Jag är väldigt nyfiken, eller vetgirig snarare. Jag är medveten om att jag är det på en nivå som det säkert finns en diagnos på. Jag vill helt enkelt veta om jag börjar fundera på något. T ex när vi för flera år sen satt och skämtade på jobbet om hur man skulle kunna begå det perfekta brottet och någon tycker "Undra om man får ett annat DNA om man byter ut allt sitt blod?". Ingen visste och alla släppte frågan. Det var ju bara skojande i samband med det perfekta brottet, som ju underlättas om man kan byta DNA. Ingen, inte ens jag, hade ju tänkt ens prova begå det perfekta brottet så svaret på frågan var ju eg helt irrelevant. Det fanns ingen nytta i att veta svaret.
Jag kunde inte "släppa" det dock. Så jag googlade men utan att hitta svar. Kunde dock inte riktigt släppa det, nu hade jag ju börjat fundera på det och ville veta. "Måste" veta. Slutade med att jag frågade SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium). Fick svar, var nöjd och kunde "släppa" det.
Ser jag ett ord jag inte förstår slår jag upp det, om jag skulle se ett reportage om en konstig fisk så kan jag känna att "de vill jag veta mer om!". Inte för jag har minsta nytta av att veta mer om den konstiga fisken utan ren nyfikenhet. Så då tar jag reda på mer. I love google - men jag var likadan redan som yngre innan internet fanns och man fick gå till biblioteket och försöka slå upp det i böcker.
Jag är likadan när det gäller människor och relationer. Berättar någon något så är det ganska ofta jag känner att jag vill veta mer. Kompisen tog flygcert. Jag är helt ointresserad av flygning och dessutom djävulskt höjdrädd. Men det var en jäkla intressant bok han hade om flygregler och grejer som jag fastnade lite i....
Berättar någon att de brukar göra prydnadssaker i cement kan jag fråga mer om hur man egentligen gör etc. Inte för att jag nånsin tänker prova själv eller ens tycker det är fina grejer utan bara nyfikenhet. Man kan helt enkelt aldrig veta för mycket, och frågar man inte får man aldrig veta.
Om man träffar någon som intresserar en, t ex när man dejtar, så är jag ju naturligtvis lika nyfiken på "vem är du och vad tycker du om saker och ting". Vill lära känna personen helt enkelt, även "vad som rör sig i personens hjärna" samt veta mer om saker som intresserar personen. Inte bara "hur gammal är du, vad jobbar du med och vad gör du på fritiden", få svaren och vara nöjd där. Det är inte alltid de självklara grejerna jag blir nyfiken på heller.
Jag träffade en person i somras som jag ganska snabbt avfärdade som "Helt jävla ointresserad av mig som person". Han ville ses och ses igen osv - men jag kunde bara se en enda anledning till varför (sex) eftersom han var så uppenbart ointresserad av mig som person, mitt liv osv. Han frågade aldrig nåt om mig. Inte ens när jag frågade om honom, det kom inga returfrågor. Inte heller om jag berättade nåt, så kom det följdfrågor. Vi snackade nivån där jag skulle kunna sagt "Du vi får boka om dejten tror jag, jag har kört på en elefant" utan att han skulle tyckt "En elefant?? Hur i hela friden gick det till?". Utan skulle fått ett "Ojdå, hoppas det gick bra, vi kan ta det på torsdag istället - inga problem" som svar.
Han förnekade han var ointresserad och ute bara efter sex. Jag var skeptisk. Men insåg med tiden att han faktiskt talar sanning. Men varför i hela friden ville han träffa mig då? Han berättade inte mycket om sig själv, men tyckte "Det är ju bara att fråga, fråga vad du vill, jag svarar". Jag testade det och det stämde. Men det kom ändå inga returfrågor. Inte ens där han borde ha haft ett egenintresse i svaret. Typ när jag frågade honom varför han "valt mig", så han svarade. Men vände inte ens frågan. Konstig kille helt enkelt ;P
Sen fick jag vad jag tror är svaret på alla varför, eller vad som åtminstone förklarar den där "ointresserad av mig som person". Han är helt onyfiken generellt. Han kunde inte komma på en enda gång någonsin där han blivit nyfiken och känt att han måste/ville ta reda på mer bara för sakens skull. Han gav många exempel först, men alla var kopplade till nytta. Att ta reda på hur man byter en sån grej på bilen när den gått sönder, eller ta reda på mer om något i samband med att han skulle bygga nåt. Men det är att söka information för nyttan i den. Jag menar den rena nyfikenheten/vetgirigheten där man vill veta bara för att man vill veta. Utan att ha behov eller ens potentiell nytta av svaret. Nä, han kunde inte komma på en enda sådan situation någonsin. Vilket förklarade en hel del..
Jag blev ganska stum ska erkännas. För mig var det otänkbart. Jag har levt i salig tro att ALLA människor har en inneboende nyfikenhet/vetgirighet. Även om den såklart kan vara på olika nivå, och de flesta INTE är så "besatta" som mig. Men att vara helt onyfiken - det trodde jag inte fanns. Men uppenbarligen finns minst en sådan människa.
Så nu är jag nyfiken *s* - hur är ni i frågan?
). Tyvärr verkar saker fastna som jag eg inte är intresserad av ibland men det är väldigt praktiskt när man spelar TP 
