Att utvecklas som ryttare

[Magiana]

17-18 år är ingen särskild ålder på en islandshäst, faktiskt. Min "gamle" är 21, snart 22, och hans ålder är fortfarande ingen som helst begränsning. Det finns hästar som är äldre än så som tävlat VM i passlöp, till exempel (förmodligen det mest krävande en islandshäst kan göra i tävlingssammanhang). Men om du vill tävla den lille lurvige så är det kanske bättre att satsa på tävlingar för just islandshästar? Det är inte på något sätt lättare (fem gångarter att hålla reda på istället för tre, typ...), men minst lika kul och utmanande!

Nej, usch. Jag är inte det minsta intresserad av islandshästtävlingar och tycker inte det ser snyggt ut när de springer med huvudet i lyften och sprattlar med benen. Jag fattar inte poängen alls tyvärr. Denna är dessutom svårtöltad och jag rider den som 3-gångare. Jag har töltat några gånger på andra hästar (och fått till det bra en gång då hästen flöt fram) men förstår ändå inte tjusningen. Det är liksom bara ett sätt att transportera sig för mig. Om jag nu skulle prioritera tävlandet så kan jag lika gärna byta sport till skytte, karate eller något annat. Men nu är det dressyr och hoppning som är det intressanta. Fälttävlan skulle nog också vara kul.

 

[mackan]

Men @Magiana . Alltså nåt måste ju liksom "ge" runt dina resonemang och tankebanor.
Nu är det ett faktum att ja - du är 45 år och ja - du har inte haft möjlighet att x och y och diverse, och du skulle vilja tävla. osv osv. Det är ett faktum och så det är.

Då får du ju börja med att konkret strukturera upp hur du möjligen kan börja jobba mot att uppfylla det målet. Nummer ett är väl att hitta en lämplig medryttarhäst eller en ridskola med möjlighet för dig att rida och utvecklas vidare.
Det kan ju innebära att du behöver pendla längre än du ställt krav på tidigare - max 40 minuter eller vad det nu var.

Om inga kriteria är acceptabla enligt dig, ja då återstår ju liksom bara att du står där du står nu och är frustrerad och fastnar i tänket att du är orättvist lottad i livet som inte kan få möjlighet till x eller y osv.

Du får förlåta men jag känner att ditt tänk är så okonstruktivt och destruktivt att jag blir frustrerad att läsa hur negativ du är till alla möjliga tänkbara scenarion.

 

[Mabuse]

Jag dissade inte kallblodstravaren. Det var ägaren som dissade mig i slutändan.

Islänningen funkar som en vanlig häst med 3 gångarter. Han är svårtöltad och har aldrig trasslat med de andra gångarterna.

Jag har längtat efter att få lära mig hoppa hela livet och den drömmen verkar aldrig uppfyllas.

Det är sällsynt att regelbundet få hoppträna andras hästar om man inte är såpass skicklig och rutinerad att man kan utbilda hästen. Ridskola och medryttarhäst (för mängdträningen) är mitt recept. Kanske inte för att komma till Msv/1,20, men väl LB/90, och det skulle utifrån det du beskriver också vara en utveckling?

Min erfarenhet är annars att det är så bittert att man behöver bra tränare och en häst som kan sina saker för att verkligen gå framåt. Framförallt bra tränare, som man rider för kontinuerligt. I flera år, gärna.

 

[Sirap]

I stället för att kapa en annan tråd så startar jag en egen. Skillnaden är jag är betydligt äldre än den andra trådstartaren. Jag är 45 och tycker inte jag kommit någonstans med min ridning. Det är bara ibland jag lyckas få hästen i en ärlig form mellan hjälperna och jag nöter med andra ord fortfarande på LC-nivå. Jag har alltid velat tävla på ett eller annat sätt men kommer aldrig till lägsta nivån på riktigt. I hoppning har jag tagit mig runt felfritt på 70 cm några gånger. Jag har startat på 80 cm också men aldrig kommit runt felfritt.

Jag tycker det är svårt att hitta en instruktör som jag förstår. Jag har ridit för några olika sedan jag flyttade hit. Den första kunde inte ens se när jag satt och studsade i otakt med hästen, med spänningar i min egen kropp som hindrade hästen. En annan tycker att hästarna ska springa fort och jag fattar inte hur jag ska få hästen att arbeta med bakbenen i det läget. En tredje ägnade massor av tid till hur jag skulle använda händerna. Handridning är inte riktig min kopp te.

Jag har ingen egen häst och har haft lite svårt att hitta en lämplig medryttarhäst sedan min förra medryttarhäst togs bort. Jag får rida grannens islänning när han kommit längre i sin igångsättning efter konvalescens. Den har jag tidigare ridit en lektion på för en person som verkade rätt vettig trots avsaknad av formell utbildning. Men den lilla lurviga hästen är 17, snart 18 år och jag kan inte riktigt se mig komma upp i minst msv med den. Någon hoppning är det inte heller tal om mer än kanske något skutt så småningom.

Nyligen hittade jag ett annat stall där jag börjat rida. Där finns 4 hästar (2 ponnyer, en liten häst och en större häst). Jag har varit där två gånger hittills. Men jag känner ändå en viss tveksamhet kring det stället, så just nu är det lite osäkert om jag blir kvar där.

Som det verkar så behöver jag en egen häst för att kunna utvecklas. Jag vill komma upp i minst msv dressyr och/eller 120 i hoppning. Jag har ju aldrig kunnat bestämma mig för vad jag gillar mest. Men jag känner mig faktiskt för gammal för att börja med hoppning på riktigt.

Hur ska jag tänka för att komma till en högre nivå än bara medioker nybörjarnivå? Jag är helt enkelt inte nöjd med skogsmulleridning.

.
Det är ju rent krasst så att om du vill tävla minst Msv-dressyr så har du, efter vad jag läst dig skriva här, en lång väg kvar som ryttare. Det handlar ju långt ifrån bara om hästen. Var inte kräsen i det här skedet för det har du inte "råd" med - rid på det du har tillgång till och få sadeltimmar. Och rid för tränare, oavsett vad för häst du rider på. Ta alla tillfällen i akt - det är enda sättet. Annars sitter du där om 45 år till och säger samma sak.

 

[Hyacinth]

@Magiana kan du inte sätta upp delmål? Som är lite enklare att nå, det är trevligt att känna att man lyckas med saker.
Eller ta en häst på foder eller nåt? För att uppnå drömmen behöver du tid och pengar, på något sätt. Jag är också ”allt eller inget” men jag vet att jag ändå kan behöva rimliga delmål.
Kanske ge ridskolan några fler chanser, eller åka längre. Runt Örebro måste det finnas flera ridskolor, men du kommer få mindre tid för hus, trädgård och återhämtning.

 

[Roheryn]

Nej, usch. Jag är inte det minsta intresserad av islandshästtävlingar och tycker inte det ser snyggt ut när de springer med huvudet i lyften och sprattlar med benen. Jag fattar inte poängen alls tyvärr. Denna är dessutom svårtöltad och jag rider den som 3-gångare. Jag har töltat några gånger på andra hästar (och fått till det bra en gång då hästen flöt fram) men förstår ändå inte tjusningen. Det är liksom bara ett sätt att transportera sig för mig. Om jag nu skulle prioritera tävlandet så kan jag lika gärna byta sport till skytte, karate eller något annat. Men nu är det dressyr och hoppning som är det intressanta. Fälttävlan skulle nog också vara kul.

Så kul att du totalsågar något du uppenbarligen inte vet något om! Ett "nej tack, det är jag inte intresserad av" hade jag förstått fullt ut, men tyckte du det var nödvändigt att trycka till så hårt?

Personligen tycker jag att all form av ridsport har sin tjusning och sin poäng, även de grenar jag själv aldrig hållit på med. Vi har dessutom, anser jag, mycket att lära av varandra oavsett disciplin eller typ av häst. Och ridning bortom nybörjarstadiet är väldigt sällan bara "ett sätt att transportera sig", oavsett vilken gångart man rider i eller vilken sorts häst man sitter på. Ridning på lite mer avancerad nivå kräver teknik, kommunikation, känsla, timing och kunskap. Det gäller självklart dressyr och hoppning, men också i lika hög grad andra ridstilar, som island och western till exempel. Att inse det och känna viss ödmjukhet inför det är kanske ett av många steg i att bli en bättre ryttare själv?

 

[Kilauea]

Nej, usch. Jag är inte det minsta intresserad av islandshästtävlingar och tycker inte det ser snyggt ut när de springer med huvudet i lyften och sprattlar med benen. Jag fattar inte poängen alls tyvärr. Denna är dessutom svårtöltad och jag rider den som 3-gångare. Jag har töltat några gånger på andra hästar (och fått till det bra en gång då hästen flöt fram) men förstår ändå inte tjusningen. Det är liksom bara ett sätt att transportera sig för mig. Om jag nu skulle prioritera tävlandet så kan jag lika gärna byta sport till skytte, karate eller något annat. Men nu är det dressyr och hoppning som är det intressanta. Fälttävlan skulle nog också vara kul.

Men vilket uttryck och dissning. "Springer med huvudet i luften och sprattlar med benen"....
Du skulle väl kunna uttrycka det annorlunda?

 

[Fiorano]

@Magiana Om du verkligen är seriös med att ta dig nånstans så ser jag det som att du har tre alternativ:
*foderhäst
*egen häst
*specialiserad ridskola med välutbildade hästar där eleverna får tävla
Alla alternativen är dyra, men rent krasst är det en dyr sport. Sen går jag lite emot strömmen kring detta med att rida massa olika hästar. För mig är det jättesvårt. Jag har svårt att ställa om kroppen och rider som bäst när jag har samma häst att rida. Det är en rejäl utmaning för mig själv nu med två vääääldigt olika hästar.. Sen funkar det bra för mig med lite lugn mellan träningarna där jag får testa mig fram själv hemma, göra fel och hitta rätt i lugn och ro. Så månadsträningar är grejen för mig. Alla funkar olika med just att hitta hur en bäst tar till sig ridningen och träningar för att utvecklas.

 

[FengurLaugar]

Underbart med fördomar

 

[WhoIsItAgain]

Rent krasst om man inte har egen häst och råd att lägga tusentals kronor i månaden på träning så är det svårt. Ett alternativ är att jobba av lektioner hos någon ryttare med stort stall eller ha en jäkla tur och hitta en medryttarhäst du får träna och tävla. Men även där kostar det pengar. Men då måste du lägga mycket annat på hyllan som trädgård, hus och annan hobby.

Mycket få människor har häst, fin trädgård och ett hus som ska fixas. Ekvationen går inte ihop om man är en vanlig löntagare. Då måste du offra något annat. Kanske tom flytta på dig så du hamnar där det finns fler hästar att välja på.

Jag får lite känslan du vill allt. Ingen kan få allt man vill. Man får plocka ut det som är viktigast och köra på det. Jag hade också gärna haft häst igen, eget hus en trädgård som är fin osv. Men det går inte nu och jag är inte beredd offra vad jag måste för att ha häst. Så jag har skaffat mig andra billigare hobbys som funkar nu. Men jag kan ju säga när jag hade häst var det också allt jag hann och hade råd med förutom att jobba. Det var heltidsjobb, iväg till stallet minst 2 timmar oftast mer, var det träning var man hemma strax innan midnatt (speciellt hoppträningar tar tid då man oftast måste vara hinderhjälp åt de grupper man inte själv rider i samt ta bort och fram hinder), hem och sova. Sen på´t igen nästa dag. Helgerna när det är tävlingssäsong försvinner helt, i alla fall om man bor så man inte har tävlingar i grannskapet varje helg.

 

[Magiana]

@Magiana kan du inte sätta upp delmål? Som är lite enklare att nå, det är trevligt att känna att man lyckas med saker.
Eller ta en häst på foder eller nåt? För att uppnå drömmen behöver du tid och pengar, på något sätt. Jag är också ”allt eller inget” men jag vet att jag ändå kan behöva rimliga delmål.
Kanske ge ridskolan några fler chanser, eller åka längre. Runt Örebro måste det finnas flera ridskolor, men du kommer få mindre tid för hus, trädgård och återhämtning.

Mål ett är väl att klara LC stadigt på över 60%. Hittills har jag bara gjort det en gång.

Det finns en ridskola cirka 40 minuter bort som jag inte har provat eller vet något om.

Så kul att du totalsågar något du uppenbarligen inte vet något om! Ett "nej tack, det är jag inte intresserad av" hade jag förstått fullt ut, men tyckte du det var nödvändigt att trycka till så hårt?

Personligen tycker jag att all form av ridsport har sin tjusning och sin poäng, även de grenar jag själv aldrig hållit på med. Vi har dessutom, anser jag, mycket att lära av varandra oavsett disciplin eller typ av häst. Och ridning bortom nybörjarstadiet är väldigt sällan bara "ett sätt att transportera sig", oavsett vilken gångart man rider i eller vilken sorts häst man sitter på. Ridning på lite mer avancerad nivå kräver teknik, kommunikation, känsla, timing och kunskap. Det gäller självklart dressyr och hoppning, men också i lika hög grad andra ridstilar, som island och western till exempel. Att inse det och känna viss ödmjukhet inför det är kanske ett av många steg i att bli en bättre ryttare själv?

Visst hade jag kunnat säga det annorlunda, men islandshästridning är inget jag tilltalas av på något sätt. Det ser inte ens vackert ut. Western är jag nyfiken på då jag ser att där finns delar som går att applicera i den vanliga dressyren. Akademisk ridkonst har jag varit nyfiken på men efter att ha ridit för en tränare som hade det som bas, så tappade jag intresset. Det var för mycket handridning för att vara min kopp te.

 

[Roheryn]

Visst hade jag kunnat säga det annorlunda, men islandshästridning är inget jag tilltalas av på något sätt. Det ser inte ens vackert ut. Western är jag nyfiken på då jag ser att där finns delar som går att applicera i den vanliga dressyren. Akademisk ridkonst har jag varit nyfiken på men efter att ha ridit för en tränare som hade det som bas, så tappade jag intresset. Det var för mycket handridning för att vara min kopp te.

Min poäng var inte att du borde prova olika ridstilar - min poäng var att känna ödmjukhet inför dem (eventuellt inom andra ridstilar än din egen) som kan mer än du och som är duktigare ryttare än du. Den poängen gick dig visst helt förbi...

 

[Liran]

Mål ett är väl att klara LC stadigt på över 60%. Hittills har jag bara gjort det en gång.

Det finns en ridskola cirka 40 minuter bort som jag inte har provat eller vet något om.


Visst hade jag kunnat säga det annorlunda, men islandshästridning är inget jag tilltalas av på något sätt. Det ser inte ens vackert ut. Western är jag nyfiken på då jag ser att där finns delar som går att applicera i den vanliga dressyren. Akademisk ridkonst har jag varit nyfiken på men efter att ha ridit för en tränare som hade det som bas, så tappade jag intresset. Det var för mycket handridning för att vara min kopp te.

LC på 60%+ är ett mycket rimligt första mål, som nästan vilken ridskola som helst kan hjälpa dig med. Jag tror på att rida på ridskola med utbildade hästar och utbildad ridlärare. Mest utveckling för pengarna och arbetet. De flesta med egen häst eller foderhäst betalar mer per ridtimme utan instruktör.

Kolla upp den där ridskolan, rider du två pass i veckan på en hyfsad ridskola kommer det att hända saker med din ridning. Visst blir det dyrt, men jag tror ändå att det är billigaste sättet att utvecklas.

 

[Roheryn]

Men vilket uttryck och dissning. "Springer med huvudet i luften och sprattlar med benen"....
Du skulle väl kunna uttrycka det annorlunda?

Hur man uttrycker sig avslöjar ganska obarmhärtigt vilken kunskapsnivå man ligger på...

 

[Kilauea]

Visst hade jag kunnat säga det annorlunda, men islandshästridning är inget jag tilltalas av på något sätt. Det ser inte ens vackert ut. Western är jag nyfiken på då jag ser att där finns delar som går att applicera i den vanliga dressyren. Akademisk ridkonst har jag varit nyfiken på men efter att ha ridit för en tränare som hade det som bas, så tappade jag intresset. Det var för mycket handridning för att vara min kopp te.

Och än en gång uttrycker du dig plumpt. Kunde du inte skriva "jag ser inte tjusningen i det" istället för "det är inte ens vackert ut".
Det är som när du säger att ta medicin livslångt är för veklingar, eller att en psykisk diagnos innebär att man är dum i huvudet (som jag tolkat dig).

Ok, jag kanske överreagerar, men i mina ögon bör du tänka lite på hur du uttrycker dig.

 

[sorbifolia]

Förstår absolut att du inte är interesserad av islandshästtävlingar, men tänkte ändå skjuta in att gångartsridning (på isisar) absolut är applicerbart i "vanlig dressyr", som även den handlar om att visa upp hästens gångarter så bra som möjligt.... och att de går med huvudet i luften är inte lika vanligt längre som det var i "gamla dar", särskilt inte under träning. Man måste verkligen utveckla sin sits och balans för att klara av att rida de olika gångartarna på bäst möjligt sätt, och de flesta duktiga isisryttare tränar även mycket dressyr med sina hästar.

Jag tävlar själv dressyr, hoppning och fälttävlan, men har börjat tycka det är skitkul att få sitta på min kompis' bra gångartsisisar.

 

[Roheryn]

Förstår absolut att du inte är interesserad av islandshästtävlingar, men tänkte ändå skjuta in att gångartsridning (på isisar) absolut är applicerbart i "vanlig dressyr", som även den handlar om att visa upp hästens gångarter så bra som möjligt.... och att de går med huvudet i luften är inte lika vanligt längre som det var i "gamla dar", särskilt inte under träning. Man måste verkligen utveckla sin sits och balans för att klara av att rida de olika gångartarna på bäst möjligt sätt, och de flesta duktiga isisryttare tränar även mycket dressyr med sina hästar.

Jag tävlar själv dressyr, hoppning och fälttävlan, men har börjat tycka det är skitkul att få sitta på min kompis' bra gångartsisisar.

Du har rätt, förstås. Mina senaste ridpass (på en av mina islandshästar) har innefattat öppna o sluta i skritt och tölt, övergångar skritt-galopp-tölt-skritt, samlande arbete på volt och lite annat "dressyrigt"

Sedan är det givetvis skillnad på hur hästens form ser ut i full fart i passlöp (rak, öppen form med huvudet framåtsträckt) jämfört med i långsamt tempo tölt i en ovalbanegren (aktiv, rund överlinje, nacken högsta punkt, vinklade bakben), men det är väl ungefär samma skillnad som det är mellan galoppen i terrängmomentet i fälttävlan jämfört med samlad galopp på dressyrbanan...

 

[Fiorano]

Angående islänningar har jag en gång fått sitta på en väns godkända islandshingst som var femgångare och en väldigt fin häst. Jag kunde inte för mitt liv få den att trava, hade ingen aning om hur jag skulle rida en sån häst och känner verkligen stor tillförsikt för islandsryttarna! De riktigt fina jag sett har varit mycket fint ridna på marken och jag är helt hundra på att en kan lära sig rida väldigt bra på en islänning.

 

[SiZo]

Angående islänningar har jag en gång fått sitta på en väns godkända islandshingst som var femgångare och en väldigt fin häst. Jag kunde inte för mitt liv få den att trava, hade ingen aning om hur jag skulle rida en sån häst och känner verkligen stor tillförsikt för islandsryttarna! De riktigt fina jag sett har varit mycket fint ridna på marken och jag är helt hundra på att en kan lära sig rida väldigt bra på en islänning.

Ja anledningen till att islandshästar inte intresserar mig är uteslutande att de är för svåra med sina extra gångarter. Jag har problem med att få hästen att gå vettigt i de vanliga 3, ska jag lägga till 1-2 gångarter till på det då?

 

[Grazing]

Hur ska jag tänka för att komma till en högre nivå än bara medioker nybörjarnivå? Jag är helt enkelt inte nöjd med skogsmulleridning.

Flytta dit möjligheterna finns är nog ofta det enda sättet att lyckas komma någonvart för många om man inte hittar en egen häst och har råd och möjligheter till träningar osv hemma. En vettig ridskola med bra tränare räcker långt men dom är svåra att hitta.