Att utvecklas som ryttare

[EmmaBovary]

Mål ett är väl att klara LC stadigt på över 60%. Hittills har jag bara gjort det en gång.

Det finns en ridskola cirka 40 minuter bort som jag inte har provat eller vet något om.


Visst hade jag kunnat säga det annorlunda, men islandshästridning är inget jag tilltalas av på något sätt. Det ser inte ens vackert ut. Western är jag nyfiken på då jag ser att där finns delar som går att applicera i den vanliga dressyren. Akademisk ridkonst har jag varit nyfiken på men efter att ha ridit för en tränare som hade det som bas, så tappade jag intresset. Det var för mycket handridning för att vara min kopp te.

Om mål ett är att nå godkänd procent i LC så känns det inte löjligt att säga att det kan vara hjälpsamt med fler timmar i sadeln, lite oberoende på vad man sitter på (jämfört med om man tex. skulle vilja gå upp till 150 hoppning från klassen under, då skulle det kännas löjligt att rekommendera). Såklart skulle det ju gå snabbare om du fick rida på en välutbildad häst med en tränares ögon i varje pass, samtidigt så tror jag att grunden blir stabilare och mer befäst om det inte skyndas fram.

Gällande diskussionen om islandshästar så är jag som du, ingen glädje av de extra gångarterna och ser ingen tjusning i det alls. Hjälpte till i ett islandshäststall för några år sedan, och visst, jag såg de extra gångarterna som något som gjorde det svårare att rida de tre "vanliga" bra, samtidigt så utvecklades jag ändå av de extra timmarna i sadeln jag fick. Minns speciellt en av hästarna med värme, han var så himla mjuk och samlade sig lätt osv osv. Skulle nog valt honom framför ganska många andra hästar.

 

[Zetronis]

Är återfallsryttare och vuxen med diverse krämpor som jag vill skylla på ”gammeln” som jag anser sätter käppar i hjulen för mig. Som ung och orädd hade jag mycket lättare för att komma till bukt med vad jag gjorde inkorrekt, det kunde ta en ridlektion och till nästa ridtillfälle satt det. Ja det är iaf så jag tycks minnas det.

Senaste årens ridning började med att jag ganska tidigt föll av under en uteritt som involverade en unghäst och en skrämd fågel och blev superrädd (flygande pass på sluttande kalhygge med stenar gav mig ett riktigt trauma) även om jag lyckades hålla mig kvar tills vi nådde plan mark och en djup lerpöl och därför klarade mig med en sträckning över revbenen och smutsiga kläder.

Jag var så rädd att jag skakade varje tur efter det tills jag började rida för en superharmonisk tränare.

Har nu ridit lektion och privat ett tag och kan tänka tillbaka på min rädsla med ett leende. Vilken utveckling!

Nu rider jag även storhäst och det hade inte funnits på kartan efter min avramling! Så jag är hundra gånger modigare nu och det känns iaf mätbart men när det kommer till dressyren och hoppningen har jag stått still ett tag. Vissa saker jag tränat in följer inte med till nästa hopptillfälle och jag kände en enorm frustration och var ofta helt slut efter lektionerna.

Så började jag träna. På gym först, och sedan gruppträningar med låg pulshöjning, mestadels yoga och sedan lite core-pass.
Jag började märka att jag satt bättre i sadeln, och fick mindre träningsvärk efter tuffa ridpass.

Så jag började boka in mig på lite mer håll-igång träningar, aerobic (som jag hatar egentligen, men det är bara en timmes tortyr som jag kan stå ut med) och skivstångspass där jag fann mig själv successivt lägga på fler vikter.

Nu har jag så mycket mer flås kvar efter halva lektionen. Jag rider i en seniorgrupp och vi flåsar ikapp efter uppvärmningen vanligtvis men numer är jag med uppvärmd, tillsammans med hästen, inte slutkörd efter 10 min effektiv joggning i ridhuset.

Och det är först nu jag börjar ”känna igen mig själv” i sadeln på riktigt. Jag kan ta med mig instruktionerna till nästa tillfälle och jag har en helt annan kroppskontroll (mindre kramp i höfterna)
Och den nya balansen ger mig en trygghet som gör att jag pushar mig själv på ett annat vis. Förr kunde min reaktion till en bråkig häst vara att hålla in, nu ökar jag farten istället!

 

[Tilly_85]

Så som du förklarar din situation har du hästar som du kan låna och rida på för tränare men att du har svårt att hitta en tränare som är duktig och som passar med dig? Om du skaffar dig en egen häst är det då fortfarande svårt med tränare antar jag. Klart du kanske får mer timmar i sadeln och kan jobba mer målmedvetet med en häst och lägga upp er träning på ett annat sätt än om du får låna en häst nån dagar i veckan. Dock om du känner dig lite grön, kan det lätt bli mycket med en egen utan en bra tränare som kan hjälpa dig. Det är väldigt dyrt och tar otroligt mycket tid med en egen häst.

Jag tror nog du har möjlighet för att bli en bättre ryttare. Du har fått många bra förslag redan såsom träna dig själv (kondition + styrka). Skall du rida på en högre nivå måste man ha hyfsat bra kondition för att orka. En bättre ridskola med utbildade hästar och möjlighet för tävling tror jag är ett mkt bra alternativ. Kanske du kan kombinera lektioner och att låna häst.

Håller med om att det är mkt med sits, känsla etc man kan fila på också på en islandshäst.

Det är tråkigt att känna att man sitter fast i utvecklingen. Att rida välutbildade hästar med goda instruktörer är så klart optimalt för sin egna utveckling, men det är svårt för många att få till det utan att det kostar skjortan. En form för kompromiss kan fortfarande leda till goda utvecklingsmöjligheter

 

[mackan]

@Tilly_85 många har svarat som de gjort här i tråden utifrån att @Magiana redogjort för väldigt mycket annat utifrån sin livssituation i många många trådar. Bara som förtydligande. Så de svaren är baserade på det, och därför inte att det är så ”enkelt” som att hitta rätt tränare och/eller köpa en egen häst.

Bara en förklaring och motivering till varför en del svar ser ut som de gör

 

[Ray]

Rent krasst om man inte har egen häst och råd att lägga tusentals kronor i månaden på träning så är det svårt. Ett alternativ är att jobba av lektioner hos någon ryttare med stort stall eller ha en jäkla tur och hitta en medryttarhäst du får träna och tävla. Men även där kostar det pengar. Men då måste du lägga mycket annat på hyllan som trädgård, hus och annan hobby.

Mycket få människor har häst, fin trädgård och ett hus som ska fixas. Ekvationen går inte ihop om man är en vanlig löntagare. Då måste du offra något annat. Kanske tom flytta på dig så du hamnar där det finns fler hästar att välja på.

Jag får lite känslan du vill allt. Ingen kan få allt man vill. Man får plocka ut det som är viktigast och köra på det. Jag hade också gärna haft häst igen, eget hus en trädgård som är fin osv. Men det går inte nu och jag är inte beredd offra vad jag måste för att ha häst. Så jag har skaffat mig andra billigare hobbys som funkar nu. Men jag kan ju säga när jag hade häst var det också allt jag hann och hade råd med förutom att jobba. Det var heltidsjobb, iväg till stallet minst 2 timmar oftast mer, var det träning var man hemma strax innan midnatt (speciellt hoppträningar tar tid då man oftast måste vara hinderhjälp åt de grupper man inte själv rider i samt ta bort och fram hinder), hem och sova. Sen på´t igen nästa dag. Helgerna när det är tävlingssäsong försvinner helt, i alla fall om man bor så man inte har tävlingar i grannskapet varje helg.

Så klokt skrivet.

 

[ainasoja]

@Magiana mys med islandshästen och njut av sadeltimmarna men fortsätt för tusan att leta en ny häst att rida.

Jag är själv frälst av islandshästar men är dock rejält kräsen vid valet av häst.

Att rida en seg, stel och svårtöltad häst som inte kan enkla saker som öppna eller sluta ger mig inte mycket i ridglädje. Det enda det ger mig är att jag får komma ut och rida och umgås med hästar.

Det är helt enkelt inte rätt häst för dig.

 

[Magiana]

Är återfallsryttare och vuxen med diverse krämpor som jag vill skylla på ”gammeln” som jag anser sätter käppar i hjulen för mig. Som ung och orädd hade jag mycket lättare för att komma till bukt med vad jag gjorde inkorrekt, det kunde ta en ridlektion och till nästa ridtillfälle satt det. Ja det är iaf så jag tycks minnas det.

Senaste årens ridning började med att jag ganska tidigt föll av under en uteritt som involverade en unghäst och en skrämd fågel och blev superrädd (flygande pass på sluttande kalhygge med stenar gav mig ett riktigt trauma) även om jag lyckades hålla mig kvar tills vi nådde plan mark och en djup lerpöl och därför klarade mig med en sträckning över revbenen och smutsiga kläder.

Jag var så rädd att jag skakade varje tur efter det tills jag började rida för en superharmonisk tränare.

Har nu ridit lektion och privat ett tag och kan tänka tillbaka på min rädsla med ett leende. Vilken utveckling!

Nu rider jag även storhäst och det hade inte funnits på kartan efter min avramling! Så jag är hundra gånger modigare nu och det känns iaf mätbart men när det kommer till dressyren och hoppningen har jag stått still ett tag. Vissa saker jag tränat in följer inte med till nästa hopptillfälle och jag kände en enorm frustration och var ofta helt slut efter lektionerna.

Så började jag träna. På gym först, och sedan gruppträningar med låg pulshöjning, mestadels yoga och sedan lite core-pass.
Jag började märka att jag satt bättre i sadeln, och fick mindre träningsvärk efter tuffa ridpass.

Så jag började boka in mig på lite mer håll-igång träningar, aerobic (som jag hatar egentligen, men det är bara en timmes tortyr som jag kan stå ut med) och skivstångspass där jag fann mig själv successivt lägga på fler vikter.

Nu har jag så mycket mer flås kvar efter halva lektionen. Jag rider i en seniorgrupp och vi flåsar ikapp efter uppvärmningen vanligtvis men numer är jag med uppvärmd, tillsammans med hästen, inte slutkörd efter 10 min effektiv joggning i ridhuset.

Och det är först nu jag börjar ”känna igen mig själv” i sadeln på riktigt. Jag kan ta med mig instruktionerna till nästa tillfälle och jag har en helt annan kroppskontroll (mindre kramp i höfterna)
Och den nya balansen ger mig en trygghet som gör att jag pushar mig själv på ett annat vis. Förr kunde min reaktion till en bråkig häst vara att hålla in, nu ökar jag farten istället!

Jag håller absolut med om att den egna fysiken har en stor roll i det hela. Sen jag blev sjuk och framförallt sedan min förra medryttarhäst togs bort i våras så har min fysik förfallit. Där finns det mycket att förbättra. Jag var och red idag och kände mig helt färdigt efter ett tag. Det var en häst av det långsammare slaget som jag fick jobba lite själv för att få den att hålla tempot. Men på slutet så taggade den till och vi skuttade lite över fallna småträd över stigen. Det var kul.

Så som du förklarar din situation har du hästar som du kan låna och rida på för tränare men att du har svårt att hitta en tränare som är duktig och som passar med dig? Om du skaffar dig en egen häst är det då fortfarande svårt med tränare antar jag. Klart du kanske får mer timmar i sadeln och kan jobba mer målmedvetet med en häst och lägga upp er träning på ett annat sätt än om du får låna en häst nån dagar i veckan. Dock om du känner dig lite grön, kan det lätt bli mycket med en egen utan en bra tränare som kan hjälpa dig. Det är väldigt dyrt och tar otroligt mycket tid med en egen häst.

Jag tror nog du har möjlighet för att bli en bättre ryttare. Du har fått många bra förslag redan såsom träna dig själv (kondition + styrka). Skall du rida på en högre nivå måste man ha hyfsat bra kondition för att orka. En bättre ridskola med utbildade hästar och möjlighet för tävling tror jag är ett mkt bra alternativ. Kanske du kan kombinera lektioner och att låna häst.

Håller med om att det är mkt med sits, känsla etc man kan fila på också på en islandshäst.

Det är tråkigt att känna att man sitter fast i utvecklingen. Att rida välutbildade hästar med goda instruktörer är så klart optimalt för sin egna utveckling, men det är svårt för många att få till det utan att det kostar skjortan. En form för kompromiss kan fortfarande leda till goda utvecklingsmöjligheter

Det finns lite fler valmöjligheter med tränare om man har med sig en häst till dessa.

Jag har tidigare ridit en lektion på grannes islänning och det kan jag säkert gör igen, bara han kommer igång igen. Den tränaren gav ett okej intryck. För tillfället är vi uppe i 20 minuter skritt för hand så det kommer att ta ett tag innan jag kan sitta upp och innan vi kan trava igen. Fördelen med att gå med honom för hand är ju att jag också får träning.

Jag ska kolla upp ridskolan en bit bort och se om det kan vara ett alternativ.

@Magiana mys med islandshästen och njut av sadeltimmarna men fortsätt för tusan att leta en ny häst att rida.

Jag är själv frälst av islandshästar men är dock rejält kräsen vid valet av häst.

Att rida en seg, stel och svårtöltad häst som inte kan enkla saker som öppna eller sluta ger mig inte mycket i ridglädje. Det enda det ger mig är att jag får komma ut och rida och umgås med hästar.

Det är helt enkelt inte rätt häst för dig.

Den här islänningen är varken seg eller stel. Han är pigg och mjuk, en lättsam och positiv kille. Men som sagt så är han svårtöltad. Jag försöker inte ens få honom att tölta då jag dels inte kan och dels inte är intresserad.

Han är söt, trevlig och snäll. Jag gillar honom som individ. Ibland kan han ha lite hyss för sig, t.ex. bocka lite när man ska galoppera. Jag har mest ridit honom i skogen och då gjort tempoväxlingar, bett honom korta eller länga steget och så gjort övergångar. Lite skänkelvikningar har vi också gjort. Innan han blev sjuk så var tanken att jag skulle börja rida honom oftare så han fick upp kondisen. Han hade rätt dålig kondis eftersom han mest promenadreds lätt ett par gånger i veckan.

 

[svea]

Det finns ganska många sätt att utvecklas på även om man har svårt att hitta en tränare man trivs med. Man kan läsa bra böcker, titta på filmer, åka och titta på tävlingar och vara med som fotfolk på kurser och clinics. Sen får man nöta hemma, vara analytisk och smart, känna och tänka.

Magiana, jag vet att du är sugen på dressyr och hoppning, men har du funderat på testa WE? Det funkar med alla sorters hästar, och genom att träna hindren tränar man en hel del dressyr "på köpet" plus att hästen blir vardagslydig. Dessutom är WE-dressyren funktionsstyrd snarare än bensprattelstyrd, vilket kanske kan underlätta lite. Det brukar också vara lätt att få folk att haka på och träna WE, kanske kul att få några träningskompisar och så kan ni hjälpa varandra lite.

Sally Swift och Sylvia Loch är två av de författare jag har haft mycket nytta av för självstudier, de är duktiga på att skriva om sits och hjälper på ett sätt som gör att man kan ta till sig och prova.

 

[Magiana]

Det finns ganska många sätt att utvecklas på även om man har svårt att hitta en tränare man trivs med. Man kan läsa bra böcker, titta på filmer, åka och titta på tävlingar och vara med som fotfolk på kurser och clinics. Sen får man nöta hemma, vara analytisk och smart, känna och tänka.

Magiana, jag vet att du är sugen på dressyr och hoppning, men har du funderat på testa WE? Det funkar med alla sorters hästar, och genom att träna hindren tränar man en hel del dressyr "på köpet" plus att hästen blir vardagslydig. Dessutom är WE-dressyren funktionsstyrd snarare än bensprattelstyrd, vilket kanske kan underlätta lite. Det brukar också vara lätt att få folk att haka på och träna WE, kanske kul att få några träningskompisar och så kan ni hjälpa varandra lite.

Sally Swift och Sylvia Loch är två av de författare jag har haft mycket nytta av för självstudier, de är duktiga på att skriva om sits och hjälper på ett sätt som gör att man kan ta till sig och prova.

Jag har testat WE, men har inte fastnat riktigt för det.

Sallys första bok har jag och sen har jag ridit en del för Lotta Månsson-Söderström, som gått hela sin utbildning (fyra steg) hos Sally.

Jag gillar verkligen CR-pedagogiken. Den är så logisk och utgår från anatomi och biomekanik. Innan jag tog CR-lektioner så hade jag en del problem med spända axlar uppe vid öronen, men det släppte då jag inte tvingades göra sånt som skapade problemet och i stället kunde lära mig använda kroppen ändamålsenligt.

 

[svea]

Jag har testat WE, men har inte fastnat riktigt för det.

Sallys första bok har jag och sen har jag ridit en del för Lotta Månsson-Söderström, som gått hela sin utbildning (fyra steg) hos Sally.

Jag gillar verkligen CR-pedagogiken. Den är så logisk och utgår från anatomi och biomekanik. Innan jag tog CR-lektioner så hade jag en del problem med spända axlar uppe vid öronen, men det släppte då jag inte tvingades göra sånt som skapade problemet och i stället kunde lära mig använda kroppen ändamålsenligt.

Kanske läge att läsa om böckerna och få lite inspiration? Jag tänker att vid igångsättning är det ju perfekt att öva sitsen och kolla att hästen är lätt och responsiv på hjälperna, särskilt om den inte är begränsad till att gå på raka spår.

 

[Fiorano]

@Magiana Angående tränare tänker jag ibland att tränaren får lite för stor ansvar. Det är ändå du som ryttare som måste rida hästen. Dvs att du måste vara engagerad och tex prova saker och rida hästen mellan instruktionerna. Om du känner att du blir spänd i axlar och armar så kan inte tränaren spänna av dom åt dig och du kan inte heller bara rida runt och vänta på att tränaren ska säga nåt. Eller om du ser bilder på dig själv att du rider med för långa tyglar/drar upp en skänkel/lutar dig framåt så får en faktiskt själv ta lite ansvar för att få till din sits. En kan faktiskt göra rätt mycket när en rider själv också.

 

[Magiana]

@Magiana Angående tränare tänker jag ibland att tränaren får lite för stor ansvar. Det är ändå du som ryttare som måste rida hästen. Dvs att du måste vara engagerad och tex prova saker och rida hästen mellan instruktionerna. Om du känner att du blir spänd i axlar och armar så kan inte tränaren spänna av dom åt dig och du kan inte heller bara rida runt och vänta på att tränaren ska säga nåt. Eller om du ser bilder på dig själv att du rider med för långa tyglar/drar upp en skänkel/lutar dig framåt så får en faktiskt själv ta lite ansvar för att få till din sits. En kan faktiskt göra rätt mycket när en rider själv också.

Men va???

Det är ju klart som fan att jag tar eget ansvar, men man måste faktiskt rustas med verktyg så man har något att öva på mellan gångerna. De spända axlarna jag nämnde orsakades av att att den ridlärare jag hade då hela tiden bad mig korta tyglarna "tio cm minst". (Jag blev spänd, hästen blev spänd och allt blev sämre av den instruktionen.) En annan bad mig hålla längre fram på tygeln, med samma resultat. Det går inte att slappna av då om man inte får andra verktyg att använda. Det fick jag när jag kom till en CR-instruktör.

Problemet med många vanliga instruktörer är att de vill trycka in en i en mall utan att ta hänsyn till anatomi och biomekanik. Det skiter sig för mig om det inte är med i undervisningen, eftersom jag spänner mig för lätt annars och jag kan inte slappna av på kommande.

Jag har i princip nästan aldrig kunnat rida lektion på någon av mina medryttarhästar. Men jag har däremot hur många gånger som helst satt upp mobilen på sargen i ridhuset eller ridbanan och sedan analyserat efteråt.

Att du insinuerar att jag inte tar ansvar är faktiskt oförskämt .

Bevis på att jag filmat:

 

[Fiorano]

Men va???

Det är ju klart som fan att jag tar eget ansvar, men man måste faktiskt rustas med verktyg så man har något att öva på mellan gångerna. De spända axlarna jag nämnde orsakades av att att den ridlärare jag hade då hela tiden bad mig korta tyglarna "tio cm minst". (Jag blev spänd, hästen blev spänd och allt blev sämre av den instruktionen.) En annan bad mig hålla längre fram på tygeln, med samma resultat. Det går inte att slappna av då om man inte får andra verktyg att använda. Det fick jag när jag kom till en CR-instruktör.

Problemet med många vanliga instruktörer är att de vill trycka in en i en mall utan att ta hänsyn till anatomi och biomekanik. Det skiter sig för mig om det inte är med i undervisningen, eftersom jag spänner mig för lätt annars och jag kan inte slappna av på kommande.

Jag har i princip nästan aldrig kunnat rida lektion på någon av mina medryttarhästar. Men jag har däremot hur många gånger som helst satt upp mobilen på sargen i ridhuset eller ridbanan och sedan analyserat efteråt.

Att du insinuerar att jag inte tar ansvar är faktiskt oförskämt .

Bevis på att jag filmat:

Oförskämd eller ej men det är inte jag som startat en tråd om hur jag ska utvecklas som ryttare. Min uppfattning utifrån dina inlägg om tränare är att du förväntar dig väldigt mycket av dom. Jag förväntar mig inte en perfekt pedagogik av mina tränare. Om min tränare tex ber mig att korta tyglarna och jag känner att jag får en spänning frågar jag om det är något jag gör fel alternativt experimenterar hemma själv, läser en bok med tips om hur jag ska tänka. Jag blir inte sur och tycker att den tränaren är dålig för att hen inte sagt det på ett exakt sätt så att jag fattat direkt. Det är det jag menar med eget ansvar.

Fiorano-oförskämd och även jag petig med tränare men det är för att jag vill ha en mjukare ridning än vad många lär ut

 

[Magiana]

Oförskämd eller ej men det är inte jag som startat en tråd om hur jag ska utvecklas som ryttare. Min uppfattning utifrån dina inlägg om tränare är att du förväntar dig väldigt mycket av dom. Jag förväntar mig inte en perfekt pedagogik av mina tränare. Om min tränare tex ber mig att korta tyglarna och jag känner att jag får en spänning frågar jag om det är något jag gör fel alternativt experimenterar hemma själv, läser en bok med tips om hur jag ska tänka. Jag blir inte sur och tycker att den tränaren är dålig för att hen inte sagt det på ett exakt sätt så att jag fattat direkt. Det är det jag menar med eget ansvar.

Fiorano-oförskämd och även jag petig med tränare men det är för att jag vill ha en mjukare ridning än vad många lär ut

Tror du inte jag försökte lösa problemet med axlarna? Det gjorde jag men jag misslyckades.

 

[Fenestra]

Jag är i samma ålder som dig, har hästar så det är inget problem. Här är det tiden som ska till och min egen fytsträning.
MEN utifrån filmen och det du skriver så vad du kan börja med direkt idag är din egen fys.. Du behöver bättre bålstabilitet! Det behöver jag med, gungar som en fyllekaja pga svag buk.. Bara att du blir i bättre form kommer göra under med din sits.
Jag ser att dina armbågar åker ut en del och det kan nog också förklara lite varför dina axlar blir spända.. Likaså breda händer. Försök få ihop armbågarna intill kroppen lite mer och ihop med handen.

Där kan flera hästar komma till nytta, dvs så du kan träna på det du behöver ändra i din sits.

 

[Magiana]

Jag är i samma ålder som dig, har hästar så det är inget problem. Här är det tiden som ska till och min egen fytsträning.
MEN utifrån filmen och det du skriver så vad du kan börja med direkt idag är din egen fys.. Du behöver bättre bålstabilitet! Det behöver jag med, gungar som en fyllekaja pga svag buk.. Bara att du blir i bättre form kommer göra under med din sits.
Jag ser att dina armbågar åker ut en del och det kan nog också förklara lite varför dina axlar blir spända.. Likaså breda händer. Försök få ihop armbågarna intill kroppen lite mer och ihop med handen.

Där kan flera hästar komma till nytta, dvs så du kan träna på det du behöver ändra i din sits.

Filmen är inte ny direkt och faktum är att jag var rätt stark i bålen vid den tidpunkten, men hästen var väldigt mycket häst att rida (f.d. svårklasshäst i hoppning och fälttävlan). Jag har genomgått bålstabilitetstester som jag fått ganska bra resultat på. När testerna gjordes var jag den enda som klarade överkursövningen något så när. (De andra var också ryttare.) Givetvis kan det bli ännu bättre än det var då. (Med den hästen fanns det verkligen behov av det.) Hon som gjorde testet har hittills bara träffat två personer med fullgod bålstabilitet, (bland flera hundra personer). För dagen är jag dock rätt svag, (men det kanske inte gör så mycket på en islandshäst som är pigg men nästan står still fast den galopperar för fullt).

Så här såg det ut för ungefär 2 år sedan, vilket på ett ungefär stämmer med när ovanstånde är filmat:

Visst är det lite svajigt och kan bli bättre, men övningen är inte direkt enkel.

Vid tidpunkten av filmningen har också det värsta med axlarna försvunnit. I annat fall hade jag inte kunnat hålla en jämn mjuk kontakt med hästens mun (syns i skritten). Jag upplever faktiskt inte att det är ett problem längre. Det var sjukt mycket värre tidigare. (Och jag löste inte problemet med att tvinga ner axlarna.)

 

[Fenestra]

Jag säger inte att den är dålig bara att det kan du arbeta på mer själv utan häst men din armbågar pekar ut och händerna är breda. det gör iaf att det ser ut som du är spänd. Menar absolut inget illa utan enbart tips..

 

[Nepenthe]

Jag är inne lite på samma spår som Fiorano, att det känns som det är upp till "alla andra". Hästen eller tränaren är det som inte håller måttet.
Tyvärr tror jag det har lite med attityd/tankesätt att göra. Du kan bara du ser möjligheterna du har!

Läs vad folk har för erfarenheter. Man jobbar med det man har, kan få och bygger erfarenhet utefter det. Inte alla har pengar att ha häst, då är de medryttare på en häst som finns inom rimligt avstånd t.ex och då kanske det inte är en läromästare utan en unghäst eller en häst som kanske har hjärtat men inte den mest fördelaktiga kroppen.
De är väl som oss.. har sina skavanker

Det jag tycker är kul är att se olika individer, se vad vi tillsammans har för styrkor/svagheter och jobba utefter det, tillsammans!

 

[Magiana]

Jag säger inte att den är dålig bara att det kan du arbeta på mer själv utan häst men din armbågar pekar ut och händerna är breda. det gör iaf att det ser ut som du är spänd. Menar absolut inget illa utan enbart tips..

Jag var tvungen att titta en gång till och sen jämföra med en äldre film. På den äldre filmen ser jag inte riktigt samma sak.

Det är den här som är cirka 3 år gammal:

På den som är 2 år gammal har jag säkerhetsväst på mig och jag tror det påverkar.

Sen provade jag min handställning sittande på stolen här hemma och tycker att det är mer ansträngande att föra ihop händerna än att bara böja armbågarna och lyfta händerna. När jag för ihop händerna åker armbågarna ut, inte ut från kroppen men de pekar i riktning utåt.

 

[Fiorano]

Tror du inte jag försökte lösa problemet med axlarna? Det gjorde jag men jag misslyckades.

Vad provade du? Vad tyckte tränaren/tränarna? Tycker det är tydligt hur du spänner hela axelpartiet och har tyngdpunkten alldeles för högt, det är därför dina händer åker upp också. Jag har samma tendens och måste verkligen tänka på att öppna upp höfterna och få en lägre tyngdpunkt. Då följer axlarna med också. Det är ingen tränare som lärt mig det, det har jag bara fått prova mig fram till och det är inga garantier att det funkar lika för andra. Men just min sits är något jag är rätt nöjd med.

Uppfattar dig som väldigt problemorienterad och inte särskilt lösningsorienterad. Det går inte att säga att en misslyckats, du har bara inte hittat rätt ÄN. Ridning är verkligen en sport som bygger på att bara bita ihop och kämpa på.