Att be bekanta om hjälp

[Viva]

Fast det beror på; Jag får inte särskilt ofta frågor om hjälp i min profession, men eftersom ett av mina fritidsintressen är att sticka så får jag ganska ofta frågor typ "kan du inte sticka vantar/strumpor/en tröja till mig, jag betalar självfallet garnet?". Ibland säger man också "får jag köpa din tid så kan du sticka blahablaha till mig?". Jag gör det inte. Stickar jag till någon så gör jag det enbart för att jag själv vill och när jag har tid och lust. Och tid, det är alltid en bristvara. Bara att sticka ett par vantar tar mig mellan 10-20 timmar beroende på hur komplext mönstret är, och det går ju inte att ta betalt för - i all synnerhet inte om då garnet redan kostat en bra bit. Och visst, jag stickar ju för att det är roligt och en fantastisk avkoppling, men då lägger jag hellre tiden på att sticka till mig själv eller någon annan i familjen. Jag stickade vantar någon gång, köpte garn i mottagarens favoritfärg, stickade och skickade vantarna - och fick aldrig något tack, inte så mycket som ett litet sms en gång. Det höjde inte motivationen precis. Däremot stickar jag just nu en kofta till en liten pojke som adopterats och snart kommer till Sverige, jag har köpt jättefint garn och gjort mitt bästa, bara för att jag vill.

Däremot pratar jag gärna stickning, garn och mönster. In absurdum emellanåt.

Får mig att tänka på den här:

OnTopic har jag inte heller ett yrke där folk kan fråga saker, däremot ett intresse där jag är/var rätt kunnig och har ett utbyte med bekanta/vänner och där de kan ringa och fråga om en för mig okänd person får höra av sig/komma på besök, frågar om jag vet doseringen på den medicinen eller kan rekommendera en uppfödare. Det har jag inget emot, jag hjälper gärna till helst när det handlar om djur.

 

[kryddelydd]

Jag tycker också att det är stor skillnad på "allmänna frågor och allmänna svar" jämfört med "specifik individuell rådgivning".
Allmänna frågor med svar tycker jag är helt OK.
Specifik individuell rådgivning är mycket vanskligare, om inte annat så för att min vardag sällan handlar om hundraprocentiga sanningar utan att det svar som är generellt rätt, kanske inte alltid är det bästa svaret i en specifik situation.
Samtidigt som det ibland blir fel även om man gör och tänker rätt.
Den situationen är helt OK yrkesmässigt, men kan ställa till det privat.

 

[Snurrfian]

Vad många intressanta svar som kommit in! Jag är helt enig med er om att det beror enormt mycket på situationen, och att det också är viktigt att just fråga istället för att förutsätta. Jag kan förstå att det blir enormt tröttsamt om man råkar ha relativt unika yrken såsom läkare eller veterinär, men att det fanns så mycket gränslösa människor som nämnts i tråden trodde jag ändå inte!

I mitt fall handlade det om en person som faktiskt är just nyutexaminerad veterinär, men anledningen till att jag tog kontakt var att en annan bekant till mig är intresserad av att läsa utbildningen på samma, ganska ovanliga ställe som personen jag kontaktade. Poängen var alltså att jag skulle koppla ihop två bekanta så att den ena kunde få lite “inside information” om en speciell utbildning, vilket i sin tur skulle hjälpa hen att bestämma ifall hen ville söka eller ej. Kontakten hade alltså väldigt lite att göra med personens roll som veterinär som sådan.

Jag skulle ha mycket svårt att kontakta hen angående diverse symptom eller sjukdomstillstånd, det känns liksom som jobb på ett helt annat sätt. Likaså är jag oerhört försiktig med att ta upp ens någorlunda jobb-relaterade ämnen inför de av mina vänner/bekanta som är läkare, dietister, hantverkare, osv.




Snurrfian har tolkat mig rätt. Det fanns inga förhoppningar om betalning, utan det handlade om att lägga ner några minuter på att svara på relativt allmänna frågor.

I det du beskriver nu hade jag tyckt att det var helt okej, jag har fått en del avlägset bekanta som har frågat mig om universitet jag går på och det svarar jag gärna på.
Tyvärr är folk mer gränslösa än vad man kan tro. Jag har haft "kunder"som har ringt och frågat om priser och tyckt att jag ska kolla upp vad våra konkurrenter tar och förmedla kontakt för. Nu är det få som är konkurrenter utan snarare kollegor i samma bransch men att fråga varandra om priser är big no no . Branschen har dragits med rykten om kartellbildning vilket gör att ingen vill riskera att hamna i en sån situation.
Däremot rekomenderar vi andra firmor som ligger närmare kunden eftersom frakten ofta är det stora problemet.

 

[athena_arabians]

Jag tycker också att det är stor skillnad på "allmänna frågor och allmänna svar" jämfört med "specifik individuell rådgivning".
Allmänna frågor med svar tycker jag är helt OK.
Specifik individuell rådgivning är mycket vanskligare, om inte annat så för att min vardag sällan handlar om hundraprocentiga sanningar utan att det svar som är generellt rätt, kanske inte alltid är det bästa svaret i en specifik situation.
Samtidigt som det ibland blir fel även om man gör och tänker rätt.
Den situationen är helt OK yrkesmässigt, men kan ställa till det privat.

Ja, generella frågor om mitt yrke svarar jag gärna på... det kanske har märkts med tanke på tråden "Fråga en geolog"

Geologer är oftast överintresserade av sitt yrke så vi brukar gilla att prata om det

 

[Görel]

Sen finns det de som gått till angrepp mot mig för att de har fått "fel" svar.

Minns en här för säkert tio år sedan som hamnat i en familjerättslig situation där man ville info för att kunna "sätta dit" ett ex och när jag svarade att frågeställaren tänkte helt fel och att det inte alls gick att göra som tänkt (fast givetvis på ett mycket diplomatiskt sätt) så fick jag tillbaka ett mycket argsint "så du tycker alltså att det är rätt att o s v.

 

[kryddelydd]

Sen finns det de som gått till angrepp mot mig för att de har fått "fel" svar.

Minns en här för säkert tio år sedan som hamnat i en familjerättslig situation där man ville info för att kunna "sätta dit" ett ex och när jag svarade att frågeställaren tänkte helt fel och att det inte alls gick att göra som tänkt (fast givetvis på ett mycket diplomatiskt sätt) så fick jag tillbaka ett mycket argsint "så du tycker alltså att det är rätt att o s v.

Ja, det är ju det som är svårigheten i vissa yrken.
Frågeställaren är inte nöjd med svaret och går då till angrepp utifrån sitt missnöje.

Ibland för att svaret inte var önskat, ibland för att svaret i efterhand visade sig inte vara det mest rätta eller mest passande till situationen, ibland för att svaret givits med vissa förutsättningar men det i verkligheten handlade om andra förutsättningar än de som presenterats i frågan...

 

[avslutat medlemskap]

Jag frågar aldrig andra om nånting iom. att google är uppfunnet och att jag vet det jag behöver veta, däremot har folk gärna frågat mig om råd som jag villigt svarat på och vips har jag haft deras problem i knät. För att bli av med dom har jag flera gånger varit tvungen att bli otrevlig och snäst av dom med "men googla för helvete eller är du efterbliven på riktigt" och det är inte min stil egentligen men annars tar deras problem dom vill ösa över mig aldrig slut. Nu är jag ju så gammal och senil så numera vet och kan jag ingenting om nån okänd,,,,,,,och även flera kända hör av sig och det är så skönt att kunna säga "nej det har jag ingen aning om så åk till en verkstad". Själv har jag fått lösa mina problem själv, ska jag hålla folk under vingarna hela tiden får jag aldrig tid till mitt eget.

Sen finns det dom som haft fräckheten att bara lämna in trasiga grejer när jag inte varit hemma och sen höra av sig efter 2 veckor och fråga om den är klar, då ber jag dom hämta skrotet och dra dit pepparn växer, vissa har tom. haft mage att skita i att hämta det jag lagat billigt och sen hört av sig efter ett år när det är kris, och där är hästägarna överrepresenterade. Sista som gick nu var en hästägare med egen gård som lämnade in ett styrsystem till en inplastare, jag ringde och sa att den var klar och gav prisuppgift, ringde 3 ggr till, den låg ända tills våren alltså 10 månader sen åkte den i skroten och vad händer,,,,,lagom till höskörden dyker människan upp och bara MÅSTE ha den och ska betala "efter nästa lön" (vi snackar en femhundring) och blir fly förbannad och ska anmäla mig för att jag kastat hennes grejer. Jaja, lycka till sa jag bara. Detta är ETT exempel bara, bönder är likadana, kan ringa vilken tid på dygnet som helst och tro att jag ska komma lika fort som om dom ringt brandkåren och sen bli förbannade när jag inte har tid, numera har jag ingen lust och då blir dom få som ringer ännu mer förbannade men det skiter jag i, då är jag av med dom sen.

 

[landsbygdsbo]

Vissa besök är ungefär som färsk fisk..de bringar glädje en kort stund...sedan börjar man önska att de/den kunde försvinna...

 

[Snubbelfot]

Någon gång ibland blir jag tillfrågad om råd inom mina specialområden och i mån av tid bistår jag gärna i rimlig omfattning, jag har inga problem med det. Däremot skiljer jag precis som flera andra i tråden på råd och dåd, är sällan sugen på att bistå fysiskt på fritiden utom för nära vänner.

Att själv be om hjälp... ja, jag skiljer även där tydligt mellan råd och dåd. Jag är helt bekväm med att slå en signal eller skriva en rad till någon vän eller bekant om jag har anledning att tro att svaret är enkelt och snabbt och ganska allmängiltigt. Behöver jag mer handgriplig hjälp så väger jag mer eller mindre medvetet in faktorer som hur nära vänner vi är, om vi har en historik/praxis av att hjälpa varandra o s v.
Något som jag däremot har svårt för är att betala en vän för en tjänst, eller omvänt att ta betalt. Naturligtvis vill jag visa min tacksamhet, antingen bara med ord eller med någon enkel present, men jag har svårt för gränslandet mellan väntjänst och yrkesmässig arbetsinsats. På samma sätt bistår jag själv hellre i litet mindre omfattning men utan prat om ersättning, än i litet större omfattning mot "kompispris".

Att konsultera läkare bland vänner och bekanta på fritiden... strikt muntligt, kortfattat och hyfsat generellt, visst. Inte "kan inte du ta en snabb titt på..." eller "kan inte du skriva ut..."
Lyckligtvis har jag förmånen att ha (knappt) armlängds avstånd till alla vanliga specialiteter på arbetstid.​

 

[Lovisaleonora]

Kontaktar någon mig i mitt yrke, och ställer lite kringfrågor brukar jag svara inledningsvis, föreslå att vi ska träffas och titta på vad-det-nu-är. Prislistan drar jag också då.

Jag förstår inte varför man väljer att bli pissed istället för att se det som en affärsmöjlighet (om det är i yrket). Kan man inte sälja något, hänvisar man istället till den officiella vägen (via biblioteket/socialtjänsten/whatever).

Vi tröttnade på att låna ut maskiner (som användes i verksamheten) mot sura flaskor dåligt vin. Hämtades tankade, lämnades helt torra, vinet täckte inte ens vad som behövde fyllas på. Enkelt, vi slutade. Nu går det inte ens att låna mot betalning.

Det går ju faktiskt att säga nej på ett vänligt sätt.

 

[MiniLi]

Kontaktar någon mig i mitt yrke, och ställer lite kringfrågor brukar jag svara inledningsvis, föreslå att vi ska träffas och titta på vad-det-nu-är. Prislistan drar jag också då.

Jag förstår inte varför man väljer att bli pissed istället för att se det som en affärsmöjlighet (om det är i yrket). Kan man inte sälja något, hänvisar man istället till den officiella vägen (via biblioteket/socialtjänsten/whatever).

Vi tröttnade på att låna ut maskiner (som användes i verksamheten) mot sura flaskor dåligt vin. Hämtades tankade, lämnades helt torra, vinet täckte inte ens vad som behövde fyllas på. Enkelt, vi slutade. Nu går det inte ens att låna mot betalning.

Det går ju faktiskt att säga nej på ett vänligt sätt.

För egen del säger jag alltid nej på ett vänligt sätt men inombords kan jag sucka över att vissa människor är helt gränslösa och tycks sakna förmåga att tänka utanför sitt eget perspektiv.

Jag kan inte sälja någon tjänst och inte heller kan de få kontakt med mig i jobbet. Jag är psykolog och jobbar på en väldigt specialiserad mottagning. Man kan inte bara ringa och boka tid hos oss, och det skulle oavsett vara extremt oetiskt om jag började träffa vänner och bekanta som patienter.
Däremot brukar jag hänvisa till lämplig instans där personen kan söka hjälp precis som alla andra.

Det jag tycker är jobbigast är främlingar på fest som vill prata om sina problem om de får reda på vad jag jobbar med. Eller folk som vill prata om sina vänner/familjemedlemmar osv med problem. Nej tack. Det blir så himla intrasslat och angränsar ofta något som inte är helt etiskt.

Men jag stöttar gärna vänner och familj på samma sätt som alla människor gör. Jag kanske bara gör det lite bättre eftersom jag också råkar vara proffs

 

[MidnightSoul]

Beror på vem.

Vänner absolut.

Folk jag aldrig hör sig av annars väldigt sällan. Speciellt om dom vill ha någon som kollar till katterna deras som inte kan vara hemma hos mig om dom gick ihop med min. Bor på andra sidan av mitt jobb, jag har inte bil och blir erbjuden rött kött som betalning pengar kunde dom inte ge. Jag äter på jobbet 5 dagar i veckan, är inte en stor rött köttätare och har en ganska liten frys. Hade dom kunnat fixa transport hade jag gått med på det men utan det skulle jag knappt fått tid att duscha än mindre tid att ta hand om min egen hårboll. Kändes ganska fräckt att fråga faktiskt. Speciellt när man aldrig existerar annars.

Eller mitt gamla jobb en fd bekant hörde av sig å ville jag skulle fixa en ganska tidsupptagande uppdrag åt deras företag på min fritid gratis. Det var inte ens den delen av yrket jag utförde eftersom alla på det företaget jobbade med olika delar av yrket.

 

[Jenka]

Ts scenario tycker jag är helt okej. Jag har även kontaktat ytligt bekanta i form av "visst hade du fördjupat dig i det här rätt unika området?".
Skulle inte be ytligt bekanta veterinärer om hjälp i allmänhet, inte heller annat som innebär att folk ska utföra sitt yrke på sin fritid (tex snickare). Att acceptera erbjudande om hjälp tycker jag är en annan sak.

Jag har inte ett sånt yrke där folk kan köpa en tjänst av mig (eller nja, inte privatpersoner i alla fall) och nördar gärna ner mig i både djupa diskussioner eller svara på snabba frågor i mån av tid (även om jag inte alltid orkar ta känsliga diskussioner offentligt eller ibland kanske ens bör).

Lite på samma sätt uppskattar jag när yrkesverksamma användare här svarar på frågor men vill inte gärna tagga dem i alla sådana trådar.

 

[bettysmatte]

Jag är bekväm med att kontakta folk och även bekväm om folk kontaktar mig. Är det någon jag tappat kontakten med och som jag saknar är det ju ett ypperligt tillfälle att återknyta kontakten. Vill personen inte hjälpa till eller ha kontakt så kan den ju bara tacka nej.

Jag håller med dig. Jag fick rätt nyligen en förfrågan om att hjälpa en bekant. Det råkade vara något som jag tycker är kul, men det mest positiva var att vi fick en riktigt bra kontakt med varandra på kuppen. Jag har numera ytterligare en vän i stället för bara en bekant. Riktigt kul !

 

[avslutat medlemskap]

Vi tröttnade på att låna ut maskiner (som användes i verksamheten) mot sura flaskor dåligt vin. Hämtades tankade, lämnades helt torra, vinet täckte inte ens vad som behövde fyllas på. Enkelt, vi slutade. Nu går det inte ens att låna mot betalning.

Likadant var det här, det är inte så kul att upptäcka att startsnöret är avdraget eller sladden nästan avkapad mm. när man själv ska ha grejerna och dessutom är mina grejer i ett bra skick så sånt beror bara på slarv eller ovarsamhet. Släpkärran fick jag skäll för att den inte gick att koppla på bilen och låna när jag inte var hemma, dragstångens innerdel tas nämligen bort och elsladden också just för att folk sett mina grejer som nåt man kan låna och sen inget säga. Folk är inte kloka.

Det går ju faktiskt att säga nej på ett vänligt sätt.

Ja om dom nu fattar det, men ibland går det inte in i träskallen.

 

[voltis]

Och jag som inte kan så mkt blir överlycklig över minsta grej ngn frågar mig om
Nä men nästan så är det faktiskt.
Har ingen speciell utbildning eller kunskap inom ngt "viktigt" område.
Det är liksom inte ofta ngn bekant ringer och frågar om hur de ska tillaga en kålrot (jobbar med frukt och grönt)
Dock har jag på senare tid fått frågan om jag kan tipsa om resmål i Grekland, då mina bekanta tycker att jag aaaalltid åker dit (varit där 7 gånger hehe) men det är en av mina passione så det är bara kul att googla och skicka restips! Skulle nog passa som resesäljare hehe.

Min sambo däremot känner igen sig i det många skriver, han är både utbildad och väldigt kunnig inom datorer, mest hårdvara. Och därtill självlärd inom fler tekniska områden. Det är inte sällan folk ber honom om hjälp när deras datorer, tv apparater eller telefoner strular. Han är dessutom så snäll så han säger sällan nej.
Senare tid har han dock tuffat till sig och säger nej till folk han inte känner så väl.
Vänner och släkt hjälper han dock, och i många fall vet han att han får igentjänster tex av en vän som är snickare, som i sin tur kan komma och hjälpa till med ngn ombyggnad här hemma. Sånt tycker jag är sjyst faktiskt

 

[landsbygdsbo]

Sedan har man ett fåtal vänner, som, man vet ställer upp till 100% no matter waht. Och som man ställer upp för oavsett vad det gäller. Man kanske inte ses alltför ofta beroende på geografiska skäl. Och det är dessa få som gör livet värt att leva. Att sitta i en segelbåt en stilla sommarkväll, med var sin öl och njuta av varandras sällskap utan att säga ett ord, på flera timmar. Att gå igenom en svår period och en individ dyker upp med exakt vad som behövs för att finna vägen ur labyrinten..det är guld värt.
Vad som kännetecknar en sådan individ? Den behöver du inte fråga om hjälp, han/hon vet vad du behöver och har redan satt båten i sjön

 

[MidnightSoul]

Glömde nämna tidigare.
Hade mitt syskons andra äkta halfs kompis som frågade mig om jag kunnde fixa en häst hon kunnde rida på när hon kom upp. Inte bara en gång hon frågade heller. En person som jag aldrig sett rida. Öhm nej hur ska jag kunna gå i god för henne och hennes ridning till mina vänner å bekanta inom hästvärlden. Å speciellt när det är ägare som knappt lånar ut till å börja med av diverse anledningar.

 

[Sezziyanen]

Kontaktar någon mig i mitt yrke, och ställer lite kringfrågor brukar jag svara inledningsvis, föreslå att vi ska träffas och titta på vad-det-nu-är. Prislistan drar jag också då.

Jag förstår inte varför man väljer att bli pissed istället för att se det som en affärsmöjlighet (om det är i yrket).

Här ser jag nån som tänker som en riktig konsult =D

 

[Lillgrådis]

Ja, generella frågor om mitt yrke svarar jag gärna på... det kanske har märkts med tanke på tråden "Fråga en geolog"

Geologer är oftast överintresserade av sitt yrke så vi brukar gilla att prata om det

Hade det bara kunnat stanna vid generella frågor, så är jag inte alls svårpratad när det gäller juridik heller! Jag gillar också att prata juridik på ett mer övergripande plan och när jag själv vill.

Men nähä, då är folk inte så jävla intresserade av att höra någonting som har med ämnet att göra. Utan bara när de själva ska försöka bevisa (=bekräfta) hur otroooligt rätt de alltid har och såklart helst tjäna på det på något sätt. Vilket rättsområde det än gäller från byggningabalken via underhållsbidrag till skatterätt.

Men det kanske inte är SÅ vanligt att dina bekantas bekanta bara: "eh alltså du som sysslar med sånt, jo det är så att jag har funderat på att börja bryta uran på min tomt - jag tänkte, skulle inte du bara kunna komma och kolla lite snabbt och lätt på förutsättningarna för det, du har väl ändå inte något annat för dig just nu?"