Att ta emot andras begagnade saker...

[Mitten]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

Lite kl

Tror ni det är så pass vanligt att folk har mage att sälja krockade bilstolar att det är befogat att vara rädd?

Nej det tror jag absolut inte. Men jag blir ändå orolig - tänk om de tappat den olyckligt i golvet utan att de tänkte på det bara för att det inte syns? Det kan ju lika gärna hända i affären, men mitt paranoida jag klarar inte av att köpa just det begagnat.
Helt ologiskt jag vet.

 

[Mabuse]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

Personligen kommer jag att köpa så lite som möjligt till mitt barn, under de första åren, och EN av anledningarna till det är att jag inte har någon lust att plantera just shoppinglusta hos honom eller henne. Om inte annat, så slipper man tjatet i affären!

Du tror att en sexmånaders bebis
a) minns varifrån hans/hennes kläder kom och
b)förstår skillnaden mellan köpta kläder och kläder man fått som gåva?

Eller inte, då...

Även för ett äldre barn, vari består den pedagogiska skillnaden mellan a) den här tröjan ska du ha för den har jag köpt och b) den här tröjan ska du ha för den har jag fått?

 

[cirkus]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

Fast jag tror att den viktigaste pedagogiska skillnaden kan vara - inte för sexmånaders då, men för äldre barn.

1. Den här tröjan som du har ärvt av xxx är så ful så den kan du inte ha
2. Den här tröjan är snygg och ny så den kan du ha

Hmm, det blev inte så bra i skrift, men jag tror att du fattar andemeningen.

 

[Hyacinth]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

Är det bara jag som känner att ALLT som rör bebisen är världens viktigaste och största beslut, och att bara "ta emot" nåt som andra "kastar efter en" känns inte bra?

Jag känner inte alls så. Viktigt är hur vi behandlar henne, inte vad hon har på sig. Sen är jag galen i MOLO och Ej Sikke Lej-kläder som kostar skjortan, men i och med att vi fått så mycket så känns det okej att köpa sådant ibland.
När jag får brukar jag fråga vad de vill att jag gör med det som inte passar, ska det lämnas tillbaka eller skänkas vidare?
Vi har fått extra vinterkläder, skor och annat som är toppen utöver baskläder.
Jag måste tänka lite på hur jag använder våra pengar, så vi prioriterar semester och god mat framför att köpa allt nytt. Skulle vi göra det skulle vi få spara på annat jag inte vill kompromissa om.

 

[Mabuse]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

Fast jag tror att den viktigaste pedagogiska skillnaden kan vara - inte för sexmånaders då, men för äldre barn.

1. Den här tröjan som du har ärvt av xxx är så ful så den kan du inte ha
2. Den här tröjan är snygg och ny så den kan du ha

Hmm, det blev inte så bra i skrift, men jag tror att du fattar andemeningen.

Fast det är ju en helt annan sak än vad Hiddeous skrev.

När barnen blir större är väl det viktiga att man kanske får påverka lite själv som barn, och inte tvingas ha kläder man själv tycker är fula/obekväma oavsett om de är nya eller begagnade, köpta eller skänkta.

En del av sakerna jag fått begagnade är jättefina, andra rätt hemska (urtvättade med stora bajsfläckar som inte går bort i tvätten t ex). De hemska kläderna har jag kastat eller skänkt till myrorna, de fina har jag behållit och använt. Som jag fattade qrumelur så var det viktiga att hon ville bestämma själv vad barnet skulle ha, och det kan man ju göra oavsett om man får eller köper, oavsett om kläderna är nya eller begagnade.

 

[Hiddeous]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

Även för ett äldre barn, vari består den pedagogiska skillnaden mellan a) den här tröjan ska du ha för den har jag köpt och b) den här tröjan ska du ha för den har jag fått?

Nej, det tror jag kanske inte gör någon skillnad. Men om du går in i en affär med ett något äldre barn och säger: Gud vilken fin tröja, vill du ha den? Tar det väl ungefär typ två sådana tillfällen förrän barnet har lärt sig: här kan man få saker, och det är värsta belöningen! Och om man har lite curlingtendenser är det nog lätt att åka dit.

 

[Western_Ivy]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

Nej det tror jag verkligen inte !

Jag tror att ett barn är mer behjälpt av praktiska kläder som tål att lekas i än kläder som dess förälder tycker är passande/snyggt. Förhoppningsvis så kan de flesta föräldrar göra bedömningen vad som är praktiskt, men det finns en hel del skrämmande avarter. Dissa saker för att de är för fula är i min bok en sån avart om det är en sak som faktiskt är praktisk.

Men kläder behöver väl inte vara opraktiska bara för att den är nya/fina
eller
praktiska bara för att de är begagnade/mindre fina...

det ena behöver väl inte utesluta det andra?

Här blandar vi hejvilt när det kommer till kläder men själva kärnan i det hela är att bebis har det bekvämt/praktiskt, vad gör det då om vi föräldrar vill att h*n är någorlunda matchad samtidigt?

 

[Mabuse]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

Sen är jag galen i MOLO och Ej Sikke Lej-kläder som kostar skjortan, men i och med att vi fått så mycket så känns det okej att köpa sådant ibland.

Där är en jättefördel med att köpa begagnat, tycker jag, man kan ha råd med sådana lite finare kläder (alltså att man köper t ex ej sikke lej.kläderna begagnade istället för nya). För jag håller med, det ÄR roligt att ha lite fina kläder till bebisen.

 

[Hiddeous]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

När barnen blir större är väl det viktiga att man kanske får påverka lite själv som barn, och inte tvingas ha kläder man själv tycker är fula/obekväma oavsett om de är nya eller begagnade, köpta eller skänkta.

ja, men man ska nog inte överskatta deras omdöme att avgöra vad som är okej eller inte. Och jag tror som sagt var att föräldrarna omedvetet påverkar en hel del, inte minst vikten av att vara fint och moderiktigt klädd. Det är nog ingen slump helt vilket barn som tycker att kläder är rätt oväsentligt egentligen, och inte bryr sig om prislappar och märken, och vilket barn som hänger på Blondinbellas blogg och anser att en viss sorts väska är livets mål. Men jag kan ju ta miste, det kanske är medfött. Vore deprimerande i så fall.

 

[Mabuse]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

Nej, det tror jag kanske inte gör någon skillnad. Men om du går in i en affär med ett något äldre barn och säger: Gud vilken fin tröja, vill du ha den? Tar det väl ungefär typ två sådana tillfällen förrän barnet har lärt sig: här kan man få saker, och det är värsta belöningen! Och om man har lite curlingtendenser är det nog lätt att åka dit.

Det tror jag inte. Jag hatade att handla kläder när jag var liten.

Är man komplett ointresserad av kläder är det inte alls någon belöning att handla dem, utan tvärtom det tristaste man kan göra att köpa kläder. Jag tror du överskattar hur kul barn tycker det är att titta på och prova kläder. Som många andra barn ville jag hellre ha roliga saker som liten, leksaker och böcker och sånt, inte trista saker som kläder.

Men vill man undvika ditt scenario är det ju inte svårare än att man handlar barnkläderna utan att barnet är med.

 

[Mabuse]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

ja, men man ska nog inte överskatta deras omdöme att avgöra vad som är okej eller inte. Och jag tror som sagt var att föräldrarna omedvetet påverkar en hel del, inte minst vikten av att vara fint och moderiktigt klädd. Det är nog ingen slump helt vilket barn som tycker att kläder är rätt oväsentligt egentligen, och inte bryr sig om prislappar och märken, och vilket barn som hänger på Blondinbellas blogg och anser att en viss sorts väska är livets mål. Men jag kan ju ta miste, det kanske är medfött. Vore deprimerande i så fall.

Det är klart föräldrarna påverkar, men jag tror inte det är avgörande om man går i en ärvd body, eller en köpt begagnad body som liten. Eller om ens föräldrar klär en i militärgröna starwarskläder med bajsfläckar eftersom man fått dem, eller tar på en något annat istället.

Jag vill absolut påverka vad mitt barn har på sig, och inte hänvisas enbart till vad bekanta råkar skänka, oavsett hur de kläderna ser ut eller vilket skick de är i.

 

[cirkus]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

Men kläder behöver väl inte vara opraktiska bara för att den är nya/fina
eller
praktiska bara för att de är begagnade/mindre fina...

det ena behöver väl inte utesluta det andra? Nej, det gör det inte,men det praktiska måste väl ändå överväga det som föräldrarna tycker är snyggt ?

Här blandar vi hejvilt när det kommer till kläder men själva kärnan i det hela är att bebis har det bekvämt/praktiskt, vad gör det då om vi föräldrar vill att h*n är någorlunda matchad samtidigt?
matchad - ända tills den dagen barnet själv har något att säga till om

Jag hoppas verkligen att föräldrarnas mående över omatchade kläder inte trumfar det som är praktiskt för barnet och jag hoppas att barnets kläder inte är så ömtåliga att de inte kan leka som normala barn.

Jag blir alldeles upprörd när man ser bilder på mycket små barn i "vuxenkläder" dvs pälsbrämade kappor och sånt. usch. Uppenbarligen finns det ju människor som tycker det är fint, men jag har svårt att tro att de skulle låta sitt barn leka normalt iklädd sånt.

 

[Sunshine]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

Jag hoppas verkligen att föräldrarnas mående över omatchade kläder inte trumfar det som är praktiskt för barnet och jag hoppas att barnets kläder inte är så ömtåliga att de inte kan leka som normala barn.

Men maste det ena utesluta det andra? KAN inte barnvanliga klader vara bade snygga och praktiska?

Personligen tycker jag faktiskt att mycket av de barnklader som saljs ar skrap - billigt billigt som gar sonder fort eller nopprar sig eller dar tyget blir stravt och konstigt eller krymper efter normal tvatt....
Och det ar mest billiga klader enligt min erfarenhet. Lite dyrare klader har en formaga att se lika fina ut efter 2 ars anvandning, och det ar vart mycket iaf for mig for mina dottrar ar bade korta och smala och har saledes kunnat anvanda klader for en 12-18 manaders bebis fram till ratt nyligen... (de fyller 3 i januari).

 

[Mabuse]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

Jag ser inte heller motsättningen. Jag tycker det ser tråkigt ut med barn som har kläder som passar direkt illa ihop, sånt som en vuxen aldrig skulle kombinera. Ungefär som att det är ju barn, de kan se ut som hej-kom-och-hjälp-mig.

Mitt barn har i princip alltid body och byxor på sig, ibland strumpor. Men jag kombinerar färgerna och mönstrena på body, byxor och strumpor så att de passar ihop - det gör ju inte kläderna mer eller mindre praktiska, men det ser mycket trevligare ut.

Det finns massor av praktiska, fina barnkläder, som inte ser ut som miniatyrkläder för vuxna, utan just som barnkläder. Fast fina. Typ sånt här:

Både praktiskt och fint.

 

[cirkus]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

Men maste det ena utesluta det andra? KAN inte barnvanliga klader vara bade snygga och praktiska

Upprepar samma svar som nyss. NEJ det ena utesluter inte det andra.

@Mabuse, barn som ser ut som hej-kom-och-hjälp har oftast valt kläderna själva.

Jag pratar alltså inte om bebisar utan om barn med lite mer egen vilja

 

[Mabuse]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

Kanske. Eller också har de föräldrar som resonerar som du föreslår: det är sak samma om barns kläder matchar, bara de är praktiska. Det är ju inte opraktiskt att ha kläder med färger eller mönster som skär sig, bara fult.

Så det behöver inte vara barnen som väljer, det kan lika gärna vara föräldrarna som inte bryr sig.

 

[Western_Ivy]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

Citat:
Men kläder behöver väl inte vara opraktiska bara för att den är nya/fina
eller
praktiska bara för att de är begagnade/mindre fina...

det ena behöver väl inte utesluta det andra? Nej, det gör det inte,men det praktiska måste väl ändå överväga det som föräldrarna tycker är snyggt ?

Här blandar vi hejvilt när det kommer till kläder men själva kärnan i det hela är att bebis har det bekvämt/praktiskt, vad gör det då om vi föräldrar vill att h*n är någorlunda matchad samtidigt?
matchad - ända tills den dagen barnet själv har något att säga till om

Jag hoppas verkligen att föräldrarnas mående över omatchade kläder inte trumfar det som är praktiskt för barnet och jag hoppas att barnets kläder inte är så ömtåliga att de inte kan leka som normala barn.

Jag blir alldeles upprörd när man ser bilder på mycket små barn i "vuxenkläder" dvs pälsbrämade kappor och sånt. usch. Uppenbarligen finns det ju människor som tycker det är fint, men jag har svårt att tro att de skulle låta sitt barn leka normalt iklädd sånt.

matchad - ända tills den dagen barnet själv har något att säga till om
Detta har faktiskt jag och sambon diskuterat en del, vi har sagt som så att vi väljer modell(= det praktiska) så får dottern välja färg... en bra kompromiss i mina ögon.
Detta gäller alltså vid köp av kläder...
Vid påklädning så har barnet förhoppningsvis lämpliga kläder att välja mellan redan och skulle det då bli lite knasiga färger någongång så är det väl inget fel i det

Självklart går barnets bekvämlighet först men jag förstår verkligen inte hur det kan sättas mot "fina" kläder.

Då vi har en dotter har vi förstås fått en massa "söta" klänningar vilket är väldigt opraktiskt på en liten bebis och då har vi helt enkelt inte använt dessa.
Nu när hon är lite större (6månader) har vi använt klänning någongång, men då över body och strumpbyxor/leggins vilket har gjort att hela "outfiten" fortfarande varit praktisk och bekväm för barnet.

Vi har alltså fått både nya och begagnade kläder och vi använder/har använt det som vi ansett vara fint/praktiskt.

 

[Hiddeous]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

Men vill man undvika ditt scenario är det ju inte svårare än att man handlar barnkläderna utan att barnet är med.

Jovisst, när de är bebisar. Men jag tror mer jag är ute efter att fundera kring föräldrarnas önskan att barnen ska vara fina, se bra ut, kunna visas upp i snygga kläder. De där värderingarna kommer förr eller senare att snappas upp av barnet (och i min förra chefs fall, redan vid två års ålder...). Det är nog det jag vänder mig emot mest. Vems behov är det vi vill tillfredsställa? Och då tänker jag att det inte är barnets, utan våra.

I förlängningen, tänker jag vidare, borde det ytterligare späda på den uteseendefixering som barnen ändå exponeras för. Det är nog lite rörigt i mitt huvud, men jag känner att det på något sätt hänger ihop. Samt den här
trenden bland så många unga, att shoppa sig till välmående/självkänsla. (500 svennekids runt 9 års ålder köar i parken i Umeå för att träffa en bloggare som gjort sig själv till Barbiedocka och för att få hennes senaste shoppingtips - sjukt!).

Hänger du med ungefär på vad jag menar?

 

[Diplomaten]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

Knapplån

Jag har ärvt oerhört mycket av min lillasyster, som fick barn några år före mig. Det har hjälpt oerhört mycket! Min syster har i sin tur ärvt kläder av andra släktingar samt barnkläder som våra föräldrar haft till oss. Så, jag har klumpsumman av det hela kan man säga. Sedan har mina vänner (jag fick barn sent jämfört med dem) gett bort mycket användbara saker och kläder också.

Jag handlar själv också. För mig har arvet av kläder och ting, gett mig chansen att testa sig fram vad som "fungerar bäst", istället för att inhandla och sedan inse att det inte var något bra köp.

Mina föräldrar investerar en hel del i barnbarn. Främst med att umgås med dem givetvis! Sedan kan "mormor" inte låta bli att sticka till leksaker och kläder som hon finner att barnbarnen kan tyckas behöva.

Investerade i en egen, lite dyrare vagn efter att den vagn som mina föräldrar bidrog med, tyvärr inte visade sig vara säker. Den kommer min lillasyster att ärva när hon i framtiden förmodligen skaffar fler barn. De kläder bebis dessutom växer ur och som jag fått ärva, kör jag tillbaka till min lillasyster. Praktiskt!

Diskussionen som rör att många vill visa upp sina barn - vad baseras det på egentligen? Vart går den gränsen?

Jag tycker snarare problematiken ligger i, att mycket med framförallt mammarollen verkar vara svart eller vit = dålig eller bra.

 

[Mabuse]

Sv: Att ta emot andras begagnade saker...

Jovisst, när de är bebisar. Men jag tror mer jag är ute efter att fundera kring föräldrarnas önskan att barnen ska vara fina, se bra ut, kunna visas upp i snygga kläder. De där värderingarna kommer förr eller senare att snappas upp av barnet (och i min förra chefs fall, redan vid två års ålder...). Det är nog det jag vänder mig emot mest. Vems behov är det vi vill tillfredsställa? Och då tänker jag att det inte är barnets, utan våra.

När det gäller små barn - självklart är det förälderns behov. Barnet bryr sig ju givetvis inte, jag klär mitt barn i kläder jag tycker är fina för att jag tycker det är roligt. Likadant väljer jag ju kläder som till stor del är praktiska för mig - kläder man lätt kan ta av och på vid blöjbyte, t ex. Det bryr ju inte barnet sig om, men jag är glad över det när jag ska byta blöja klockan 2 på natten. Eftersom barnet struntar i vilket i späd ålder, så ser jag inte felet med att för sin egen skull klä barnet i fina och praktiska kläder. För att återgå till mitt förra exempel, så lider givetvis inte barnet av att ha på sig bajsfläckiga kläder, men jag tycker inte det ser trevligt ut. Alltså använder jag inte de kläderna.

I förlängningen, tänker jag vidare, borde det ytterligare späda på den uteseendefixering som barnen ändå exponeras för. Det är nog lite rörigt i mitt huvud, men jag känner att det på något sätt hänger ihop. Samt den här
trenden bland så många unga, att shoppa sig till välmående/självkänsla. (500 svennekids runt 9 års ålder köar i parken i Umeå för att träffa en bloggare som gjort sig själv till Barbiedocka och för att få hennes senaste shoppingtips - sjukt!).

Hänger du med ungefär på vad jag menar?

Ja, men jag tycker du överdriver något fruktansvärt, och ser saker väldigt svartvitt. Så är det ju inte med vuxna (att antingen går man i smutsiga, trasiga, fula kläder, eller också är man ett komplett modeoffer som shoppar sig till självkänsla), så varför skulle det vara så med barn? I något läge måste ju barnet lära sig hantera butiker (att lära sig tro att man får allt i livet gratis från släkt och vänner verkar ju inte heller särskilt vettigt), utan att för den skull urarta till någon sorts levande barbiedocka. Jag köper också kläder ibland, nya till och med, men jag köar inte för att träffa bloggare eller shoppar mig till välmående för det.

Hur gör du själv, köper du aldrig kläder?