Att utvecklas som ryttare

[Magiana]

Men kan du inte helt enkelt börja träna i en hoppgrupp (eller vad de kallas?) då? De konkreta resultaten får du väl när du hoppar högre hinder/mer komplicerade kombinationer/trixigare banor, osv osv osv??? Eller - varför inte - när du får beröm av din tränare?

Jag vet inte om man kan rida bara i en hoppgrupp eller om man också måste gå i en vanlig grupp. På förra ridskolan där jag gick så var man tvungen att rida i vanlig grupp också för att få rida i hoppgrupp. Sen var nybörjargrupperna för tidigt på dagen så det funkade inte med jobbet. Och grupperna var ändå fulla, så jag fick inte plats. Så på den tiden red jag i en hoppinriktad grupp som hoppade var tredje gång, hade markarbete och dressyr de andra gångerna. Just nu skulle jag inte ha råd att rida i två grupper. Dessvärre tror jag inte att jag kommer att komma tillbaka till heltidsjobb igen så ekonomin blir ju därefter, men jag hoppas kunna hyra ut rum i huset så småningom så jag får råd att rida mer.

 

[Tilly_85]

Tråden handlar väl om hur man ska utvecklas som ryttare. Låter bakvänt för mig att fokusera på tävlingar så mycket i början då. Utveckling får du mellan tävlingarna, det är genom träning, instruktioner, övningar, repetitioner, erfarenheter etc som du blir bättre. På tävlingar får du en möjlighet att mäta dina resultat och din utveckling, då mot dig själv i första omgång. Blir du sen en rutinerad tävlingsryttare kan man börja se på vilken typ av konkurrenter du har på din nivå. Att komma dit du vill borde fungera, men glöm inte bort att för att få resultat ligger det mycket arbete bakom. Tror dom flesta kan bli frustrerade nån gång, men det är också en del av att utvecklas. Att gå framåt betyder inte endast framgång.

Jag hade nog ringt ridskolan och pratat med någon. Kanske skrivit ner lite vad du önskar och undrar över innan du ringer, så att du kan få svar på allt som du undrar över.

 

[Magiana]

Tråden handlar väl om hur man ska utvecklas som ryttare. Låter bakvänt för mig att fokusera på tävlingar så mycket i början då. Utveckling får du mellan tävlingarna, det är genom träning, instruktioner, övningar, repetitioner, erfarenheter etc som du blir bättre. På tävlingar får du en möjlighet att mäta dina resultat och din utveckling, då mot dig själv i första omgång. Blir du sen en rutinerad tävlingsryttare kan man börja se på vilken typ av konkurrenter du har på din nivå. Att komma dit du vill borde fungera, men glöm inte bort att för att få resultat ligger det mycket arbete bakom. Tror dom flesta kan bli frustrerade nån gång, men det är också en del av att utvecklas. Att gå framåt betyder inte endast framgång.

Jag hade nog ringt ridskolan och pratat med någon. Kanske skrivit ner lite vad du önskar och undrar över innan du ringer, så att du kan få svar på allt som du undrar över.

När har man kommit förbi "början"? Jag har hållit på rätt många år vid det här laget. Men träningsmöjligheterna har varit rätt kassa sedan jag ruttnade på ridskolan jag gick på. Sedan dess har det bara blivit diverse kurser och enstaka lektioner. Men jag övar på min ridning varje gång jag rider, även om jag inte har en tränare som står bredvid. Jag har filmat när jag ridit för att kunna förbättra mig på egen hand.

Fick jag bara rida ihop mig med en hygglig häst som inte är för svår, så är jag inte långt ifrån en start.

Jag mejlade ridskolan och sa att jag vill prova på att rida lektion hos dem. Tyckte det räckte för tillfället.

 

[Tilly_85]

Du behöver inte hänga upp dig i att jag skrev i början, det behöver egentligen inte stå med, jag vet du ridit i flera år men uppfattade som att du inte tävlat/ tränat på en längre tid. Blir kanske lite som en omstart för dig att komma igång då.

Jag håller absolut med dig om att om du får tag i en hyfsat utbildad häst att rida regelbundet så behöver det inte ta så lång tid att komma till start. Tror att rida i en hoppgrupp på ridskolan du pratat om kunde varit något. Behöver inte ta så lång tid för dig att komma till start på en hopptävling på en av deras hästar och då har du ju så att säga bollen i rullning

Men att tänka att tävlingar är det som ger resultat och att det är då man utvecklas är för mig bakvänt, oavsett nivå och hur länge man ridit. Du får resultat genom att öva, som inom vad för nått som helst, inte enbart ridning. Klart många har det som en motivation i ridningen med tävling vilket kan göra att träningen upplevs mera målinriktad.

Jag hoppas du hittar nått som passar dig

 

[Magiana]

Du behöver inte hänga upp dig i att jag skrev i början, det behöver egentligen inte stå med, jag vet du ridit i flera år men uppfattade som att du inte tävlat/ tränat på en längre tid. Blir kanske lite som en omstart för dig att komma igång då.

Jag håller absolut med dig om att om du får tag i en hyfsat utbildad häst att rida regelbundet så behöver det inte ta så lång tid att komma till start. Tror att rida i en hoppgrupp på ridskolan du pratat om kunde varit något. Behöver inte ta så lång tid för dig att komma till start på en hopptävling på en av deras hästar och då har du ju så att säga bollen i rullning

Men att tänka att tävlingar är det som ger resultat och att det är då man utvecklas är för mig bakvänt, oavsett nivå och hur länge man ridit. Du får resultat genom att öva, som inom vad för nått som helst, inte enbart ridning. Klart många har det som en motivation i ridningen med tävling vilket kan göra att träningen upplevs mera målinriktad.

Jag hoppas du hittar nått som passar dig

Jag har aldrig varken sagt eller menat att det är tävlingar som är stället man utvecklas på. Det är där man skördar resultatet av den träning man gjort innan. Det är tävlingarna som driver mig att bli bättre. Men under flera år så har det där bara varit något som bara kan ske sen, sen eller sen. Jag har inte lust att vänta längre.

 

[Tilly_85]

Då har jag missförstått tankegången.

Då blir väl nästa steg att ta kontakt med ridskolan på nytt och ta reda på vad som gäller, invänta svar på vad din ekonomi tillåter och ta det vidare därifrån. Håller tummarna för att du får en bra lösning på det.

 

[svea]

Du kan inte förflytta vikt till bakben genom att bara luta dig bakåt.

Om man inte lutar sig för långt framåt från början. I så fall behöver man ju luta sig bakåt för att bli lodrät. Men man får ju inte luta sig så långt bakåt att man blir bakåtlutad, förstås!

 

[svea]

Det här är lyx, det vet jag, och jag vet att du på goda grunder är försiktig med pengarna. MEN jag vill bara väcka tanken på att någon gång unna dig att åka och rida privatlektion på en riktigt välutbildad iberisk häst. De har mjuka gångarter och det är en kick att rida hästar som knapparna funkar på. Och ofta kan man få chansen att prova på att nosa på piaff och passage, vilket är jättehärligt. Det kostar en slant - men knappast mer än en tävlingsdag med anmälningsavgift, transporthyra et c. Och det bästa av allt, du slipper tömma en bagagelucka full av leriga hästgrejer när du kommer hem på kvällen! Minnet av känslan är mer användbar än ett dressyrprotokoll eller en rosett. Det är såna minnen som hjälper en att hitta rätt när man famlar omkring och försöker göra något med det djur man har framför näsan hemma.

 

[Magiana]

Om man inte lutar sig för långt framåt från början. I så fall behöver man ju luta sig bakåt för att bli lodrät. Men man får ju inte luta sig så långt bakåt att man blir bakåtlutad, förstås!

Jag har en liten tendens att tippa lite framåt. Men det är ingen stor justering jag behöver göra för att de skelettdelar som ska vara parallella, är det.

Idag var jag f.ö. ute och galopperade. Mina magmuskler påminde mig om sin existens när vi saktade av. Tydligen har de varit vilande men fått jobba lite idag.

Det här är lyx, det vet jag, och jag vet att du på goda grunder är försiktig med pengarna. MEN jag vill bara väcka tanken på att någon gång unna dig att åka och rida privatlektion på en riktigt välutbildad iberisk häst. De har mjuka gångarter och det är en kick att rida hästar som knapparna funkar på. Och ofta kan man få chansen att prova på att nosa på piaff och passage, vilket är jättehärligt. Det kostar en slant - men knappast mer än en tävlingsdag med anmälningsavgift, transporthyra et c. Och det bästa av allt, du slipper tömma en bagagelucka full av leriga hästgrejer när du kommer hem på kvällen! Minnet av känslan är mer användbar än ett dressyrprotokoll eller en rosett. Det är såna minnen som hjälper en att hitta rätt när man famlar omkring och försöker göra något med det djur man har framför näsan hemma.

Det är helt klart intressant. Kan du hinta om var jag hittar ett sådant ställe så kanske det kan bli ett tillfälle att åka dit någon gång framöver?

 

[svea]

Jag har en liten tendens att tippa lite framåt. Men det är ingen stor justering jag behöver göra för att de skelettdelar som ska vara parallella, är det.

Idag var jag f.ö. ute och galopperade. Mina magmuskler påminde mig om sin existens när vi saktade av. Tydligen har de varit vilande men fått jobba lite idag.


Det är helt klart intressant. Kan du hinta om var jag hittar ett sådant ställe så kanske det kan bli ett tillfälle att åka dit någon gång framöver?

De jag kan komma på på rak arm är Sparreholms ridcenter, Rotbrunna och Fors Gård, men det finns säkert flera.

 

[Mumfie]

De jag kan komma på på rak arm är Sparreholms ridcenter, Rotbrunna och Fors Gård, men det finns säkert flera.

@Magiana jag har ridit privatlektioner på fors och kan rekommendera det enormt! Första gången kände jag mig som en nybörjare trots att jag ridit 10+ år på ridskola, men sen var det äntligen som att bitarna föll på plats och jag lärde mig så mycket. Otroligt välutbildade hästar, fick prova på piaff och bara känna hur det faktiskt ska kännas när man rider i balans. Jag red en privatlektion i veckan under nästan ett halvår och det känns som jag lärde mig mer på den tiden än under hela mitt liv. Väldigt dyrt, men värt det om man har möjligheten

 

[Magiana]

@Magiana jag har ridit privatlektioner på fors och kan rekommendera det enormt! Första gången kände jag mig som en nybörjare trots att jag ridit 10+ år på ridskola, men sen var det äntligen som att bitarna föll på plats och jag lärde mig så mycket. Otroligt välutbildade hästar, fick prova på piaff och bara känna hur det faktiskt ska kännas när man rider i balans. Jag red en privatlektion i veckan under nästan ett halvår och det känns som jag lärde mig mer på den tiden än under hela mitt liv. Väldigt dyrt, men värt det om man har möjligheten

Jag googlade och fann det. Jag har faktiskt varit där för evigheter sedan (ca 30 år sen) och då var det ett enkelt stall för privathästar.

Men man ska vara på minst Lätt A-nivå för att rida lusitanohästarna. Det är inte jag. Jag har evigheter kvar dit.

 

[Mumfie]

Jag googlade och fann det. Jag har faktiskt varit där för evigheter sedan (ca 30 år sen) och då var det ett enkelt stall för privathästar.

Men man ska vara på minst Lätt A-nivå för att rida lusitanohästarna. Det är inte jag. Jag har evigheter kvar dit.

Vad synd, jag var absolut inte på Lätt A-nivå men jag kanske hade tur eller så har de ändrat sen dess. Jag kan rekommendera deras islandshästar med men jag förstår om du inte är intresserad av det. Jag hade aldrig ens klappat en islänning innan och får väl erkänna att jag hade vissa fördomar, men dem fick jag snabbt äta upp. Till denna dag är en av deras islandshästar fortfarande den absolut finaste hästen jag någonsin suttit på, jag har aldrig känt en så fantastiskt stor och fin trav. Vi red mest dressyrarbete på lektionerna, med sidvärts och enklare skolor, och alla hästar jag satt på var väldigt trevliga och välridna så att det var enkelt att hitta en bra form.

 

[Raderad medlem 6459]

Men man ska vara på minst Lätt A-nivå för att rida lusitanohästarna. Det är inte jag. Jag har evigheter kvar dit.

Ring och hör med dem om det går att ordna ändå.

 

[Myrten]

Jag slutade rida 2005, men tänker att min historia kan ge lite idéer. Min sista (eller senaste?) häst var en fjordhäst. Jag gillar den rasen och har haft flera. Den här köpte jag som föl med syfte att satsa mot Fjord-SM men så blev det aldrig. Jag ska tillägga att jag själv inte var någon tävlingsryttare men en ok hobby-ryttare som tävlat lite, främst i hoppning, på ridskolehästar och på tävlingar för fjordhästar (på 80-talet när dessa tävlingar var nya och den genomsnittliga kvaliteten mycket lägre än idag).

Nå, min häst drabbades av kotledsinflammation som sexåring och därefter anpassade jag hans träning mycket. I samband med det halkade jag in på akademisk ridkonst och centrerad ridning. I de diskussioner jag hade med andra ryttare och tränare när jag var på kurser insåg jag att min grundutbildning var dålig (och jag var inte ensam). Förståelsen för hjälpgivningen, vikthjälperna, timing, hästens och min kropp, de olika övningarna grundsyfte mm var bristande. Jag kände inte hur hästen rörde bakbenen mm. Så mycket av vår träning hemma, i ridhuset och skogen, gick ut på att hitta känslan, träna timing, ställning, böjning och rakriktning. Att sitta rakt, att rida så mycket som möjligt med bara vikten. Att framår-nedåt skulle funka. Jag satt med tyglarna i en hand (för att undvika att plocka) och såg nog rätt cowboyartad ut, men det gav resultat.

När jag slutade och omplacerade min häst gjorde vi skolor i alla gångarter, enkla byten mm (på en hand, jag kom att tycka det var kul). Det var naturligtvis intetävlingsmässig kvalitet, men det var inte syftet. Men jag kände ändå att jag faktiskt lärde mig mycket om ridning under de där åren. Om jag inte lagt av utan istället fått för mig att börja tävla hade jag kanske inte varit en omedelbar succé men definitivt otroligt mycket bättre rustad än fem år tidigare.

Jag tänker att sådan grundträning går att göra med många olika hästar. Och att den ridningen kan vara en del i att nå målen även om just den hästen inte är den som målen uppnås på. Men att en häst kan ge kontinuitet och timmar i sadeln och att lektioner av den typ @svea föreslog kan hjälpa till med utvecklingen.

 

[Magiana]

Jag slutade rida 2005, men tänker att min historia kan ge lite idéer. Min sista (eller senaste?) häst var en fjordhäst. Jag gillar den rasen och har haft flera. Den här köpte jag som föl med syfte att satsa mot Fjord-SM men så blev det aldrig. Jag ska tillägga att jag själv inte var någon tävlingsryttare men en ok hobby-ryttare som tävlat lite, främst i hoppning, på ridskolehästar och på tävlingar för fjordhästar (på 80-talet när dessa tävlingar var nya och den genomsnittliga kvaliteten mycket lägre än idag).

Nå, min häst drabbades av kotledsinflammation som sexåring och därefter anpassade jag hans träning mycket. I samband med det halkade jag in på akademisk ridkonst och centrerad ridning. I de diskussioner jag hade med andra ryttare och tränare när jag var på kurser insåg jag att min grundutbildning var dålig (och jag var inte ensam). Förståelsen för hjälpgivningen, vikthjälperna, timing, hästens och min kropp, de olika övningarna grundsyfte mm var bristande. Jag kände inte hur hästen rörde bakbenen mm. Så mycket av vår träning hemma, i ridhuset och skogen, gick ut på att hitta känslan, träna timing, ställning, böjning och rakriktning. Att sitta rakt, att rida så mycket som möjligt med bara vikten. Att framår-nedåt skulle funka. Jag satt med tyglarna i en hand (för att undvika att plocka) och såg nog rätt cowboyartad ut, men det gav resultat.

När jag slutade och omplacerade min häst gjorde vi skolor i alla gångarter, enkla byten mm (på en hand, jag kom att tycka det var kul). Det var naturligtvis intetävlingsmässig kvalitet, men det var inte syftet. Men jag kände ändå att jag faktiskt lärde mig mycket om ridning under de där åren. Om jag inte lagt av utan istället fått för mig att börja tävla hade jag kanske inte varit en omedelbar succé men definitivt otroligt mycket bättre rustad än fem år tidigare.

Jag tänker att sådan grundträning går att göra med många olika hästar. Och att den ridningen kan vara en del i att nå målen även om just den hästen inte är den som målen uppnås på. Men att en häst kan ge kontinuitet och timmar i sadeln och att lektioner av den typ @svea föreslog kan hjälpa till med utvecklingen.

Jag har ju ridit en del för CR-instruktören Lotta Månsson-Söderström, som är den enda i Sverige på nivå 4 inom pedagogiken. Men det var ju rätt långt att åka till hennes kurser så jag letade reda på en annan som också var CR-tränare (och följaktligen är utbildad av Lotta eftersom hon är den enda i Sverige som får utbilda andra instruktörer). Denna var dock inriktad på akademisk ridkonst, vilket jag inte förstod från början och det visade sig att instruktionerna jag fick där var i konflikt med tidigare kunskaper. När jag följde instruktioner av den andra tränaren så fick Lotta rätta mig när jag kom till hennes lektion. Så skulle jag inte alls göra.

På grund av den konflikten i instruktionerna så slutade jag hos den med akademisk inriktning. Utan konsekvens och en röd tråd så blir det bara förvirrat och det blir nog inte bra.

Men jag älskar verkligen CR-pedagogiken. Lotta levererar instruktioner på ett sätt som gör dem begripbara och logiska. Vi har ju gjort en hel del torrövningar också, helt utan häst. I de fall vi behövt en partner för att göra övningarna har vi tvåbenta elever jobbat ihop.

Nu när jag inte rider för Lotta längre p.g.a. av avståndet så har hon tipsat mig om en som finns en timme och en kvart härifrån. Jag åker nog dit och rider en privatlektion någon gång då och då framöver, men med avståndet så lär det inte bli alltför ofta. För mer regelbunden träning får jag rida för någon annan på närmare håll.

 

[svea]

Förståelsen för hjälpgivningen, vikthjälperna, timing, hästens och min kropp, de olika övningarna grundsyfte mm var bristande. Jag kände inte hur hästen rörde bakbenen mm. Så mycket av vår träning hemma, i ridhuset och skogen, gick ut på att hitta känslan, träna timing, ställning, böjning och rakriktning. Att sitta rakt, att rida så mycket som möjligt med bara vikten. Att framår-nedåt skulle funka. Jag satt med tyglarna i en hand (för att undvika att plocka) och såg nog rätt cowboyartad ut, men det gav resultat.

Även jag har gått ungefär samma väg som @Myrten och kommit en bra bit på väg. Jag har ridit för tränare väldigt, väldigt sällan, på grund av att de tränare jag trivts med kostat mycket pengar och funnits långt bort. Så jag har suttit hemma på banan och tänkt, analyserat och testat. Jag hade också fjording i början och han lärde sig alla dressyrrörelser utom byten, han var lång som en tax och inte tillräckligt kvick i benen. Nuvarande häst gör bytena också, tyvärr är väl en av "biverkningarna" efter att jag hemmameckat att han blir efter bak ibland. Men det är bra skoj att rida bytesserier ändå.

Har man klarat av det som @Myrten beskriver i citatet ovan så har man goda förutsättningar att komma till bra och rolig ridning.