Som värd, ja ett par gånger när barnen så där i gränsen mellan att kunna leka "själva" hos kompisar och inte. Oftast är det ju mer att det är opraktiskt för en själv för att man egentligen hade behövt städa eller ngt när barnen är upptagna med lek. Någon gång lite jobbigt för att det är en förälder man inte känner så väl och så ska man helt plötsligt umgås ett par timmar. Men det är ju inte värre än att man klarar av det, såklart. Jag skulle aldrig neka en förälder som ville följa med sitt barn, pga stycket nedan.
För som medföljande förälder händer det tyvärr mest hela tiden. Men vi har en speciell situation. Ett av mina barn har diabetes och fram till alldeles nyligen (han blir äldre och mer självständig) så har det varit helt nödvändigt att en av oss föräldrar följer med för att han ska kunna vara som sina vänner och ibland leka hemma hos en kompis. Har varit med om flera gånger att mitt barn inte kunnat leka hos en kompis eftersom det inte passat för dem att en av oss vuxna följer med, eller att vi slagit knut på oss själva för att ändå få det att fungera (typ gå på promenad i kvarteret eller väntat i bilen medan mitt barn är där och leker).
Jag fattar givetvis att vår situation är speciell, och som jag skrev till
@Lingon så förstår jag mycket väl känslan eftersom jag haft den som "värd" också.