Att ge för mycket av sig själv (utbruten från Dejtingtråden 25)

[stjarnhimmel]

Något jag jobbat på är att tänka att det är okej att inte alltid vara den som ställer upp och är glad och fixar allt etc. Det är okej att vara en vanlig människa. Jag brukade också säga att "det är så jag är, jag är en person som ger och ger etc."
Men sen började jag fundera på varför jag hade behov av att göra det och varför har jag behov av att se mig själv så.

För mig blev det tydligt när jag i somras markerade lite mot ett ex. En person som är van att när han ringer så ska jag alltid vara jätteglad och genast vilja ses. Denna gång var jag ätlig med att jag var jättetrött (han ringde sent på kvällen) så jag orkar bara prata en kort stund och jag hinner inte ses denna veckan. Han blev jätteförvånad och jag kom på mig själv att tycka det var riktigt jobbigt. Trots att jag ville markera.

Men - jag tror det handlar om just detta vi är inne på dvs att jag varit så van stt vara snäll och ställa upp på allt. Och då tyckte jag det blev jobbigt när någon inte gillade mig och jag inte var "den som alltid ställer upp." Varför hade jag ett behov av att han skulle tycka om mig fastän jag ville bli av med honom.... sånt har jag börjat jobba med.

 

[Petruska]

...fast jag tror inte det finns en sådan personlighet. Jag tror som @durachiny att det är ett sätt att slippa ta ansvar eller ett sätt att komma undan någonting annat. Tror allt ligger mycket djupare än att man kan skylla på personlighet.

...och alla får nåt tillbaka någon gång - oberoende om man är en "giver" eller bara en "vanlig människa".

Jag tänker också att det där att ge och ge och ge, är ganska problematiskt. Men jag tycker att vi ska formulera oss försiktigt här. Helst inte skuldbelägga.

Skuldbeläggandet ser jag som en sorts victim blaming. Den som ger och ger är i underläge redan från början. Och ger och ger ofta till personer som antingen tycker att de förtjänar det, eller överhuvudtaget inte ser det.

Problemet är kanske egentligen på mottagarsidan.

 

[Gnist]

...fast jag tror inte det finns en sådan personlighet. Jag tror som @durachiny att det är ett sätt att slippa ta ansvar eller ett sätt att komma undan någonting annat. Tror allt ligger mycket djupare än att man kan skylla på personlighet.

...och alla får nåt tillbaka någon gång - oberoende om man är en "giver" eller bara en "vanlig människa".

Tror gör man i kyrkan och jag kan ju iofs bara svara för mig själv, men inte fasiken är jag en varm och personlighet för att slippa ta något ansvar eller för att komma undan något. Det är ju inte som att jag helt ansvarslöst såsar runt som ett mjäk i livet helt utan krav/förväntningar på min omgivning, eller är rädd för att ta plats och "vara obekväm/jobbig" direkt.

Såna finns säkert, men inbilla er inte att alla som är såna har dålig självkänsla och är allmänt mjäkiga!

Vad menar du/ni ens med att man slipper ta ansvar för/komma undan något, om man är en sådan som ger mycket av sig själv?

 

[Sleepy]

Det är helt ok att behandla andra så som man själv vill bli behandlad, vara snäll, omtänksam, hjälpsam - om det kombineras med ett skarpt gränssättande kring ens egen person. En medvetenhet om att många tar chansen att bli ett offer i fokus eller utnyttja, köra över. Balans är fullständigt nödvändigt; att se tidiga tecken på när någon inte är värd den sidan av ens personlighet.

 

[Nepenthe]

Jag har fått dålig självkänsla och därmed har denna givmildhet blivit för mycket. Jag vill vara alla tillags och till slut vet jag inte vem jag är/vad jag vill. Detta är nått som ligger hos mig, att säga ifrån och veta mitt eget värde.

Tror det är skillnad på att vara en"giver" och samtidigt ha en sämre självkänsla? De ska inte gå hand i hand egentligen tänker jag

 

[tott]

Jag tänker också att det där att ge och ge och ge, är ganska problematiskt. Men jag tycker att vi ska formulera oss försiktigt här. Helst inte skuldbelägga.

Skuldbeläggandet ser jag som en sorts victim blaming. Den som ger och ger är i underläge redan från början. Och ger och ger ofta till personer som antingen tycker att de förtjänar det, eller överhuvudtaget inte ser det.

Problemet är kanske egentligen på mottagarsidan.

Jag skrev vad jag tror, och jag tror fortfarande att det finns en djupare orsak till att man är en som bara ger och ger.
Ser inte att det är victim blaming.

 

[tott]

Tror gör man i kyrkan och jag kan ju iofs bara svara för mig själv, men inte fasiken är jag en varm och personlighet för att slippa ta något ansvar eller för att komma undan något. Det är ju inte som att jag helt ansvarslöst såsar runt som ett mjäk i livet helt utan krav/förväntningar på min omgivning, eller är rädd för att ta plats och "vara obekväm/jobbig" direkt.

Såna finns säkert, men inbilla er inte att alla som är såna har dålig självkänsla och är allmänt mjäkiga!

Vad menar du/ni ens med att man slipper ta ansvar för/komma undan något, om man är en sådan som ger mycket av sig själv?

Tror gör man i kyrkan OCKSÅ, men jag har rätt att tro saker utanför kyrkan också.
...och ingenting är svart eller vitt!

 

[karamelldrottningen]

Ni som skriver att ni ger och ger. Vad är det ni ger? Tid? Tålamod? Engagemang? Eller vad exakt?
Och ni får ingen respons tillbaka?

 

[strawberrysylt]

Jag tror att sånahär beteenden sitter väldigt, väldigt djupt. Som sagt, för min del trodde jag jag kommit längre men jag märker nu att det kommer tillbaka. Jag har alltid haft dålig självkänsla, sen jag var liten.

Sen kanske detta låter som om jag gör mig själv till ett offer, men jag tänker att det också kan ha att göra med att min bror gick bort, han var så mycket coolare än jag och en del av min identitet var/är liksom att vara hans syster. Det tar sönder mig på många sätt.

 

[MiniLi]

Jag tycker inte texten var det minsta fin. Bara väldigt sorglig och destruktiv. Tycker man ska vara försiktig med att lyfta självdestruktiva drag som något ”fint”.

Det allra värsta är såklart att det finns människor som utnyttjar detta.

 

[Voeux]

Åh, jag är också en giver, men går igång fullständigt på när jag ser att det uppskattas. Jag planerar två presenter till vänner just nu och vet att de kommer storkna när de får dem. Det är SÅ ROLIGT att få ge helt nästan helt obegränsat till personer som allra minst förväntar sig det och blir så himla glada. Tas mitt engagemang för någon annan inte emot väl eller med nonchalans så märker jag det direkt, och slutar helt enkelt ge av mig själv till den personen.

Att vara en giver tycker jag är fint men att vara självdestruktiv är någonting helt annat. Ta hand om er Det finns personer som uppskattar ert engagemang, kanske till och med fullkomligt älskar det och vill ge ännu mer tillbaks. Försök hitta dessa personer i stället.

 

[Voeux]

Jag tänker också att det där att ge och ge och ge, är ganska problematiskt. Men jag tycker att vi ska formulera oss försiktigt här. Helst inte skuldbelägga.

Skuldbeläggandet ser jag som en sorts victim blaming. Den som ger och ger är i underläge redan från början. Och ger och ger ofta till personer som antingen tycker att de förtjänar det, eller överhuvudtaget inte ser det.

Problemet är kanske egentligen på mottagarsidan.

Jag tänker att problemet förmodligen ligger på båda sidor. Är det en oförtjänt mottagare så är ju detta ett problem, givetvis, och denne kanske bör lära sig att visa mer uppskattning för andra. Men sen är det ju faktiskt inte säkert att personen ens vill ha givandet, eller helt enkelt inte förtjänar det, och då är det ju problematiskt om givaren fortsätter att ge trots att det tär på en själv. Man kan inte ta ansvar för hur andra är utan bara hur man själv är, och märker man att en relation tär på en så måste man lära sig hantera den på ett sätt som inte fortsätter att suga musten ur en.

 

[karamelldrottningen]

Åh, jag är också en giver, men går igång fullständigt på när jag ser att det uppskattas. Jag planerar två presenter till vänner just nu och vet att de kommer storkna när de får dem. Det är SÅ ROLIGT att få ge helt nästan helt obegränsat till personer som allra minst förväntar sig det och blir så himla glada. Tas mitt engagemang för någon annan inte emot väl eller med nonchalans så märker jag det direkt, och slutar helt enkelt ge av mig själv till den personen.

Att vara en giver tycker jag är fint men att vara självdestruktiv är någonting helt annat. Ta hand om er Det finns personer som uppskattar ert engagemang, kanske till och med fullkomligt älskar det och vill ge ännu mer tillbaks. Försök hitta dessa personer i stället.

Handlar det främst om presenter alltså?

När vet man om man är en giver eller inte?
Jag är nog inte det, möjligen raka motsatsen

 

[tott]

I sammanhanget kommer jag att tänka på Tinder-profiler där det står "tänker mera på andra än på min själv", med meningen att det är något positivt. För mig är det inget positivt. Man bör/får/ska (välj nyans) inte glömma sig själv. Det är ju man själv som är utgångspunkten och det viktigaste i ens liv.

 

[karamelldrottningen]

I sammanhanget kommer jag att tänka på Tinder-profiler där det står "tänker mera på andra än på min själv", med meningen att det är något positivt. För mig är det inget positivt. Man bör/får/ska (välj nyans) inte glömma sig själv. Det är ju man själv som är utgångspunkten och det viktigaste i ens liv.

Man måste nånstans alltid utgå från sig själv. Tänker man enbart/mer på andra och tappar sig själv på vägen risk för stressrelaterade sjukdomar och svårare att hitta i livet

 

[Daff]

Jag är också en giver (har aldrig heller hört uttrycket tidigare) och för mig hänger det också ihop med dålig självkänsla. Jag har svårt att tro att någon ska vilja umgås med mig och när någon gör det kan jag ge väldigt mycket för att inte den andra personen ska bli less på mig.

För mig visar det sig i att jag är den som alltid frågar saker om den andra personen men inte berättat så mycket om mina problem för att upplever att det är trist att lyssna på för den andre. Jag engagerar mig i andras liv, föreslår saker som jag vet att den skulle gilla istället för saker jag vet att jag gillar. Jag blir snabbt känslomässigt engagerad i en person och ger väldigt mycket av min energi, om personen sen dumpar mig (oavsett vilken typ av relation det är) så är jag alldels tom.

Jag har börjat lära mig att sätta gränser men tycker det är väldigt obehagligt och det har lite resulterat i att jag har minskat antalet relationer i livet för att det är enklare för mig att bryta helt än att försöka skapa gränser i en relation.

Jag ger inte för att slippa undan ansvar (vilket skitsnack) utan för att jag vill att personen ska få känna sig omtyckt och värdefull, eftersom jag tycker att personen är det. Jag tycket det är så man ska bete sig mot en vän men eftersom andra inte tänker på samma vis blir det ojämt, jag ger mycket mer än vad jag får.

Angående texten som delas så känner jag igen mig i den och den träffar mig verkligen.

 

[strawberrysylt]

I sammanhanget kommer jag att tänka på Tinder-profiler där det står "tänker mera på andra än på min själv", med meningen att det är något positivt. För mig är det inget positivt. Man bör/får/ska (välj nyans) inte glömma sig själv. Det är ju man själv som är utgångspunkten och det viktigaste i ens liv.

Jag håller med!

Usch, det var en av sakerna som inte blev bra i mitt och mitt exs förhållande. I efterhand har jag förstått att jag tappade respekten för honom eftersom det hela tiden var "jag gör som du vill" från hans sida. Åh, jag får krupp på det!
Det skrämmer mig rejält att jag nu ser det draget hos mig själv, bort bort!
Men, samtidigt, visst är det bra att man vill att den man tycker om ska ha det bra, gränsen där kan nog vara svår att hitta kanske...

 

[Voeux]

Handlar det främst om presenter alltså?

När vet man om man är en giver eller inte?
Jag är nog inte det, möjligen raka motsatsen

Va, nä? Verkligen inte främst om presenter. Jag kom och tänka på det för att jag just precis satt och planerade för det, som ett exempel på saker man kan tycka är roligt att ge. Annat är väl tid, engagemang, tålamod, kompromisser, kärlek och uppskattning osv.

 

[karamelldrottningen]

Va, nä? Verkligen inte främst om presenter. Jag kom och tänka på det för att jag just precis satt och planerade för det, som ett exempel på saker man kan tycka är roligt att ge. Annat är väl tid, engagemang, tålamod, kompromisser, kärlek och uppskattning osv.

Ok. Men då handlar det mer om att man investerar fel? Ge och ge men får ingen tillbaka. Varför fortsätter man? Och när inser ni att det inte är hållbart längre?

 

[Blyger]

Jag är också en giver men känner igen mig med @Gnist och inte det andra.