Att kunna känna djupa känslor...

[Koltrast]

@strawberrysylt utöver att ta sig upp till och ligga kvar på normalvikt - hur äter du?

Om jag minns rätt har du haft en hel del "bisarrt ätande" för dig?

Äter du allsidigt och tillräckligt eller är du restriktiv och ligger lite i underkant energimässigt?

Som tidigare nämnts behöver normalvikt i betydelsen ett BMI över 18,5 inte vara normalvikt för dig. Min erfarenhet av ätstörningsvården är att man generellt vill ha upp patienterna på BMI 20 eller mer.

Ätstörningen sitter förövrigt inte i vikten, även om det är omöjligt att bli frisk på undervikt.

 

[viltmilla]

@MiniLi: Jo, precis och även om det kanske inte är det jag tänker mest på så är det ju inget jag vill dra på mig heller. Jag har tänkt efter lite och kom på att den vikt jag har nu är samma vikt som jag låg på när jag fortfarande hade mens, så då borde det ju betyda att den kan komma tillbaka när jag står på denna vikten? Jag hoppas det. En del av mig vill inte gå upp mera.

Jag förlorade mensen i 2 år pga inre stress. Ett blodprov visade på hormonella förändringar samt att jag vägde för lite. Be om ett blodprov på vårdcentralen. När mensen inte fungerar så är det ett symtom på något. Det behöver inte vara vikten så ta ett blodprov.

 

[strawberrysylt]

@Koltrast Jo, jag vet att ätstörningen inte sitter i vikten, utan i huvudet. Men att erkänna för mig själv och andra att jag haft (har?) en ätstörning känns som ett stort framsteg och även då att jag gått upp såhär mycket. Jag har nog en bit kvar att jobba på när det gäller att äta allsidigt och tillräckligt kanske när jag tänker efter. Så det är bra att du ifrågasätter det, tack. Jag har läst en hel del näringslära och jag vet vad som är bra, men ibland når mitt bättre vetande inte fram när det gäller mig själv...

@viltmilla Tack för tipset, det ska jag göra.

Det känns som om jag har en hel del kvar att jobba med när det gäller de här sakerna, jag hade nog hoppats lite på att det fanns en quick fix, men det gör det nog inte...

//r

 

[TinyWiny]

Att mensen försvinner när man mår dåligt i kropp och själ är inte konstigt. Kroppen prioriterar funktionerna efter hur viktiga de är och att ha ägglossning och därmed mens är inte så viktigt för kroppen när man mår så dåligt som du verkar göra. Kroppen sparar helt enkelt energi på att stänga av funktioner som inte är livsuppehållande. Det är självklart individuellt när/om mensen försvinner, hos vissa kan den försvinna även vid mindre belastning som att man går på en hård diet ett tag och hos andra kommer den som en klocka iallafall. Jag tror att du behöver både fysisk och psykisk hjälp så att du kan gå vidare som en helare människa, då kommer förmodligen också mensen komma tillbaka.

 

[strawberrysylt]

Tack för ditt svar. Jo, jag tror också att jag behöver mer hjälp, både psykiskt och fysiskt. Får ta tag i det. Jag trodde som sagt att jag var åtminstone lite lite längre kommen på den psykiska bättringsvägen än jag verkar vara egentligen...

//r

 

[TinyWiny]

Tack för ditt svar. Jo, jag tror också att jag behöver mer hjälp, både psykiskt och fysiskt. Får ta tag i det. Jag trodde som sagt att jag var åtminstone lite lite längre kommen på den psykiska bättringsvägen än jag verkar vara egentligen...

//r

Det du har tvingats genomgå är oerhört svårt så det är inte konstigt att det hänger kvar. Att ta sig igenom sorg är bland det svåraste en människa kan göra. Jag har blivit mycket hjälpt av en bok som heter Sorgbearbetning. Gör man övningarna ordentligt som är i den boken så händer det faktiskt saker. Man läker och kan gå vidare. Iallafall kunde jag gå vidare och släppa sorgen tack vare den boken. Om du går in på sorg.se så finns boken att beställa där och det finns också mycket annat läsvärt där.

Kramar

 

[strawberrysylt]

Tack igen för ditt svar! Jag ska leta rätt på den boken!

//r