Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?
Jag är fortfarande intresserad av idéer på hur man skulle kunna bedöma och avelsvärdera "hobbyhästar", inte istället för elithästavlen, utan som komplement.
Vilka egenskaper har en idealisk hobbyhäst? Vilka grundkrav måste uppfyllas? Och hur testa dessa?
Vilka egenskaper har din drömhäst?
Jag har en liten annan vinkel på det eftersom jag både är tävlingsryttare, domare och driver ridskola. Med "hobbyhäst" jämställer jag även "lektionshäst". Och fråga vilken ridskolechef som helst - lämpliga lektionshästar ÄR svåra att hitta. Många ridskolor väljer importer, kallblodskorsningar, ponnykorsningar, knabstruper etc i stället för svenska halvblod. Och det är inte enbart för att de är billigare, de är oftast mer lämpliga i modell och temperament också, och mer lättridna.
För mig är det i förlängningen en risk för mindre efterfrågan på det svenska halvblodet - ridskoleryttarna som sedan ska skaffa egen häst är inte vana vid att rida halvblod, och svenska halvblod blir inte heller det självklara valet av hästras (vilket det i stor utsträckning fortfarande är idag). Minskad efterfrågan gör att avsättningen blir mindre (det är redan svårt att sälja medelmåttiga unghästar idag), vilket medför färre ston i avel och smalare avelsbas. Detta i kombination med hur BLUP-systemet fungerar, och att i stort sett alla länder i Europa som avlar sporthästar använder samma linjer, gör att det finns viss risk för inavel (jämför med Utrillos inflytande i svensk avel t ex, skillnaden är bara att den är utspridd på några olika hingstlinjer idag).
Så jag anser att det är bra med en bredare avelsbas, att det ska finnas utrymme för en viss variation inom aveln. När alla hästar blivit för högställda och lätta måste det finnas något lite grövre och lågställt att blanda upp med
Sedan behöver ju inte alla avla på dessa. De som siktar på elitavel kan göra detta i fred och låta hobbyavlarna "bevara genreserven". Då borde alla kunna bli nöjda och glada.
Skillnaden är ganska stor för mig, då jag letar häst till ridskolan och till mig själv.
1. Exteriör.
I båda fallen vill jag ha en häst av god ridhästtyp med väl ansatt hals och "lagom" vinklar i bakbenen. Som
tävlingshäst vill jag ha en något lättare och mer högställd typ. Som
lektionshäst vill jag ha en något grövre (mer viktbärande) typ med något längre rygg. Jag vill ha korrekta ben i båda fallen, men framför allt på lektionshästen är det viktigt för hållbarheten. I dag tycker jag det är för många tävlingsindivider med inkorrekt benställning som släpps in i aveln.
2. Gångarter
Som
tävlingshäst vill jag ha en häst med reglerbar gång, som har lätt både för att samla sig och öka. På
lektionshästen premierar jag taktmässighet och rytm, de får inte vara alltför "påverkbara" då det kräver en mer rutinerad ryttare, som kan använda hjälperna mjukt och avstämt och sitter i god balans. Gångarterna får inte heller vara för stora på lektionshästen, då de blir obekväma att sitta på innan ryttaren har lärt sig att fjädra med på rätt sätt.
3. Hoppning
Både tävlingshästen och lektionshästen vill jag ska ha stor hoppkapacitet, även om kraven förstås är större på tävlingshästen. För
ridskolehästen är det viktigt att de har en "reserv" att ta av. Eftersom de hoppar med orutinerade ryttare som ibland stör hästen och sällan kan understödja den på rätt sätt, så måste de ha god marginal till sin kapacitetsgräns, så att de ändå ska tycka att det är lätt och roligt att hoppa, trots att de kanske inte får möjlighet att använda ben och rygg på rätt sätt.
Tävlingshästen vill jag ska ha en bra benteknik, vara rädd om sig och gärna hoppa med ryggen. Även
lektionshästen bör ha en bra benteknik, men det är faktiskt en fördel om de hoppar med lite dålig ryggverkan då man inte vill riskera att de hoppar ryttaren ur sadeln. Lektionshästen bör ha en god taxering, men får inte vara alltför rädd om benen, då är det risk att den börjar stanna när den kommer fel. Inte heller får den vara alltför kvick av sig när den rids av orutinerade ryttare som inte alltid hinner med att anpassa sin balans.
4. Temperament
Ingen ryttare vill ha "dåligt" temperament. Men vad som är "bra" temperament skiljer sig ganska mycket mellan en tävlingshäst och en lektionshäst.
Tävlingshästen vill jag ska ha karaktär och utstrålning och mycket framåtanda. Den får gärna vara både tuff och nyfiken. Dessutom vill jag att den ska vara vaken och snabb i reaktionerna. Ofta är de hästar som är lite "svåra" i början de som ger mest tillbaka i längden.
Lektionshästen bör vara stadig och lätthanterlig, den måste ha viss framåtanda och känslighet i början eftersom den kommer att bli avtrubbad med tiden, men inte i samma mängd som lektionshästen, då dröjer det för många år innan den kan gå med alla typer av ryttare. Inte alltför mycket karaktär och tuffhet, då blir det lätt att den börjar testa gränserna och fungera mindre bra för veka ryttare.
5. Övrigt
För
lektionshästen är det mycket viktigt med hållbarheten, därför är det bättre med mindre och medelstora hästar än alltför stora. Hellre en lite mindre och grövre häst än en större och smäckrare.
Även lättföddhet, och hovkvalitet är viktiga, det ger en bättre ekonomi i verksamheten.
Som jag ser det finns det helt klart ett behov av att föda upp lämpliga lektions- och hobbyhästar. Problemet är att det med dagens system är alltför dyrt och svårt att ta fram godkända hingstar, vilket bidrar till att språngavgifterna blir så höga. Det blir svårt att få lönsamhet i aveln. Ur hållbarhets- och temperamentssynpunkt på avkommorna tycker jag det är viktigt att fölen och unghästarna får växa upp i flock med både äldre och flera jämnåriga hästar. Dessutom på stora och kuperade marker.