Återuppta ridningen efter 20 år! Tankar?

[Anna-Bella]

Häst är väldigt roligt! Men lite som de andra är inne på
1. Fundera lite på vilken häst som passar både dig och dottern och om 30’ verkligen är en rimlig budget för det. Jag misstänker att du vill ha en häst dottern kan lära sig på snarare än utbilda och att den ska vara trygg nog att du kan släpp ut henne i skogen själv. Det blir troligen svårt för 30’
2. 5 000 i månaden låter tyvärr lågt räknat. Om du behöver byta stall både en och två gånger, vad blir kostnaden då? Vad kostar hovslagaren du har kollat ut? Tandkoll, vaccination, tränare (att inte rida för tränare är ett av de bättre sätten att rida en häst halt), extra bensinkostnad för att ta sig till stallet, maskkoll och ev avmaskning, är ALLT med i den kostnaden? Plus då försäkring och ev veterinärvård. I princip alla försäkringar har fast självrisk på några tusen och sen rörlig självrisk på 20-30% och allt täcks ju inte av försäkring
3. Ska du verkligen börja provrida efter att inte ha ridit alls på 20 år? En häst kan vara toppen med ägaren men hoppa till ganska bra med någon som inte sitter i balans tex. Och ridning är mycket en färskvara. Är nog bättre för dig själv och häst att rida lite innan du åker och provrider. Det blir dessutom ett sätt att få någon kontakt i hästvärlden igen

 

[Sassy]

Ta det från någon som haft ett par uppehåll från ridning (det längsta var ca 10 år); det är en dålig idé att provrida hästar ringrostig. Både för din del och för att det är rätt stor risk att säljaren inte vill sälja. De första timmarna i sadeln efter ett längre uppehåll har man inte balans och timing, även om man mycket väl vet hur man ska göra och kan instruera någon från backen.

Jag idrottade på hyfsad nivå innan jag började om med ridningen, och var i betydligt bättre form totalt sett än när jag "red som bäst", men det krävdes ett gäng timmar i sadeln för att återfå bra kontakt och välavvägda hjälper. Innan dess kan man inte utvärdera en ny häst på ett vettigt sätt. För mig har det alltid funkat att hoppa upp på en ny häst och tex rida ut i alla gångarter på ett avspänt och trevligt sätt, oavsett hur länge sen det var jag satt på en häst senast, men det är en helt annan sak att provrida och känna på hur man tror att en häst kan utvecklas (eller bibehålla sin nivå) under ens egen ridning. Framförallt om man inte heller har en tränare som kan ge input på hur hästen kommer passa framöver.

 

[Badger]

Hej på er!

Jag är ny på detta forum och jag hoppas att jag postar i rätt del. Jag behöver ventilera och resonera lite med andra hästfolk i en fråga. Alla reflektioner och tankar mottages tacksamt!

Det är så att jag plötsligt efter 20 års uppehåll i ridningen har börjat att fundera på att ta upp det igen. Det är egentligen inte ett plötsligt infall utan att det har kommit smygande i och med att dottern har börjat rida och jag har alltid under dessa 20 år haft en stor sorg i hjärtat med saknad.

Jag själv är nu över 35 år och har haft flertalet hästar under hela min uppväxt. Hästar var mitt liv, varje dag, året om sedan jag var en liten plutt. Jag sålde min sista häst när jag var studerade på gymnasiet och det var verkligen min bästa vän. En drömponny som jag hade från föl och delvis red in, gjorde allt med och som jag hade hemma på gården. Jag har verkligen underbara minnen från denna tid från långa uteritter, ridläger med hästen, tävlingar, träningar, badande med hästar, barbackaridning i grimma och grimskaft över blomsterängar, hoppning över hinderbana i skogen, you name it!

I och med att tonårsdottern ridit på ridskola nu i några år har de vackra minnena börjat att vakna till liv igen i mitt hjärta. Häromnatten lamslogs jag plötsligt totalt av saknad och jag fick fram bilder på min sista häst på en sida på nätet. Tårarna bara strömmade ned för mina kinder. Efter 20 år av undanträngda minnen och saknad släppte allt.

Jag har under dessa 20 år fått andra intressen men jag vet att om jag återupptar ridningen nu så är det enbart det som kommer att vara i fokus så som det var för 20 år sedan. All min fritid och stor del pengar kommer att gå till hästen. Det kommer inte att finnas tid till någonting annat, nästan, och det kommer vara stallet som gäller varje dag. Jag vet exakt vad det innebär att äga en häst. För om jag återupptar ridningen så är det egen häst som gäller. Ridlektioner kommer inte kännas aktuellt för mig. Jag kanske har tappat lite under dessa 20 år men det mesta sitter i ryggmärgen. Ridlektioner intresserar mig inte. Jag är intresserad av att bygga en fin relation med min häst med trygga band. Jag har heller inga tävlingsambitioner, de dagarna är förbi, utan jag ser mest fram emot långa uteritter i skog och mark och att tillsammans med hästen bli ett sammansvetsat team där hästens välmående kommer först.

Eftersom dottern också rider tänker jag då köpa en häst som vi båda kan rida. Dottern börjar att lära sig och har viljan och modet men kunskaperna och färdigheterna kan med fördel byggas på ytterligare. Tänker att hon kan få gå något år till på ridskolan för att lära sig mer och därefter blir det köp av häst. Hon behöver en trygg, vänlig, stabil häst och därför kommer det bli en modell större häst, eventuellt en ridtravare, en skadefri och frisk häst, gärna valack, ålder runt 10 år, trafiksäker, utbildad och lättsam häst trots att jag själv är van vid spralliga araber, hingstar, unghästar och allt möjligt och inte räds att ta mig an hästar med attityder etc. Åtminstone inte för 20 år sedan men det är en lång tid sedan. Kanske har man tappat lite av modet man hade då?

Tyvärr har vi inte tillgång till eget stall eller mark numera utan vi kommer i sådana fall få stalla in någonstans i närheten. Gärna i lösdrift med tillgång till paddock/ridhus och fina ridvägar.
Vad tror ni? Alla tankar mottages tacksamt! Tänker man rätt? Fel?

Vad supermysigt!

Vet att du skrev att du inte tyckte om lektioner. Men jag tänker att man ändå kanske skulle vilja ta ett års lektioner på samma ridskola som dottern så att provridningen på nya hästen inte är första gången man sitter på en häst på 20 år. Tror man tappat muskler om inte annat, som kan behöva en liten kort väckning. Och att om du red senast när du var 15 år kan en del muskler och hjärna ändrats från 15-22 årsåldern.

 

[Silje]

Ta det från någon som haft ett par uppehåll från ridning (det längsta var ca 10 år); det är en dålig idé att provrida hästar ringrostig. Både för din del och för att det är rätt stor risk att säljaren inte vill sälja. De första timmarna i sadeln efter ett längre uppehåll har man inte balans och timing, även om man mycket väl vet hur man ska göra och kan instruera någon från backen.

Jag idrottade på hyfsad nivå innan jag började om med ridningen, och var i betydligt bättre form totalt sett än när jag "red som bäst", men det krävdes ett gäng timmar i sadeln för att återfå bra kontakt och välavvägda hjälper. Innan dess kan man inte utvärdera en ny häst på ett vettigt sätt. För mig har det alltid funkat att hoppa upp på en ny häst och tex rida ut i alla gångarter på ett avspänt och trevligt sätt, oavsett hur länge sen det var jag satt på en häst senast, men det är en helt annan sak att provrida och känna på hur man tror att en häst kan utvecklas (eller bibehålla sin nivå) under ens egen ridning. Framförallt om man inte heller har en tränare som kan ge input på hur hästen kommer passa framöver.

Jag håller med dig! Jag hade ett uppehåll på ca 20 år och, visst, ridningen sitter i ryggmärgen. Något jag inte hade räknat med var dock att jag ändrats i kroppen, men tidigare snygga sits var som bortblåst och jag hamnade i stolsits vilket enligt min ridlärare berodde på att jag numera har både bredare höfter och kraftigare lår. Nu fem år senare så är sitsen tillbaka och det känns mer som förr, till stor del på grund av mina duktiga tränare. Hade inte fått till det själv utan någon som höll koll på mig. En bra början kan ju vara att rida ett par privatlektioner på ridskola för att kolla hur det känns.

 

[lilsan]

Tack igen alla er som tagit er tid att resonera med mig i detta. Det är så uppskattat för man fastnar ofta själv i sina egna tankar eller dagdrömmeri Så mycket kloka tankar verkligen! Jag ska fundera mer på det där med ridlektioner, men det tar verkligen emot. En lösning som hade känts mer okej är att ta privatlektioner med bara jag, hästen och tränare. Ska koll upp mina möjligheter. Kroppsformen har definitivt ändrats med bredare höfter osv efter barnen. Jag har även ökat i vikten jämfört med tidigare. Men kul att läsa om fler som har tagit upp ridningen igen efter så många år och hur ni gick tillväga att eventuellt köpa häst är minst ett år bort för mig så jag har ju ändå tiden på min sida så sett så jag kan förbereda mig själv och allt runtomkring.

 

[warg]

Jättekul att du kommer tillbaka till världens bästa hobby :-) Jag hoppas du och dottern kommer få det jättemysigt tillsammans med egen häst. Jag instämmer med de som säger att det kan vara smart att ta upp ridningen igen innan man tittar på egen häst. Även om du som 17-åring var en van ryttare så är det ett bra tag sedan, och som 17-åring har man inte heller hunnit med att bli särskilt erfaren. Genom att börja rida lektioner och kanske vara medryttare ett tag så får du bättre förutsättningar att hitta tillbaka till ridningen på ett bra sätt. Det blir också lättare för dig att se vad du vill ha för häst och vad som fungerar - för både dig och dottern. Låt även dottern rida kvar på ridskolan efter att ni köpt egen häst, gärna med den egna hästen (alternativt träna enskilt). Det kommer ge henne bättre förutsättningar också. Även om man ridit massor är det lätt att komma på villovägar om man rider helt utan guidning under längre tid. Det är dessutom rätt stor skillnad på att ha en egen häst som bara man själv rider och att rida på ridskolehästarna, så det är värdefullt att få hjälp med det. Men livet som hästägare är fantastiskt, hästarna ger så mycket - även om de kostar en hel del också.

 

[Badger]

Tack igen alla er som tagit er tid att resonera med mig i detta. Det är så uppskattat för man fastnar ofta själv i sina egna tankar eller dagdrömmeri Så mycket kloka tankar verkligen! Jag ska fundera mer på det där med ridlektioner, men det tar verkligen emot. En lösning som hade känts mer okej är att ta privatlektioner med bara jag, hästen och tränare. Ska koll upp mina möjligheter. Kroppsformen har definitivt ändrats med bredare höfter osv efter barnen. Jag har även ökat i vikten jämfört med tidigare. Men kul att läsa om fler som har tagit upp ridningen igen efter så många år och hur ni gick tillväga att eventuellt köpa häst är minst ett år bort för mig så jag har ju ändå tiden på min sida så sett så jag kan förbereda mig själv och allt runtomkring.

Red du lektioner som ung och hatade det? eller provade du aldrig och hade alltid privat tränare?
Själv tycker jag det är jättekul att rida ridlektioner och det är många vuxna återvändare på dem så det är inte som att man inte rider med folk som är lika gamla till äldre vanligen tänker jag. Men kanske en privatlektion först så man vet var man är.

Synd att vaska ett år som man kan få muskler på. Träningsvärken lär vara episk första gången. Typ knappt kunna gå style. (i alla fall om du kommer ihåg musklerna och de minns dig och vaknar hastigt, det blir ju träningsvärk efter bara en sommar utan ridning.)

 

[lilsan]

Jättekul att du kommer tillbaka till världens bästa hobby :-) Jag hoppas du och dottern kommer få det jättemysigt tillsammans med egen häst. Jag instämmer med de som säger att det kan vara smart att ta upp ridningen igen innan man tittar på egen häst. Även om du som 17-åring var en van ryttare så är det ett bra tag sedan, och som 17-åring har man inte heller hunnit med att bli särskilt erfaren. Genom att börja rida lektioner och kanske vara medryttare ett tag så får du bättre förutsättningar att hitta tillbaka till ridningen på ett bra sätt. Det blir också lättare för dig att se vad du vill ha för häst och vad som fungerar - för både dig och dottern. Låt även dottern rida kvar på ridskolan efter att ni köpt egen häst, gärna med den egna hästen (alternativt träna enskilt). Det kommer ge henne bättre förutsättningar också. Även om man ridit massor är det lätt att komma på villovägar om man rider helt utan guidning under längre tid. Det är dessutom rätt stor skillnad på att ha en egen häst som bara man själv rider och att rida på ridskolehästarna, så det är värdefullt att få hjälp med det. Men livet som hästägare är fantastiskt, hästarna ger så mycket - även om de kostar en hel del också.

Ja, du har så rätt. Det finns även en möjlighet för oss att stalla in en framtida häst på den ridskolan som hon går på nu. Där finns det helt fantastiska människor involverade i den klubben så det hade varit en bra möjlighet faktiskt.

Jag såg nu efter att ha Googlat runt lite snabbt att det fanns erbjudande om privatlektioner (på en annan anläggning), 5 lektioner för 2200 kronor vilket jag tycker lät intressant. Man kunde välja om man ville rikta in det på dressyr eller hoppning. Det skulle jag kunna göra och sedan ta det därifrån. Då blir det till att börja leta ridbyxor snart då. Nu blev man lite pepp faktiskt

 

[lilsan]

Red du lektioner som ung och hatade det? eller provade du aldrig och hade alltid privat tränare?
Själv tycker jag det är jättekul att rida ridlektioner och det är många vuxna återvändare på dem så det är inte som att man inte rider med folk som är lika gamla till äldre vanligen tänker jag. Men kanske en privatlektion först så man vet var man är.

Synd att vaska ett år som man kan få muskler på. Träningsvärken lär vara episk första gången. Typ knappt kunna gå style. (i alla fall om du kommer ihåg musklerna och de minns dig och vaknar hastigt, det blir ju träningsvärk efter bara en sommar utan ridning.)

Jag började på ridskolan som kanske 7-åring eller något sådant men hade min första egna häst som 6-åring. En shettis som var hur busig som helst haha. Jag har därefter gått på ridlektioner i perioder upp till kanske 14-15 år, varvat med att jag hade egna hästar.
Ridlektionerna var inte tråkiga så sett, jag lärde mig mycket grunder och ridlärarna var toppen. Red även för vissa privat, på läger osv. Man fick en rejäl grund att stå på så jag är tacksam att jag gick där. Men jag har inget utbyte av att gå på ridlektioner tillsammans med andra känns det som. Kanske är de inte på samma nivå och att det blir obalans. Jag tar hellre privata lektioner i sådana fall så man kan fokusera mer på sitt egna då jag heller inte är ute efter det sociala. Balans, muskler, sitsen och sådant kan vara saker som jag enskilt behöver jobba på men det andra tror jag sitter kvar så som i kunskaper om själva utförandet.

 

[villhöver]

Ja, du har så rätt. Det finns även en möjlighet för oss att stalla in en framtida häst på den ridskolan som hon går på nu. Där finns det helt fantastiska människor involverade i den klubben så det hade varit en bra möjlighet faktiskt.

Jag såg nu efter att ha Googlat runt lite snabbt att det fanns erbjudande om privatlektioner (på en annan anläggning), 5 lektioner för 2200 kronor vilket jag tycker lät intressant. Man kunde välja om man ville rikta in det på dressyr eller hoppning. Det skulle jag kunna göra och sedan ta det därifrån. Då blir det till att börja leta ridbyxor snart då. Nu blev man lite pepp faktiskt

Det låter väl superbra! Då väcker du upp kroppen, under ordnade former, och känner ju snabbt var du befinner dig -och kan se vad som är en en bra fortsatt väg.

 

[lilsan]

Det låter väl superbra! Då väcker du upp kroppen, under ordnade former, och känner ju snabbt var du befinner dig -och kan se vad som är en en bra fortsatt väg.

Så sant! Det är nog den bästa vägen att gå.
Och förtydligande: jag gick på ridlektioner till 14-15 år men fortsatte med egen häst (senast en arabkorsning) fram till det att jag var ca 17 år. Minns inte exakt. Red en gång till efter det faktiskt. Kan jag ha varit runt 18 då. En sista galopp på en strand i Karibien så närmare 20 år sedan jag sist satt på hästryggen.

 

[warg]

Så sant! Det är nog den bästa vägen att gå.
Och förtydligande: jag gick på ridlektioner till 14-15 år men fortsatte med egen häst (senast en arabkorsning) fram till det att jag var ca 17 år. Minns inte exakt. Red en gång till efter det faktiskt. Kan jag ha varit runt 18 då. En sista galopp på en strand i Karibien så närmare 20 år sedan jag sist satt på hästryggen.

Alltså jag känner mig ringrostig när det gått en vecka (har precis varit iväg och ridit i snitt 4 pass om dagen i en vecka, olika hästar, och nu känner jag att jag börjar vara på gång!) Men jag tror det är jättebra att komma igång lite, och också prova olika typer av hästar. Jag vet exakt vad som är "min typ" men har ändå fått ut väldigt mycket av att senaste veckan rida 12-14 olika hästar.

 

[lilsan]

Alltså jag känner mig ringrostig när det gått en vecka (har precis varit iväg och ridit i snitt 4 pass om dagen i en vecka, olika hästar, och nu känner jag att jag börjar vara på gång!) Men jag tror det är jättebra att komma igång lite, och också prova olika typer av hästar. Jag vet exakt vad som är "min typ" men har ändå fått ut väldigt mycket av att senaste veckan rida 12-14 olika hästar.

Ja men precis, det finns ju så mycket olika typer av hästar med olika temperament så man vill definitivt hitta sin rätta. Min rätta och dotterns rätta är långt ifrån samma då lugna och stabila hästar utan överväxel lätt blir lite tråkiga för mig (åtminstone var det så förr, men jag kommer nog uppskatta lugna hästar mer nu som äldre) men hoppas ändå kunna hitta en medelväg. Jag kommer inte skynda mig att köpa första bästa och jag kommer prova en hel del tror jag. Sedan när man väl bestämt sig så kanske de inte går igenom besiktningen så det är mycket som ska stämma.

 

[warg]

Ja men precis, det finns ju så mycket olika typer av hästar med olika temperament så man vill definitivt hitta sin rätta. Min rätta och dotterns rätta är långt ifrån samma då lugna och stabila hästar utan överväxel lätt blir lite tråkiga för mig (åtminstone var det så förr, men jag kommer nog uppskatta lugna hästar mer nu som äldre) men hoppas ändå kunna hitta en medelväg. Jag kommer inte skynda mig att köpa första bästa och jag kommer prova en hel del tror jag. Sedan när man väl bestämt sig så kanske de inte går igenom besiktningen så det är mycket som ska stämma.

Om du inte ridit på 20 år ska du absolut inte kasta dig iväg och köpa en känslig högenergihäst! Förutom att du inte ridit på länge så är du 20 år äldre och bilden du har av vad du gillade som 17-åring är antagligen dessutom färgad av lite tonårig naivitet. Jag har en högenergihäst som är konvalescent just nu. Jag är glad att jag har hanterat den typen av hästar dagligen i snart 40 år när jag går ut och leder honom.

 

[lilsan]

Om du inte ridit på 20 år ska du absolut inte kasta dig iväg och köpa en känslig högenergihäst! Förutom att du inte ridit på länge så är du 20 år äldre och bilden du har av vad du gillade som 17-åring är antagligen dessutom färgad av lite tonårig naivitet. Jag har en högenergihäst som är konvalescent just nu. Jag är glad att jag har hanterat den typen av hästar dagligen i snart 40 år när jag går ut och leder honom.

Jo precis, det är ju det man inser så det kommer absolut bli en häst av den lugnare och stabilare sorten den här gången Dock kommer det inte bli en häst som masar sig runt om man säger så. Lite grunddriv måste finnas, annars blir det jobbigt fast på ett annat sätt.

 

[Fabian In Memoria]

Jag gjorde också ett uppehåll i typ 17 år (eller mer?). Började på ridskola som 6-åring och red på ridskolor tills jag var typ 19, med några uppehåll under tonåren. Fick aldrig möjlighet att ha egen häst förrän jag flyttade hemifrån som 19-åring och köpte en oinriden 3-årig fjording. Det var jättekul, men mycket mer jobb och mer pengaslukande än jag hade föreställt mig! Blev sedan arbetslös och hade inte råd längre. Gjorde uppehåll med ridningen, skaffade jobb och barn och började rida lite smått på ridskola, men slutade och red på medryttarhäst ett tag istället. Flyttade och slutade även med det. Började på ridskola igen när barnen började rida, men slutade efter ett tag igen. Höll sedan upp i 17 år och började på ridskola efter det. Gissa om jag hade ont i varenda del av kroppen dagen efter första lektionen! Men alla kunskaper satt ju, det var bara problemet att förmedla det jag ville till kroppen.

Köpte sedan egen häst efter två terminer på ridskolan. Gjorde många fel och hade mycket otur och förlorade mycket pengar, men det är en annan story. Rider fortfarande kvar på ridskolan!

 

[lilsan]

Jag gjorde också ett uppehåll i typ 17 år (eller mer?). Började på ridskola som 6-åring och red på ridskolor tills jag var typ 19, med några uppehåll under tonåren. Fick aldrig möjlighet att ha egen häst förrän jag flyttade hemifrån som 19-åring och köpte en oinriden 3-årig fjording. Det var jättekul, men mycket mer jobb och mer pengaslukande än jag hade föreställt mig! Blev sedan arbetslös och hade inte råd längre. Gjorde uppehåll med ridningen, skaffade jobb och barn och började rida lite smått på ridskola, men slutade och red på medryttarhäst ett tag istället. Flyttade och slutade även med det. Började på ridskola igen när barnen började rida, men slutade efter ett tag igen. Höll sedan upp i 17 år och började på ridskola efter det. Gissa om jag hade ont i varenda del av kroppen dagen efter första lektionen! Men alla kunskaper satt ju, det var bara problemet att förmedla det jag ville till kroppen.

Köpte sedan egen häst efter två terminer på ridskolan. Gjorde många fel och hade mycket otur och förlorade mycket pengar, men det är en annan story. Rider fortfarande kvar på ridskolan!

Mycket intressant att läsa din historia. Ja, jag kommer säkerligen också ha träningsvärk efter de första passen, löpning och gym till trots Härligt att du fortfarande rider kvar och att det var så för dig att kunskaperna satt kvar. Jag visste nästan att det skulle bli såhär förr eller senare när dottern började på ridskola. Alla minnen som blossar upp igen! Bara lukten i stallet gör en ju sentimental! En gång ryttare, alltid ryttare. Det är ju bara det hur man vill lägga upp det och vad man vill ha ut av det. Dottern lär sig väldigt mycket på ridskolan (som ryttare) men jag vill också att hon ska få mer tid i stallet och mer tid till att förstå själva hästen och hästens beteenden på ett djupare plan. Vissa saker är för mig självklara i hanteringen, saker som jag bara gör per automatik utan att tänka som en självklarhet och jag glömmer bort att hon inte än har den förståelsen. Hon började senare än vad jag gjorde men hon är nu ändå en god bit på vägen. Främsta egenskaperna är att hon har viljan och modet. Hon ger inte upp utan hon försöker verkligen så gott hon kan.

 

[Fabian In Memoria]

Mycket intressant att läsa din historia. Ja, jag kommer säkerligen också ha träningsvärk efter de första passen, löpning och gym till trots Härligt att du fortfarande rider kvar och att det var så för dig att kunskaperna satt kvar. Jag visste nästan att det skulle bli såhär förr eller senare när dottern började på ridskola. Alla minnen som blossar upp igen! Bara lukten i stallet gör en ju sentimental! En gång ryttare, alltid ryttare. Det är ju bara det hur man vill lägga upp det och vad man vill ha ut av det. Dottern lär sig väldigt mycket på ridskolan (som ryttare) men jag vill också att hon ska få mer tid i stallet och mer tid till att förstå själva hästen och hästens beteenden på ett djupare plan. Vissa saker är för mig självklara i hanteringen, saker som jag bara gör per automatik utan att tänka som en självklarhet och jag glömmer bort att hon inte än har den förståelsen. Hon började senare än vad jag gjorde men hon är nu ändå en god bit på vägen. Främsta egenskaperna är att hon har viljan och modet. Hon ger inte upp utan hon försöker verkligen så gott hon kan.

Jag kan ju säga att när jag väl köpte min första häst så saknades en massa kunskaper. Hade tex aldrig mockat en box, tempat en häst, putsat utrustning, plockat isär och ihop ett träns, passat till utrustning, lagt om ett sår, packat en höpåse, hämtat en häst i hagen, longerat, mm mm. Sånt fick vi aldrig göra på ridskolorna. Inte heller skött en häst, tävlat, eller varit med på tävling.

 

[sweep]

Ta ett par privatlektioner så du känner efter hur mycket som sitter kvar och rid eventuellt en termin på ridskolan du också före ni åker runt och provrider.
Kolla även på hästnet på hästar så du får ett hum av vad den typen av häst ni söker faktiskt kostar. 30 000 är väldigt billigt och det är trasiga hästar eller fd travhästar som går för det priset oftast

 

[Krummi]

Jag köpte häst igen efter flera års uppehåll. Dottern var då 12 år och fortfarande en försiktig nybörjare. Köpte en häst åt mig men tanken var att den skulle passa dottern också. Det var ett tryggt men framåt, väl inridet, 12 årig sto. Dottern gjorde snabbt framsteg och efter några månader red hon ut själv med kompisar och tävlade lite. Jag fick förhandla med henne när jag ville rida. Nu 3 år senare har dottern "växt ifrån" hästen och jag har fått tillbaka henne och dottern har fått låna en fin häst att utbilda och tävla. Jag är så nöjd med mitt trygga sto och vi är båda mest intresserade av lugna ridturer när det är fint väder. Jag har varken intresse, mod eller balans för mer nu när jag närmar mig 50.