S
susekl
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser
Den vuxne var överhuvudtaget inte i närheten av sina barn utan lät barnen springa precis som de ville i hela affären och ställa till det för alla andra medans den vuxne i denna situationen inte sågs till. Då jag redan sagt ifrån till barnen en gång muntligt så tvivlar jag på att det hade hjälpt om jag hade sprungit runt i affären, letat rätt på den vuxne och denna människa sen hade sagt till dem långt i efterhand. Fortfarande står jag fast vid att jag är ganska förvånad över att man kan tillåta sina barn att uppföra sig på detta vis men det är ju en annan diskussion. Kanske gjorde jag fel, kanske inte det är svårt att veta men det är intressant att ta del av allas åsikter och en intressant diskussion tycker jag.
MEN... Varför är det så känsligt att säga till den vuxne? Vi har ju ett ansvar även för våra medmänniskor som inte kan uppföra sig. Jag tycker egentligen att du skulle pratat med den vuxne, inte gått omvägen via barnen. Hur många av er som svarat här inne skulle, handen på hjärtat, ha tagit upp diskussionen med den vuxne istället? Barn är också människor, och ska inte förnedras.
Den vuxne var överhuvudtaget inte i närheten av sina barn utan lät barnen springa precis som de ville i hela affären och ställa till det för alla andra medans den vuxne i denna situationen inte sågs till. Då jag redan sagt ifrån till barnen en gång muntligt så tvivlar jag på att det hade hjälpt om jag hade sprungit runt i affären, letat rätt på den vuxne och denna människa sen hade sagt till dem långt i efterhand. Fortfarande står jag fast vid att jag är ganska förvånad över att man kan tillåta sina barn att uppföra sig på detta vis men det är ju en annan diskussion. Kanske gjorde jag fel, kanske inte det är svårt att veta men det är intressant att ta del av allas åsikter och en intressant diskussion tycker jag.