Hjälp med strulig vänskap

"Jag har så mycket nu, det är svårt att hinna tyvärr!"

Att ljuga och entusiastiskt tacka ja när man menar "aldrig i livet!" är ju väldigt fegt, hur i all världen ska omvärlden förstå en då? Även om man är konflikträdd får det väl vara någon måtta på hur man behandlar andra, det är ju inget frikort till att bete sig som en gris och göra andra ledsna bara för att själv få det så bekvämt det bara går.
Fast entusiastiskt? Det är en tolkningsfråga. Själv svarar jag inte "glatt ja" utan säger "kanske det" eller "någon dag när det lugnat ner sig lite". Men även det kan ju misstolkas av någon som verkligen vill.
 
Fast entusiastiskt? Det är en tolkningsfråga. Själv svarar jag inte "glatt ja" utan säger "kanske det" eller "någon dag när det lugnat ner sig lite". Men även det kan ju misstolkas av någon som verkligen vill.

Att tolka "ja, nån dag när det lugnat ner sig lite" som just "ja tack, bara det lugnat ner sig lite" skulle inte jag se som att verkligen vilja misstolka så mycket som att helt enkelt tro på vad du säger.

Vad ska man svara för att du ska tycka att en rimlig tolkning faktiskt är att man vill ses?
 
@Klinkerklonker
Jag tycker du ska kolla av med dina föräldrar om det hände något mellan dem. Det kanske finns ett gammalt groll som systrarna vet om men som du är ovetandes om. Om fallet är så så kan du skicka ett meddelande och säga: Jag visste inte om strulet som blev med hyran av sommarstugan 1985/problemet med den gemmensamma släpkärran etc.
Men sen är det nog tyvärr bara att acceptera att de har gjort slut. Sörj och gå vidare

Angående det här med att glida ur en fikaerbjudan: Jag brukar säga att jag inte har tid, vilket faktiskt är sant. Har en del bekanta som har pippi på att vilja bjuda med mig på saker som jag inte vill göra typ 20 km vandringsled med ett koppel småbarn och övernattning i tält. Till sånt säger jag helt enkelt nej, jag vill inte.
Fick ett erbjudande av en nära släkting att gå ihop om en sommarstuga där mitt raka svar blev: Aldrig i livet. Har varken tid, lust eller råd. Lite tjurig blev det ett tag men vad ska jag med en 1/4 sommarstuga till?
 
Att tolka "ja, nån dag när det lugnat ner sig lite" som just "ja tack, bara det lugnat ner sig lite" skulle inte jag se som att verkligen vilja misstolka så mycket som att helt enkelt tro på vad du säger.

Vad ska man svara för att du ska tycka att en rimlig tolkning faktiskt är att man vill ses?

Ex: Ja hemskt gärna, hur ser det ut för dig på torsdag?
 
Allmän reflektion: alla svävande svar som inte innebär en konkret bokning, ser jag som ett vänligt avböjande. Skulle det ändå inte vara så, utan intresse finns förutsätter jag att motparten tar kontakt när det känns aktuellt.

Alltså går jag därifrån utan några planer på att vi ses igen på fika etc.
 
Kanske kunde du skriva ett brev till dem där du helt kort förklarar att du är ledsen att de inte vill ha kontakt med dig och ännu mer ledsen för att du inte har en aning om vad det är de tycker att du har gjort.
Skicka det, släpp det sen.

Det här låter som ett gott råd. Då får du förklarat att du inte förstår orsaken och sen kan du släppa det. Det är ju en märklig historia men orsaken spelar mindre roll, du måste nog släppa det ändå.
 
Ex: Ja hemskt gärna, hur ser det ut för dig på torsdag?

Och vad säger man om man faktiskt vill ses, men har väldigt mycket just för tillfället?

Om man är så konflikträdd att man blåljuger för folk hellre än att utsätta sig för minsta obehag, så skulle jag ju inte säga att det är motparten som envisas med att misstolka som är problemet, utan man själv, som låter sin rädsla gå ut över andra. Att folk tror på vad man säger betyder inte att de vill misstolka, utan att de helt enkelt har så stort förtroende för en att de inte utgår från att man självklart ljuger hela tiden.

Jag antar att en person som betedde sig så som du beskriver dig själv skulle jag personligen nog göra så att jag slutade tro på vad de sa, och utgick ifrån att de alltid ljög, och inte ville ha kontakt såvida jag inte fick en inbjudan till att ses en specifik tidpunkt. Allt utom "absolut, på torsdag kl 13?" verkar ju betyda "jag vill aldrig mer se dig". Jag skulle inte orka ha en sån vän - är man vänner länge, så kommer det ju ibland att hända att man inte genast kan boka in en tid, helt sanningsenligt, och då måste jag ju kunna tro på att de faktiskt vill ses om de säger att de vill, inte behöva utgå från att de konstant ljuger för mig.
 
Senast ändrad:
hon berättade att det hänt en grej inom familjen som fått hela familjen att må oerhört dåligt.

En relation bygger ju på att båda håller den vid liv, och vid det här laget kändes det mer som att jag var en börda. Någon jobbig jävel som skriver och skriver. Jag borde kanske ha fattat vinken för längesen. Att får man inget svar på över 2 år, så vill personen i fråga inte ha kontakt.

såg att hon tagit bort mig som vän. Jag försöker i samma veva kontakta deras mamma, som direkt nästan läser meddelandet och tar bort mig som vän.

"Hej! Du måste faktiskt respektera att *NAMN* inte vill ha kontakt med dig. Du måste acceptera att det är så här".

Nu får du backa. Du MÅSTE respektera att *NAMN* inte vill ha kontakt och det spelar ingen som helst roll hur du vill bortförklara eller leka oförstående.

Jag förstår ju att dom inte vill ha kontakt och jag accepterar det.

Kanske kan ni se det från bådas håll?

Jag tycker budskapet är väldigt tydligt. De här tjejerna vill inte ha kontakt och när du inte accepterar de små fina vinkarna blir det mer och mer burdust. Du säger att du accepterar men ändå tar du kontakt mot deras vilja.

Kanske relationen från början inte var så ömsesidig och nära som du minns den. Kanske det finns ett missförstånd eller något som gör ont kopplat till din familj som du inte vet om. Kanske något som hänt mellan föräldrarna. Det som började som att något hänt som var jobbigt har uppenbart gått vidare från det och de vill inte ha kontakt. De har gjort slut, och oavsett om du förstår varför eller inte måste du acceptera att det är slut och försöka gå vidare.

Även i mitt liv finns det en person som jag har brutit med och som jag inte vill ha kontakt med pga av att det var en ensidig relation som kostade mig för mycket. Skulle inte vilja lägga tid på att reda ut och förklara, jag är helt nöjd med att inte ha henne i mitt liv.
 
Och vad säger man om man faktiskt vill ses, men har väldigt mycket just för tillfället?

Om man är så konflikträdd att man blåljuger för folk hellre än att utsätta sig för minsta obehag, så skulle jag ju inte säga att det är motparten som envisas med att misstolka som är problemet, utan man själv, som låter sin rädsla gå ut över andra. Att folk tror på vad man säger betyder inte att de vill misstolka, utan att de helt enkelt har så stort förtroende för en att de inte utgår från att man såklart inte ljuger hela tiden.
Men är detta verkligen ett problem? Jag svarade en kompis bara häromdagen att jag haft en intensiv vecka och behövde ställa in vår träff men att jag gärna träffar henne nästa vecka.

Problemet som jag tänker mig i TS fall är väl att systrarna varit vaga från början och hoppats på att det inte skulle behövas mer. Det känns väl alltid lite obekvämt att gå från en mild dissning till en mer tydlig dissning. Förhoppningsvis har de dragit slutsatsen att man inte kan vara så till den milda grad defensiv om man vill slippa långbänkar av den här typen.
 
Även i mitt liv finns det en person som jag har brutit med och som jag inte vill ha kontakt med pga av att det var en ensidig relation som kostade mig för mycket. Skulle inte vilja lägga tid på att reda ut och förklara, jag är helt nöjd med att inte ha henne i mitt liv.
Håller med. Jag har en gammal kompis som har en tendens att parkera sig i luren eller vid bordet och vänta på att jag ska underhålla henne. Att jag inte får så mycket ut av det är ju inget som går att reda ut, det bara är så.
 
Men är detta verkligen ett problem? Jag svarade en kompis bara häromdagen att jag haft en intensiv vecka och behövde ställa in vår träff men att jag gärna träffar henne nästa vecka.

Problemet som jag tänker mig i TS fall är väl att systrarna varit vaga från början och hoppats på att det inte skulle behövas mer. Det känns väl alltid lite obekvämt att gå från en mild dissning till en mer tydlig dissning. Förhoppningsvis har de dragit slutsatsen att man inte kan vara så till den milda grad defensiv om man vill slippa långbänkar av den här typen.

Nej, det är ju det jag menar. Om jag hade varit din kompis i den situation du beskriver, så hade jag tolkat det som att det var precis som du sa: jag har för mycket just nu, men ses gärna nästa vecka. Och så hade jag hört av mig veckan därpå, eller väntat mig att du gjorde det, för att hitta en ny tid. Jag hade inte tolkat det som att Aha, Mino ljuger, och i själva verket vill hon säga upp bekantskapen med mig! Hon vill att jag aldrig mer hör av mig till henne! I min värld skulle det vara ett orimligt misantropiskt sätt att förhålla sig till omgivningen.

Vad gäller systrarna, så får man väl hoppas att de dragit den slutsats du beskriver, som väl är den rimliga slutsats man kan dra i situationen. Även om det verkar mer som att de tycker det är självklart att den som är vag menar nej, och det är den andre som förtjänar ovett om man inte utgår från att ja betyder nej.
 
Jag tycker att det verkar tätt tydligt att de inte är intresserad av någon vänskap och tycker att TS blir obehaglig som trots allt fortsätter kontakta dem och deras föräldrar. Det är så klart jättetråkigt att inte få veta vad som har hänt, särskilt som ni var så nära, men kanske du TS kan fråga dina föräldrar om de vet något? Annars hade jag bara släppt det och lagt min energi på de som faktiskt vill vara mina vänner istället.
 
Ibland har man helt enkelt olika versioner av verkligheten. Och det är fullt möjligt att två vänner har totalt olika bild av hur nära vänskapen är.

Jag fattade ju tex först när jag blev allvarligt sjuk att flera av mina vänner faktiskt var just vänner. Jag hade nog mer kategoriserat oss som bekanta innan dess.

På samma vis kan det vara tvärtom. Att det som TS känt som en nära gemenskap faktiskt inte varit det hos motparten. Att umgänget berott på andra faktorer än genuina vänskapskänslor.

Det är inte alls ovanligt att människor umgås rätt stadigt utan att egentligen ha så varma känslor för varann. De umgås för att andra i deras närhet gör det, för att det finns familjeband eller av gammal vana.
 
Jag tycker att det verkar tätt tydligt att de inte är intresserad av någon vänskap och tycker att TS blir obehaglig som trots allt fortsätter kontakta dem och deras föräldrar. Det är så klart jättetråkigt att inte få veta vad som har hänt, särskilt som ni var så nära, men kanske du TS kan fråga dina föräldrar om de vet något? Annars hade jag bara släppt det och lagt min energi på de som faktiskt vill vara mina vänner istället.

TS har ju inte direkt missat budskapet - men jag tycker verkligen inte att hon blir obehaglig, det är ett starkt ord i sammanhanget. Jag tycker snarare att det är jobbigt att man ska behöva läsa av folk på nivån, de säger ja men menar NEJ. Hur svårt är det då att säga NEJ och förklara med typ tre meningar.
 
TS har ju inte direkt missat budskapet - men jag tycker verkligen inte att hon blir obehaglig, det är ett starkt ord i sammanhanget. Jag tycker snarare att det är jobbigt att man ska behöva läsa av folk på nivån, de säger ja men menar NEJ. Hur svårt är det då att säga NEJ och förklara med typ tre meningar.

Jag kan ju så klart bara svara för mig själv, men jag hade tyckt att det var obehagligt om en gammal vän jag försöker säga upp vänskapen med börjar kontakta mina föräldrar. Men jag kan hålla med om att systrarna borde ha sagt nej lite tidigare, så himla svårt är det faktiskt inte.
 
Jag tycker att detta bara handlar brist på kommunikation och att man kommunicerar på olika sätt men tar för givet att andra gör precis likadant som man själv.
Ja- systrarna hade kunnat vara tydligare men - jag tycker TS går för långt med att kontakta deras förälder.

Sen är det ju alltid svårt när man bara hör ena sidan av historien. Det kan ju ha hänt saker som inte vi ( och kanske inte TS) vet. Och om systrarna inte vill berätta är det ju omöjligt att få reda på vad det handlar om.
Förstås tråkigt för TS men tyvärr får man aceptera oh gå vidare. Jag hade en nära vän som inte ville ha kontakt. Jag frågade ett par gånger vad som hade hänt etc men fick bara tills var att hon inte hade behov av våran vänskap längre. Jag tyckte det kändes jättetråkigt efter att ha varit nära vänner men fick helt enkelt acceptera och gå vidare. Men var riktigt ledsen en period.
 
Nej, det är ju det jag menar. Om jag hade varit din kompis i den situation du beskriver, så hade jag tolkat det som att det var precis som du sa: jag har för mycket just nu, men ses gärna nästa vecka. Och så hade jag hört av mig veckan därpå, eller väntat mig att du gjorde det, för att hitta en ny tid. Jag hade inte tolkat det som att Aha, Mino ljuger, och i själva verket vill hon säga upp bekantskapen med mig! Hon vill att jag aldrig mer hör av mig till henne! I min värld skulle det vara ett orimligt misantropiskt sätt att förhålla sig till omgivningen.

Vad gäller systrarna, så får man väl hoppas att de dragit den slutsats du beskriver, som väl är den rimliga slutsats man kan dra i situationen. Även om det verkar mer som att de tycker det är självklart att den som är vag menar nej, och det är den andre som förtjänar ovett om man inte utgår från att ja betyder nej.

Men nu pratar vi ju inte om en vänskapsrelation med någon som man umgås med regelbundet, utan om människor som man har umgåtts med förut och sen inte träffat på något år eller mer, som man sen springer in i på stan.

Systrarna betraktar nog relationen som avslutad för länge sen och tycker det är creepy att TS inte släpper det. Jag hade varit rädd för att säga rakt ut nej till en sån människa "live", man vill ju bara smita iväg så fort som möjligt.
 
Jag kan ju så klart bara svara för mig själv, men jag hade tyckt att det var obehagligt om en gammal vän jag försöker säga upp vänskapen med börjar kontakta mina föräldrar. Men jag kan hålla med om att systrarna borde ha sagt nej lite tidigare, så himla svårt är det faktiskt inte.
Fast....? var inte rådet att TS skulle kontakta sina egna föräldrar.
 

Liknande trådar

R
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 564
Senast: Amha
·
R
Relationer Konstig rubrik kanske men jag ska förklara. Jag har iprincip alltid varit väldigt blyg och så. Och ända från jag var liten så um gicks...
2
Svar
35
· Visningar
2 155
Relationer Jag har en syster som för ett år sedan helt plötsligt sa upp kontakten med vår mamma och började hänga ut henne som narcissist mm på...
2 3
Svar
46
· Visningar
5 235
Senast: kubikmeter
·
Kropp & Själ Jag har köpt hus och flyttar in om några veckor och det har varit långdraget med massor av strul och oro. Jag kollade på huset 20 mars...
6 7 8
Svar
141
· Visningar
10 068
Senast: Inte_Ung
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Vilken försäkring?
  • Intressanta uppfostringsmetoder?
  • Senast tagna bilden XVI

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp