Att inte bli bjuden på kalas...

[Angelina]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

Jag fattar inte hur föräldrarna resonerar, jag skulle aldrig tillåtit att någon uteslöts från kalas, speciellt inte på en så liten ort.
Men jag vet genom mitt yrke hur fult det kan bli mellan ungar när det är kalasdags. Just därför tycker jag att man som förälder ska styra upp det.

Precis så har jag gjort och min dotter har aldrig varit missnöjd över vilka som kommit!

 

[Cora]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

jag håller hårt på att alla ska bjudas, men det beror ju också på att dom bara är 14 stycken i klassen och vi har utrymmet om vi anstränger oss lite. Står inte ut med föräldrar som stöttar utfrysning. Min son har varit ledsen några gånger då han inte varit bjuden och de andra killarna i klassen (5st) har varit det, jaja människor......ett underbart släkte.....men fan så ont det gör i hjärtat, därför kan inte jag tänka mig att utsätta någon själv för detta, och skulle aldrig acceptera att min son fick radera bort någon kompis från sitt kalas på dåligt underbyggda grunder. Jag kämpar på för att lära min barn empati och omtänskamhet för andra människor. men blir såklart inombords grymt besviken och heligt förbannad på vissa människor ibland.

 

[Gnist]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

Så om klassen bestod av 32 barn, skulle ni bjuda hem alla, även de som barnet inte tycker om

 

[Cora]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

jajamän, men kanske passa på att ha badhuskalas el liknande för att dels få plats samt avdramatisera olika förhållanden lite alternativt bara bjuda ALLA killarna.

Man ska vara rädd om alla barn.

 

[Kexchoklad]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

Men varför ska man tvinga barn att bjuda personer som inte är deras kompisar?

(Däremot tycker jag att det är skillnad på TS:s fall - för där lekar ju barnen uppenbarligen tillsammans annars).

 

[Björk]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

Är det fel och fult att vilja hämnas??

Känslor kan aldrig vara "fel" eller "fula". Känslor bara är. Och de har man rätt till att ha. Att däremot i alla lägen agera utifrån sina känslor kan vara "fel" och ofta faktiskt bara skapa större problem än man egentligen tänkt sig.

Jag tror du ska försöka hålla igen lite angående denna sak. Det rör sig om 8-åriga tjejer. De kan ju vara osams en vecka och sen är de bästa kompisar i nästa vecka! Du vet ju heller inte hur/varför det har hänt som har hänt. Kanske har den flickans mamma frågat flickan "men varför ska du inte bjuda xx (din dotter)?" och är lika undrande hon. Det kan vara någon ren liten tillfällighet/osämja. Att lära din dotter att agera utifrån eventuella hämndkänslor riskerar bara skapa att göra en höna av en fjäder och göra situationen onödigt jobbig och långvarigare än vad den behöver bli. Och det är inte säkert din dotter har hämndkänslor alls bara för att du har det. Om hon inte har det så se det som en bra egenskap att hon kommer slippa ägna tid åt att vara för påverkad av sånt.

 

[Cora]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

Tvinga........Ungarna hänger ju tillsammans 5 dagar i veckan i skolan, det är väl bra om de kan ha kul ihop på kalas oxå. Jaja min kille har då aldrigt kännts sig tvingad han tycker det e skitkul med ett gäng vilda pirater som däller tårta i hela köket!

Gör som ni vill men ha inga ursäkter för att såra någon!

 

[Kexchoklad]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

Ja, om alla lekar med alla och alla är kompisar med alla - då är det en sak (då bjuder ju barnen sina kompisar), men det är långt ifrån så i alla klasser. Kanske inte så roligt för födelsedagsbarnet om han/hon måste bjuda taskiga gänget, eller personer han/hon aldrig lekar med ens på rasterna.

 

[Björk]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

Men varför ska man tvinga barn att bjuda personer som inte är deras kompisar?

(Däremot tycker jag att det är skillnad på TS:s fall - för där lekar ju barnen uppenbarligen tillsammans annars).

Det kan man undra.... det finns väl inget självändamål med att tvinga sitt barn umgås med barn som de inte vill vara med....

Om resonemanget hårddras så innebär det ju att föräldrar även ska tvinga sin son/dotter att bjuda hem den/de som kanske till och med mobbar dottern/sonen..... I och för sig kan det finnas en poäng i det om man är uppmärksam och gör något positivt av det: att ge sonen/dottern en chans att visa mobbarna att de är "värda" att vara med istället för att mobba. *funderar*

Men.... hur länge måste barnen göra såhär då? Vid vilken ålder ska de få bestämma själva vilka de vill bjuda på kalas?

Jag tycker nog att barns åsikter och känslor måste respekteras på det stora hela. Man ska INTE stötta mobbning eller ständigt utanförskap och man ska FÖRSÖKA underlätta samarbete och vänskap. Men; lika lite som jag gillar att umgås med alla människor och faktiskt har rätten att välja vilka jag vill bjuda på fest så kan jag ändå tycka att även barn i viss mån har den rätten.

(Jag håller med om att det är lite skillnad i fallet som TS beskriver eftersom det bara rör sig om 4 flickor i en klass.... )

 

[cafu]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

Jag skulle frågat om det fanns någon särskild anledning till varför inte din dotter blev bjuden. Finns det en sådan kanske det blir lättare att förstå i alla fall. Att bjuda alla tjejer i klassen utom 1 känns lite konstigt annars.

Ja, men här pratar vi inte om några 30 elever och svett-marie. Jag upprepar: 4 flickor som är bra kompisar och som alltid bjuder varandra (ja, fram tills nu då) och som brukar leka ihop på fritiden. Kan man leka med någon på fredag varför duger man inte på lördag, liksom!!!???

Sms är för fega och omogna förvisso. Anledningen som jag också skrev var för att jag lätt blir så arg att jag säger saker jag inte vill eller borde säga. Det var för att bespara den andra personen mitt humör som inte alltid är så trevligt. Det var INTE för att jag inte vågar ringa eller ta det öga mot öga. Jag vågar det!!

 

[Miss Philodina]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

*KL*

Usch, det här tycker jag är en svår fråga. Vi har anpassat oss efter någon slags norm - bara bjuda dem man vill - på sonens förskola samt utövat mild påtryckning och övertalningsförsök som strider mot den normen - bjuda hela gruppen barn, i kombination med ett konstaterande av vad vi faktiskt mäktar med.

Resultatet: sonen bjöd dem han ville, det blev fem barn på kalaset, sex inklusive honom.

Jag försökte få honom att bjuda många fler - helst alla i hans årskull, men han kunde uttrycka mycket goda skäl för att inte bjuda alla, och de skälen respekterade jag. Till sist och syvende var det ju hans kalas, hans födelsedag och en tillställning enbart för hans skull.

Men i TS fall är det trist tycker jag, om det är så att en tillfällig nyck eller fnurra på tråden som lätt blir mellan åttaåringar, ska spilla över på på det sättet. I sonens fall förhörde jag mig noga om varje skäl han hade för att inte bjuda den och den. Om jag som förälder visste att dessa flickor alltid lekte ihop annars skulle nog barnet få argumentera mycket övertygande. Annars skulle jag nog bjudit alla fyra tjejer utan tjafs, liksom. Tror jag...

 

[cirkus]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

Att blir bjuden eller inte på kalas är nästan som en utpressningsgrej i den där åldern.

Jag har på nära håll sett några ´liknande grejer och det taskigaste är egentligen inte detta med att inte bli bjuden utan hela utanförskapet - tre flickor pratar om kalaset (för DET gör de, särskilt den som bjuder!) och när den fjärde dyker upp blir det tyst.

Näe, fy. Det är inte schysst !

Coolaste ungen är vår granntjej hon blev inte heller bjuden det var 6 av 7 flickor i klassen som blivit bjudna. Hon frågade tjejen rakt ut varför hon inte fick komma och fick till svar att hon bara fick bjuda 5 barn (6 med henne själv). Jaha sade granntjejen - det tycker jag är ruttet av dina föräldrar - kan de inte räkna hur många vi är i klassen eller ? Nästa dag ringde pappan och sa att det blivit något fel och vår granntjej visst var välkommen. Hon sa till honom att hon inte VILLE gå och gjorde inte det heller.

 

[Miss Philodina]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

Jag tror man måste ta situationen som den är. Hur gammalt är barnet, vad är det för övriga omständigheter, vad finns det för historia och hur ser relationerna i övrigt ut på skolan/förskolan?

I sonens fall såg jag definitivt ingen anledning att bjuda andra barn som slagit honom och allmänt tryckt ner honom. Risken finns ju att sådana här selektiva bjudningar snarare förstärker negativ dynamik i en barngrupp, men nu börjar han skolan i höst så det här var första och sista gången vi hade kalas för honom i den barngruppen. De kompisar som han ville bjuda gillar honom och han gillar dem - de hade jätteroligt ihop och är dessutom dem som han brukar leka med på dagarna.

Själv har jag fått ha långa terapisamtal med döttrarna som är i tonåren, sent utvecklade, töntiga, nördiga typer som hellre ägnar sig åt sina studier och hästar på helgerna än att supa och hångla/kn***a. De har självklart varit stenhårt exkluderade - på de mest fula sätt man kan tänka sig...men har långsamt arbetat sig in i en gemenskap som nu till och med även innefattar någon sporadisk kvällsaktivitet. Om vi hade gripit in när det var som värst, hade det bara blivit värre. De redde ut det hela själva, med stöd av varandra såklart.

 

[Björk]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

Själv har jag fått ha långa terapisamtal med döttrarna som är i tonåren, sent utvecklade, töntiga, nördiga typer som hellre ägnar sig åt sina studier och hästar på helgerna än att supa och hångla/kn***a. De har självklart varit stenhårt exkluderade - på de mest fula sätt man kan tänka sig...men har långsamt arbetat sig in i en gemenskap som nu till och med även innefattar någon sporadisk kvällsaktivitet. Om vi hade gripit in när det var som värst, hade det bara blivit värre. De redde ut det hela själva, med stöd av varandra såklart.

Jag var en sådan som var superjättepopulär i lågstadiet och mellanstadiet. För att sen i högstadiet övergå till att vara supertönt (troligen mest för att jag pluggade...). Jag hade tackolov kompisar som var i samma läge och vi var väl inte mobbade direkt, men ganska så "utanför". Både av eget val, men även av att andra uteslöt oss (och det hördes en del glåpord ibland).

Det var jobbigt som f-n, men tack vare min mamma och hennes goda jobb med mitt självförtroende så lyckades jag genomgå de åren utan att bli totalt knäckt. På gymnasiet kunde man bli mer "sig själv" igen och vågade ta lite plats och fick fler vänner. De som ansåg det vara töntigt att plugga valde ändå inte samma linje som mig.

Jag tror man måste tänka som så att det man KAN påverka är ens eget barn och hur den bemöter andra och hur den tacklar hur den blir bemött. Man kan inte skydda dem från att känna sig utanför. Man får istället lägga krutet på att få dem att klara av och gå igenom den känslan utan att bryta ihop fullständigt.

 

[Litenvit]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

Så om klassen bestod av 32 barn, skulle ni bjuda hem alla, även de som barnet inte tycker om

Fast det finns ju rätt enkla tumregler att gå efter som vi brukar försöka förmedla på vår skola:

Man bjuder inte *nästan* alla i klassen.

Antingen bjuder man:
- Bara de allra närmaste kompisarna (kan väl handla om 4-5 stycken då)
- Alla killar/tjejer för sig, eller
- Hela klassen rubb och stubb.

Bjuder man alla (eller alla tjejer eller alla killar för sig beroende på om man har en son eller dotter) så är barnen välkomna att dela ut inbjudan i skolan, men ska man bara ha med några få så skickar man inbjudan på annat sätt.

Jag har varit med om att en unge i min sons klass bjöd alla i klassen utom min son och en kille till. Och delade dessutom ut inbjudningarna i skolan så att det tydligt märktes vilka som inte blev bjudna. Nu var de visserligen inte bästa kompisar - långt ifrån - men att tillåta sitt barn göra ett sådant urval i en grupp så att man exkluderar någon enstaka eller några få, det är fanemej ren mobbing. Det värsta var att föräldern inte ens fattade det när jag ringde och undrade om det blivit fel i inbjudningarna.

Jag brukar hålla mig lugn när det gäller bråk mellan barnen, för de är åtminstone små och har ingen livserfarenhet att falla tillbaka på, men när vuxna människor inte fattar att de sanktionerar mobbing och exkludering när de uppmuntrar sina barn att välja bort människor i sin umgängeskrets på det här viset, då blir jag förbannad.

Om man vill ha sina bästa vänner på kalaset så är det inget konstigt med det, men man är knappast bästis med hela klassen utom en eller två.

 

[Litenvit]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

Jag tror man måste tänka som så att det man KAN påverka är ens eget barn och hur den bemöter andra och hur den tacklar hur den blir bemött. Man kan inte skydda dem från att känna sig utanför. Man får istället lägga krutet på att få dem att klara av och gå igenom den känslan utan att bryta ihop fullständigt.

När eller om det väl händer så är det ju precis så man får göra.
Man har blivit bortvald på ett kännbart och högst okamratligt vis och det är bara att gilla läget och få verktyg att hantera känslan av att inte vara önskvärd.

Men samtidigt anser jag att vi som är vuxna och har egna barn måste tänka igenom vad vi låter våra barn göra. Jag kan inte tvinga mina barn att bjuda sådana de inte tycker om, men jag kan styra så att det inte blir ett jättekalas för nästan hela klassen när jag vet att några inte är önskvärda och därför inte blir inbjudna.
Då får man ställa sig upp som en god ledare och berätta varför man inte gör så, trots att de där som ens eget barn inte tänkt bjuda är sådana han/hon vare sig brukar eller vill leka med.

 

[valborg]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

När det gäller så få flickor i klassen så skulle jag ha kontaktat "kalasflickans" föräldrar och fråga om något hänt som gjort att de inte ville bjuda min dotter. Är det någon fnurra på tråden mellan flickorna skulle jag vilja veta det. Det är ju inte säkert att mitt barn är oskyldig till det heller eller medveten om vad som blivit fel. Men jag skulle inte skälla.

 

[Björk]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

Men samtidigt anser jag att vi som är vuxna och har egna barn måste tänka igenom vad vi låter våra barn göra. Jag kan inte tvinga mina barn att bjuda sådana de inte tycker om, men jag kan styra så att det inte blir ett jättekalas för nästan hela klassen när jag vet att några inte är önskvärda och därför inte blir inbjudna.
Då får man ställa sig upp som en god ledare och berätta varför man inte gör så, trots att de där som ens eget barn inte tänkt bjuda är sådana han/hon vare sig brukar eller vill leka med.

Håller helt med dig om detta!
Era/dina "tumregler" härovan var för övrigt smarta tycker jag! Och så tycker jag väl att man uppför sig som vuxen också. Ibland har jag varit på arbetsplatser där vi varit några stycken som fått en extra god och nära kontakt. Om vi vill umgås på vår fritid så är det vår ensak, MEN vi behöver naturligtvis inte "skriva det på näsan" på den/de som vi inte har den kontakten/känslan för.

 

[FeelingGreen]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

Jag är helt på din linje!

När äldsta dottern gick i 6:an bjöds hon till ett party i gympasalen (där 150 personer lätt får plats). Alla i klassen bjöds in utom en kille och en tjej.

När min dotter berättade det, och att den objudna killen hade stått och tittat in genom fönstret, blev jag så fruktansvärt illa berörd. Man gör bara inte så!! Och man låter inte sitt barn göra så heller!! Det är ju en fostransfråga.

Killens föräldrar (mamman med tjänst i barnomsorgen ) fick höra från flera håll efteråt vad andra föräldrar kallade detta beteende. Dessvärre verkade hon ganska oförstående ändå...

 

[Miss Philodina]

Sv: Att inte bli bjuden på kalas...

Fast det finns ju rätt enkla tumregler att gå efter som vi brukar försöka förmedla på vår skola:

Man bjuder inte *nästan* alla i klassen.

Antingen bjuder man:
- Bara de allra närmaste kompisarna (kan väl handla om 4-5 stycken då)
- Alla killar/tjejer för sig, eller
- Hela klassen rubb och stubb.

Bjuder man alla (eller alla tjejer eller alla killar för sig beroende på om man har en son eller dotter) så är barnen välkomna att dela ut inbjudan i skolan, men ska man bara ha med några få så skickar man inbjudan på annat sätt.

Ja, dina principer är bra och råder hos oss också. För sonen blev det de "närmaste". Tjejerna däremot har blivit exkluderade på typiskt "mobbingsätt". Där önskar man ju att deras föräldrar visste vad som hände, men det tror jag inte - i såfall tror jag de hade sagt ifrån. I övrigt kunde jag (vi) inte göra så mycket mer än vad jag sagt tidigare samt Björks fina inlägg. Nu är de accepterade i den utsträckning de önskar.