Att inte vara nyfiken/vetgirig?

[Efwa]

Jag älskar min padda som ligger vid tv´n hela tiden. Man kan slå på allt som visas på tv som man inte får svar på. Samt slå upp ord etc.

Däremot är jag inte så fanatisk att jag ringr upp något institut @Alexandra_W . Där tar nog min telefonskräck över och tanken att de inte har tid med någon idiot som "bara vill veta".

Jag har svårt för de som inte är nyfikna. Jag lär mig allt på youtube, min man med. Han har lärt sig svetsa och har fått mycket beröm för sin svetsning av yrkesmän. Sonen har lärt sig smida, min man med.
Jag virkar, klipper mitt eget hår och behövde jag lära mig något skulle det vara första stället att leta. Och lära sig nytt vill man väl hela tiden, eller?

Däremot är jag på gränsen till fullständigt blassé när det gäller vad folk gör, vad som händer i deras liv och hur deras resa var. Där kan vi tala om särskilt onyfiken.

 

[tuaphua]

Jag är väldigt nyfiken, eller vetgirig snarare. Jag är medveten om att jag är det på en nivå som det säkert finns en diagnos på. Jag vill helt enkelt veta om jag börjar fundera på något. T ex när vi för flera år sen satt och skämtade på jobbet om hur man skulle kunna begå det perfekta brottet och någon tycker "Undra om man får ett annat DNA om man byter ut allt sitt blod?". Ingen visste och alla släppte frågan. Det var ju bara skojande i samband med det perfekta brottet, som ju underlättas om man kan byta DNA. Ingen, inte ens jag, hade ju tänkt ens prova begå det perfekta brottet så svaret på frågan var ju eg helt irrelevant. Det fanns ingen nytta i att veta svaret.

Jag kunde inte "släppa" det dock. Så jag googlade men utan att hitta svar. Kunde dock inte riktigt släppa det, nu hade jag ju börjat fundera på det och ville veta. "Måste" veta. Slutade med att jag frågade SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium). Fick svar, var nöjd och kunde "släppa" det.

Ser jag ett ord jag inte förstår slår jag upp det, om jag skulle se ett reportage om en konstig fisk så kan jag känna att "de vill jag veta mer om!". Inte för jag har minsta nytta av att veta mer om den konstiga fisken utan ren nyfikenhet. Så då tar jag reda på mer. I love google - men jag var likadan redan som yngre innan internet fanns och man fick gå till biblioteket och försöka slå upp det i böcker.

Jag är likadan när det gäller människor och relationer. Berättar någon något så är det ganska ofta jag känner att jag vill veta mer. Kompisen tog flygcert. Jag är helt ointresserad av flygning och dessutom djävulskt höjdrädd. Men det var en jäkla intressant bok han hade om flygregler och grejer som jag fastnade lite i....
Berättar någon att de brukar göra prydnadssaker i cement kan jag fråga mer om hur man egentligen gör etc. Inte för att jag nånsin tänker prova själv eller ens tycker det är fina grejer utan bara nyfikenhet. Man kan helt enkelt aldrig veta för mycket, och frågar man inte får man aldrig veta.
Om man träffar någon som intresserar en, t ex när man dejtar, så är jag ju naturligtvis lika nyfiken på "vem är du och vad tycker du om saker och ting". Vill lära känna personen helt enkelt, även "vad som rör sig i personens hjärna" samt veta mer om saker som intresserar personen. Inte bara "hur gammal är du, vad jobbar du med och vad gör du på fritiden", få svaren och vara nöjd där. Det är inte alltid de självklara grejerna jag blir nyfiken på heller.

Jag träffade en person i somras som jag ganska snabbt avfärdade som "Helt jävla ointresserad av mig som person". Han ville ses och ses igen osv - men jag kunde bara se en enda anledning till varför (sex) eftersom han var så uppenbart ointresserad av mig som person, mitt liv osv. Han frågade aldrig nåt om mig. Inte ens när jag frågade om honom, det kom inga returfrågor. Inte heller om jag berättade nåt, så kom det följdfrågor. Vi snackade nivån där jag skulle kunna sagt "Du vi får boka om dejten tror jag, jag har kört på en elefant" utan att han skulle tyckt "En elefant?? Hur i hela friden gick det till?". Utan skulle fått ett "Ojdå, hoppas det gick bra, vi kan ta det på torsdag istället - inga problem" som svar.

Han förnekade han var ointresserad och ute bara efter sex. Jag var skeptisk. Men insåg med tiden att han faktiskt talar sanning. Men varför i hela friden ville han träffa mig då? Han berättade inte mycket om sig själv, men tyckte "Det är ju bara att fråga, fråga vad du vill, jag svarar". Jag testade det och det stämde. Men det kom ändå inga returfrågor. Inte ens där han borde ha haft ett egenintresse i svaret. Typ när jag frågade honom varför han "valt mig", så han svarade. Men vände inte ens frågan. Konstig kille helt enkelt ;P

Sen fick jag vad jag tror är svaret på alla varför, eller vad som åtminstone förklarar den där "ointresserad av mig som person". Han är helt onyfiken generellt. Han kunde inte komma på en enda gång någonsin där han blivit nyfiken och känt att han måste/ville ta reda på mer bara för sakens skull. Han gav många exempel först, men alla var kopplade till nytta. Att ta reda på hur man byter en sån grej på bilen när den gått sönder, eller ta reda på mer om något i samband med att han skulle bygga nåt. Men det är att söka information för nyttan i den. Jag menar den rena nyfikenheten/vetgirigheten där man vill veta bara för att man vill veta. Utan att ha behov eller ens potentiell nytta av svaret. Nä, han kunde inte komma på en enda sådan situation någonsin. Vilket förklarade en hel del..

Jag blev ganska stum ska erkännas. För mig var det otänkbart. Jag har levt i salig tro att ALLA människor har en inneboende nyfikenhet/vetgirighet. Även om den såklart kan vara på olika nivå, och de flesta INTE är så "besatta" som mig. Men att vara helt onyfiken - det trodde jag inte fanns. Men uppenbarligen finns minst en sådan människa.

Så nu är jag nyfiken *s* - hur är ni i frågan?

Jag är väldigt vetgirig och nyfiken av mig. Dock finns det så klart saker jag inte bryr mig om.
Sen är jag väldigt mån om att låta folk ha sitt. Så jag frågar nog mindre privata frågor än en del andra gör. Men jag tänker att folk berättar väl då de känner för det.
Däremot är jag väldigt nyfiken på hur saker funkar och varför. Så sånt frågar jag mycket om så fort det kan tänkas passa.

 

[Korven]

Min syster var lite sur på mig (innan hon själv skaffade fån) då jag alltid hade fånen med mig. NU har hon fattat att det är för att alltid ha Google till hands när vi diskuterar nåt kul.

 

[Lindon]

@sjoberga @Alexandra_W Nu är jag inte purung själv,fyller 31 så uppslagsverk har jag också hunnit med bodde på bibban några år i slutet av lågstadiet/början på högstadiet. När bibbatanten blir orolig att nåt har hänt för att man inte dyker upp en dag - ja då hänger man ofta

Synd bara att minnet inte är lika bra som förr. Eller jag lagrar fel information. Ja mena det äär ju lite pinsamt att man fortfarande kan texterna till Björn Rosenströms alla 'hits' man lyssnade på i sådär vadblirdetnu 16-17 års åldern,medan helt nödvändig info väljer att inte lämna.

 

[Aionee]

Jag är också hemskt nyfiken, eller villig att lära. Tack vare det har jag det senaste året lärt mig enormt mycket om hur hästar fungerar, naturen fungerar, hur man läser av hästars minsta vink, varför de reagerar som de gör, hur man tränar en häst utan att bryta ner den för mycket, hur man kan ge de det bästa livet möjligt osv. Och så köpte jag mig en oinriden 4 åring som första häst och jag har hittills inte misslyckats med något och inget har gått åt helvetet.

Min vilja att lära var vad som tog mig till Buke. Förr läste jag mycket böcker, tittade på underhållande youtube videos osv. Men nu har jag hela Buke framför mig större delen av dagen och jag läser precis allt. Allt från seniorernas diskussioner om politik, till hur man håller ett akvarium rent, till smärtutredningar på hästar, till gravid trådar och barnuppfostran osv. Jag skäms nästan för hur mycket jag gillar att läsa på buke, trots att jag inte säger så mycket.

 

[prinsessfeminist]

Jag är väldigt vetgirig och nyfiken av mig. Dock finns det så klart saker jag inte bryr mig om.
Sen är jag väldigt mån om att låta folk ha sitt. Så jag frågar nog mindre privata frågor än en del andra gör. Men jag tänker att folk berättar väl då de känner för det.
Däremot är jag väldigt nyfiken på hur saker funkar och varför. Så sånt frågar jag mycket om så fort det kan tänkas passa.

Jag är som du. Det där sociala jobbar jag med, med det menar jag att ställa intresserade frågor för att vara artig. Jag har bivit varse att de flesta inte fungerar som jag tror - dvs - vill de berätta, så gör de väl det.

Många människor vill att man visar intresse för deras privata liv.

Sedan har jag det där med att "gå igång" på vad någon har för expertis inom (vad som helst, tror jag... ). Jag blir oerhört nyfiken king läkarens uppgifter, hur snickaren bygger en trappa, varför bromsarna inte fungerar som de skall på bilen, hur mycket kraft som måste till för att segelflygplan skall kunna segla etc etc. När någon kan något, så blir jag fascinerad och allt blir så intressant, när man får veta lite mer.

Jag är väldigt nyfiken på vad andra KAN, helt enkelt.

Till viss del tror jag det handlar om min läggning för problemlösning. Jag ser att mönstret på min vetgirighet ofta är detsamma: något förväntas fungera på ett visst sätt, och så undrar jag hur det går till?

 

[TheRedLightning]

Så nu är jag nyfiken *s* - hur är ni i frågan?

Jag tycker jag känner igen mig delvis i det du beskriver om hur nyfiken och vetgirig du är.
För mig är det så att om någon förklarar hur man t ex startar en bil, så vill jag veta allt bakom (hur nyckeln påverkar vidare och vad som händer och då händer si och så osv) för att få en klarare bild av hur det hänger ihop. Har lagt märke på sistone att folk tycker jag är ifrågasättande, men det är min nyfikenhet/vetgirighet som vill veta och utforska alla möjliga vägar av en fråga oavsett om det är rätt eller fel.
Även om jag är nyfiken så lite beroende på hur nyfiken saken/frågan gör mig, ju mer nyfiken desto mer letar jag svar. Egentligen ganska svårt att förklara.

 

[cirkus]

Jag är som du. Det där sociala jobbar jag med, med det menar jag att ställa intresserade frågor för att vara artig. Jag har bivit varse att de flesta inte fungerar som jag tror - dvs - vill de berätta, så gör de väl det.

Många människor vill att man visar intresse för deras privata liv.

Sedan har jag det där med att "gå igång" på vad någon har för expertis inom (vad som helst, tror jag... ). Jag blir oerhört nyfiken king läkarens uppgifter, hur snickaren bygger en trappa, varför bromsarna inte fungerar som de skall på bilen, hur mycket kraft som måste till för att segelflygplan skall kunna segla etc etc. När någon kan något, så blir jag fascinerad och allt blir så intressant, när man får veta lite mer.

Jag är väldigt nyfiken på vad andra KAN, helt enkelt.

Till viss del tror jag det handlar om min läggning för problemlösning. Jag ser att mönstret på min vetgirighet ofta är detsamma: något förväntas fungera på ett visst sätt, och så undrar jag hur det går till?

Jag håller verkligen med!
Det är som när man är bortbjuden - folk som pratar om NÅNTING utanför dom själva som de brinner för kan jag lyssna på hur länge som helst - folk som pratar om sig själva är ...rätt ointressanta. En person med ett specialintresse som den delar med sig av är verkligen roligt att lyssna på - så mycket kunskap som man då har chansen att ta till sig.

 

[Migo]

Jag är som du. Det där sociala jobbar jag med, med det menar jag att ställa intresserade frågor för att vara artig. Jag har bivit varse att de flesta inte fungerar som jag tror - dvs - vill de berätta, så gör de väl det.

Många människor vill att man visar intresse för deras privata liv.

Sedan har jag det där med att "gå igång" på vad någon har för expertis inom (vad som helst, tror jag... ). Jag blir oerhört nyfiken king läkarens uppgifter, hur snickaren bygger en trappa, varför bromsarna inte fungerar som de skall på bilen, hur mycket kraft som måste till för att segelflygplan skall kunna segla etc etc. När någon kan något, så blir jag fascinerad och allt blir så intressant, när man får veta lite mer.

Jag är väldigt nyfiken på vad andra KAN, helt enkelt.

Till viss del tror jag det handlar om min läggning för problemlösning. Jag ser att mönstret på min vetgirighet ofta är detsamma: något förväntas fungera på ett visst sätt, och så undrar jag hur det går till?

Det här kan jag också skriva under på. Plus att jag älskar att fördjupa mig i saker. Det allra allra mesta blir intressant om en börjar fördjupa sig i det!

Har aldrig förstått folk som gör saker nöjaktigt bra och sen inte söker mer kunskap/strävar efter förbättring/ökad förståelse/effektivisering.

 

[Mia_R]

Jag tycker jag känner igen mig delvis i det du beskriver om hur nyfiken och vetgirig du är.
För mig är det så att om någon förklarar hur man t ex startar en bil, så vill jag veta allt bakom (hur nyckeln påverkar vidare och vad som händer och då händer si och så osv) för att få en klarare bild av hur det hänger ihop. Har lagt märke på sistone att folk tycker jag är ifrågasättande, men det är min nyfikenhet/vetgirighet som vill veta och utforska alla möjliga vägar av en fråga oavsett om det är rätt eller fel.
Även om jag är nyfiken så lite beroende på hur nyfiken saken/frågan gör mig, ju mer nyfiken desto mer letar jag svar. Egentligen ganska svårt att förklara.

Fast det intryck jag fått av dig är att du letar inte aktivt själv efter information utan tjatar på i tråd efter tråd och begär att andra ska ta fram informationen åt dig. Google är utmärkt om man letar bilder och information, istället för att nöta hål i huvudet på andra användare.

 

[TheRedLightning]

Fast det intryck jag fått av dig är att du letar inte aktivt själv efter information utan tjatar på i tråd efter tråd och begär att andra ska ta fram informationen åt dig. Google är utmärkt om man letar bilder och information, istället för att nöta hål i huvudet på andra användare.

Allt är inte alltid som det verkar.

 

[Alexandra_W]

Det här kan jag också skriva under på. Plus att jag älskar att fördjupa mig i saker. Det allra allra mesta blir intressant om en börjar fördjupa sig i det!

Har aldrig förstått folk som gör saker nöjaktigt bra och sen inte söker mer kunskap/strävar efter förbättring/ökad förståelse/effektivisering.

Precis. Jag kan höra/läsa om något, som i sig inte är jätteintressant. Men det skapar någon slags fråga/fundering. Typ ett inslag om nån speciell fisk man serverar som sushi. Alex undrar var den fisken egentligen lever. Googlar lite. Fyra timmar senare kan jag väldigt mycket om den fisken, och eftersom den råkade simma i Japanska vatten och det stod något om ett speciellt djur som den äter som bara finns i de vattnen så vet jag massor om det lilla djuret. Då kom jag och tänka på plankton, vad ÄR egentligen plankton nu igen? Googlar, och vet sen inte bara vad plankton är utan hur det står till med de i svenska vatten. Och vad PCB är och gör, eftersom det stod om det i samband med plankton och....

Egentligen skiter jag i både sushi, fisk och plankton rent så. Men jag blev nyfiken - och sen är det kört...

 

[Efwa]

Precis. Jag kan höra/läsa om något, som i sig inte är jätteintressant. Men det skapar någon slags fråga/fundering. Typ ett inslag om nån speciell fisk man serverar som sushi. Alex undrar var den fisken egentligen lever. Googlar lite. Fyra timmar senare kan jag väldigt mycket om den fisken, och eftersom den råkade simma i Japanska vatten och det stod något om ett speciellt djur som den äter som bara finns i de vattnen så vet jag massor om det lilla djuret. Då kom jag och tänka på plankton, vad ÄR egentligen plankton nu igen? Googlar, och vet sen inte bara vad plankton är utan hur det står till med de i svenska vatten. Och vad PCB är och gör, eftersom det stod om det i samband med plankton och....

Egentligen skiter jag i både sushi, fisk och plankton rent så. Men jag blev nyfiken - och sen är det kört...

Ungefär så blir det för mig också....skitintressant jue......

 

[labb]

Precis. Jag kan höra/läsa om något, som i sig inte är jätteintressant. Men det skapar någon slags fråga/fundering. Typ ett inslag om nån speciell fisk man serverar som sushi. Alex undrar var den fisken egentligen lever. Googlar lite. Fyra timmar senare kan jag väldigt mycket om den fisken, och eftersom den råkade simma i Japanska vatten och det stod något om ett speciellt djur som den äter som bara finns i de vattnen så vet jag massor om det lilla djuret. Då kom jag och tänka på plankton, vad ÄR egentligen plankton nu igen? Googlar, och vet sen inte bara vad plankton är utan hur det står till med de i svenska vatten. Och vad PCB är och gör, eftersom det stod om det i samband med plankton och....

Kommer du ihåg det också?

 

[Alexandra_W]

Kommer du ihåg det också?

Beror lite på vad det handlar om. Det allra mesta minns jag - men är det tekniskt komplicerat eller liknande brukar de detaljerna fungera. Men det mesta fastnar - så biblioteket över i stort "onödig vetskap" är välfyllt. Samtidigt kan jag för mitt liv inte minnas vad jag läste förr-förra terminen. För det var tråkigt och jag läste det inte av fri vilja. Alla egna djupdykningar i studierna däremot - de sitter. Fråga mig gärna om samerna och tilläggsprotokollet för dem i EU. Men fråga för Guds skull inte hur beslutsfattandet i EU går till - det läste jag ju bara på heltid under en termin så klart jag inte minns det ;P

 

[Lyan]

Jag är nog egentligen inte supernyfiken och har ganska svårt att lära mig men eftersom jag inte har något liv så sitter jag väldigt mycket vid datorn och kollar in en massa forum, youtube och wikipedia och även om jag bara slöläser så fastnar alltid något, både användbart och onödigt vetande som man kan imponera med. Telefonen är alltid med och jag brukar googla en väldig massa av sådant jag inte förstår (mycket ord, på både svenska och utländska, och det ökar mitt ordförråd på ett positivt sätt) eller vill veta mer om. Jag brukar vara en del hos min mormor och vi hittar alltid saker vi vill veta mer om och googlar det. Mormor tycker att det är så bra när jag har med mig datorn och telefonen för för henne har det varit lexikon och bibliotek som har gällt hela livet så det är mycket hon inte har orkat slå upp trots att hon varit nyfiken. Vissa saker verkar dock aldrig fastna men jag tänker att om jag googlar dem tillräckligt många gånger så fastnar det väl till slut!

Lyckades stöta ihop med en påläst mytoman förra veckan och jag blev faktiskt förvånad över hur mycket jag har lärt mig genom mitt googlande och forumsläsande och därför kunde avslöja och även "montera ned" dennes lögner För något år sedan hade jag svalt allt denne sa med hull och hår.

 

[Trott]

Jag är nog nyfiken, men inte så vetgirig? Eller nått Jag lär mig gärna nya saker, läser allt möjligt här på buke, inne på princip alla forumets delar nån gång om dagen.

Får ofta för mig att jag ska lära mig nått, som att fläta piskor, sy väskor osv, skaffar material, läser en del, men fördjupar mig aldrig riktigt, precis som att intresset svalnar när jag väl börjat samla på mig information.

Däremot fastnar mycket. Frågar jag hur ofta ston brunstar, och får ett bra svar, så sitter det ofta där. Frågar gärna och lär mig mer, "varför ska den mojängen sitta där?" "om jag vill att hästen ska göra så, hur gör jag då?" men, jag är inte så mycket för att verkligen googla och ta "reda på allt" om ämnet.

Däremot, folk som inte är nyfikna alls och inte kommer med motfrågor vid tex kontakt via dejtingsite eller liknande, förstår jag mig inte på. Om jag frågar någon "vad händer idag för dig?" får ett svar och sen... ingenting. Så blir jag lite irriterad. Precis som TS pratade om, så känns det som brist av intresse när man inte kan hålla igång en konversation flytande tillsammans, det är ju inte direkt kul att känna sig som ett frågeformulär där man bara får svar och inget mer Och jag inser att mitt inlägg nog är lite virrigt

 

[Asko]

Min vilja att lära var vad som tog mig till Buke. Förr läste jag mycket böcker, tittade på underhållande youtube videos osv. Men nu har jag hela Buke framför mig större delen av dagen och jag läser precis allt. Allt från seniorernas diskussioner om politik, till hur man håller ett akvarium rent, till smärtutredningar på hästar, till gravid trådar och barnuppfostran osv. Jag skäms nästan för hur mycket jag gillar att läsa på buke, trots att jag inte säger så mycket.

Ah! Jag är samma, läser alla möjliga trådar i olika delar av buke som jag egentligen har ingen nytta av (då jag äger bara en katt) men det är bara så intressant att läsa på om andra djuren här. Senast igår läste jag igenom hela tråden med de som äger en gård (fastän jag inte gör det), var intressant Kul att veta att det är flera som gör så

 

[prinsessfeminist]

Jag håller verkligen med!
Det är som när man är bortbjuden - folk som pratar om NÅNTING utanför dom själva som de brinner för kan jag lyssna på hur länge som helst - folk som pratar om sig själva är ...rätt ointressanta. En person med ett specialintresse som den delar med sig av är verkligen roligt att lyssna på - så mycket kunskap som man då har chansen att ta till sig.

Ja, det är verkligen kul!

Motsatsen är när man umgås med någon som bara ställer frågor om ens privata förhållanden. Jag blir utled på denna frågvishet och så har jag ibland svårt att finna mig med motfrågor (eftersom jag inte är så intresserad av var personens barn tränade klättring första gånegn etc.)

Senast idag så försökte jag slingra mig ur ett sådant samtal med en person genom att överrumpla lite med frågan: "Hördu XX, är du intresserad av smycken?"

Hon såg ut så här:

Jag försökte liksom komma på något vi kunde prata om som kanske kunde vara gemensamt. Jag vet skillnaden mellan de flesta stenar, metaller osv och lite tafatt (kanske?), så ville jag liksom hitta en arena som inte var om huruvida vi vill bo kvar där vi bor, om jag tänker på att byta jobb, om barnen skall rida två gånger i veckan och inte en osv.

Svaret var: "Nej, jag har dessa örhängen som jag fick av min make och de har jag jämt, några andra smycken har jag knappt och ja, guld är ju mer värt än silver, så jag har inte så mycket guld. Jag är inte den som köper smycken till mig själv. Gör du???"

Återigen - - så blev samtalet om mig och vad jag gör/inte gör!

Det var inte det jag ville jag prata om, det var liksom en liten önskan bara, att prata om något lite intressant....

 

[cirkus]

Ja, det är verkligen kul!

Motsatsen är när man umgås med någon som bara ställer frågor om ens privata förhållanden. Jag blir utled på denna frågvishet och så har jag ibland svårt att finna mig med motfrågor (eftersom jag inte är så intresserad av var personens barn tränade klättring första gånegn etc.)

Senast idag så försökte jag slingra mig ur ett sådant samtal med en person genom att överrumpla lite med frågan: "Hördu XX, är du intresserad av smycken?"

Hon såg ut så här:

Jag försökte liksom komma på något vi kunde prata om som kanske kunde vara gemensamt. Jag vet skillnaden mellan de flesta stenar, metaller osv och lite tafatt (kanske?), så ville jag liksom hitta en arena som inte var om huruvida vi vill bo kvar där vi bor, om jag tänker på att byta jobb, om barnen skall rida två gånger i veckan och inte en osv.

Svaret var: "Nej, jag har dessa örhängen som jag fick av min make och de har jag jämt, några andra smycken har jag knappt och ja, guld är ju mer värt än silver, så jag har inte så mycket guld. Jag är inte den som köper smycken till mig själv. Gör du???"

Återigen - - så blev samtalet om mig och vad jag gör/inte gör!

Det var inte det jag ville jag prata om, det var liksom en liten önskan bara, att prata om något lite intressant....

Vet du hur många olika turmaliner det finns?