Jag är ju hopplöst vetgirig så jag googlade genast, här kommer svaret!
http://fragabiblioteket.wordpress.c...orm-varfor-benamner-man-batar-i-feminin-form/
Jag hittade ett bra svar på DN´s språkspalt.
Först om klockan:
Här har vi ett exempel på att språkliga uttryck lever vidare även sedan verkligheten förändrats. Visst kan man ibland höra timslag både från kyrktorn och moraklockor, men de hör inte längre till vår tids ljudbild.
Ett annat äldre drag är att klockan omtalas som hon när man syftar på tid. ”Hur mycket är klockan?” kan man fråga en person som då tittar på sin armbandsklocka och svarar ”Hon är fem över två”.
Men själva klockan är den. ”Vad snygg den är, din klocka” kan man fortsätta ordutbytet.
Detta hon är ett arv från den tid det fanns maskulint och feminint genus hos substantiven.
Båten och
månen var
han,
dörren och
kyrkan var
hon.
I dag är de alla den, med så kallat
genus utrum (som betyder ‘det ena av två, nämligen maskulinum och femininum, motsatsen till
neutrum, ‘ingetdera av de två’).
Men solen och klockan har i vissa sammanhang behållit sin kvinnlighet: ”Solen hon stod på himmelen så klar”, ”Nyss slog hon, tror jag, tre!”
Men även om båtar.
Här kommer en länk till frågan om båtar:
Det är riktigt att man säger
hon om seglande skepp, och det kommer sig av att ordet skuta i äldre tid grammatiskt sett var femininum: skutan, hon men båten, han.
Sedan har
hon kommit att användas inte bara om segelskepp utan även om större bruksfartyg och om lustfartyg, såväl stora kryssningsbåtar som segeljakter. Det gäller oavsett om skeppet har ett manligt eller könlöst namn, som ”af Chapman”, ”Christian Radich”, ”Dristigheten”, ”Gripsholm”.
Även större motorbåtar omtalas ofta av sina ägare med
hon ,i alla fall om båten bär ett kvinnligt namn, som ”Undan” eller ”Vanadis”.
Här har förställningen om en lustfarkost som ett kvinnligt väsen slagit ut känslan för det grammatiska genus hos ordet båt, som språkhistoriskt är maskulinum (
batr).
Roddbåtar, bruksbåtar och jollar har av sina brukare – fiskare och bönder – benämnts som
han eller
den. Båt är som sagt gammalt maskulinum, jolle, julle likaså. På sina håll använde man dock formen
julla, och det blev det förstås hon eller den.
Bogserbåtar är avgjort han, i alla fall om de bär mansnamn som ”Grogg” och ”Starkodder”. Och vikingaskepp, om aldrig så välseglande, var han. Ordet för dem var drake. En känd sådan var ”Ormen långe”.
