Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser
Jag uppskattar när folk hjälper till med djuruppfostran oxå. Om en hund kommer springande mot mig och jag ser att ägaren försöker kalla tillbaka den - då ryter jag i åt hunden. Många börjar istället le mot hunden eller till och med klappa den. Det tycker jag är snudd på elakt, både mot hunden och ägaren. Och så finns det ju de som bara står och blänger och tycker det är för jäkligt att människan inte har pli på sin hund, men de skulle inte kunna tänka sig att lyfta ett finger för att hjälpa till. En människa som vågar markera vad gränsen går är ju guld värt för en hundägare med problem. På samma sätt tror jag att det är mycket värt för en trött, sliten trebarnsförälder att få hjälp med gränsmarkeringen - även om han/hon kanske inte kommer sig för att tacka för hjälpen.
Vet att det är OT men kan inte låta bli...
Jag håller med till 100% om det här,
men hundägaren måste inse att den har problem också, annars blir de inte särskilt tacksamma kan jag ju säga... Misstänker att samma sak gäller föräldrar.
Vår granne släpper sin hund varje morgon vid halv 6 tiden på morgonen, iförd reflexsele visserligen, för att den ska rasta sig själv. Vi bor i högst uppe på ett krön på en ganska trafikerad 70-väg, hunden går ju självklart hellre på vägen än i djupsnön. Efter en stund dyker den upp hemma hos oss och skäller på vår hund som står i hundgården, jagar våra katter o.s.v.
Vi har tagit på honom koppel flera gånger och helt sonika gått tillbaka med honom utan problem, han går fot och drar inte i kopplet alls.
Detta har också inträffat andra tider på dygnet och när man kommit dit med hunden så är de inte hemma! Jahapp... stoppade in honom i hundgården och knallade hem igen.
Numera räcker det att vi säger åt honom att gå hem.
De går aldrig med honom i koppel, för det går tydligen inte enligt dem utan han går lös och hoppar och biter tag i vantar o.s.v.
I början bad grannarna om ursäkt "han har ju aldrig gjort något sådant förut, måste bero på att ni är nya" (har bott där i två år nu, hunden är 4), men sedan har det gradvis övergått från att det blev lite pinsamt till att grannfrun helt enkelt slutat prata med oss...