Återuppta ridningen efter 20 år! Tankar?

@lilsan

Upplever att du verkligen är kvar i hur en 17-åring resonerade kring häst. Lite "jag kan absolut allt tillräckligt bra för att både kunna rida, bygga upp, hantera, bedöma häst osv". Jag tror att ditt vuxna jag kommer få en rätt ordentlig kalldusch som ny hästägare 20 år senare. Mycket har hänt i hur vi jobbar med hästarna i jämförelse med 90-talet.

Själv har jag varit aktiv ryttare sen -88 och när jag ser tillbaka på mig själv som 17-åring är det inte riktigt den ideala bilden av ridning el hästägande. Då var jag ändå mycket engagerad, red flera olika hästar, jobbade tävlingsstall och gick hästgymnasium.

Får även känslan att du, och detta är verkligen inte unikt, inte är helt beredd på hur mycket du tappat av att inte suttit på en häst på 20 år. Ridning är verkligen en färskvara och en tappar mycket fort. Förkasta inte vikten av att lägga en ny grund i din ridning med lektioner. Privatlektioner är naturligtvis toppen men grupp är inte så tokigt då en får lite mer tid "för sig själv" att hitta kroppen på hästryggen.

Sen blir jag lite full i skratt av att du självklart ska köpa en frisk och sund häst😁. Det är väl det alla vill? Men hästar är ett evolutionärt mysterium eftersom de tamejtusan skadar sig och dör av de mest idiotiska saker. Häst blir alltid dyrare än vad en räknat med. Antingen passar bara den dyraste sadeln, eller så äter den täcken, eller så behöver den specialfoder eller skoning på klinik osv osv.

Massa lycka till och ge dig själv bättre förutsättningar genom att rida lite och kanske gå nån kurs i hästkunskap innan det är dags att köpa häst.
 
Inte läst allt men jag tänkte testa ridskola. Jag har 3 hästar hemma men har inte ridit så mycket sen 2018 (lite i alla gångarter men i skogen typ), senaste ”träningen” red jag 2013.
Nu har jag anmält mig till ridskola för att testa 3 gånger. Går på min friskvårdspeng. Jag kan absolut inte rida. Jag red sönder min dåvarande 3-4 åring då jag lyssnade för mycket på alla andra och inte så mycket på hästen. Det felet ska jag aldrig göra igen.
 
Tack för fler svar som tillkommit, en del dock lite väl hårda i tonen kan jag tycka… Jag skriver ju att jag ska gå på privatlektioner och inte är främmande för att ta det med hästen man köper sedan också. Däremot känns det inte som att ridlektioner är något för mig, just nu. Då betalar jag hellre extra för lektioner privat.
Att jag vill ha en frisk och sund häst är det också något att anmärka på? Ja, alla vill väl ha det som någon skrev men jag är övertygad om att det finns en del som har överseende med mycket, att de kan tänka sig köpa en häst som behöver rehabiliteras etc. Jag vill göra rätt och gå genom en veterinärsbesiktning vilket inte alla gör där ute. Är inte det bra inställning? Sedan vet jag att det inte går att få en perfekt häst, särskilt inte för ca 30 000 kr, men jag vill att det ska bli så bra som möjligt. Att bli medryttare har jag också funderat på. Vi får se. Men varför skulle det vara fel på hästvalet? Är en ridtravare inte fin nog? Jag har också funderat på ett kallblod av något slag exempelvis. Om det rätta hästen dyker upp kan jag mycket väl tänka mig att lägga till mer. Många betalar en summa om 5000 kr i månaden för sin häst, så förstår inte vad som är så naivt med detta? Om jag räknar med bränslekostnaderna och allt möjligt blir det säkert mer ja. Vad är det som är naivt i mina kunskaper då? Jag förstår att mycket har ändrats och det är bland annat därför jag rådfrågar här, ett år innan. Men då kanske det är lika bra att lägga ned alltihop då om det är så fruktansvärt komplicerat och att man är så okunnig och naiv att man rider sönder allt man sitter upp på direkt :(

Jag har dock köpt hem lite hästböcker, bland annat en intressant om hästhälsa och liknande. Följer en hel del bra youtubekanaler, både svenska som tar upp grunder, en del kanaler med mycket ridtravare som inriktning och även amerikanska kanaler med bra information om saker som är bra att tänka på vid hästköp, en jättebra westerntränare som använder fina metoder för att träna sina hästar mycket från marken etc. Informationen och kunskapen om hästar är ju mycket lättare att få tag på numera, så det är bra. Märker att jag har glömt bort en del termer men försöker snappa upp det igen. Jag försöker att hålla mig positiv och att inspireras av sunda värderingar. Jag får ta en sak i sänder och vara ödmjuk inför det här. Ja, att det blir en hel livsstilsförändring är jag medveten om och det är en av anledningarna till att det dröjt så länge. Nu har jag möjligheten och familjen är med på tanken, barnen är inte så små längre och vi är två vuxna med inkomster. Jag har hjälp av fler nu. Jag ser att det är möjligt.
 
Har inte läst hela tråden, men när jag skulle köpa ny häst så red jag en termin på ridskola,
trots att jag hade häst hemma.
Detta för att rida många olika sorters hästar och komma underfund med vad jag sökte hos en häst och vad jag var för slags ryttare på andra hästar än min egen.
Har man ridit mest samma häst i 23 år så blir man lite "hemmablind".
Den terminen på ridskolan var nyttig.
Ja, utifrån den aspekten skulle det vara bra med ridlektioner. Jag kan nog absolut vara hemmablind då hästen jag hade sist var ”perfekt” och vi har ju ett sammansvetsat superteam, särskilt när man tänker tillbaka på den tiden med nostalgiska ögon. Det ska dock bli intressant att se vilken häst man får nu när man ska gå på privatlektioner. Kan hända att jag får lite olika vid olika tillfällen.
 
@lilsan Jag må låta hård i tonen men jag har också ägt häst sen -95 och vet alldeles för väl om allt som händer kring ens hästar. Att det alltid blir dyrare än en tänkt är lika bra att förutsätta.

Vill tillägga att jag älskar travare. Bland de absolut trevligaste hästar som finns. Men att köpa en travare utan befäst galopp och sen dela hästen med sin dotter som faktiskt kanske vill utveckla sin ridning är inte helt sjyst. Travare kräver mycket motion och behöver ofta rätt mycket hjälp med kroppen för att anpassa sig till livet som ridhäst. Jag har sett just detta misslyckas så vansinnigt mycket att jag blir skeptisk.
 
Tack för fler svar som tillkommit, en del dock lite väl hårda i tonen kan jag tycka… Jag skriver ju att jag ska gå på privatlektioner och inte är främmande för att ta det med hästen man köper sedan också. Däremot känns det inte som att ridlektioner är något för mig, just nu. Då betalar jag hellre extra för lektioner privat.
Att jag vill ha en frisk och sund häst är det också något att anmärka på? Ja, alla vill väl ha det som någon skrev men jag är övertygad om att det finns en del som har överseende med mycket, att de kan tänka sig köpa en häst som behöver rehabiliteras etc. Jag vill göra rätt och gå genom en veterinärsbesiktning vilket inte alla gör där ute. Är inte det bra inställning? Sedan vet jag att det inte går att få en perfekt häst, särskilt inte för ca 30 000 kr, men jag vill att det ska bli så bra som möjligt. Att bli medryttare har jag också funderat på. Vi får se. Men varför skulle det vara fel på hästvalet? Är en ridtravare inte fin nog? Jag har också funderat på ett kallblod av något slag exempelvis. Om det rätta hästen dyker upp kan jag mycket väl tänka mig att lägga till mer. Många betalar en summa om 5000 kr i månaden för sin häst, så förstår inte vad som är så naivt med detta? Om jag räknar med bränslekostnaderna och allt möjligt blir det säkert mer ja. Vad är det som är naivt i mina kunskaper då? Jag förstår att mycket har ändrats och det är bland annat därför jag rådfrågar här, ett år innan. Men då kanske det är lika bra att lägga ned alltihop då om det är så fruktansvärt komplicerat och att man är så okunnig och naiv att man rider sönder allt man sitter upp på direkt :(

Jag har dock köpt hem lite hästböcker, bland annat en intressant om hästhälsa och liknande. Följer en hel del bra youtubekanaler, både svenska som tar upp grunder, en del kanaler med mycket ridtravare som inriktning och även amerikanska kanaler med bra information om saker som är bra att tänka på vid hästköp, en jättebra westerntränare som använder fina metoder för att träna sina hästar mycket från marken etc. Informationen och kunskapen om hästar är ju mycket lättare att få tag på numera, så det är bra. Märker att jag har glömt bort en del termer men försöker snappa upp det igen. Jag försöker att hålla mig positiv och att inspireras av sunda värderingar. Jag får ta en sak i sänder och vara ödmjuk inför det här. Ja, att det blir en hel livsstilsförändring är jag medveten om och det är en av anledningarna till att det dröjt så länge. Nu har jag möjligheten och familjen är med på tanken, barnen är inte så små längre och vi är två vuxna med inkomster. Jag har hjälp av fler nu. Jag ser att det är möjligt.
Det enda folk reagerat på är åsikten om träning, det är helt okej att köpa travhästar eller vad som helst bara man vet om att det då nästan är ännu viktigare att träna för tränare för att skola om hästen på ett bra sätt. Så som du har skrivit låter det som att träna är någonting man gör om man vill tävla eller vill lära sig något nytt ungefär och så är det inte.

Hästar är fantastiskt kul att äga och man lär sig efterhand man har hästen om saker och ting.
 
Men varför skulle det vara fel på hästvalet? Är en ridtravare inte fin nog?

Med stor risk att råka göra det här till ännu en hätsk debatt mellan de som älskar ridtravare och de som avskyr dem, here goes:

Ja det är fel hästval. Att köpa en ridtravare efter ett långt uppehåll, samt till sin dotter att ha som "läromästare" är fel tänkt av flera anledningar. Det handlar inte så mycket om huruvida de är "fina" eller inte, även om du (och tyvärr) din dotter lär nog snabbt märka vissa människors inställning till dem ut i i stallarna och inte minst om ni tar er ut på tävlingar, utan mer det att utbildade och helt friska ridtravare är väldigt, väldigt sällsynta, och skulle de väl komma ut på annons så kommer de kosta mer. Och att kunna utbilda en ridtravare från scratch i ditt fall är nog att hoppas på för mycket, i synnerhet med den inställningen till träning du verkar ha.

Tex en äldre, hyffsat välutbildad maxad D-ponny som pensionerats från tävling eller från ridskola hade nog varit ett mycket bättre val. Tror din dotter skulle ha mycket bättre förutsättningar och glädje av en sån.

(Har för övrigt själv en ridtravare, kallblod, som hur go hon än är skulle vara en helt värdelös läromästare för ett barn, precis som tidigare ridtravare jag haft).
 
@lilsan Jag må låta hård i tonen men jag har också ägt häst sen -95 och vet alldeles för väl om allt som händer kring ens hästar. Att det alltid blir dyrare än en tänkt är lika bra att förutsätta.

Vill tillägga att jag älskar travare. Bland de absolut trevligaste hästar som finns. Men att köpa en travare utan befäst galopp och sen dela hästen med sin dotter som faktiskt kanske vill utveckla sin ridning är inte helt sjyst. Travare kräver mycket motion och behöver ofta rätt mycket hjälp med kroppen för att anpassa sig till livet som ridhäst. Jag har sett just detta misslyckas så vansinnigt mycket att jag blir skeptisk.
Tack, ja det är bra att man är rak utan att linda in sanningen i bomull också. Klart att man ska tänka igenom saker både en och två gånger. Bara av att ha startat den här tråden så känner jag att jag fått så kloka och bra reflektioner så det har fått mig att tänka till, också till min egen fördel. Så jag uppskattar mycket som skrivits. Absolut, vi har haft travare i våra ägor förut så jag vet att de har sina fördelar och nackdelar. Jag tänker inte köpa en travare som är svår i galoppen eller som sprungit sönder sig på banan utan en ridtravare som är utbildad och har ridits i hela tiden, eventuellt en väldigt kort stund i travet. Utan skadehistorik då. Har också sett misslyckanden så du har helt rätt, men det finns guldtravare där ute med. Men det behöver absolut inte bli en travare utan det kan bli en helt annan häst också. Kanske en kallblodstravare, en Haflinger men har också sett annonser på trygga, lugna (engelska) fullblod i okej prisklass etc. Hästens egenskaper som individ samt dess hälsa är viktigast :)
 
Det enda folk reagerat på är åsikten om träning, det är helt okej att köpa travhästar eller vad som helst bara man vet om att det då nästan är ännu viktigare att träna för tränare för att skola om hästen på ett bra sätt. Så som du har skrivit låter det som att träna är någonting man gör om man vill tävla eller vill lära sig något nytt ungefär och så är det inte.

Hästar är fantastiskt kul att äga och man lär sig efterhand man har hästen om saker och ting.
Ja, jag är ju van att ha klarat av saker själv innan för det mest så det är klart att man tänker på hur det var innan. Även då fick man hjälp ibland, men oftast red jag ju självständigt. Har aldrig innan haft ett uppehåll på så här många år så det är klart att det blir en ny erfarenhet men men hjälp av många kloka tankar här inne också har jag nu kommit fram till att åtminstone börja med privatlektioner och är helt öppen för att träna med tränare i början. Sedan hoppas och tror jag innerligt att jag kan plocka fram egna kunskaper och erfarenheter. Har ju format mina egna hästar själv innan från föl/unghäst så för mig har tränare varit mer inför olika moment så som tävlingar, eller i perioder i olika stadier. Jag är inte ute efter att skola om någon travare, utan tänker mig en travare som redan är skolad så att säga. Tänker mig mer att bibehålla hästen i god form, jobba med lösgjordhet såklart, mycket stärkande övningar samt varierad träning och för att inte glömma mentala biten.
 
Med stor risk att råka göra det här till ännu en hätsk debatt mellan de som älskar ridtravare och de som avskyr dem, here goes:

Ja det är fel hästval. Att köpa en ridtravare efter ett långt uppehåll, samt till sin dotter att ha som "läromästare" är fel tänkt av flera anledningar. Det handlar inte så mycket om huruvida de är "fina" eller inte, även om du (och tyvärr) din dotter lär nog snabbt märka vissa människors inställning till dem ut i i stallarna och inte minst om ni tar er ut på tävlingar, utan mer det att utbildade och helt friska ridtravare är väldigt, väldigt sällsynta, och skulle de väl komma ut på annons så kommer de kosta mer. Och att kunna utbilda en ridtravare från scratch i ditt fall är nog att hoppas på för mycket, i synnerhet med den inställningen till träning du verkar ha.

Tex en äldre, hyffsat välutbildad maxad D-ponny som pensionerats från tävling eller från ridskola hade nog varit ett mycket bättre val. Tror din dotter skulle ha mycket bättre förutsättningar och glädje av en sån.

(Har för övrigt själv en ridtravare, kallblod, som hur go hon än är skulle vara en helt värdelös läromästare för ett barn, precis som tidigare ridtravare jag haft).
Jo jag är medveten om inställningen till travare som många har. Tyvärr. Jag vet att det är sällsynt med utbildade och friska travare, men de finns och absolut att man får betala mer för dessa. Jag kommer inte utbilda någon travare från scratch utan jag söker en som redan är utbildad. En maxad D-ponny kommer det inte att bli utan det får bli en storhäst då jag söker en som kan bära upp en utan att ligga på gränsen och som dottern inte kommer kunna växa ur. Men som sagt, en ridtravare är bara ett förslag. Det finns andra möjligheter också. Det beror på hästen och inte rasen.
 
Jo jag är medveten om inställningen till travare som många har. Tyvärr. Jag vet att det är sällsynt med utbildade och friska travare, men de finns och absolut att man får betala mer för dessa. Jag kommer inte utbilda någon travare från scratch utan jag söker en som redan är utbildad. En maxad D-ponny kommer det inte att bli utan det får bli en storhäst då jag söker en som kan bära upp en utan att ligga på gränsen och som dottern inte kommer kunna växa ur. Men som sagt, en ridtravare är bara ett förslag. Det finns andra möjligheter också. Det beror på hästen och inte rasen.

Budgeten på 30k för en utbildad, frisk storhäst som passar nybörjarägare är orimligt låg. Inte bara på grund av inflationen, utan också för att det finns färre "enkla och billiga" hästar tillgängliga och efterfrågan är hög.

Lägg den på 60k så har du och dottern en bättre chans att hitta en lagom häst till er båda.
 
Budgeten på 30k för en utbildad, frisk storhäst som passar nybörjarägare är orimligt låg. Inte bara på grund av inflationen, utan också för att det finns färre "enkla och billiga" hästar tillgängliga och efterfrågan är hög.

Lägg den på 60k så har du och dottern en bättre chans att hitta en lagom häst till er båda.
Ja, det kan absolut vara så. Jag är helt klart beredd att gå upp till 50-60 om det känns rätt. Jag är inte helt orienterad i dagens priser, men jag har sett några mycket intressanta annonser på stabila läromästare på runt 30. Det kan docka finnas dolda skador bakom som gör de så billiga. Kommer undersöka hästen mycket noga, besikta, ta del av skadehistorik, ta med ett par extra ögon osv. Det kan ta tid att finna rätt men det är heller ingen stress så det får ta tid. Hellre det.
 
Ja, det kan absolut vara så. Jag är helt klart beredd att gå upp till 50-60 om det känns rätt. Jag är inte helt orienterad i dagens priser, men jag har sett några mycket intressanta annonser på stabila läromästare på runt 30. Det kan docka finnas dolda skador bakom som gör de så billiga. Kommer undersöka hästen mycket noga, besikta, ta del av skadehistorik, ta med ett par extra ögon osv. Det kan ta tid att finna rätt men det är heller ingen stress så det får ta tid. Hellre det.
Jag kan ju delge dig mina erfarenheter lite mer. Började som sagt på ridskola efter 17 års uppehåll. Fruktansvärd träningsvärk efter första passet men sen tog det bara ett par gånger till så var kroppen igång. Och kunskaperna satt där (hade i och för sig tokläst massor med böcker och kollat på YouTube för att ha koll på hjälper osv). Men kvickheten i hjälperna och ryttarkänsla jobbar jag fortfarande på.
Köpte en häst efter 2 terminer. Satte en budget på 50000 (2020). Ville egentligen ha en fjording, men hittade ingen. Importerade till slut ett kallblod från Litauen, blev typ 54000 med transporten. Jättefint och känsligt sto som tyvärr blev halt precis innan hon kom. Jobbade med henne ett tag, men redde inte ut henne och sålde henne billigt som projekthäst i dec samma år.?Köpte ett halvblod för 125000 istället. Kolugn och fin på provridning, men vaknade till väl hemma och visade en del nerv. Red honom ändå på mina ridlektioner tills han en dag stegrade över med mig under. Lämnade bort för tillridning (10000 kr/ mån i 2 mån) plus kallhyran på min stallplats). Han blev halt, så utredning och rehab ( tog hem honom för det). Red igång själv och lämnade bort för försäljning (10000/ mån i 1 månad). Tog hem honom för han gick ju så bra ändå. Fick ca 6 underbara månader och skulle starta min första dressyrtävling när jag kände att något var fel. Röntgen visade artros i bakknä och lös reaktiv benbit i kota fram. Blev utdömd och han avlivades. Fick ut ca 75000 på försäkringen. Köpte mig då min fjording (45000 kr) och hon var allt jag någonsin hade önskat! Vi red lektioner på ridskolan, hon fick en medryttare som tävlade i hoppning, hon gick lektioner en dag i veckan och jag tävlade dressyr och åkte på körträning. Sedan drabbades jag tyvärr av hälsoproblem och sålde henne till medryttaren. Men nu har hästabstinensen blivit för stor och jag letar också ny häst!
 
Jag kan ju delge dig mina erfarenheter lite mer. Började som sagt på ridskola efter 17 års uppehåll. Fruktansvärd träningsvärk efter första passet men sen tog det bara ett par gånger till så var kroppen igång. Och kunskaperna satt där (hade i och för sig tokläst massor med böcker och kollat på YouTube för att ha koll på hjälper osv). Men kvickheten i hjälperna och ryttarkänsla jobbar jag fortfarande på.
Köpte en häst efter 2 terminer. Satte en budget på 50000 (2020). Ville egentligen ha en fjording, men hittade ingen. Importerade till slut ett kallblod från Litauen, blev typ 54000 med transporten. Jättefint och känsligt sto som tyvärr blev halt precis innan hon kom. Jobbade med henne ett tag, men redde inte ut henne och sålde henne billigt som projekthäst i dec samma år.?Köpte ett halvblod för 125000 istället. Kolugn och fin på provridning, men vaknade till väl hemma och visade en del nerv. Red honom ändå på mina ridlektioner tills han en dag stegrade över med mig under. Lämnade bort för tillridning (10000 kr/ mån i 2 mån) plus kallhyran på min stallplats). Han blev halt, så utredning och rehab ( tog hem honom för det). Red igång själv och lämnade bort för försäljning (10000/ mån i 1 månad). Tog hem honom för han gick ju så bra ändå. Fick ca 6 underbara månader och skulle starta min första dressyrtävling när jag kände att något var fel. Röntgen visade artros i bakknä och lös reaktiv benbit i kota fram. Blev utdömd och han avlivades. Fick ut ca 75000 på försäkringen. Köpte mig då min fjording (45000 kr) och hon var allt jag någonsin hade önskat! Vi red lektioner på ridskolan, hon fick en medryttare som tävlade i hoppning, hon gick lektioner en dag i veckan och jag tävlade dressyr och åkte på körträning. Sedan drabbades jag tyvärr av hälsoproblem och sålde henne till medryttaren. Men nu har hästabstinensen blivit för stor och jag letar också ny häst!

Oj, vilken historia du har varit med om! Beklagar! Aldrig roligt när djuren man äger och älskar måste avlivas. Ej heller kul att sälja men ibland är det rätt beslut. Kul dock att läsa om att kunskaperna sitter där för det är det jag tror också att de gör för mig, bara att de behöver väckas till liv igen. Mycket har ju med själva hanteringen att göra.
Fjording är också en häst jag skulle kunna tänka mig. Vi hade en fjording när jag var väldigt liten. Väldigt trevlig ras för det mesta och är ju ofta rätt arbetsvilliga, även ofta pigga i hoppning och så trots att många inte tror det. Fjording och även nordsvensk är något jag skulle kunna tänka mig, gärna i den högre mankhöjden då och någon som passar dottern med. Hoppas att du finner din vän snart och att det blir bra! :love:
 
Ja, jag är ju van att ha klarat av saker själv innan för det mest så det är klart att man tänker på hur det var innan. Även då fick man hjälp ibland, men oftast red jag ju självständigt. Har aldrig innan haft ett uppehåll på så här många år så det är klart att det blir en ny erfarenhet men men hjälp av många kloka tankar här inne också har jag nu kommit fram till att åtminstone börja med privatlektioner och är helt öppen för att träna med tränare i början. Sedan hoppas och tror jag innerligt att jag kan plocka fram egna kunskaper och erfarenheter. Har ju format mina egna hästar själv innan från föl/unghäst så för mig har tränare varit mer inför olika moment så som tävlingar, eller i perioder i olika stadier. Jag är inte ute efter att skola om någon travare, utan tänker mig en travare som redan är skolad så att säga. Tänker mig mer att bibehålla hästen i god form, jobba med lösgjordhet såklart, mycket stärkande övningar samt varierad träning och för att inte glömma mentala biten.
Då ser jag inget hinder i att skaffa häst, hästlivet är fantastiskt och givande på alla sätt tycker jag.
 
Fortsätter att vara negativa Nancy😅. Men budgetmässigt tror jag du måste upp även om du letar lite "udda" raser. Den hästen jag äger nu kostade 65' och annonserades som exakt det du vill ha. Bombsäker, snäll, välutbildad. Gick igenom vetbes utan anmärkningar. Nu var detta en import och en säljare som jag vet kan sväva på sanningen så jag var mycket medveten om att jag köpte en chansning. För hem fick jag en nog så snäll men låååångt från bombsäker, definitivt inte välutbildad liten häst med en gammal muskelskada och tveksamheter kring sin ålder. Nu har han blivit en riktig liten drömhäst men är fortfarande lite egen och väldigt eldig.

Innan dess hade jag en swb som jag köpte som treåring, perfekt uppfödd och alla rätt på papper. Men sadeltvång och det kostade mig en bruten nacke.

Hästen innan dess var en ungersk import. Stor som ett hus skulle aldrig gå igenom en vetbes, lösa benbitar och gallor precis överallt. Snäll, känslig och en dröm för mig. Lyckades skada djupa böjsenans fäste i hagen och fick tas bort.

Min vän köpte en tvåårig swb med perfekt röntgen, välstammad, uppfödd på lösdrift men som varit knepig att rida in. Knepig är bara förnamnet på den hästen även om talangen är där. Innan dess hade hon en dubbelt så dyr swb, köpt som treåring med perfekt röntgen. Den visade sig ha missbildningar som inte syntes på vanlig exportröntgen och fick tas bort.

Alla ovanstående har kostat mellan 30-50'.

Vet två fina, fräscha välutbildade fjordingar som sålts i år. De har kostat runt 80-90'.
 
Skummat igenom lite lätt och kan kanske addera lite erfarenhet som vuxen “återvändare”. Jag hade hästar som hela mitt liv fram tills jag var 23 år. Jag hade egna hästar, red andras hästar, jobbade i tävlingsstall genom hela tonåren och fram till mitt uppehåll, tävlade etc. Men jag tog ca 7 års uppehåll helt från hästar, och tro mig det är svårt att komma tillbaka helt. Det tog mig ca 2 år tills jag var nöjd med mig själv ridtekniskt (jag hade då iofs mest promenadridit/rehabat och arbetat från marken det sista året
innan uppehållet) och då hade jag ändå turen att hitta en utbildad medryttarhäst som jag red hygglig regelbundet för tränare. Men även mängdträning är jätteviktigt för att återfå rätt muskler, balans och reaktionsförmåga. Jag är dock ändå inte riktigt nöjd med min ridning, och jag saknar en massa pusselbitar som fanns när jag var på topp.

Gällande priset på en häst så skulle jag om jag var du försöka hitta en läromästare för 80 000-100 000 sek. En schysst häst som kan sina grunder väl och är trygg att rida ut på så kan ni ha roligt och minskar risken för diverse olater. Då skulle dottern kunna åka ut på lite tävlingar också om hon vill och ni börjar inte i uppförsbacke. De månader ända det tar att spara ihop den högre summan är värt det. Häst är svindyrt att hålla idag så har man råd att hålla häst så tar det inte många månader att spara ihop den extra summan. Och investera i tränare!
 
Senast ändrad:
Fortsätter att vara negativa Nancy😅. Men budgetmässigt tror jag du måste upp även om du letar lite "udda" raser. Den hästen jag äger nu kostade 65' och annonserades som exakt det du vill ha. Bombsäker, snäll, välutbildad. Gick igenom vetbes utan anmärkningar. Nu var detta en import och en säljare som jag vet kan sväva på sanningen så jag var mycket medveten om att jag köpte en chansning. För hem fick jag en nog så snäll men låååångt från bombsäker, definitivt inte välutbildad liten häst med en gammal muskelskada och tveksamheter kring sin ålder. Nu har han blivit en riktig liten drömhäst men är fortfarande lite egen och väldigt eldig.

Innan dess hade jag en swb som jag köpte som treåring, perfekt uppfödd och alla rätt på papper. Men sadeltvång och det kostade mig en bruten nacke.

Hästen innan dess var en ungersk import. Stor som ett hus skulle aldrig gå igenom en vetbes, lösa benbitar och gallor precis överallt. Snäll, känslig och en dröm för mig. Lyckades skada djupa böjsenans fäste i hagen och fick tas bort.

Min vän köpte en tvåårig swb med perfekt röntgen, välstammad, uppfödd på lösdrift men som varit knepig att rida in. Knepig är bara förnamnet på den hästen även om talangen är där. Innan dess hade hon en dubbelt så dyr swb, köpt som treåring med perfekt röntgen. Den visade sig ha missbildningar som inte syntes på vanlig exportröntgen och fick tas bort.

Alla ovanstående har kostat mellan 30-50'.

Vet två fina, fräscha välutbildade fjordingar som sålts i år. De har kostat runt 80-90'.
Nej då, det är ingen fara. Men ja, har också sett höga priser på fjordingar exempelvis. Tråkigt när det inte går som man har tänkt sig, speciellt när det rör sig om mycket pengar. Just swb hade inte jag vågat köpa just pga ovan nämnda omständigheter i kombination med prisbilden. Dock kan man ha otur gällande alla individer oavsett ras, men vissa saker utmärker vissa raser mer än andra. Allt går inte att se före köp heller så därför vågar jag heller inte köpa en dyrare häst även om jag kan då det blir så mycket insatser i det. Försäkringar i all ära. Sedan så formas ju hästen efterhand och präglas av just ditt sätt att rida den. Hästen kan också visa en sida hos säljaren där den kanske stått i många år och känner sig trygg och blir en helt annan häst på det nya stället hos köparen. Det är så mycket som spelar in, även mycket ren tur och träff. Har också funderat på en arab/arabkorsning igen för de är (ofta) så fantastiska på så många vis, roliga och otroligt smarta, kvicka, lyhörda och duktiga hästar men kanske inte lika tryggt val pga att de ofta behöver en viss typ av ryttare.
 
Skummat igenom lite lätt och kan kanske addera lite erfarenhet som vuxen “återvändare”. Jag hade hästar som hela mitt liv fram tills jag var 23 år. Jag hade egna hästar, red andras hästar, jobbade i tävlingsstall genom hela tonåren och fram till mitt uppehåll, tävlade etc. Men jag tog ca 7 års uppehåll helt från hästar, och tro mig det är svårt att komma tillbaka helt. Det tog mig ca 2 år tills jag var nöjd med mig själv ridtekniskt (jag hade då iofs mest promenadridit/rehabat och arbetat från marken det sista året
innan uppehållet) och då hade jag ändå turen att hitta en utbildad medryttarhäst som jag red hygglig regelbundet för tränare. Men även mängdträning är jätteviktigt för att återfå rätt muskler, balans och reaktionsförmåga. Jag är dock ändå inte riktigt nöjd med min ridning, och jag saknar en massa pusselbitar som fanns när jag var på topp.

Gällande priset på en häst så skulle jag om jag var du försöka hitta en läromästare för 80 000-100 000 sek. En schysst häst som kan sina grunder väl och är trygg att rida ut på så kan ni ha roligt och minskar risken för diverse olater. Då skulle dottern kunna åka ut på lite tävlingar också om hon vill och ni börjar inte i uppförsbacke. De månader ända det tar att spara ihop den högre summan är värt det. Häst är svindyrt att hålla idag så har man råd att hålla häst så tar det inte många månader att spara ihop den extra summan. Och investera i tränare!
Intressant att läsa din berättelse. Mängdträning är bra, det har du helt rätt i. Om jag drar ned på mina andra intressen så kommer jag ha mer möjlighet och tid. Jag kommer fokusera helt på ridningen, när skidsäsongen också är över :D tusan att man ska ha sådana dyra fritidsintressen haha! Men vad gäller ridningen så blir det mer än så, det blir ju en livsstil. Hästar är ens hela liv nästan om man väl börjar igen. Angående högre priser på hästar, ja visst. Jag förstår hur du tänker men det känns också läskigt för mig att investera med så mycket pengar. Visserligen ökar chansen att få en bra häst, men om det går fel så är det mycket på spel. Jag kanske inte hade kunnat slappna av ens när jag rider ut med risk för att den skulle råka skada sig, oavsett försäkringsgrad. En häst som inte är så dyr är ju inte så mycket pengar investerat i, rent krasst.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som...
Svar
16
· Visningar
2 239
Hästmänniskan Hej! Vill nog egentligen mest skriva av mig, det känns tungt och jobbigt och vet inte hur jag ska tänka. Jag har haft egen häst...
Svar
15
· Visningar
1 304
Senast: Bison
·
Hästmänniskan hejhej, ursäkta för mycket text 🥲Jag har precis tagit studenten och ska flytta ganska långt bort i början på nästa år. Ponnyn som jag...
Svar
8
· Visningar
868
Hästmänniskan Jag hoppas kunna bolla lite tankar med andra hästkunniga här. Jag, min man, och vår 17-åriga dotter kommer inom kort att flytta till en...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
6 896
Senast: mamman
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp