Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

[Derring-Do]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Världen dräller av lämpliga hobbyhästar.

Och ännu fler mindre lämpliga...

Finns det verkligen ett behov att utvärdera dessa på något särskilt vis? Klarar inte hobbyryttaren av att ändå hitta en lämplig häst som passar behoven och inriktningen?

Om hobbyryttaren klarar att hitta den perfekta hästen utan hjälp, och enda syftet med bedömningar är att para ihop rätt häst med rätt ryttare, varför då ha bedömningar över huvud taget? Proffsryttarna lär ju vara så mycket bättre på att bedöma vad som är rätt häst för dem.

Behövs en andra klassens avel? Syfte? på vilket vis förbättrar man en ras på det sättet?

Syftet med hästavel överhuvudtaget ser jag som diskutabelt, det handlar väl om en hobby för det flesta. Däremot kan jag inte se att avel mot ett tydligt uppsatt kan kallas andra klassens, bara för att avelsmålet inte är att ta fram tävlingsindivider. Hela kruxet är ju vad man betraktar som en förbättring.

Jag ser det dock inte som någon nödvändighet att "hobbyhästavlen" ska vara knuten till ASVH, om där nu finns så många ömma tår och folk som är rädda för att man ska smutsa ner deras fina ras. Det är bara det naturligaste stället att börja när man vill ta fram en svensk varmblodig ridhäst.

 

[Hippocampus]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Jag har samma erfarenhet. Jag har jobbat i stall och de flesta kunde man om man vill, sätta upp en nybörjare på. Ingenting säger att den GPhäst är en tuff häst (temperamentsmässigt).
Det var det dessutom jag var med om. Jag hade ridit 1 år på ridskola (knappt) när jag fick förfrågan om jag ville skritta på en tävlingshäst. Visst bara skritta, men att ägaren litade så mycket på hästen att h*n vågade sätta upp ett blåbär på en av de mest värdefulla hästarna i stallet, det var stort för mig.

I inget av de stall jag jobbat i har det funnits GPhästar som INTE en nybörjare har kunnat rida på.

 

[Derring-Do]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Lite OT, men är det fler än jag som undrar hur man ska kunna få en bättre ras genom att höja kraven för stamboksföring av ston? Som jag ser de kommer de som har ett sto som inte håller måttet välja på att
a) Strunta i att betäcka, vilket inte påverkar kvaliten på övriga föl. Möjligtvis kan det begränsa hingstutbudet genom att någon hingstägare får för få ston.
b) Betäcka ändå och strunta i stamboksföringen. Den har ändå ingen praktisk betydelse om inte avkomman blir ett hingstämne, och blir han det kan inte stoet ha varit så dåligt.

Jag ser det som otroligt att någon hobbyuppfödare skulle göra det ASVH hoppas på, dvs
c) Sälja stoet som promenadhäst och sedan punga ut med åtskilliga hundra tusen för ett fint sto med gott om tävlingsmeriter.

 

[Fiorano]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Där jag har jobbat har vi alltid kunnat ta med nybörjare ut i skogen på GP hästarna...

Jag upplever inte att en häst med dålig gång är lättare att sitta på, ett taktmässigt rörelsemönster är ofta lätt att följa.

Många hästar som hoppar stort gör det snarare av brist på talang än pga överskott av det. En häst som taxerar väl och har koll på sina fötter behöver inte överdriva. Däremot hästar som inte kan reglera sig själva framför hindret/inte kan hålla upp frambenen etc, kan ofta få en hög och kort språngkurva.

Jag tror som fler har varit inne på att det gäller att kunna välja häst. Är man en osäker ryttare är det väl bättre att välja en redan grundutbildad häst, istället för att försöka göra jobbet själv om man inte kan.

Jag tycker att det är en myt att bra hästar måste vara svårare att rida, jag tycker inte heller att man kan skippa prestationsmålen på halvblod - hellre då att man skippar halvblod om det inte är en sporthäst man vill ha.

Jo de hästar som redan går svårklass brukar "vemsomhelst" kunna rida. Men det är ju samma som jag skrev till Dobbis-hästarna är då otroligt välridna och skolade av bra ryttare i flera år. Blir väldans mycket lättare då. Frågan är väl mer hur de mindre utbildade hästarna i samma stall är? Ett svårklassämne HAR ett annat temperament än vad en hoobyhäst ska ha. Dressyrhästarna ska ha mycket mer elektricitet och hopphästarna måste ha en massa vilja och j-lar anamma. Det blir för mycket för hobbyryttaren.

En häst med mindre gång är väl absolut mycket lättare att sitta på än en häst med massor av trav som går genom hela kroppen? Jag pratar inte om hobbyhästar som hästar med dålig gång utan mindre gång. Jag har suttit på stora giganter till hästar med otrolig trav och har knappt kunnat byta sittben i lättridningen utan att studsa av.

Med hopphästarna är det samma sak. När jag var 17 år red jag under ett år en hingst som var bedämd med 10-10 i hoppningen. Han hoppade med vansinnigt mycket rygg och det var inte helt lätt att sitta i dom sprången när han sköt ifrån! En häst som hoppar utan så mycket rygg (och bakben) är otroligt mycket lättare att sitta på även över höga hinder. (I nån hoppbok finns det superbra illustrerat där Maria Gretzers Sixten shoppar som exempel på bra teknik).

Jag tycker inte heller att vi ska skippa prestationsaveln-men en och annan bedömning på hästen som hobbytalang tycker jag inte alls är fel.

 

[Fiorano]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Under mina 30 år i häst-Sverige har det aldrig varit någon brist på hobbyhästar.

Sen är frågan vad man menar med hobbyryttare. Är det en ryttare som inte vill tävla på högre nivå? En ryttare som inte vill tävla alls? En ryttare som vill träna för bra tränare och utveckla sin ridning?

Jag undrar dessutom var alla dessa taggade svåra tävlingshästar finns? Jag har träffat på många olika typer av hästar men som många andra skrivit så har i princip alla i vuxen ålder när de varit korrekt utbildade kunnat ridas av vem som helst... Och än en gång kommer vi in på det här med vad "dåligt temperament" är. Och i de diskussionerna har jag fastnat många gånger.

För mig är definitionen av hobbyryttare en sån som jag. Har ambition att rida och tävla på kanske msv-nivå. Men att hästen i sig är det viktigaste och man vill kunna umgås avslappnat med sin häst i skogen och pyssel i stallet.

Du har helt rätt i att välutbildade vuxna hästar kan ridas av alla. Men ofta hamnar hobbyhästen hos sin ägare i ganska tidig ålder och då kräver den ett psyke som kan hantera lite allt möjligt. Det får inte vara för hård så att den tar över för att allt inte blir helt korrekt.

Sen tror jag Cyllene att du (och Athena) är lite för långt komna i er ridning och hästutbildning för att kunna kallas hobbyryttare och kanske har svårt att se hästarna ur ett hobbyperspektiv. Ni är för bra helt enkelt

 

[Empire]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Så jag som "hobby avlare" som enligt mig och andra har ett bra sto skall bara lägga ner avel? Hon är inte stamboksförd av tidigare ägare, men har av andra bra stam, jag, som sagt helt ny på detta, hon har 3 avkommer, igentligen 5, men det allra första kastade hon några månader innan hon skulle exporteras till USA, då ville köparen inte köpa pga karantären, sen fick hon ett till föl som tyvärr var tvunget att tas bort pga skada i sommarhagen som 3månadersföl.Hon blev riden som unghäst sen i avel, jag satt upp och skrittade henne, det bekom henne inget, gick på som om hon inget annat gjort i sitt liv, det kallar i alla fall jag ett klokt sto, jag har frågat om hingst val till henne men inte fått något svar från "erfarna" avlare, så jag går efter bekanta och deras svar.

 

[Solis]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Fast på dig och Fiorano låter det som om avel är busenkelt. Betäcker man Totilas och Matiné så, volià! har man en tävlingsindivid med nerv o elektricitet, ett verkligt superämne. Kanske. Men avel är inte så lätt. Föräldradjuren kan vara bästa tänkbara och ändå blir inte avkomman riktigt som man tänkt sig. Så varför skulle man då medvetet avla på mindre talangfulla individer bara för att spä på den redan ordentligt stora marknaden med medelmåttiga hästar? Bedömningar har man självklart för att se hur avkommorna artar sig, för att få koll på att rasen verkligen förs framåt, att avelsmålen uppfylls. Men inte är det så att det föds en uppsjö av talangfulla GP-ämnen varje år. Och elektriciteten kan man sätta dit som ryttare.

Jag ser många många hästar varje år och det är faktiskt vääääldigt få av dessa som är så svåra att inte gemene man kan rida dem. En elitryttare gagnas ju heller inte av att hästen är svår i psyket. Så jag undrar var du hittar alla dessa supertalanger med taskiga temperament?

Precis som du skriver så är avel en hobby för de flesta av oss. Men varför skulle vi för den skull ge avkall på kvalitet? Är det "fult" att, som hobbyuppfödare, vilja få fram så bra hästar som möjligt, både vad gäller exteriör, temperament och gångarter/hoppförmåga? Ska jag som hobbyuppfödare välja en mindre talangfull hingst i syfte att få fram en avkomma som "alla" kan sitta på? Varför är det så viktigt att bedöma medelmåttorna för sig?

Så jag förstår fortfarande inte din tanke. Är det verkligen så enormt svårt tycker du att hitta hästar som går att sitta på i alla gångarter? Att rida ut i skogen på utan graman? Som är trevliga att umgås med? Då är det bättre att diskutera ryttare och ridutbildning tycker jag. Det är snarare där det brister.

 

[Solis]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Jag undrar dessutom var alla dessa taggade svåra tävlingshästar finns? Jag har träffat på många olika typer av hästar men som många andra skrivit så har i princip alla i vuxen ålder när de varit korrekt utbildade kunnat ridas av vem som helst... Och än en gång kommer vi in på det här med vad "dåligt temperament" är. Och i de diskussionerna har jag fastnat många gånger.

Tack!

Jag undrar också var alla dessa svåra hästar finns? Tycker det är sällan man ser hästar som är för svåra för normalryttaren att rida. Och en häst som är så svår är knappast heller attraktiv för elitryttaren.

Temperament är ett otroligt intressant ämne. Och jag har känslan av att "skogsmulleryttaren" har en annan definition på "dåligt temperament" än vad den mer rutinerade ryttaren har. En ovan ryttare skulle nog tycka att den mer vakna hästen har dåligt temperament t.ex. Medan den mer rutinerade ryttaren ser vakenheten som ett stort plus iom att en sådan häst är mer känslig och lättpåverkad, ridningen blir mer "finlir". Den mindre vana ryttaren är yvigare och grövre i sin ridning och skulle troligen uppfatta en sådan häst som "nervös". Bara en tanke.

 

[Fiorano]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Så jag som "hobby avlare" som enligt mig och andra har ett bra sto skall bara lägga ner avel? Hon är inte stamboksförd av tidigare ägare, men har av andra bra stam, jag, som sagt helt ny på detta, hon har 3 avkommer, igentligen 5, men det allra första kastade hon några månader innan hon skulle exporteras till USA, då ville köparen inte köpa pga karantären, sen fick hon ett till föl som tyvärr var tvunget att tas bort pga skada i sommarhagen som 3månadersföl.Hon blev riden som unghäst sen i avel, jag satt upp och skrittade henne, det bekom henne inget, gick på som om hon inget annat gjort i sitt liv, det kallar i alla fall jag ett klokt sto, jag har frågat om hingst val till henne men inte fått något svar från "erfarna" avlare, så jag går efter bekanta och deras svar.

Nej, var har du fått det ifrån att jag tycker det? Men oavsett vad man har för avelsmål bör man ha visat sitt sto så man vet vad för hingst som matchar.

 

[Fiorano]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Poängen med tråden är väl också om det inte borde finnas en bedömning på hur lämplig hästen är som hobbyhäst? För nej avel är allt utom enkelt, men vi alla kan väl vara överens om att för att få fram en lysande tävlingsindivid är det bäst att avla på prestationsmeriterade föräldrar och då borde det rimligen vara samma som gäller för hobbyhästar? Alltså att avla på två "lagom"individer är det bäst chans att få en fin hobbyhäst.

När det kommer till ridbarhet så vill inte tävlingsryttaren och hobbyryttaren ha samma sak. Tävlingsryttaren vill ha en känslig, elektrisk häst med mycket nerv och en hobbyryttare behöver en häst som är lite mer förlåtande och inte fullt så elektrisk. För visst är det ridutbildning hos ryttarna som brister, men nu är det som det är och då måste det avlas fram hästar som "alla" kan rida.

Jag förstår inte heller varför du tror att vi hobbyhästförespråkare skulle tycka att det är fult att avla prestationsinriktat? Det är väl klart att alla vill föda upp en Totilas. Men i ärlighetens namn är marknaden större för att föda upp vettiga hobbyhästar.

 

[Fiorano]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Temperament är ett otroligt intressant ämne. Och jag har känslan av att "skogsmulleryttaren" har en annan definition på "dåligt temperament" än vad den mer rutinerade ryttaren har. En ovan ryttare skulle nog tycka att den mer vakna hästen har dåligt temperament t.ex. Medan den mer rutinerade ryttaren ser vakenheten som ett stort plus iom att en sådan häst är mer känslig och lättpåverkad, ridningen blir mer "finlir". Den mindre vana ryttaren är yvigare och grövre i sin ridning och skulle troligen uppfatta en sådan häst som "nervös". Bara en tanke.

Bingo.

 

[Derring-Do]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Känns tråkigt att behöva upprepa mig men jag får väl säga det igen, jag försöker inte för ett ögonblick hindra dem som håller på med elithästavel och tvinga dem att ta fram hästar för skogspromenader. Den som har som hobby att slösa pengar på hästavel får självklart jobba mot vilket mål som helst, det är ju lite av min poäng att alla inte måste sträva efter samma sak. Jag ber om ursäkt om mitt första inlägg uppfattades som kritiskt mot elitavel, det var inte så det var menat, utan mer för att belysa alternativen (eller bristen på sådana). Jag medger att jag var lite irriterad när jag skrev det (började koka över när vi fick påskrivet att vi borde haft tävlingsmeriter på det 4(!)åriga fölsto vi visade för stamboksföring), och ska försöka vara mer diplomatisk i fortsättningen.

Dock vidhåller jag att kvaliten på aveln avgörs av hur väl man lyckas uppfylla sitt avelsmål, oberoende av om målet handlar om att ta fram GP-hästar, skogsmullehästar eller hästar med så långa öron som möjligt (så länge det inte går som i vissa hundraser och påverkar djurens hälsa). Är avelsmålet att få fram en häst som vinner på solvalla så är ju Matinés travkvalite klart undermålig .

Jag har inte heller försökt låta påskina att avel är något enkelt, men faktum kvarstår att avkomman oftast blir lik sina föräldrar, det är liksom hela poängen med avel. Likaså kommer aldrig elithästarna utgöra någon stor andel av populationen, oberoende av hur bra eller dåligt avelsurval som sker, det är det elit betyder.

Jag vill också ha bedömningar för att se så att aveln förs framåt, jag har bara vridit på huvudet så att framåt för mig är en lite annan riktning än för dig . Alla uppfödare vill väl kontrollera att avelsmålen uppfylls, och det är inte alltid så enkelt som att mäta längden på öronen. Jag vill ta fram ramar för att bedöma hästens värde som vanlig ridhäst, och ha tips och idéer för hur bedömningen skulle kunna genomföras (inte tvinga någon att delta).

Personligen kan jag dock faktiskt se två fördelar som elitavlarna skulle få ut av bedömningen:
I) Den dagen slumpen är på dåligt humör och det som ploppar ut faktiskt är en underbar hobbyhäst lär den väl inte bli mer svårsåld av en sådan bedömning. Om Hannoveranerförbundet ser en poäng med auktioner för fritidshästar kanske ASVH ska fundera på varför.
II) Om man gör det meningsfullt att visa även tävlingsmässigt medelmåttiga hästar lär det resultera i att en större andel av årskullarna visas, vilket skulle göra hingstarnas avkommestatistik säkrare.

 

[Derring-Do]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Tycker också att det där med bra och dåligt temperamet är ett intressant ämne, och ett som måste utredas för att man ska kunna bedöma en hästs "hobbyvärde". Det ligger en poäng i teorin med "ju vanare ryttare ju hetare häst". Jag har också hört en ridlärare uttrycka att "lata ryttare vill ha pigga hästar och vise verca" (hon räknade sig själv som lat). Min åsikt är lite av en blandning, jag tror att alla ryttare har ett eget ideal, men ju bättre du är som ryttare desto större variationer klarar du av. Sen är det ju även lättare att tolerera ett besvärligt temperament om ditt huvudsyfte är att vinna stora tävlingar, och just den hästen har kapaciteten, än om huvudsyftet är ett trevligt vardagsumgänge.

 

[swe]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Jag delar verkligen inte dina erfarenheter.

De yngre hästarna i tävlingstallen jag har arbetat i har naturligtvis varit mindre stabila än de äldre, men de gäller även de yngre ridskolehästarna kontra de äldre... Alla hästar behöver en utbildning för att fungera väl att rida på, vare sig de har talang eller inte, och har man inte förmågan att utbilda en häst bör man låta bli.

Min mamma födde upp gångartshästar under min uppväxt, vi föredrog taktmässighet framför stora rörelser, för det var vad tävlingsryttarna efterfrågade. Ur en taktmässig, välbalanserad häst (mkt bekväma att sitt på) kunde de ta fram mycket gång. Dessa hästar hade senare framskjutna placeringar i breeders, deltog i bruksprov och junior sm mm. Absolut inga problem för en vanlig ryttare att rida på dem.

Visst finns det avarter med dåliga temperament, men jag tycker oftare att det hänger ihop med hanteringen än genetiken.

Tycker dessutom att det är kontraproduktivt att lära ut ridning på dåliga hästar, då man lär sig att rida - dåliga hästar. På ridskolan jag arbetar på har vi ponnyer som går att tävla med resultat i nationella LA klasser. De skulle säkert gå högre också om ryttaren ville.
För orutinerade ryttare är det överlägset att lära sig rida rytmiskt på hinderkloka, kvicka hästar som kan rätta till ryttarens misstag.

Med din definition av hobbyryttaren som någon som tänkt rida msv - om du inte klarar av att rida en normalkänslig häst, hur tusan skall du kunna rida msv då?

Överkänsliga hästar är ett avelsmisslyckande, om de inte tål någonting blir de knappast toppresterande individer, utom i vissa undantagsfall som beror på mycket skicklig ridning. Precis som att man ibland ser hästar hoppa högre än vad de har talang för av samma orsak.

Upprepar också som tidigare att problemet med bedömning av temperamentet är att de bara gynnar de professionellt förberedda hästarna.

 

[swe]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

en annan sak som motverkar hobbyhäst aveln är att uppfödare med de målen tyvärr ofta får svårt att få betalt för sina uppfödningar. De är ju lika dyrt att utfodra en medelmåtta som en talang, men knappast troligt att kunden betalar samma pengar för dem.

Jag skulle hellre slå ett slag för goda unghästutbildare och ett system där man verkligen värdesätter att få hästen riktigt riden från början. Att snåla med pengar för inridningen kan vara det dummaste man gör som hästägare, blir grunden fel kan det vara svårt att få ordning på hästen sedan.

 

[lilith]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Jag är fortfarande intresserad av idéer på hur man skulle kunna bedöma och avelsvärdera "hobbyhästar", inte istället för elithästavlen, utan som komplement.

Vilka egenskaper har en idealisk hobbyhäst? Vilka grundkrav måste uppfyllas? Och hur testa dessa?

Vilka egenskaper har din drömhäst?

Jag har en liten annan vinkel på det eftersom jag både är tävlingsryttare, domare och driver ridskola. Med "hobbyhäst" jämställer jag även "lektionshäst". Och fråga vilken ridskolechef som helst - lämpliga lektionshästar ÄR svåra att hitta. Många ridskolor väljer importer, kallblodskorsningar, ponnykorsningar, knabstruper etc i stället för svenska halvblod. Och det är inte enbart för att de är billigare, de är oftast mer lämpliga i modell och temperament också, och mer lättridna.

För mig är det i förlängningen en risk för mindre efterfrågan på det svenska halvblodet - ridskoleryttarna som sedan ska skaffa egen häst är inte vana vid att rida halvblod, och svenska halvblod blir inte heller det självklara valet av hästras (vilket det i stor utsträckning fortfarande är idag). Minskad efterfrågan gör att avsättningen blir mindre (det är redan svårt att sälja medelmåttiga unghästar idag), vilket medför färre ston i avel och smalare avelsbas. Detta i kombination med hur BLUP-systemet fungerar, och att i stort sett alla länder i Europa som avlar sporthästar använder samma linjer, gör att det finns viss risk för inavel (jämför med Utrillos inflytande i svensk avel t ex, skillnaden är bara att den är utspridd på några olika hingstlinjer idag).

Så jag anser att det är bra med en bredare avelsbas, att det ska finnas utrymme för en viss variation inom aveln. När alla hästar blivit för högställda och lätta måste det finnas något lite grövre och lågställt att blanda upp med Sedan behöver ju inte alla avla på dessa. De som siktar på elitavel kan göra detta i fred och låta hobbyavlarna "bevara genreserven". Då borde alla kunna bli nöjda och glada.

Skillnaden är ganska stor för mig, då jag letar häst till ridskolan och till mig själv.

1. Exteriör.
I båda fallen vill jag ha en häst av god ridhästtyp med väl ansatt hals och "lagom" vinklar i bakbenen. Som tävlingshäst vill jag ha en något lättare och mer högställd typ. Som lektionshäst vill jag ha en något grövre (mer viktbärande) typ med något längre rygg. Jag vill ha korrekta ben i båda fallen, men framför allt på lektionshästen är det viktigt för hållbarheten. I dag tycker jag det är för många tävlingsindivider med inkorrekt benställning som släpps in i aveln.

2. Gångarter
Som tävlingshäst vill jag ha en häst med reglerbar gång, som har lätt både för att samla sig och öka. På lektionshästen premierar jag taktmässighet och rytm, de får inte vara alltför "påverkbara" då det kräver en mer rutinerad ryttare, som kan använda hjälperna mjukt och avstämt och sitter i god balans. Gångarterna får inte heller vara för stora på lektionshästen, då de blir obekväma att sitta på innan ryttaren har lärt sig att fjädra med på rätt sätt.

3. Hoppning
Både tävlingshästen och lektionshästen vill jag ska ha stor hoppkapacitet, även om kraven förstås är större på tävlingshästen. För ridskolehästen är det viktigt att de har en "reserv" att ta av. Eftersom de hoppar med orutinerade ryttare som ibland stör hästen och sällan kan understödja den på rätt sätt, så måste de ha god marginal till sin kapacitetsgräns, så att de ändå ska tycka att det är lätt och roligt att hoppa, trots att de kanske inte får möjlighet att använda ben och rygg på rätt sätt.
Tävlingshästen vill jag ska ha en bra benteknik, vara rädd om sig och gärna hoppa med ryggen. Även lektionshästen bör ha en bra benteknik, men det är faktiskt en fördel om de hoppar med lite dålig ryggverkan då man inte vill riskera att de hoppar ryttaren ur sadeln. Lektionshästen bör ha en god taxering, men får inte vara alltför rädd om benen, då är det risk att den börjar stanna när den kommer fel. Inte heller får den vara alltför kvick av sig när den rids av orutinerade ryttare som inte alltid hinner med att anpassa sin balans.

4. Temperament
Ingen ryttare vill ha "dåligt" temperament. Men vad som är "bra" temperament skiljer sig ganska mycket mellan en tävlingshäst och en lektionshäst.
Tävlingshästen vill jag ska ha karaktär och utstrålning och mycket framåtanda. Den får gärna vara både tuff och nyfiken. Dessutom vill jag att den ska vara vaken och snabb i reaktionerna. Ofta är de hästar som är lite "svåra" i början de som ger mest tillbaka i längden.
Lektionshästen bör vara stadig och lätthanterlig, den måste ha viss framåtanda och känslighet i början eftersom den kommer att bli avtrubbad med tiden, men inte i samma mängd som lektionshästen, då dröjer det för många år innan den kan gå med alla typer av ryttare. Inte alltför mycket karaktär och tuffhet, då blir det lätt att den börjar testa gränserna och fungera mindre bra för veka ryttare.

5. Övrigt
För lektionshästen är det mycket viktigt med hållbarheten, därför är det bättre med mindre och medelstora hästar än alltför stora. Hellre en lite mindre och grövre häst än en större och smäckrare.
Även lättföddhet, och hovkvalitet är viktiga, det ger en bättre ekonomi i verksamheten.

Som jag ser det finns det helt klart ett behov av att föda upp lämpliga lektions- och hobbyhästar. Problemet är att det med dagens system är alltför dyrt och svårt att ta fram godkända hingstar, vilket bidrar till att språngavgifterna blir så höga. Det blir svårt att få lönsamhet i aveln. Ur hållbarhets- och temperamentssynpunkt på avkommorna tycker jag det är viktigt att fölen och unghästarna får växa upp i flock med både äldre och flera jämnåriga hästar. Dessutom på stora och kuperade marker.

 

[Cyllene]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Tänkvärt inlägg!! En tanke som slår mig när du skriver att det är svårt att hitta lektionshästar (viket jag förstår och håller med om) är dock att det till stor del har med priset att göra? Att hästarna eg finns där men att de då är för dyra? Jag har en kompis som startade upp en ridskola från scratch (tog över ridskolan men utan hästar) och jag hjälpte henne leta förra hösten. Det som gjorde att det till sist blev många importer och lite kallblodskorsningar var ofta priset. De svenska halvblodshästarna hon har i verksamheten är inlånade, inte köpta.

Då kommer vi än en gång (precis som du skriver) in på prissättningen på hingstar som i det här landet är helt konstig då alla i slutänden kostar precis lika mkt!

 

[kopparberg]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Huvudet på spiken! Alltså vad olika typer av ryttare tycker är ett bra temperament! Jag har haft ridlektioner på ridskola "i 100 år", och det är ju bara att notera vilken som är "ridskolans bästa häst" enligt eleverna! Den häst nybörjaren höjer till skyarna, det är ju ofta samma häst som ryttaren inte har som favorit när den ridit på ridskolan i några terminer! Då anses ju den forna favoriten som lite tråkig, seg för hjälperna osv.

Likaså hade jag en mycket försiktig elev, duktig, men mycket försiktig. Eftersom jag på slutet bara hade vuxenelever så kunde man ju diskutera med dem på ett intressant sätt. Och en häst som enligt henne var "snäll", det var ju de hästar som både jag och de flesta av de andra eleverna ansåg var en häst i det närmaste i koma! Tråkigt oreglerbar, hade ett läge i alla gångarter, halkade städigt ner i undertempo osv, osv.

 

[kopparberg]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Mycket intressant diskussion!
Speciellt som jag är en av de "bannlysta" enligt ASVH, jag avlar på ett sto som har kapacitet för "bara" 1,20 och LA/Msv dressyr!
Jag vill ha trevliga hobbyhästar som håller, är bra i skallen och kan ridas av amatörer i lätt klass! Skulle jag få fram en ny Mynta, då är det en biprodukt i min avel!

Nu har ju jag upptäckt "tysken", vilket faktiskt är det största i mitt dryga 30-åriga hästliv! Jag har hittat det temperament halvblodet enligt mig "ska ha"! Så mitt avelssto är en "tyska".

Att det svenska halvblodet oftast inte har ett temperament som alla vill ha visar sig ju bland annat som flera nämnt genom att ridskolor mer och mer köper sina stora hästar utomlands, alltså bojkottar det svenskfödda halvblodet.

 

[pastejja]

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Jag tror inte på att temperamentet är anledningen till att SWB-hästarna inte duger för ridskoleverksamhet - lika lite som jag tror på att alla kallblodskorsningar och importer passar för det.

Jag hoppas och tror att de som har en trevlig, sund och grundutbildad häst fått hyfsat vettigt betalt för det oansett ras. Oftast blir det lite dyrare med renrasigt och gröna papper.
/U