....

En annorlunda hantering hade säkert kunnat göra en viss skillnad, men det är inte hela sanningen, då hade han väl uppfört sig som alla andra hingstar som går svår hoppning? Om du läst hela mitt inlägg kanske du såg att jag även hade med ett exempel på nästan ohanterade unghästar med uppväxta tillsammans som ändå har helt olika temperament, och jag kan komma med fler liknande om du vill.

Och ytterligare ett stort problem med att avla för hobbyryttarna är att det finns ingen enhetlig syn inom denna kategori om vad som är en bra hobbyhäst, inget gemensamt mål som det går att sätta som grund på en sådan bedömning.

Visst är hobbyryttarna en spretigare grupp än om man fokuserar på yttersta eliten inom en specifik gren, men en samling grundkrav som passar den stora massan bör man väl kunna sätta upp utan problem, t.ex:
- Hästen ska vara hållbar, köper man en livskamrat vill man inte behöva byta ut den två år senare (och här innefattas krav på exteriör, balanserad gång, bra hovkvalitet, osv...)
- Hästen ska ha ett lämpligt temperament (vänlig, social, inte för lättskrämd, naturligtvis med utrymme för en viss variation)
- Hästen ska kunna gå lätta klasser i valfri diciplin med en amatörryttare, likväl som skogspromenader o dyl.
Naturligtvis handlar det sedan om att para ihop rätt häst med rätt ryttare, det gör det ju även med elithästarna, men om man har som mål att ta fram en hållbar häst med trevligt temperament och hyfsad bredd så finns det nog många lämpliga ryttare.

 

[Cyllene]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

- Hästen ska vara hållbar, köper man en livskamrat vill man inte behöva byta ut den två år senare (och här innefattas krav på exteriör, balanserad gång, bra hovkvalitet, osv...)
- Hästen ska ha ett lämpligt temperament (vänlig, social, inte för lättskrämd, naturligtvis med utrymme för en viss variation)
- Hästen ska kunna gå lätta klasser i valfri diciplin med en amatörryttare, likväl som skogspromenader o dyl.
Naturligtvis handlar det sedan om att para ihop rätt häst med rätt ryttare, det gör det ju även med elithästarna, men om man har som mål att ta fram en hållbar häst med trevligt temperament och hyfsad bredd så finns det nog många lämpliga ryttare.

Nu kommer jag och tjatar här igen. Har inte de flesta uppfödare just det som mål? Jag tycker att det du skriver de sista raderna stämmer in hos majoriteten av uppfödarna här på forumet. Det finns vissa som inte är så petiga med temperamentet på hingsten men det flesta vill ha vettiga hingstar. Och hållbara hästar vill även vi ha som avlar mot elithästar. Och gå lätta klasser i alla grenar klarar de flesta hästar, det är inte heller något unikt man behöver ha som avelsmål.

Jag tror jag förstår hur du menar, men tycker ändå inte det är något man behöver specificera i egna avelsmål...

 

[Derring-Do]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Tjata på du, det är fritt fram .
Jag är medveten om att det mesta är egenskaper som man gärna ser hos alla hästar men de blir lätt nerprioriterade i större eller mindre utsträckning när fokus är inställt på eliten. (Hur mycket hänsyn tar elitavlarna till tex hovkvalitet är de väljer hingst.) Hade mina avelsmål avvikit kraftigt från dagens svenska halvblod hade jag struntat i ASVH, men vad jag är ute efter är lite mer bredd och öppenhet, där även en halvblodshäst med lite mer fokus på temperament, hållbarhet och allsidighet, och lite mindre på prestationer är välkommen. ASVH undrar klagande varför bara 40% av treåringarna visas, och medan jag inte kan svara för alla resterande så vet jag flertalet uppfödare bara i min bekantskapskrets som helt enkelt tröttnat på att få höra att deras häst är totalt värdelös med omodern typ, markbunden gång och modest hoppkapacitet. När man likaväl kunde kallat hästen en utmärkt fritidshäst av viktbärande modell. I första steget krävs bara en attitydförändring, och jag har svårt att se några nackdelar. Likaså ser jag bara fördelar med att försöka utveckla mer objektiva bedömningsmetoder för hållbarhet och temperament.

 

[Flippeti]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Tjata på du, det är fritt fram .
Jag är medveten om att det mesta är egenskaper som man gärna ser hos alla hästar men de blir lätt nerprioriterade i större eller mindre utsträckning när fokus är inställt på eliten. (Hur mycket hänsyn tar elitavlarna till tex hovkvalitet är de väljer hingst.) Hade mina avelsmål avvikit kraftigt från dagens svenska halvblod hade jag struntat i ASVH, men vad jag är ute efter är lite mer bredd och öppenhet, där även en halvblodshäst med lite mer fokus på temperament, hållbarhet och allsidighet, och lite mindre på prestationer är välkommen. ASVH undrar klagande varför bara 40% av treåringarna visas, och medan jag inte kan svara för alla resterande så vet jag flertalet uppfödare bara i min bekantskapskrets som helt enkelt tröttnat på att få höra att deras häst är totalt värdelös med omodern typ, markbunden gång och modest hoppkapacitet. När man likaväl kunde kallat hästen en utmärkt fritidshäst av viktbärande modell. I första steget krävs bara en attitydförändring, och jag har svårt att se några nackdelar. Likaså ser jag bara fördelar med att försöka utveckla mer objektiva bedömningsmetoder för hållbarhet och temperament.

Svarar på det som jag fetat i din text...
"Elitavlarna", med det antar jag att du menar uppfödare som vill få fram tävlingshästar. Jo, jag tror absolut att man tar hänsyn till hovkvalitet när man väljer hingst. Iaf gör jag det (hobbyuppfödare som vill få fram tävlingshästar). Hovarna bedöms på unghästtesterna också, det ingår under punkten Extremiteter.

Att ASVH "klagar" på att det bara är 40 % som visas kan de väl göra, antagligen för att de vill att ännu fler ska visas. Faktum är att det är en mkt större andel som visas inom ASVH än vad som visas i tex tyska förbund, där visas ännu mindre andel av hästarna. Håller inte med dig om att domarna rackar ner speciellt mkt på unghästtesterna. Felet är väl snarare att ryttarna tycker att det är dåligt om en häst får 7.or. Ryttare/hästspekulanter tror ofta att allt under 8 är dåligt eller "mediokert", ett ord som f ö ofta används här på Buke. Hur ofta får vi ryttare själva mer än en 7.a på dressyrprotokollen vid "Ryttarens sits och inverkan"?

 

[kopparberg]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Självklart spelar ju priset en stor roll också, det håller jag helt med om!

Minns när Ridsportförbundet tyckte de var så duktiga och för några år sedan försökte få till något sorts system där uppfödarna skulle sälja knappt insuttna hästar till ridskolorna, och sedan skulle ridskolorna utbilda hästarna själva.
Jag kan säga att jag vet inte många ridskolor som har råd att hålla sig med unghästar som inte kan gå lektion mer än någon timme/vecka och utbildas paralellt med att bara de duktigaste eleverna red hästen! Hur skulle ridskolorna ha råd med det?

 

[Flippeti]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Självklart spelar ju priset en stor roll också, det håller jag helt med om!

Minns när Ridsportförbundet tyckte de var så duktiga och för några år sedan försökte få till något sorts system där uppfödarna skulle sälja knappt insuttna hästar till ridskolorna, och sedan skulle ridskolorna utbilda hästarna själva.
Jag kan säga att jag vet inte många ridskolor som har råd att hålla sig med unghästar som inte kan gå lektion mer än någon timme/vecka och utbildas paralellt med att bara de duktigaste eleverna red hästen! Hur skulle ridskolorna ha råd med det?

Men hur ska uppfödarna ha råd att utbilda hästarna och sedan sälja dem billigt till ridskolorna? Hum, svåra frågor...