KungTulle
Trådstartare
Långt och eländigt...
Det är nog så att min ridning liksom gått i "stå". Det är roligt när jag väl tar mig tid att rida, med när jag väl gjort allting annat som ska göras under en dag är det redan sent om kvällen.
Och varje dag där jag tror att NU ska jag hinna rida så dyker det upp akutgrejor eller också är vädret så pissedåligt att det inte går.
Sist var i fredags em när grannen dök upp och ville jag skulle stängsla av mer än hälften av beteshagarna pga av att dom skulle gräva avlopp. Helst då samma kväll för att dom skulle börja lördag morgon!
Jippi!!!
Jag hann slå ner stolparna som behövdes men när jag skulle börja dra om trådarna började det åska så jag fick avbryta. Det var bara att säga till grannen att det inte kunde dras trådar förrän lördags em, eftersom jag skulle på jobb på lördag fm.
Innan både arrangerade jag egna kurser tillsammans med Spirit här på buke i akademisk ridning där vi tog ner en tränare fr Stockholmstrakten. Men det var en kamp varje gång att få deltagare och alla gnällde att det var för dyrt trots det var helt ideellt fr vår sida och kurserna var till självkostnadspris. Till slut bestämde vi att lägga ner kursverksamheten.
Sedan har jag ridit litet på strökurser, hittade dessutom en trevlig instruktör som bodde hyfsat nära. Men när jag väl kom igång med det så flyttade hon.
Sedan har det varit så att antingen dragbilen eller släpet har varit trasigt när det väl är kurser. Eller så har jag varit helt pank.
Att rida kurser var lite av ett sociat vattenhål för mig och en sporre att träna hemma och hålla igång hästarna hyfsat bra. Men nu har jag absolut inget som gör det kul att rida.
Jag har försökt hitta medryttare eller liknande utan napp. Om någon överhuvudtaget hör av sig är det oftast människor som säger att dom är superduktiga och sedan rider dom en gång och sedan hör dom aldrig av sig igen..( och dessa kan oftast inte ens trava lite på fyrkantsspåret), eller så är det folk som vill att deras barn ska rida gratis och att jag ska utbilda dom och vara dagis.
Har ju hästarna hemma på gården så det finns inga stallkompisar heller att rida tillsammans med. Granngården där vi hyrde ett litet bete ( ca 1 tunnland) såldes förra sommaren och de nya ägarna behövde betet själva. Jag trodde att det skulle bli litet kul i alla fall för att vi kunde rida ut i skogen tillsammans- men dom hinner inte heller rida särskilt ofta pga småbarn.
Vi kommer inte få ha kvar vårt andra bete ( 2 tunnland) mer än denna sommaren. Dessa grannar ska bygga en liten driving range på marken till deras bed and breakfastgäster. ( Jag HATAR golf i synnerhet när det går ut över det enda bete jag har..).
Så nästa sommar kommer vi stå helt utan bete till hingstarna. Det blir katastrof om det inte sker ett mirakel.
En annan granngård är visserligen till salu, med ca 20 tunnland mark till. Marken gränsar till vår tomt. Men det finns ingen chans att köpa det stället, dom vill ha fabulösa 3,8 miljoner och då är det ganska nedgågna byggnader till. Och nån mark vill dom inte stycka av och sälja till oss eftersom som vill sälja allting i klump.
Ja ja bara eländes elände.
Är det nån som kan komma med litet tips om hur jag ska finna lite skoj med ridningen igen? Helst nåt som inte kostar en massa pengar.
/KT-deprimerad trots jättegulliga hästar.
Det är nog så att min ridning liksom gått i "stå". Det är roligt när jag väl tar mig tid att rida, med när jag väl gjort allting annat som ska göras under en dag är det redan sent om kvällen.
Och varje dag där jag tror att NU ska jag hinna rida så dyker det upp akutgrejor eller också är vädret så pissedåligt att det inte går.
Sist var i fredags em när grannen dök upp och ville jag skulle stängsla av mer än hälften av beteshagarna pga av att dom skulle gräva avlopp. Helst då samma kväll för att dom skulle börja lördag morgon!
Jippi!!!
Jag hann slå ner stolparna som behövdes men när jag skulle börja dra om trådarna började det åska så jag fick avbryta. Det var bara att säga till grannen att det inte kunde dras trådar förrän lördags em, eftersom jag skulle på jobb på lördag fm.
Innan både arrangerade jag egna kurser tillsammans med Spirit här på buke i akademisk ridning där vi tog ner en tränare fr Stockholmstrakten. Men det var en kamp varje gång att få deltagare och alla gnällde att det var för dyrt trots det var helt ideellt fr vår sida och kurserna var till självkostnadspris. Till slut bestämde vi att lägga ner kursverksamheten.
Sedan har jag ridit litet på strökurser, hittade dessutom en trevlig instruktör som bodde hyfsat nära. Men när jag väl kom igång med det så flyttade hon.
Sedan har det varit så att antingen dragbilen eller släpet har varit trasigt när det väl är kurser. Eller så har jag varit helt pank.
Att rida kurser var lite av ett sociat vattenhål för mig och en sporre att träna hemma och hålla igång hästarna hyfsat bra. Men nu har jag absolut inget som gör det kul att rida.
Jag har försökt hitta medryttare eller liknande utan napp. Om någon överhuvudtaget hör av sig är det oftast människor som säger att dom är superduktiga och sedan rider dom en gång och sedan hör dom aldrig av sig igen..( och dessa kan oftast inte ens trava lite på fyrkantsspåret), eller så är det folk som vill att deras barn ska rida gratis och att jag ska utbilda dom och vara dagis.
Har ju hästarna hemma på gården så det finns inga stallkompisar heller att rida tillsammans med. Granngården där vi hyrde ett litet bete ( ca 1 tunnland) såldes förra sommaren och de nya ägarna behövde betet själva. Jag trodde att det skulle bli litet kul i alla fall för att vi kunde rida ut i skogen tillsammans- men dom hinner inte heller rida särskilt ofta pga småbarn.
Vi kommer inte få ha kvar vårt andra bete ( 2 tunnland) mer än denna sommaren. Dessa grannar ska bygga en liten driving range på marken till deras bed and breakfastgäster. ( Jag HATAR golf i synnerhet när det går ut över det enda bete jag har..).
Så nästa sommar kommer vi stå helt utan bete till hingstarna. Det blir katastrof om det inte sker ett mirakel.
En annan granngård är visserligen till salu, med ca 20 tunnland mark till. Marken gränsar till vår tomt. Men det finns ingen chans att köpa det stället, dom vill ha fabulösa 3,8 miljoner och då är det ganska nedgågna byggnader till. Och nån mark vill dom inte stycka av och sälja till oss eftersom som vill sälja allting i klump.
Ja ja bara eländes elände.
Är det nån som kan komma med litet tips om hur jag ska finna lite skoj med ridningen igen? Helst nåt som inte kostar en massa pengar.
/KT-deprimerad trots jättegulliga hästar.
Senast ändrad:
