Derring-Do
Trådstartare
Jag ber om ursäkt i förväg för ett långt inlägg, och hoppas att nån orkar läsa det ändå.
Det finns många diskussioner om vad som ska klassas som avel, stoägare kontra uppfödare, och att man inte ska ta föl på sitt sto bara för att hon råkar vara en trevlig ridhäst. ASVH vill börja hårdgallra bland stona för att bara få fram topptalanger, och sålla bort de som inte håller måttet internationellt. Men om mitt personliga avelsmål är att ta fram den optimala ridhästen (inte sporthästen), som svarar upp mot hobbyryttarens alla krav och önskemål, då är det ut i kylan som gäller. Ingen kan påstå att det handlar om annat än avel, att med strävan mot ett bestämt ideal noggrant välja ut hingstar och ston i generationer. Samtidigt kommer avelsföreningen fortsätta se dig som en andraklassens medlem, någon som smutsar ner deras fina elitras med medelmåttiga hästar.
Personligen tycker jag att ASVH har missat en viktig bit i sitt avelsmål på "En ädel, korrekt och hållbar varmblodshäst, som genom sitt prestationsinriktade temperament, sin ridbarhet, goda rörelser och/eller hoppförmåga är internationellt konkurrenskraftig." Var finns rimligheten i att alla sveriges halvblod ska vara sporthästar av internationell klass? Och hur många sådana behöver vi egentligen? Jag har ingenting emot prestationsinriktad spetsavel i sig, men jag tycker det helt klart fattas en bredd. Ställ er frågorna:
Hur stor andel av alla ryttare behöver en "internationellt konkurrenskraftig" häst? Knappast så många. Hur stor andel skulle gynnas av den? Och hur stor andel av alla ryttare skulle få problem med hästen? Det är här jag tycker den springan punkten ligger. Hur många ryttare finns det i världen som skulle klara av att rida Balobet eller Totilas? Ställ den siffran i relation till hur många som vill avla på dem och se om ni kan få ekvationen att gå ihop.
I ivern att ta fram den optimala sporthästen har man alldeles missat vad som är den optimala ridhästen. De flesta ryttare i Sverige har ridning som hobby. De flesta som tävlar gör det på lokal nivå och bara för skoj skull. En optimal häst för dessa är troligtvis inte en häst som är över 170 i mankhöjd, med lätthet kan hoppa lika högt och dessutom har så mycket "nerv och elektricitet" att de är beredda att göra det vid minsta knäpp. Resonemanget att "det räcker att avla efter topphästar, medelmåttor får man ändå" håller inte, det är inget som säger att en häst som inte duger för de stora klasserna skulle vara en trevlig "hobbyhäst". Då kan man lika väl säga att "vi avlar bara för att få fram en trevlig skogsmullehäst, en och annan storhoppare får man ändå".
Vad jag efterlyser är en målinriktad avel för just hobbyhästar, och då menar jag inte hästar som inte duger för annat än hobbyridning, utan hästar som faktiskt uppfyller hobbyryttarens alla önskemål. Jag vill att uppfödaren ska kunna motivera varför man ska köpa deras hästar, istället för en avdankad galoppör eller någon udda gårdskorsning för en bråkdel av priset. För att det ska gå behövs det andra bedömningskriterier än de som finns idag. Vid treårstest och kvalitetstävlan får hästarna ett betyg som dressyrtalang och ett som hopptalang, men jag vill även se ett betyg för "hobbytalang" (jag vet att namnet behöver utvecklas) där egenskaperna viktas på ett annat sätt. Gångarterna ska vara välbalanserade, inte stora och flashiga, en lungt positiv inställning till hoppningen är bättre än en enorm kapacitet, att en häst är liten och/eller lågställd gör den bara lättare att komma upp på, osv... (Vill man se det krasst ekonomiskt så skulle ett betyg på hur trevliga hobbyhäster de är så får uppfödarna ett bra mycket bättre argument för sin prissättning än "men det är så här mycket jag har lagt ut".)
Om man visar upp en perfekt hobbyhäst idag ska man vara glad om den går att stamboksföra. Samtidigt krävs det just bedömningar för att man ska kunna få en bra avel. Naturligtvis kan jag ta föl på vad jag vill, men det är viktigt att kunna få ett relevant omdöme från en utomstående bedömare. Att investera tid och pengar i att visa hästen och sedan få dåliga poäng för att den är en "omodern typ" eller saknar några centimeter i mankhöjd känns inte relevant. (Vad är de egentligen tänkt ska bli av alla hästar mellan 148 och 156cm? Hundmat?) Naturligtvis vill man att ett väl genomfört avelsarbete ska synas i poängen.
Om det är någon som orkat läsa så här långt, så undrar jag vad era åsikter är? Är det fler än jag som saknar en avel inriktad på nåt annat än eliten? En avelsförening där bra ridhästar premieras? Och vilka egenskaper ser ni som de viktigaste när ni köper häst? Alla kommentarer välkomnas.
Det finns många diskussioner om vad som ska klassas som avel, stoägare kontra uppfödare, och att man inte ska ta föl på sitt sto bara för att hon råkar vara en trevlig ridhäst. ASVH vill börja hårdgallra bland stona för att bara få fram topptalanger, och sålla bort de som inte håller måttet internationellt. Men om mitt personliga avelsmål är att ta fram den optimala ridhästen (inte sporthästen), som svarar upp mot hobbyryttarens alla krav och önskemål, då är det ut i kylan som gäller. Ingen kan påstå att det handlar om annat än avel, att med strävan mot ett bestämt ideal noggrant välja ut hingstar och ston i generationer. Samtidigt kommer avelsföreningen fortsätta se dig som en andraklassens medlem, någon som smutsar ner deras fina elitras med medelmåttiga hästar.
Personligen tycker jag att ASVH har missat en viktig bit i sitt avelsmål på "En ädel, korrekt och hållbar varmblodshäst, som genom sitt prestationsinriktade temperament, sin ridbarhet, goda rörelser och/eller hoppförmåga är internationellt konkurrenskraftig." Var finns rimligheten i att alla sveriges halvblod ska vara sporthästar av internationell klass? Och hur många sådana behöver vi egentligen? Jag har ingenting emot prestationsinriktad spetsavel i sig, men jag tycker det helt klart fattas en bredd. Ställ er frågorna:
Hur stor andel av alla ryttare behöver en "internationellt konkurrenskraftig" häst? Knappast så många. Hur stor andel skulle gynnas av den? Och hur stor andel av alla ryttare skulle få problem med hästen? Det är här jag tycker den springan punkten ligger. Hur många ryttare finns det i världen som skulle klara av att rida Balobet eller Totilas? Ställ den siffran i relation till hur många som vill avla på dem och se om ni kan få ekvationen att gå ihop.
I ivern att ta fram den optimala sporthästen har man alldeles missat vad som är den optimala ridhästen. De flesta ryttare i Sverige har ridning som hobby. De flesta som tävlar gör det på lokal nivå och bara för skoj skull. En optimal häst för dessa är troligtvis inte en häst som är över 170 i mankhöjd, med lätthet kan hoppa lika högt och dessutom har så mycket "nerv och elektricitet" att de är beredda att göra det vid minsta knäpp. Resonemanget att "det räcker att avla efter topphästar, medelmåttor får man ändå" håller inte, det är inget som säger att en häst som inte duger för de stora klasserna skulle vara en trevlig "hobbyhäst". Då kan man lika väl säga att "vi avlar bara för att få fram en trevlig skogsmullehäst, en och annan storhoppare får man ändå".
Vad jag efterlyser är en målinriktad avel för just hobbyhästar, och då menar jag inte hästar som inte duger för annat än hobbyridning, utan hästar som faktiskt uppfyller hobbyryttarens alla önskemål. Jag vill att uppfödaren ska kunna motivera varför man ska köpa deras hästar, istället för en avdankad galoppör eller någon udda gårdskorsning för en bråkdel av priset. För att det ska gå behövs det andra bedömningskriterier än de som finns idag. Vid treårstest och kvalitetstävlan får hästarna ett betyg som dressyrtalang och ett som hopptalang, men jag vill även se ett betyg för "hobbytalang" (jag vet att namnet behöver utvecklas) där egenskaperna viktas på ett annat sätt. Gångarterna ska vara välbalanserade, inte stora och flashiga, en lungt positiv inställning till hoppningen är bättre än en enorm kapacitet, att en häst är liten och/eller lågställd gör den bara lättare att komma upp på, osv... (Vill man se det krasst ekonomiskt så skulle ett betyg på hur trevliga hobbyhäster de är så får uppfödarna ett bra mycket bättre argument för sin prissättning än "men det är så här mycket jag har lagt ut".)
Om man visar upp en perfekt hobbyhäst idag ska man vara glad om den går att stamboksföra. Samtidigt krävs det just bedömningar för att man ska kunna få en bra avel. Naturligtvis kan jag ta föl på vad jag vill, men det är viktigt att kunna få ett relevant omdöme från en utomstående bedömare. Att investera tid och pengar i att visa hästen och sedan få dåliga poäng för att den är en "omodern typ" eller saknar några centimeter i mankhöjd känns inte relevant. (Vad är de egentligen tänkt ska bli av alla hästar mellan 148 och 156cm? Hundmat?) Naturligtvis vill man att ett väl genomfört avelsarbete ska synas i poängen.
Om det är någon som orkat läsa så här långt, så undrar jag vad era åsikter är? Är det fler än jag som saknar en avel inriktad på nåt annat än eliten? En avelsförening där bra ridhästar premieras? Och vilka egenskaper ser ni som de viktigaste när ni köper häst? Alla kommentarer välkomnas.
