Att beviljas kejsarsnitt

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Jo men det är ju relevant på sitt vis.

Jag hänvisar tillbaks till vad jag skrev om "naturlagar". Det är ingen jämförelse i sig utan ett påpekande om hur dumt det är att hänvisa till att det är naturens gång. Skulle vi lyssna till naturens gång skulle vi som sagt inte bota cancer osv..

Det var ironiskt skrivet, men poängen går fram ändå anser jag iallafall!
 
Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Skitsamma.

Jag tycker inte att det är rätt att hänvisa till naturens gång oavsett.
 
Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Jag var inte fullt så kreativ. De väckte mig efter snittet och sa att det hade gått bra och att barnet var friskt. Jag var så medtagen att jag tänkte att det var skönt att jag fortfarande hade en massa kemikalier från sövningen och smärtlindringen kvar i kroppen så att jag kunde få sova. Bebisen fick någon annan passa, jag orkade verkligen inte ägna en tanke åt det. Och jag saknade inte att jag inte fick se den just då.

:D Jag hade en hurtig barmorska som (i mitt tycke) tjatade om att jag fått en frisk och fin bebis. och jag tänkte att det är väl klart bebisen är frisk, den har varit kärnfrisk sen den var ett ovanligt fint åttacellsembryo. Och sen frågade jag om den var med pappan (och det var den), för egen del hade jag noll intresse av att ta hand om någon bebis i det läget.

Jag undrar hur vanlig den där wow-känslan egentligen är? Även ganska lätta förlossningar verkar ju rätt jobbiga jämfört med ungefär vilken normal aktivitet som helst.

Och vad wow-känslan står för?

Det är säkert olika, för mig var det två gånger jag fick en sån där wow-känsla dagarna närmast födseln. Det ena var "wow, den här bebisen är verkligen en blandning av våra anlag, vad häftigt!" och det andra var "wow, det enda den här bebisen behöver just nu är närhet, mjölk och rena blöjor, och allt det kan vi ordna åt den. Det finns inget den behöver som inte vi kan fixa!"

Men någon överväldigande moderskärlek vet jag inte riktigt om jag kan minnas, mer än åt "dig ska jag ta hand om och skydda dig mot allt ont"-hållet.
 
Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Jag fick väldigt starka "instinkter" när mina barn var nyfödda. Jag fick nästan hejda mig från att slicka dem torra...alltså jag käånde en sorts djurisk känsla av att detta är min avkomma som skall skyddas och överleva. Men nån fantastisk moderskärlek eller lycka kan jag inte minnas.
 
Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Nej precis, det är inte rätt oavsett = poängen med inlägget =)

Du har förstått precis :D
Alltså jag tycker ju givetvis inte att cancersjuka ska avstå behandling bara för att de någon gång har sagt en sån här sak, det hoppas jag du förstår olgaklara. Jag ville bara poängtera det dumma i den kommentaren - lika dumt som den jag själv gjorde som en jämförelse. Inget annat med det.
 
Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Fast personligen så tycker jag kanske inte att man kan jämföra att skaffa barn med en sjukdom :crazy:

Man överlever även om man nu inte skulle få barn men man överlever knappast en allvarlig sjukdom utan behandling

Däremot så tycker jag att det är självklart att man skall få hjälp om det behövs.

Men varför skulle inte nedsatt fertilitet klassas som en sjukdom när det är det?? Jag själv kan inte få barn på naturlig väg. Alls. Jag har ett fysiskt fel som gör det omöjligt. Så ja, det är en sjukdom som jag har rätt att få hjälp med precis som om jag lidit av cancer eller nåt annat. Det är väl inte så svårt att förstå? Man får hjälp med sjukdomar som inte är potentiellt livshotande också.
Anledningen till att infertilitetsproblematik ska klassas som sjukdom är just att annars blir det väldigt att låta alla infertila par betala ÄNNU mer ur egen ficka än vad desperata människor redan gör idag. Landstingen finansierar endast 1 till 3 försök idag (olika i olika landsting) så det är ju inte mycket, och jag vet från mitt eget landsting att man funderat på att dra in stödet i dessa hårda besparingstider. Idag kostar ett försök allt mellan 20-30000 kr, och man kanske behöver fler. För att inte tala om vad ÄD kostar privat eller adoption....detta är sannerligen en klassfråga idag, och ren skandal.
 
Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Fast olgaklara håller nog med om att det ska klassas som en sjukdom. Det hon reagerade på vad en kommentar jag skrev (se #317), men jag var nog inte tydlig nog med att det jag skrev inte var en jämförelse som sådan utan mer en motkommentar som var lika dum (i mitt tycke) som den jag läst och skrev om där.
 
Sv: Att beviljas kejsarsnitt

delvis kl

ja alltså med wow-känsla menade jag mer att jag inte kände "wow-kolla en bebis" ens, det är det jag kan tycka är lite trist.

Det hade varit otroligt häftigt att känna sådär som en del gör, liksom otrolig kärlek redan från första sekund. Men jag håller med er om att för det mesta hör man att det växer på.
 
Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Fast olgaklara håller nog med om att det ska klassas som en sjukdom. Det hon reagerade på vad en kommentar jag skrev (se #317), men jag var nog inte tydlig nog med att det jag skrev inte var en jämförelse som sådan utan mer en motkommentar som var lika dum (i mitt tycke) som den jag läst och skrev om där.

Ja det är väl självklart :D

Och som sagt så tycker jag att man borde få ännu mer hjälp än man får
 
Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Wow-kolla en bebis kände inte jag över huvudtaget, jag visste ju liksom att det skulle bli en bebis. Och kärlek på en gång - nej, jag kände ju inte bebisen första gången vi sågs, hur kan man älska nån man inte känner? För mig skulle det varit väldigt konstigt. Vänligt intresse är nog mer korrekt beskrivning av känslorna vid första mötet, från bägge håll.
 
Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Vänligt intresse är nog mer korrekt beskrivning av känslorna vid första mötet, från bägge håll.


Det känner jag igen. Jag till och med satte bebisen bredvid mig i sängen när de kom med honom (en nattsömn efter snittet) och så tog i itu med att lära känna varandra. Det var väldigt mysigt.

I efterhand ser jag ju att jag verkligen inte var förälder då, men det kom rätt snabbt. Inom det första dygnet slutade jag behandla bebisen som en kompis och övergick till att behandla den som ett litet barn.

Och nyfödda bebisar kan ju inte sitta, så jag fattar inte hur det där gick till. :D

Men jag var inte överraskad över att det blev en bebis. Hade det blivit något annat än en bebis hade jag blivit mycket mer överraskad.
 
Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Det kan jag inte förklara faktiskt. Men nog kände jag en stark kärlek som nog kan förknippas med älskarkänslan till mitt barn vid första träffen.
Men jag vet inte och jag kan inte förklara varför eller så.

Det är svårt att sätta ord på känslorna, jag brukar nöjja mig med att jag kände otroligt starkt!
 
Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Jag kände faktiskt Wow en bebis när mitt första barn föddes.
När andra barnet kom ut kände jag nog mest Oj, är det här verkligen mitt barn.
Den förlossningen gick så fort så jag hann inte fatta att han var ute redan.
Och pappan som inte är någon känslomänniska grät lite av lycka.

Första mötet med båda barnen var så där äckligt lyckliga och fina som man kan se på film.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 931
Senast: Milosari
·
Kropp & Själ Jag har haft besvär med riklig mens, pms, mellanblödningar och mensvärk i några år nu. Tidigare hade jag noll besvär. Jag har bokat in...
Svar
17
· Visningar
568
Senast: FrDrake
·
Hästmänniskan Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som...
Svar
16
· Visningar
2 184
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
786
Senast: miumiu
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp