Asbergers

[gulan]

I min dotters klass går en pojke som har asbergers syndrom. Han har ganska lätt att ta till nävarna. Än så länge inte så hårt, men knuffas gärna (mycket gärna flickorna) och boxsas. Min dotter har ganska ofta sagt -vet du vad han gjorde idag då....så kommer en berättelse och det slutar nästan alltid med att han har knuffat i kull någon eller boxat till någon.
Jag har sagt att kanske ska hon prova att undvika honom då. Om han leker där så kan hon vara någon annanstans.
Men så hände en sak här om dagen. Min dotter stod och tjafsade med en annan pojke, och rätt som det var kom den här pojken helt oinbjuden fram och skulle "hjälpa" pojken och knuffar till min tjej och hon sätter sig på en sten och det gjorde med all säkerhet ont i rumpan. Några andra flickor ser det här och det tas upp i klassrummet.
På utvecklingssamtalet så bad min dotter mig att ta upp det här med läraren. Läraren var förstående och förklarade hans problematik och visste mycket väl vad som brukar hända osv.
Nu undrar jag, hur ska man råda de andra barnen (min dotter) att möta ett sånnt här barn? Jag vill kunna råda min dotter att -gör si eller så. Eller prova det eller det.
Ska man se det här som en slags träning för de andra barnen att vissa barn är så här? Jag vill ju inte att mitt barn ska känna sig osäker inför den här pojken. Eller rädd.
Jag säger ofta till mina barn att man under inga omständigheter ska tåla att någon tar till handgripligheter.
gulan

 

[Real_Life]

Sv: Asbergers

(Varken förälder eller vuxen men vill ändå gärna säga min åsikt)

Förklara för din dotter att pojken inte ser allt på samma sätt som hon och de andra barnen. Det tror jag det bara är bra att de lär sig, för alla träffar ju på människor som är lite speciella ibland.
Försök få barnen att låta pojken vara med och leka om han vill, så de inte utesluter honom ur "gruppen" när han också vill leka. Då kommer han förmodligen bara bli mer "knuffig".
Och om han börjar knuffas och bråka är det bra om din dotter (eller de andra barnen för den delen) kan säga åt en fröken som kan prata med pojken (gång på gång).
Berätta också att de absolut inte behöver vara rädda eller osäkra när han är med. Han är ett barn precis som dem. Skillnaden är bara att han ser lite annorlunda på världen

 

[Yamaha]

Sv: Asbergers

Berätta också att de absolut inte behöver vara rädda eller osäkra när han är med. Han är ett barn precis som dem. Skillnaden är bara att han ser lite annorlunda på världen

Jamen, när de gång på gång blir knuffade eller slagna så är det ju självklart att de blir rädda och osäkra. Vad än vi vuxna säger.

 

[Mammadutt]

Sv: Asbergers

Vet inte om det är för okänsligt men man kanske ska ifrågasätta föräldrarna/skolan om barnet i fråga är medicinerat eller om han får "löpa amok".

Alltså jag är tolerant jag har själv adhd-problematik, men skulle min dotter utsättas för våld i skolan den dagen hon börjar där skulle jag bli galen, även om pojken nu inte "kan rå för det".... man slåss inte, man knuffas inte. Punkt slut!

Mitt barn ska inte ta skada av ett annat barn "bara" för att det barnet är diagnostiserad med Asperger.

 

[cirkus]

Sv: Asbergers

Jag är kluven.

Å ena sidan så vill man ju hjälpa sina barn att hantera alla sorters människor, en person med AS kan man då hjälpa att tex inte vara aggressiv genom att göra på visst sätt. MEN å andra sidan så kan man ju inte göra om hela världen så att en AS person skall kunna funka.

Jag har en kompis som själv har AS, samt att ena barnet har det. Detta barn är jätteduktig på att själv säga till när han håller på att ta till nävarna - och då gäller dt att backa av, annars smäller det utav helvete. Men som sagt han säger helt utan att låta arg - Nu är jag väldigt arg.....eller nu måste du sluta... och då är det så, lite svårttolkat för andra, eftersom ilskan inte alls syns på varken kroppsspråk eller i vad han säger.

Jag tycker att din inställning är sund, som vill lära din dotter att möta ett annorlunda barn, men som sagt hon (ni) måste få hjälp. Vad säger pojkens föräldrar, vad säger hans terapeut ?

 

[Gumman]

Sv: Asbergers

Jag har en kompis som har en son som har asbergers syndrom. Asbergers syndrom hör till en mildare form av autism och i regel klarar inte dessa barn att leka i grupp. Min dotter är bästa kompis med han och han har aldrig haft våldsamma tendenser mot tjejerna i skolan. Han går hellre undan när han blir ledsen. Mitt tips är att ha en bra kommunikation med föräldrarna och låta barnen träffas utanför skolan i lugnare miljö. Det finns en hel del information om asbergers syndrom och autism på http://www.monaper.com

 

[sussiqt]

Sv: Asbergers

Det här är en enormt svår fråga. Å ena sidan vill man skydda sitt eget barn, å andra sidan vill man hjälpa barnet med AS.

Mitt tips är som andra sagt. Läs på om AS och förklara för din dotter att killen ser lite annorlunda på saker och ting. Han tyckte säkert att han gjorde en insats som "hjälpte" killen som din dotter diskuterade med. Om jag var förälder i den klassen skulle jag vilja ha ett möte med killens föräldrar. För att de ska få berätta om hans diagnos och för att ni ska kunna ställa frågor. Så har jag gjort i min dotters klass nu på gymnasiet (hon har ADHD). Nu hade jag en kort föreläsning för de andra eleverna för att de skulle förstå henne lite bättre när hon reagerar på, i deras ögon sett, lite konstiga sätt. Jag hoppas de har vuxna ute på rasterna också, ni kanske skulle be att de håller ett extra öga på vad som händer kring den här killen så att det inte händer saker och ting.

 

[Djurjouren]

Sv: Asbergers

Jag har en Autistisk/aspbergers son som är så och det är en fasa..
All hjälp han kan få får han av lärare, personlig assistent och pedagogerna på sjukuset 2 ggr i veckan och han blir så sakteliga bättre men det tar sån tid.
Det är inte kul att ha ett barn som slår andra barn.

 

[cirkus]

Sv: Asbergers

Hur mycket är andra föräldrar informerade om hur hans världsuppfattning är ? SÅ de kan hjälpa och förbereda sina barn tänker jag...

 

[gulan]

Sv: Asbergers

knapplåm
Tack alla som svarat. Jag satt igår innan jag skrev tråden och letade på AB just för att få reda på hur närstående kan agera. Men jag tyckte inte jag hittade det jag sökte. Ska titta på länken som rekomenderades här.

Jamen, när de gång på gång blir knuffade eller slagna så är det ju självklart att de blir rädda och osäkra. Vad än vi vuxna säger.

Just det här känner jag mig osäker. När ska man börja protestera som förälder? Efter 2 gången efter 3 gången 4,5,6?
Jag tänkte först prata med läraren som ju är gjort. Och föräldrarna träffar jag ganska ofta. Det var mamman själv som berättade för mig att han var utredd. Ska ta och prata med henne ochså.
Det finns alltid någon vuxen ute med barnen på rasterna. Men det är många barn att hålla uppsikt över. Men kommer mitt barn hem och berättar att det inte blir bättring får jag ta ett snack till med läraren.
gulan

 

[gulan]

Sv: Asbergers

Hur gammal är din son nu? Och vad säger vårdpersonal att man som utomstående kan bidra med eller hjälpa med. Som tex i mitt fall. Jag vill kunna ge min dotter lite mer handfasta råd om hur hon på ett smidigt sätt ska hantera svåra situationer. Att säga till henne att ge igen känns inte rätt. (även om jag får lust att be henne tuffa till sig och lappa tillbaka.......som jag gjorde när jag var liten......).
gulan

 

[chrysler]

Sv: Asbergers

Oavsett sjukdom skulle jag inte tolerera att pojken får behandla andra barn hur han vill, då måste de skaffa rastvakter & personliga handledare som ser efter pojken, de andra barnen kan inte alltid gå & smyga på tå, ska de gå undan varje gång pojken närmar sig?det är en dålig lösning för alla.
Min kompis har jobbat med barn med autism & där lär de sig att det är oacceptabelt att slåss eller använda våld på andra, oavsett sjukdom.
(Min sambo forskar just nu om barn m autism btw)

 

[Kimz0r]

Sv: Asbergers

Obs. att autism är ett handikapp, inte en sjukdom.

TS: Barn med NPF behöver gränser och stöd, vilket det vore lämpligt om han fick av föräldrar, lärare och kanske en elevassistent.

 

[chrysler]

Sv: Asbergers

jag skrev oavsett sjukdom, då menar jag oavsett vad man än har.Men ok skriver handikapp då.

 

[Djurjouren]

Sv: Asbergers

Hm, svårt att förklara men jag ska försöka. Min är bara 5 år.

I en aspbergers värld finns bara HAN, han och han. allt annat får man lära in. De föds väldigt egocentrerade.

De är enormt beroende av struktur och regler och de kan inte av sig själv förstå att det i alla regler finns undantag.

Det mest frustrerande för en As person är att världen ändras, att regler inte alltid följs.

I en idealisk as värd är allting likadant varje dag, samma väg till skolan, samma kläder varje dag, samma personal varje dag.

Eftersom de inte förstår nyanser i gester och tal och underförstådda meningar så är det väldigt frustrerande för dem att allt inte är som det sägs eller görs.

Regler däremot, det är bra, de kan man lita på. ett stort problem blir därmed att de försöker leka poliser för att se till att reglerna följs.

Men det är svårt att förstå att i lek, umgänge och relationer så finns det inga regler, allting ändras, anpassas och förvrängs.

Därför är det så svårt för aspersoner att ha relatinoer med andra människor.

Vad man kan göra?

Med våra lillalkille så har han fått studera tusentals olika ansikte med detaljer, det vi andra har naturligt har han fått nöta in.
rynkade ögonbryn tex, det kanske han har lärt sig att det betyder att man funderar.
Men vad betyder det om man skrattar samtidigt?


Han kanske har lärt sig att en mun med mungiprona uppåt betyder att man är glad.
Vad betyder det då om mungiporna är uppåt och det kommer trårar i ögonen?

Sen får man lägga till att när en person ser ut så här, så så kan den tänka så här(rita seriefigurstankar) men säga detta(rita seriefigursprat)?

Och allt detta måste göras i 1000 tals kombinationer för de kan inet av sig själva räkna ut fler kombinationer.

Alla såna där nyanser som vi inte ens tänker på utan bara gör får en As person träna in.

Utbrotten är många givetvis, för världen är så frustrerande ju.

Man får lära As personer att man får vara arg, man får stampa i marken och slå näven i en vägg.
Man får däremot inet knuffas en kompis eller sparka sönder en glasruta.
Man måste lära dem kanalisera ilskan. Inet förbjuda den för ut måste den ju, men den måste ut på ett sätt som inet skadar.

Vad barn i närheten kan göra.
As personer gillar regler och rutiner.Dock kan man inet säga det i stundens hetta för då är de oftast oemottagliga.
Dessutom så funkar de inet som vi, de känner inte ånger på samma vis, han kanske kan ångra att han knuffade henne men han kommer inet att innerst inne känna att han gjorde fel, han såg ju till att en regel efterföljdes.

Din dotter kan säga att när du gör så där, så blir jag rädd/ledsen etc.
Det gör ont när du knuffas.
Jag förstår varför du gjorde så men det hade varit bättre om du sade till en lärare eller försökte förklara lite mer för oss.
Om du blri upprörd så får du gärna säga till mig det istället för att knuffas. Jag lovar att lyssna på dig.


Detta måste man dock säga när allting lugnat ner sig.

Hoppas jag förklarade begripligt.

 

[cirkus]

Sv: Asbergers

Jättebra !

Lite handfasta råd men också en bra beskrivning på hur en AS person funkar.

Vår kompis och hans son är exakt på detta vis. Frustrationen blir enorm när regler inte följs. Skall något ändras måste detta förberedas LÅNGT innan. Det funkar inte att säga, hupps, middagen kom ivägen för DisneyDags, ni kan spela in disney och se det sen. Däremot kan man FÖRBEREDA detta långt innan...då funkar det.

Det är svårt för AS barnen, men också för de som är runtikring om de inte får hjälp att hantera situationerna.

 

[Djurjouren]

Sv: Asbergers

Helt ärligt så är det ibland som ett alldelles eget litet helvete att leva med Aspersoner....

 

[cirkus]

Sv: Asbergers

DET kan jag mycket väl förstå !

AS-graden kan väl också se olika ut för olika personer.

Vår kompis och hans son är rätt jobbiga typer, just för att de äger världen och ALLA måste anpassa sig efter dem... för de har ju en DIAGNOS som säger att annars blir det kaos (nu var jag inte ens lite raljerande!).

Vår kompis tex VÄGRAR att komma hem till oss för vi bor ju i närheten av hästar och han är både allergisk (dock inte mot häst har det visat sig) och rädd för hästarna, - de bor ju inte precis i vardagsrummet men så har han bestämt och vi är nästan oförskämda som bosatt oss såhär... så skall vi träffas blir det hos honom på hans villkor. Jaha.

 

[Djurjouren]

Sv: Asbergers

Jag ruckar på hela världen för min son, ändrar rutiner, köper nytt märke på korven, kör nya vägar o.s.v.
Allt för att vänja honom vid det kaos som världen faktiskt är.
Jag tror att det är lättare att man tar detta när de är små än att försöka stå ut med dem när de är vuxna och invanda.

Det är ju givetvis LÄTTARE just nu att stå ut med rutinerna men det är ju knappast verklighetsanpassande så jag biter i det sura äpplet.

Det blir bättre och bättre.

 

[Kimz0r]

Sv: Asbergers

Sådana människor skulle jag inte ens lägga ner någon energi på. Oavsett diagnos.