Att be bekanta om hjälp

[Mineur]

Jag undrar lite hur ni tänker kring det här att kontakta mer eller mindre avlägsna vänner/bekanta enbart för att ni behöver deras hjälp/expertis...

Jag blev häromdagen tillfrågad ifall jag visste någon som hade erfarenhet inom ett väldigt specifikt område och kom genast att tänka på en person som jag umgicks mycket med för 6-7 år sedan, men inte träffat mer än enstaka gånger sedan dess. Hen var perfekt för ändamålet, men jag tyckte att det kändes lite olustigt att skriva till personen för första gången på nästan ett år bara för att fråga ifall den kunde tänka sig att ställa upp och svara på några frågor.

Jag antar att jag var rädd att det skulle framstå som att jag utnyttjade personen i fråga, att jag liksom inte "har behagat" kontakta hen annars under årets gång utan bara nu när jag behövde hen till något. Å andra sidan så har inte personen kontaktat mig heller, och det finns fullt naturliga anledningar (= utlandsflytt) till att vi tappat kontakten. Jag inledde även meddelandet med lite kallprat, och gjorde det mycket klart att det absolut inte fanns några förväntningar på att hen skulle ställa upp. Och jag vet att jag inte hade haft något emot ifall hen (eller någon annan) kontaktade mig med frågor om ett ämne som jag kunde anses ha unik kunskap om.

Hur tänker ni? Är ni bekväma med att kontakta folk (på ett trevligt och respektfullt sätt naturligtvis) för att be om tjänster, även om ni inte setts/pratats vid på länge? Hur har ni känt när ni själva fått liknande förfrågningar?

 

[cirkus]

Jag är bekväm med att kontakta folk och även bekväm om folk kontaktar mig. Är det någon jag tappat kontakten med och som jag saknar är det ju ett ypperligt tillfälle att återknyta kontakten. Vill personen inte hjälpa till eller ha kontakt så kan den ju bara tacka nej.

 

[Lenis]

Mycket intressant tråd, ska bli spännande att läsa den! Jag hör till dem som blivit riktigt irriterade när jag just blivit tillfrågad av någon som jag upplever inte bryr sig om mig annars. Men mycket beror på situationen.

ex.1: Manlig bekant som jag jobbat med på krogen tidigare år, men vi har varandra på Facebook och han kommenterar glatt på mina bilder etc då och då. Skriver till mig med en kort fråga ang hans flickväns remiss som blivit avslagen och han undrar om de får göra så.
Detta scenario tyckte jag var helt ok!

ex.2: Fd dejt som inte slutade särskilt väl, vi skulle bara vara vänner efter (var bekanta innan). Kontaktar mig upprepade gånger för att fråga saker som kräver riktigt omfattande & tidskrävande svar, då han börjat en utbildning där han har nytta av min kunskap i sina hemtentor. Till slut sa jag ifrån att det inte var trevligt att upprepade ggr bara bli kontaktad pga sånt, aldrig ett vad gör du eller är allt ok etc. Här var en gång helt ok, två med, men att upprepat 10-talet ggr utnyttja mig trots att jag sagt ifrån gjorde mig arg till slut.

ex.3: "kompis" som gick upp i rök när jag inte kunde hänga med på fester längre pga graviditet. Aldrig sett mitt barn, aldrig hört av sig o hört hur det går, hur jag/barnet mår, allt gick efter många års vänskap upp i rök. Riktigt ledsamt, jag försökte ta upp kontakten många gånger men fick bara undanflykter. Denna person kontaktade mig plötsligt när en anhörig blev sjuk. Utan att ens linda in det i kallprat, ingen ursäkt om att ha uteblivit från allt hen lovat, inget hur är det med dig hoppas allt är bra blabla. Bara rakt på sak "blabla hjälp mig med blabla". Jag sa att det inte kändes ok men ställde upp, följde med till sjukhuset osv. Sedan gick personen upp i rök igen när den anhöriga blev frisk. Jag ångrar inte att jag ställde upp, för det är mänskligt att vilja hjälpa känner jag, men det var sista gången. Känner mig väldigt utnyttjad.

Så det beror på mycket runt omkring. Ditt fall hade inte stört mig alls.

 

[tuaphua]

Det beror på vad och hur och vem.

När det gäller sånt bekanta arbetar med kan jag fråga om jag får anlita dem.

Om det är ”vet du nån som/var man kan etc” frågar jag utan att skämmas om vi inte skilts åt på ngt tråkigt vis sas.

Jag försöker hjälpa andra och det brukar göra att folk vill göra detsamma.

Dock vet jag att inom vissa yrken så förväntas man vara någon gratis kunskapsbank. Och jag vill inte bli en sån som tvingar folk till det.
Så jag ber inte om hjälp av bekanta för sånt jag kan köpa den tjänsten/kunskapen av. Då köper jag det ist.

 

[tuaphua]

Mycket intressant tråd, ska bli spännande att läsa den! Jag hör till dem som blivit riktigt irriterade när jag just blivit tillfrågad av någon som jag upplever inte bryr sig om mig annars. Men mycket beror på situationen.

ex.1: Manlig bekant som jag jobbat med på krogen tidigare år, men vi har varandra på Facebook och han kommenterar glatt på mina bilder etc då och då. Skriver till mig med en kort fråga ang hans flickväns remiss som blivit avslagen och han undrar om de får göra så.
Detta scenario tyckte jag var helt ok!

ex.2: Fd dejt som inte slutade särskilt väl, vi skulle bara vara vänner efter (var bekanta innan). Kontaktar mig upprepade gånger för att fråga saker som kräver riktigt omfattande & tidskrävande svar, då han börjat en utbildning där han har nytta av min kunskap i sina hemtentor. Till slut sa jag ifrån att det inte var trevligt att upprepade ggr bara bli kontaktad pga sånt, aldrig ett vad gör du eller är allt ok etc. Här var en gång helt ok, två med, men att upprepat 10-talet ggr utnyttja mig trots att jag sagt ifrån gjorde mig arg till slut.

ex.3: "kompis" som gick upp i rök när jag inte kunde hänga med på fester längre pga graviditet. Aldrig sett mitt barn, aldrig hört av sig o hört hur det går, hur jag/barnet mår, allt gick efter många års vänskap upp i rök. Riktigt ledsamt, jag försökte ta upp kontakten många gånger men fick bara undanflykter. Denna person kontaktade mig plötsligt när en anhörig blev sjuk. Utan att ens linda in det i kallprat, ingen ursäkt om att ha uteblivit från allt hen lovat, inget hur är det med dig hoppas allt är bra blabla. Bara rakt på sak "blabla hjälp mig med blabla". Jag sa att det inte kändes ok men ställde upp, följde med till sjukhuset osv. Sedan gick personen upp i rök igen när den anhöriga blev frisk. Jag ångrar inte att jag ställde upp, för det är mänskligt att vilja hjälpa känner jag, men det var sista gången. Känner mig väldigt utnyttjad.

Så det beror på mycket runt omkring. Ditt fall hade inte stört mig alls.

Haha! Skrev mitt innan du postat. Tänkte faktiskt på läkare när jag skrev.
Tycker det ofta verkar bli så att folk frågar dem om alla krämpor i alla möjliga situationer.
Det är illa nog för killen som är kiro.
Han orkade knappt gå ut förut när han hade praktik i lilla stan. Alla som mötte honom på privat tidslinje berätta om sin hälsa..

Det är lite så som tränare med. Vissa sätter i system att när man möts dagligen i stallet fråga saker ca 10-20 min per dag. De vill veta övningar för ditten och datten. Och de vill veta varför den gör si och så. Och kan man titta på en grej.
Men bokar inte lektioner..
räknar man ihop allt det där blir det ju rätt många lektioner.

 

[Lillgrådis]

Så länge det är bekanta som själv frågar så har jag nog en ganska hög toleransnivå.

Men när bekanta hänvisar sina kompisar eller bekanta till mig - personer som jag aldrig träffat och inte har någon form av relation till - det är alltså per definition för mycket.

I min allmänna dumsnällhet så svarade jag ändå någon som hade problem med en hästaffär, som min bekant hade fått den briljanta idén att hänvisa till mig.

Räknade med att det skulle räcka med att titta lite snabbt på förutsättningarna och kanske säga vilka lagar och regler som förväntades vara tillämpliga. Så det gjorde jag, och tyckte att jag svarade väldigt artigt och välvilligt. Men icke. Det bara fortsatte att mailas över mailkonversationer och avtal och annonser som om det var en självklarhet att jag skulle ägna mig åt det fallet på heltid. Gratis, och på min semester. Och trots att straffrätt är det enda jag jobbat med det senaste decenniet vilket jag verkligen förklarat.

Men då sa jag ifrån, och blev inte så lite sur på min bekant som bara skyfflat över henne till mig som om jag vore någon gratis allmänjuridisk rådgivare med all tid i världen.

 

[cirkus]

Så jag ber inte om hjälp av bekanta för sånt jag kan köpa den tjänsten/kunskapen av. Då köper jag det ist.

Det gör inte jag i alla lägen. Jag ber gärna om hjälp med kattvakt tex. Mycket hellre det än att lämna katterna på kattpensionat även om den tjänsten finns. Samma åt andra hållet - jag har tex tagit hand om grannens (som jag i dåläget knappt kände alls) hund i flera månader, samt kattterna veckovis under samma period.

 

[Lenis]

Haha! Skrev mitt innan du postat. Tänkte faktiskt på läkare när jag skrev.
Tycker det ofta verkar bli så att folk frågar dem om alla krämpor i alla möjliga situationer.
Det är illa nog för killen som är kiro.
Han orkade knappt gå ut förut när han hade praktik i lilla stan. Alla som mötte honom på privat tidslinje berätta om sin hälsa..

Det är lite så som tränare med. Vissa sätter i system att när man möts dagligen i stallet fråga saker ca 10-20 min per dag. De vill veta övningar för ditten och datten. Och de vill veta varför den gör si och så. Och kan man titta på en grej.
Men bokar inte lektioner..
räknar man ihop allt det där blir det ju rätt många lektioner.

Eller hur, det är typiska yrken som kan bli allmän egendom. Jag är inget vandrande 1177/apotek (glömde skriva att jag fått förfrågningar om att skriva ut morfin till en vagt bekant killes nya tjej som fixat brösten bland många andras läkemedelsförfrågningar..). Som du säger, för tränaren blir det ju ekonomiskt också.

En vän till mig är sköterska och hon har haft folk i kvarteret som tar för givet att hon ska lägga om deras sår på sin fritid, upprepade gånger, och att hon ska stå för material

 

[tuaphua]

Det gör inte jag i alla lägen. Jag ber gärna om hjälp med kattvakt tex. Mycket hellre det än att lämna katterna på kattpensionat även om den tjänsten finns. Samma åt andra hållet - jag har tex tagit hand om grannens (som jag i dåläget knappt kände alls) hund i flera månader, samt kattterna veckovis under samma period.

Jag menade om jag kan köpa tjänsten av dem, om de jobbar med det. Dvs jag ber inte en bekant som är läkare att hjälpa mig med min hälsa annat än när denne jobbar.

Jag tycker folk måste få vara lediga från sitt jobb på fritiden.

Sen att vara hundvakt åt vänner/familj etc ser jag som ngt helt annat.
De brukar jag både vara och be om.

 

[Lipperta]

Jag tycker det är olustigt att fråga någon annan, dock har jag inga problem om någon skulle fråga mig något. Finns möjligheten går jag gärna med på en fika och pratar över saken så, samt få in lite trevligt samtal om hur det går för personen övrigt i livet. Men självklart svarar jag ju över mejl också om det inte är så att jag känner mig just utnyttjad, då låstas jag som jag inte sett

 

[cirkus]

Jag menade om jag kan köpa tjänsten av dem, om de jobbar med det. Dvs jag ber inte en bekant som är läkare att hjälpa mig med min hälsa annat än när denne jobbar.

Jag tycker folk måste få vara lediga från sitt jobb på fritiden.

Sen att vara hundvakt åt vänner/familj etc ser jag som ngt helt annat.
De brukar jag både vara och be om.

Nej jag ber inte läkare om hjälp med min hälsa heller och inte skulle jag fråga en kompis som har hundpensionat om de kunde hundvakta min hund heller /utanför pensionateriet alltså. På samma sätt hjälper inte jag (numera) heller folk med en verksamhet i verksamheten.

Jag tolkade dig som att du inte ber om hjälp med saker som det finns tjänster för överhuvudtaget - my bad.

 

[SaraMara]

Jag undrar lite hur ni tänker kring det här att kontakta mer eller mindre avlägsna vänner/bekanta enbart för att ni behöver deras hjälp/expertis...

Jag blev häromdagen tillfrågad ifall jag visste någon som hade erfarenhet inom ett väldigt specifikt område och kom genast att tänka på en person som jag umgicks mycket med för 6-7 år sedan, men inte träffat mer än enstaka gånger sedan dess. Hen var perfekt för ändamålet, men jag tyckte att det kändes lite olustigt att skriva till personen för första gången på nästan ett år bara för att fråga ifall den kunde tänka sig att ställa upp och svara på några frågor.

Jag antar att jag var rädd att det skulle framstå som att jag utnyttjade personen i fråga, att jag liksom inte "har behagat" kontakta hen annars under årets gång utan bara nu när jag behövde hen till något. Å andra sidan så har inte personen kontaktat mig heller, och det finns fullt naturliga anledningar (= utlandsflytt) till att vi tappat kontakten. Jag inledde även meddelandet med lite kallprat, och gjorde det mycket klart att det absolut inte fanns några förväntningar på att hen skulle ställa upp. Och jag vet att jag inte hade haft något emot ifall hen (eller någon annan) kontaktade mig med frågor om ett ämne som jag kunde anses ha unik kunskap om.

Hur tänker ni? Är ni bekväma med att kontakta folk (på ett trevligt och respektfullt sätt naturligtvis) för att be om tjänster, även om ni inte setts/pratats vid på länge? Hur har ni känt när ni själva fått liknande förfrågningar?

Jag ber typ aldrig om hjälp av bekanta. Är inte alls bekväm med sånt.
Jag blir själv ofta tillfrågad om diverse, ska inte påstå att jag jublar. Jobbar långt mer än heltid ändå så stresspåslaget att inte ens kunna värja sig från jobb på messenger kan bli sådär andnödsjobbigt. Dessutom aktiveras alltid massa annat trassel, jävskoll, långa förklaringar om rutiner osv. Finns inga snabba svar så blir alltid minst en timme gratisjobb. Teoretisk kunskap viktas så himla lågt. Ganska få skulle nog kontakta en snickare om att komma och snickra en timme gratis då och då bara för att vederbörande ändå kan...

 

[Lindsen]

Hjälper gärna folk jag tycker om
Folk som bara utnyttjar en vill jag inte hjälpa

 

[Lipperta]

Pinsamt men jag frågar en bekant läkare och en apotekare om saker när jag är dålig.
Dock frågar jag ''är det värt att kolla upp?'' och inte ''FIXA MIG NU!''

 

[tuaphua]

Eller hur, det är typiska yrken som kan bli allmän egendom. Jag är inget vandrande 1177/apotek (glömde skriva att jag fått förfrågningar om att skriva ut morfin till en vagt bekant killes nya tjej som fixat brösten bland många andras läkemedelsförfrågningar..). Som du säger, för tränaren blir det ju ekonomiskt också.

En vän till mig är sköterska och hon har haft folk i kvarteret som tar för givet att hon ska lägga om deras sår på sin fritid, upprepade gånger, och att hon ska stå för material

Ja, jag kan tycka att det är intresssant att man själv inte vill betala för ett besök/lektion/etc. Men vill gärna snylta kunskap av de som betalat och slitit hårt för sin.

Att sköterskan ska bet material är ju helknäppt!
Vet en hel del vet som får samma önskningar.

 

[Lenis]

Pinsamt men jag frågar en bekant läkare och en apotekare om saker när jag är dålig.
Dock frågar jag ''är det värt att kolla upp?'' och inte ''FIXA MIG NU!''

Det där händer. För nära vänner o nära familj, alltid 100% ok. För mer ytliga bekanta är enstaka gång helt ok men annars kan jag tycka att sånt får man ta med sin vårdcentral eller 1177.. har en bekant som frågar sånt o ber mig förtydliga läkaranteckningar nån gång varannan månad och även om jag inte säger ifrån är det en aning tröttsamt. Man tar ju alltid på sig risken att nåt skiter sig om man säger "nä det verkar harmlöst" o sen är människan sjuk på riktigt. Det är inte så lätt att veta utifrån det lilla man får veta i regel.

Hade en gammal rutinerad handledare som sa att han vägrade hjälpa bekanta in absurdum i princip, även grannar. För han ansåg att om det nån gång blev fel, även om det inte vore hans fel, så skulle han få skit för det och problem som det inte vore värt. Och jag förstår hans tanke. Jag är inte alls så strikt men man vet aldrig vad som kan hända. Men där är vi väldigt olika, finns säkert många som inte bryr sig alls

 

[Niyama]

Ganska få skulle nog kontakta en snickare om att komma och snickra en timme gratis då och då bara för att vederbörande ändå kan...

Jodå! Verkar vanligt enligt snickare jag känner iaf.

(Alternativt: få saker fixade skitbilligt svart.)

 

[Unafraid]

Jag skulle gärna ställa upp, i rimlig mängd. Och skulle inte vara rädd att fråga heller, men rimligt.

Kan erkänna att jag ringde min bankkvinna privat ett antal gånger när vi skulle köpa hus. Ytligt bekanta, och jag bad nog om ursäkt varje gång. men oftast så räcker google långt.

 

[Andromedae]

Fråga mig får man, men jag är inte jätteförtjust i när jag förutsätts hjälpa. Jag har ofta rätt hög arbetsbelastning/mindre ork, så jag behöver prioritera min energi.

Jobbar inom kommunikation och har bland annat blivit ombedd att textgranska en evighetssajt med dryga femtiotalet artiklar. Volontärt. För "Du kan ju det där och vi vill så gärna att det blir bra gjort". Var snäll och kollade på tre artiklar för att meddela återkommande brister.

 

[Andromedae]

Vad det gäller att fråga andra beror det helt på situation.