Återuppta ridningen efter 20 år! Tankar?

[Görel]

Jag gjorde uppehåll i 14 år, från 18 till 32. Oj vad mycket det var som jag trodde att jag fortfarande kunde som inte fungerade lika bra i praktiken! Jag började med att rida uteritter regelbundet på ridskola, därefter la jag till lektioner, och efter något år köpte jag favorithästen på ridskolan. Det här var 2003 och hon kostade en bra bit över 30 000 redan då.

Så ridlektioner, umgänge med hästar och en realistisk bild av priser på dagens marknad är sånt man behöver som återvändare.

 

[lilsan]

Jag får lite uppfattningen att du inte egentligen ser vinsterna med att rida för tränare @lilsan. ”Ta till någon gång i början då och då fördelat på ett år” exempelvis. Tränade du inte och tog hjälp under din aktiva tid som tonåring heller?

Som flera har skrivit handlar det till stor del om att ta hjälp för att få en hållbar häst. Det är svårt att rida. Till exempel är majoriteten, eller alla av oss, sneda och det är väldigt små justeringar som gör stor skillnad. Min erfarenhet är att det är väldigt svårt att rätta till och framförallt bibehålla sånt enbart på egen hand.

Jag ser inte riktigt att jag har behovet av att ha en tränare varje vecka nej. Kanske mer i början och sedan lite sporadiskt. Vi får väl se då utifrån hästen och situationen. Jag hade hjälp till och från med min (senaste) häst jag hade ja, i perioder, men red mycket självständigt med. Hade mycket bra hästfolk runt mig. Var en ytterst sund häst.

 

[lilsan]

Jag gjorde uppehåll i 14 år, från 18 till 32. Oj vad mycket det var som jag trodde att jag fortfarande kunde som inte fungerade lika bra i praktiken! Jag började med att rida uteritter regelbundet på ridskola, därefter la jag till lektioner, och efter något år köpte jag favorithästen på ridskolan. Det här var 2003 och hon kostade en bra bit över 30 000 redan då.

Så ridlektioner, umgänge med hästar och en realistisk bild av priser på dagens marknad är sånt man behöver som återvändare.

Det låter ju bra. Kul att du återvände efter så många år. Jag lägger väl upp det ungefär likadant då troligen, med undantag för privatlektioner istället för ridlektioner. Lyxigt att få fullt fokus av en tränare i någon timme istället för att dela det med andra tänker jag. Umgänge med hästar och stallpyssel har jag redan nu, ofta två gånger per vecka.

 

[Mois]

Tack för allas inlägg och reflektioner kring det här. Det är uppskattat och man får sig en funderare både en och två gånger. Ja, mycket har hänt sedan sist man var aktiv och som jag skrev så är det absolut en möjlighet att ta till tränare. Jag har redan nu kontaktat en tränare för en handfull provatlektioner efter julhelgerna. Dessutom har jag lite andra grejer på gång så som uteritter och annat. Jag kommer med all säkerhet inte springa på ridlektioner. Det är så jag känner nu. Det skulle ta bort glädjen med det hela. Ingenting är ristat i sten, ingenting är svartvitt men att ta privatlektioner till en början är ett bra första steg känner jag. Om jag nu riktar in mig på att köpa häst om något år så är det ju lång tid tills dess. Jag skulle absolut kunna tänka mig att ta privatlektioner tillsammans med den hästen sedan. Det ser jag inget fel i att ta till i början någon gång då och då fördelat över ett år så. Men privatlektioner på veckobasis tror jag inte det blir. Visst, det var längesen sist och hitan och ditan. Det är dock inte så komplicerat som många vill få det att låta heller. Jag är övertygad om att jag inte har tappat allt till en knattes nivå ungefär. Lite mer optimistisk än så är jag. Jag har ju ett år på mig att förbereda mig och hoppas kunna ha nytta av alla år dessförinnan så de inte var helt bortkastade, att man kan ta vid där man en gång slutade. Har man klarat att en gång i tiden klarat av att forma en fölunge och unghäst till en stabil, orädd, säker superponny ska det väl inte vara omöjligt att få till ett normalt hästägande nu heller. Vägrar tro att man är helt kass nu och allt det man gjorde innan bara är som bortkastad tid. Jag tar det lite som det kommer efter hand.

Ja, alltså nån nytta har man ju av all tid man hade i sadeln som ung. Jag tror det går snabbare att komma tillbaka till okej nivå än det hade gjort för någon som var helt nybörjare. Men med det sagt så är det längre bort än jag trodde, det är så mycket att hålla reda på uppe på hästryggen som tidigare bara skedde automatiskt.

Jag vill dock inte bara rida ut i skogen på långa tyglar utan jag vill kunna rida igenom hästen och känna den där härliga känslan av lösgjord häst, fin kommunikation och gott samarbete mellan ryttare och häst.

 

[emma-vsm]

Jag ser inte riktigt att jag har behovet av att ha en tränare varje vecka nej. Kanske mer i början och sedan lite sporadiskt. Vi får väl se då utifrån hästen och situationen. Jag hade hjälp till och från med min (senaste) häst jag hade ja, i perioder, men red mycket självständigt med. Hade mycket bra hästfolk runt mig. Var en ytterst sund häst.

Du gör såklart vad som passar dig bäst, vi tänker nog olika. Dina inlägg tolkades (av mig) som att träning är något man inte behöver så mycket om man är tillräckligt duktig och det var det jag skrev mina tankar om. Ingen har här skrivit att man måste träna varje vecka.

 

[lilsan]

Ja, alltså nån nytta har man ju av all tid man hade i sadeln som ung. Jag tror det går snabbare att komma tillbaka till okej nivå än det hade gjort för någon som var helt nybörjare. Men med det sagt så är det längre bort än jag trodde, det är så mycket att hålla reda på uppe på hästryggen som tidigare bara skedde automatiskt.

Jag vill dock inte bara rida ut i skogen på långa tyglar utan jag vill kunna rida igenom hästen och känna den där härliga känslan av lösgjord häst, fin kommunikation och gott samarbete mellan ryttare och häst.

Ja, jag kommer också rida varierat, både dressyr och hoppning i paddocken/ridhus, longering, löshoppning, mental träning/banor/miljö och allt möjligt men jag ser särskilt fram emot långa uteritter med långa tyglar i skogen. Jag är inte ute efter att fara runt på tävlingar, läger och allt vad det är utan är nöjd med lägre nivå numera. Det är det jag menar. Samarbetet är a och o oavsett. Jag har aldrig testat på westernridning (utom att ha suttit i westernsadel på turer) men det är något jag också är nyfiken på. Det finns westerntränare i närheten där jag bor vet jag. Vi får se helt enkelt vad tiden för med sig och vad som passar hästen själv. Utgångspunkten är att det ska vara roligt och sunt för både ryttare och häst. Båda ska gynnas och vara välmående i ett fint samarbete. Hästens hälsa är viktigast så självklart kommer jag göra allt för att nå dit.

 

[lilsan]

Du gör såklart vad som passar dig bäst, vi tänker nog olika. Dina inlägg tolkades (av mig) som att träning är något man inte behöver så mycket om man är tillräckligt duktig och det var det jag skrev mina tankar om. Ingen har här skrivit att man måste träna varje vecka.

Många tränar ju varje vecka med sin häst. Det är helt okej, men det är inget som intresserar mig. Jag har inte sådana högt uppsatta mål att jag har behovet. Visst att tränaren kan vara till hjälp i början, med särskilda problem eller om man fastnat i en ond cirkel men träning varje vecka eller mer känns ju som att det är för ryttarens skull. Det hade varit slöseri med pengar för min del då jag varken vill tävla eller har någon annan slags ambition. Däremot kan det eventuellt vara aktuellt för dottern inför tävlingar. Vi får se. Vi tar det som det kommer. Man får ju lägga sig på den nivån man själv vill. Så länge hästen mår bra. Bara för man är på en hög nivå så betyder det inte att hästarna mår bra. Se bara på vilka skandaler som framkommit på senare tiden där hästar misshandlas. Exempelvis Charlotte Dujardin (oklar stavning) och många fler. Hästar som drivs alldeles för hårt, som blöder ur munnen efter bettet och allt möjligt. Det är inga människor jag ser upp till iallafall! Nu tror jag inte att det pågår med vanliga tränare, de flesta är förhoppningsvis riktigt bra, men det är så mycket skit som pågår i hästvärlden även (eller särskilt) på den högre nivån.

 

[Krummi]

Jag har gjort din resa ungefär. Köpte häst till dottern som jag också kan rida. Har inte ridit på 20 år mer än sporadiskt. Kan säga att det är jättesvårt! Jag kan allt i huvudet och har inga problem att ge instruktioner. Men det är nåt helt annat att sitta på hästen själv. Både muskler och koordination saknas. Det är en rätt lång väg tillbaka att ens bli i närheten så bra som jag var som ung.
Min dotter är bättre än mig, fick jag inse haha

Känner igen det där. Min häst går oftast bättre när dottern rider och jag instruerar från marken än om jag rider själv. Dottern lyssnar dock hellre på sin ridlärare än mig, även om vi oftast säger det samma.