Att beviljas kejsarsnitt

[Mabuse]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Barnets bästa är väl att ha en mamma som mår bra efter förlossningen, inte en mamma som lider av PTSD, depression eller förlossningspsykos. Och risken för det torde vara större om mamman är livrädd under förlossningen.

Jag tror ingen gör ett kejsarsnitt av slentrian, faktiskt. Det är en smärtsam och inte helt ofarlig operation, har väldigt svårt att tro att man gör dem av slentrian. Däremot, sedan man ökade andelen kejsarsnitt har förlossningsskadorna hos barn gått ner väldigt. Så det är ju just med barnens bästa för ögonen som man utsätter mammorna för kejsarsnitt. Mamman skulle ju t ex inte ta skada av att barnet får syrebrist, men för barnets bästa så snittar man.

Dessutom, med tanke på hur obekväm och smärtsam även den lättaste förlossning är, så är det löjligt att tala om att mammor borde tänka på något annat än sin egen bekvämlighet. Satte man den i första rummet skulle man inte få barn över huvud taget. Eller åtminstone smärtstilla för fullt under förlossningen, så att den blev smärtfri. Anledningen till att det alls gör ont är ju för att man med tanke på barnet inte smärtstillar ordentligt.

 

[Mabuse]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Tänk att det är så otroligt olika hur kroppen tacklar smärtan och hur olika ont det verkligen gör för olika personer.
Och hur olika lång tid det kan ta.

Ja, det är jätteolika. Det är därför det blir så fel när man utgår från sin egen förlossning och säger "Så här är det att föda barn" istället för "Så här var det för mig att föda barn".

Det är som med amningen, jätteenkel och smidig för vissa, jobbig och smärtsam för andra.

 

[rubytoo]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Barnets bästa är väl att ha en mamma som mår bra efter förlossningen, inte en mamma som lider av PTSD, depression eller förlossningspsykos. Och risken för det torde vara större om mamman är livrädd under förlossningen.

Jag tror ingen gör ett kejsarsnitt av slentrian, faktiskt. Det är en smärtsam och inte helt ofarlig operation, har väldigt svårt att tro att man gör dem av slentrian. Däremot, sedan man ökade andelen kejsarsnitt har förlossningsskadorna hos barn gått ner väldigt. Så det är ju just med barnens bästa för ögonen som man utsätter mammorna för kejsarsnitt. Mamman skulle ju t ex inte ta skada av att barnet får syrebrist, men för barnets bästa så snittar man.

Dessutom, med tanke på hur obekväm och smärtsam även den lättaste förlossning är, så är det löjligt att tala om att mammor borde tänka på något annat än sin egen bekvämlighet. Satte man den i första rummet skulle man inte få barn över huvud taget. Eller åtminstone smärtstilla för fullt under förlossningen, så att den blev smärtfri. Anledningen till att det alls gör ont är ju för att man med tanke på barnet inte smärtstillar ordentligt.

Men inte är det så att depression förknippas med en svår förlossning? Fick för mig att det är något som redan finns att det sedan bryter ut i samband med alla hormoner

 

[Mabuse]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

En svår förlossning kan vara en utlösande faktor. Blir du traumatiserad så är det t ex vanligt med självmordstankar, hopplöshetskänslor, depressiva tankar. Är man det minsta depressionsbenägen så kan det ju lätt tippa över till en depression.

Sen kan man få förlossningsdepression av andra anledningar också, såklart, men en traumatiserande förlossning hjälper ju inte precis.

 

[Humelibumlan]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Ok, då kan jag vara den första som berättar att mellan värkarna mådde jag ganska dåligt, såpass dåligt att läkarna ansåg att det inte var medicinskt försvarbart att fortsätta förlossningen, eftersom de inte tyckte att det jag genomgick var att betrakta som god vård. Så det blev snitt istället, för att kroppen helt enkelt inte orkade med smärtan. Det var inte ett dugg överkomligt, det var tillräckligt för att avbryta förlossningen.

Däremot är jag den första att säga att jag för allt i världen inte skulle rekommendera någon snitt som har den minsta möjlighet att föda vanligt. Jag hade skitont efteråt, är fortfarande rejält öm över magen nästan fyra månader efteråt, och det är inte sagt att känselbortfallet nånsin kommer bli bra. Förutom ett mindre kul ärr, då. Och att man missar själva födelsen eftersom de har en skärm för, och man måste iväg till uppvak och inte får ha bebisen efteråt. Om man inte blir sövd, då är man inte med öht och missar födseln helt.

Rackarns, där slog du hål på min rosa bubbla

Jag inbillar mig att kvinnans kropp är gjord för att föda barn och har man en normal förlossning, som många i tråden vittnar om, så klarar man det galant.
Men har man som jag, inga regelbundna värkar, eller som du svåra och ohanterliga smärtor, så finns det ett alternativ.

Mitt planerade kejsarsnitt innehöll varken skärm eller uppvak, jag var vaken hela tiden och när hon föddes fick jag henne på bröstet innan de tog henne och gjorde det de skulle och sen fick jag ha henne hos mig.

Mitt akutsnitt (utan skärm) såg jag hela proceduren eftersom jag låg på kirurgen och där hade de en kromad opertionslampa... en väldigt surrealistisk upplevelse och den enda gången jag inte tittade, var när de tog ut honom..
Inte heller där en skärm, men uppvak utan pojken... men efter ca 1 timme, fick jag honom.

Jag skulle inte heller rekommendera snitt om man kan föda vaginalt.

 

[Mabuse]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Det håller jag med om, en normal förlossning klarar de flesta utmärkt. Och de flesta har ju en sån.

Men ingen skärm vid snitt, jag trodde man alltid hade det? Kompisar jag känner som fått snitt i Stockholm har alla haft skärm och fått barnet senare, efter uppvaket. Man får titta på det innan, om man vill, men det får inte hänga med till uppvaket.

 

[oz_joj]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Och som varande gravid kan jag ibland bli (även om jag förstår dig) trött på alla dessa hurtfriska tillrop. Det är nästan som om man förväntas tycka att barnafödande är coolt, häftigt, superkul in retrospect. Så är det förstås inte för alla, varken före eller efter. Självklart är kroppen fantastisk, men det där ständiga påminnandet om "urmodern som har oväntad kraft" stör mig lite. Talar vi inte bara ren överlevnadsinstinkt, en vetskap om att det faktiskt inte finns något val eller återvändo? I kombination med väldigt väldigt starka muskler som man kanske inte använder särskilt ofta (inte på det viset i alla fall).

Jag vet inte, jag är verkligen kluven till det här med förväntat lyckorus, belöning, etc. Jag hatar tanken på smärta, utlämnade, ensamhet med sin ångest och bristen på vetskap om vad som kommer att drabba just mig. Eftersom jag vet att ingen kan ge facit på förhand. Jag utgår ifrån att barnet kommer att födas friskt, men det övriga är ett oskrivet blad, min upplevelse är unik, ironiskt nog trots att hundra tusen kvinnor gör samma sak varje år.

Får jag tala från mig själv så skulle jag nästan kunna skaffa fler barn bara för att få vara med om en förlossning. Och då var jag aldrig en rörd mamma som grät av lycka, min kärlek till barnen växte nog fram och exploderade inte direkt. Jag tycker på allvar att förlossningarna var urhäftiga och en grej som aldrig går att jämföra med något annat jag hittills varit med om.

 

[Humelibumlan]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Det håller jag med om, en normal förlossning klarar de flesta utmärkt. Och de flesta har ju en sån.

Men ingen skärm vid snitt, jag trodde man alltid hade det? Kompisar jag känner som fått snitt i Stockholm har alla haft skärm och fått barnet senare, efter uppvaket. Man får titta på det innan, om man vill, men det får inte hänga med till uppvaket.

Jag födde mina på västerås sjukhus.
Och egentligen förstår jag inte varför jag inte fick sonen direkt, det var samma procedur som med dottern som var ett planerat snitt?
Ingen skillnad alls.

Dottern fick jag som sagt direkt efter det tvättat och kollat henne och sen hade jag henne hos mig och fick åka upp på avdelningen så fort jag kunde vicka på tårna.

Sonen gavs till pappan och sen fick jag ligga vaken, ensam på uppvak till jag hade känsel igen..

Kanske har de ändrat rutinerna nu?

 

[ako]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

"Knapplån"

... Jag vet inte vad jag ska säga längre. Nu känns det som om jag/bebis kommer dö oavsett hur bebis kommer ut.

Har inte läst hela tråden men svara här och nu ändå: Jag tycker först och främsta att flera av dem som svarat dig varit väldigt klumpiga och otaktiska i sina svar! Din rädsla är ju din, oavsett vad andra tycker!!! Som jag har förstått det så går de allra flesta planerade KS utmärkt bra. Och de allra flesta vaginala förlossningar oxå!

Du ska prata med barnmorskan bums, och sedan kommer du att få samtalshjälp och utredningar mm. ANtingen kommer du att komma i från rädslan och tycka det känns OK att föda vaginalt, eller så kommer de att bedöma att du har så stor förlossningsslräck att du faktiskt blir beviljad snitt därför. Mitt råd är dock att du inte ska låsa fast dig vid att snitt är enda möjligheten - det är inte speciellt många som "spricker från hål till hål"...

Själv har jag ju ett barn som kom ut "den vanliga vägen", och visst f-n gjorde det ont, men inte värre än att man klarade det.

Lycka till, det fixar sig!

 

[ameo]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Men ingen skärm vid snitt, jag trodde man alltid hade det? Kompisar jag känner som fått snitt i Stockholm har alla haft skärm och fått barnet senare, efter uppvaket. Man får titta på det innan, om man vill, men det får inte hänga med till uppvaket.

skärm är väl en definitionsfråga... Här sätter de en liten fjösig "båge" med ett tygskynke över, bågen når vl kanske 15-20 cm ovanför kroppen.
Vid alla mina 4 snitt har jag legat och studerat vad de sysslat med i "speglingen" i lampan ovanför. Jag har till och med bett dem om att rikta den så att jag skulle se bra... (oj vad de fnissade åt mina kommentarer sista gången, vi hade riktigt trevligt därinne... )

Vad gäller att ha med sig barnet på "uppvaket" efter snitt så finns det säkert olika rutiner. Hos oss är det ungefär så att om allt gått bra så får pappan komma dit med barnet (tillsammans med barnsköterska) när bedövningen börjar släppa och/eller jag säjer till att det är okej. Jag kan inte direktiven riktigt, men jag hann börja bli orolig innan de kom ner efter första snittet, då jag inte hade hört något alls på *kan det ha varit 1½-2 timmar??*. Det visade sig att de hade haft så mkt att göra på förlossningen att de inte haft nån barnsköterska som kunnat följa med. Och det var visst nåt krav.

Jag uppfattar dig som om du visserligen har läst en massa, men du har selektivt tagit in information.
Om du har djupare gående problem så lär inte egenstudier hjälpa dig ett smack eftersom du bara kommer att läsa det som stödjer din teori.

HÅller med här!

Men det man ska vara medveten om är att samtalsbarnmorskornas uppgift är INTE att övertala till vaginalförlossning till varje pris, utan deras uppgift är att försöka bena ut vad det är som skrämmer, ta reda på om det går att "behandla" eller inte och framförallt att se till att man ska få en så bra förlossning som möjligt oavsett om det slutar med kejsarsnitt eller vaginal förlossning.

 

[Minna86]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Jag uppfattar dig som om du visserligen har läst en massa, men du har selektivt tagit in information.
Om du har djupare gående problem så lär inte egenstudier hjälpa dig ett smack eftersom du bara kommer att läsa det som stödjer din teori.

Givetvis färgas man av sin åsikt, det gäller ju all information (där man har en åsikt).
Jag har ju som sagt pratat med BM och hon sa att det finns smärtlindring och bla bla bla men sen när jag kontrade att det ändå kommer göra ont så var hon ju tvungen att erkänna att visst det gör det. (smärta är bara en del av grejen)
Som sagt om det framkommer att jag kan få föda själv och helt smärtfritt så skulle jag kunna göra det men det kommer aldrig hända.

Även jag har fått infall och tänkt att massor med folk gör det varje dag så hur farligt kan det vara. Men sen när man läser och lär sig mer och mer så kommer man fram till att nej, aldrig i livet att jag utsätter mig för det.

Att de dessutom ska sitta och övertala en medan man är hög på hormoner känns inte speciellt bra heller. Jag vet att ni ser det som något bra men jag vill fatta beslut som mig själv inte som någon gravid toka.

Vi har haft denna diskussionen förut så det är väl bättre att vi helt enkelt väntar några år och ser hur det blir. Jag kanske glömmer av vad jag egentligen vill och föder vaginalt iaf och då är ju alla nöjda och glada!

 

[Mabuse]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Man blir inte någon "toka" när man är gravid. Inte heller blir man "hög" på graviditetshormoner. Man blir sig själv, möjligen lite tröttare. Har du ätit p-piller nån gång så vet du ungefär, det är samma hormoner (när man äter p-piller lurar man kroppen att tro att den är gravid).

Vad är det som du är rädd för när det gäller att föda vanligt?

Det där med smärtan är faktiskt inte så farligt - jag hade ändå rejält ont, såpass att jag fick kramper av smärtan och de avbröt förlossningen, alltså gissningsvis värre ont än vad de flesta har. Men det minnet bleknar ganska fort, och det var definitivt inte smärtan som gjorde förlossningen hemsk för min del. Smärta försvinner ju, det är bara några få timmar, och minnet bleknar ganska fort sen.

 

[ameo]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Givetvis färgas man av sin åsikt, det gäller ju all information (där man har en åsikt).
Jag har ju som sagt pratat med BM och hon sa att det finns smärtlindring och bla bla bla men sen när jag kontrade att det ändå kommer göra ont så var hon ju tvungen att erkänna att visst det gör det. (smärta är bara en del av grejen)
Som sagt om det framkommer att jag kan få föda själv och helt smärtfritt så skulle jag kunna göra det men det kommer aldrig hända.

För det första så är det så att ingen läkare kommer ge dig ett kejsarsnitt utan att du ens försöker gå på samtal. Och det ÄR skillnad på att "prata med BM" och att sitta ner i lugn och ro med dessa specialutbildade och specialintresserade barnmorskors vars framsta uppgift är att se till att din förlossning ska bli så bra som möjligt. De FÖRSÖKER INTE övertala dig utan de försöker HJÄLPA dig! (och du, det är ju just full med gravidhormoner som du sen ska föda barn, oavsett vilket håll barnet kommer ut... )

För det andra så ska man aldrig säja aldrig... Det finns hur många exempel som helst på kvinnor som ALDRIG skulle föda barn vaginalt utan där det skulle krävas snitt för att de skulle våga föda - som sen när det väl kommer till kritan har varit riktiga urmödrar och klämt ur sig barnet vaginalt som om det vore det mest naturliga i världen. (ja jag ÄR ledsen att jag aldrig fick prova - när jag väntade min fyra hade jag nog kunnat tänka mig att försöka om jag hade fått...) Det jag vill säja med detta är att graviditeten i sig är en förberedelse för förlossningen och hur det funkar vet jag inte men jag antar att det är instinkter och hormoner som gör att det (för väldigt många) plötsligt ändå känns helt okej att föda. Som sagt, man ska aldrig säja aldrig för du vet inte förrän du är där om du är en sån som kommer ändra inställning längs vägen eller inte! Och det är DÄR samtalsbarnmorskorna finns med som en hjälp på traven, en hjälp för att du ska få den bästa förlossning som är möjlig i just ditt unika fall. Och märk väl, förlossning är det oavsett om det är vaginalt eller kejsarsnitt.

Sen är jag lite förundrad över det här med rädsla för smärta - tror du verkligen att det är mindre smärtsamt med ett drygt decimeterlångt sår på och inuti magen?
(jag hade andra rädslor, smärtan har aldrig varit något som stört mig - förtydligar bara eftersom jag också varit förlossningsrädd)

 

[TantGroen]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Då jag fött vår son sa barnmorskan - nu är det över!
Då svarade jag - det är nu det börjar. Föräldraskapet.....

Det där är en sak som jag klurat på. Jag gick själv i fällan när jag väntade första barnet. Vi planerade bara fram till förlossningen. Sen var det inget mer.

Men det handlar ju bara om en kort kort sekvens och sen rullar allting på och med lite osäkra händer har man helt plötsligt en ny familjemedlem att bekanta sig med. Att stå ut med vaknätter och trotsålder tar ju meeeeeeer tid än en förlossning på ett antal timmar (nu pratar jag en rätt normal förlossning, inte för dem där det går fel) Och undra om inte allt sånt är jobbigare? Jag har nog sanerat mer kräka hemma än legat på förlossningen...

Så... Att lägga så stor fokus på förlossningen och inte på hela föräldraskapet känns lite fel. Man är även gravid i 9 månader och någonstans längtar ju alla* som satan efter att ungen ska ut så man blir lite smidigare igen. Slipper vadkramper, sura uppstötningar eller vad man nu är leds på.

*Nåja, inte alla som jag skrev, men rätt många

 

[TantGroen]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Sen är jag lite förundrad över det här med rädsla för smärta - tror du verkligen att det är mindre smärtsamt med ett drygt decimeterlångt sår på och inuti magen?
(jag hade andra rädslor, smärtan har aldrig varit något som stört mig - förtydligar bara eftersom jag också varit förlossningsrädd)

Det finns ju även andra saker man kan råka ut för som gravid som gör ont. Förlossningen kanske inte startar då och där. Det kanske får ett tråkigare utfall redan innan och det är också smärtsamt. Att trycka ut barnet är kanske inte det värsta, utan det är värkarna och de lär man få även i vecka 30 om allt startar innan osv. Det finns ju ingen garanti att man helt smärtfritt går tiden ut till ett planerat snitt, bara för att man fått ett snitt beviljat.

För min kompis startade det en månad för tidigt hemma och då fick hon ha ont ända tills hon kom fram till sjukhuset. Så helt smärtfri blev hon inte trots att det var det som var henns dröm.

Jag har aldrig upplevt det som att själva "barnet kommer ut" är det "onda" utan det är värkarna innan. Varför det inte gör lika ont just när barnet trycks ut har jag mina egna teorier om, men det är inte vetenskapliga så det skriver jag inte. Men om ni vet..?

 

[Mabuse]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Så... Att lägga så stor fokus på förlossningen och inte på hela föräldraskapet känns lite fel. Man är även gravid i 9 månader och någonstans längtar ju alla* som satan efter att ungen ska ut så man blir lite smidigare igen. Slipper vadkramper, sura uppstötningar eller vad man nu är leds på.

Det där tror jag är en stor anledning till att många trots rädsla ändå tycker det ska bli ok med förlossningen i slutändan. Man är så less på att vara gravid vid det laget att man står ut med det mesta för att få slippa och få en bebis istället.

 

[Madick]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

KL

Jag får jätteögon av hur stora skillnader det är mellan Sverige och Nordamerika. Här beviljas man kejsarsnitt om man ber om det - naturligtvis måste man prata med en kurator men om man vill snittas så får man i regel det. Lite beror på vilken typ av sjukförsäkring man har: ingen försäkring alls, så har man ju mindre att komma med. Jag blev nyfiken av den här tråden så jag kollade upp min (vanlig, "middle of the road" sjukförsäkring för c. 400 dollar i månaden) och det står klart och tydligt att kejsarsnitt täcks till 95% av försäkringen. Om någon skulle gå ut på ett forum och uttrycka rädsla över vaginal förlossning tror jag knappt att den personen skulle bemötas på samma sätt som TS har bemötts här. Bara en liten observation.

Intressant hur folks inställningar kan vara så annorlunda!

Om man har en försäkring som man betalar 3000 kr/mån för tar det inte så lång tid innan man betalat sitt snitt själv... vill vi ha det så? Att all sjukhusvård kräver svindyra försäkringar?

 

[Hiddeous]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Jag har aldrig upplevt det som att själva "barnet kommer ut" är det "onda" utan det är värkarna innan. Varför det inte gör lika ont just när barnet trycks ut har jag mina egna teorier om, men det är inte vetenskapliga så det skriver jag inte. Men om ni vet..?

När barnet är på väg ut vet man ju att upploppet har startat, då är det ju bara att köra och det värsta troligtvis över (visst anses öppnings/överföringsfasen vara den mest jobbiga?). Det är nog ren psykologi och kanske att bedövningen då har lagts på många - gissar jag.

 

[Mabuse]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Jag tror också att det är mycket psykologi. Jag hade väldigt mycket lättare att hantera smärtorna innan beslutet om snitt togs, trots att det nästan gjorde mer ont då. När beslutet om snittet var taget så kändes smärtan mycket värre, eftersom jag visste att den var helt meningslös. Innan hade den ju nån sorts syfte i alla fall, jag var på väg att föda barn. Sen var det ju bara meningslöst plågeri.

Så psykologin gör mycket.

 

[Hiddeous]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Jag tror också att det är mycket psykologi. Jag hade väldigt mycket lättare att hantera smärtorna innan beslutet om snitt togs, trots att det nästan gjorde mer ont då. När beslutet om snittet var taget så kändes smärtan mycket värre, eftersom jag visste att den var helt meningslös. Innan hade den ju nån sorts syfte i alla fall, jag var på väg att föda barn. Sen var det ju bara meningslöst plågeri.

Så psykologin gör mycket.

Av ren nyfikenhet, var det utmattningen som gjorde att de la snitt, eller låg barnet fel på något sätt?