Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?
* KL*
Det som många glömmer när man diskuterar hästavel är:
1. Det är stora krav på en "bra" häst - man vill att den ska vara "lagom" stor, "lagom" grov, trevlig modell, korrekta ben, bra gångarter, ha elasticitet och schwung, ha god takt, kunna samlas, vara reglerbar, hoppa högt och långt, använda ben och rygg på rätt sätt, kunna bedöma avstånd, vara orädd, ha snabba reaktioner, vara sund och hållbar, vara lätthanterlig etc etc. Det är alltså väldigt många egenskaper en "bra" häst ska ha...
2. Det finns ingen häst som kan uppfylla alla önskemål - alla hästar har sina fel och brister liksom de har sina förtjänster.
3. Ju färre egenskaper man tar hänsyn till i aveln, desto större chans har man att lyckas och desto fortare går framstegen inom det området. (Hur fort det går beror naturligtvis också på arvbarheten av den egenskapen).
T ex; avlar man endast på att få fram skäckar så går det både fort och lätt, eftersom det är en enda egenskap, som dessutom är ärftlig till 100%.
Avlar man enbart på snabbhet i galopp eller trav, så kan det lyckas bra, men går inte lika fort eftersom snabbheten till viss del beror på andra faktorer, såsom utfodring, träning etc.
Börjar man blanda in fler egenskaper, så blir det genast svårare. Speciellt om egenskaperna också påverkas av miljön, vilket både hoppförmåga, temperament och gångarternas kvalitet gör. Dessutom kan en del egenskaper ligga i motsatsförhållande till varandra - man har t ex kommit fram till att en bra hopphäst är byggd på ett annat sätt än en bra dressyrhäst (dvs om man bara avlar på hoppförmåga respektive gångarter, och inte bryr sig om exteriören alls, så kommer snart hopphästen och dressyrhästen att se ganska olika ut i kroppen).
*****
Om man lägger ihop dessa förutsättningar, så kan man dra en del slutsatser:
Som uppfödare måste man bestämma sig för:
- vad avkommorna ska användas till
- vilka egenskaper som är viktiga för detta användningsområde (= vilka krav på avkommorna kommer köparna att ha).
Sedan får man fundera vidare:
- vilka egenskaper ska jag rikta in mig på (de viktigaste egenskaperna, men inte alltför många)
- vilken strategi ska jag välja? (ska jag inrikta mig på ett fåtal egenskaper för att få snabba resultat och bara kräva minimistandard av övriga egenskaper? eller vill jag ha hög kvalitet på flera egenskaper och därmed få en "spretigare" avel med inte lika snabba framsteg?)
Och sedan får man använda strategin i praktiken:
- vilka egenskaper har mitt sto?
- lämpar hon sig till den inriktning jag satsar på (annars får jag fundera på om jag ska byta sto eller ändra inriktning på aveln)
- vilka egenskaper bör hingsten ha? (dels egenskaper som är viktiga för vad jag vill ha ut av avkomman, dels egenskaper som behövs för att komplettera och förstärka stoets egenskaper)
****
Har man detta i bakhuvudet, så förstår man att hopphästavel inte per automatik ger bra dressyrhästar eller lektionshästar.
Och att superbra allroundhästar inte är den snabbaste vägen till bra hopp- eller dressyrhästar.
Men aveln blir väldigt likriktad och utarmad om alla har exakt samma avelsmål, och vissa blodslinjer kommer att försvinna.
****
Ett exempel:
Antag att jag vill avla fram hopphästar för eliten. Jag väljer att i första hand avla på stor hoppkapacitet, bra hoppteknik, bra galoppkvalitet och ridbarhet. Då kan jag inte dessutom lägga till att hästen ska vara lättfödd eller ha bra hovkvalitet, för då blir det betydligt svårare att göra avelsframsteg. Jag är nöjd om hästen har normal hovkvalitet (dvs fungerar bra med skor på och inte drabbas av några hovrelaterade sjukdomar), det är tillräckligt för att den ska kunna fungera bra som hopphäst, även på elitnivå. Och lättföddhet har överhuvud taget inte med hästens tävlingsförmåga att göra, så den egenskapen är totalt ointressant för den aveln.
Om jag i stället vill avla fram ridskolehästar till min egen verksamhet, så kanske jag väljer fler egenskaper, eftersom hästen inte behöver ha de här egenskaperna i extremt hög kvalitet. Däremot är det viktigt att alla egenskaperna uppfylls. Då kanske jag väljer korrekt exteriör, lätthanterlighet, stor hoppkapacitet, god taxeringsförmåga, taktmässiga gångarter, egenbalans, lättföddhet, och god hovkvalitet.
Det medför att det inte är så intressant att betäcka med hingsten X, även om han har extremt stor hoppförmåga och god taxeringsförmåga, eftersom hans avkommor ibland har svårt för takten i trav, kan vara lite nerviga och är svårfödda (mycket fullblodsinslag t ex).
Däremot kan hingsten X vara ett mycket gott val i första exemplet, (med att avla hopphästar för eliten), speciellt till stoet A, som är stor, har mycket stor hoppförmåga och mycket bra teknik, med lugnt temperament men som behöver bli lite kvickare i reaktionerna.
(Stoet A hade nog passat till lektionshästaveln också, men då hade jag valt en annan hingst till henne, och även tittat på hingstens storlek, för att inte få alltför stor avkomma).
****
Därför går det inte säga att det finns "bra" hästar, som passar till allt, och "dåliga" hästar som inte passar till något. Så svart och vit är inte världen. Det finns ingen häst som är bra till allt, och ganska få som är riktiga dubbeltalanger (men dessa borde man ta tillvara på). För övrigt så får man välja hästar efter vad man ska använda dem till, och hingstar efter hur stona är och vilken typ av avkommor man vill producera.
För att få fram riktigt bra hopp- och dressyrhästar så är det klart att man måste inrikta respektive avel på de egenskaper som är väsentliga för just den typen av häst. Samtidigt finns risken att man då tappar bort andra viktiga egenskaper. Av den anledningen så tycker jag att det vore bra med en större bredd i aveln. Att även andra inriktningar (på ridskolehästar, fälttävlanshästar, körhästar allroundhästar etc) skulle vara accepterat.
