Sv: Arbetar ni era dressyrhästar på töm?
Över till tömkörningen.
Jag tömkör med gjord, inte så noga vilken så länge manken går fri och tömringarna är tillräckligt stora och på rätt ställen. Jag använder sällan tömringar som sitter lägre än 10-20 cm nedanför manken. Jag tycker att det är ointressant att tömköra en häst innan den har lärt sig söka sig framåt-neråt på longerlina. Jag vill ha tömmarna så likt ridningen som möjligt - låg hand och normal hand. Jag använder oftast samma tömsättning som vid körning med vagn, alltså bett - tömring - hand. Nån gång kan det hända att jag sätter innertömmen så att den går direkt bett - hand för att få en ännu mer levande kontakt. Jag använder aldrig någonsin någon form av gramaninspänning. Dels har jag inte sett några intressanta resultat av den typen av tömsättning, jag tycker att formen oftast blir forcerad. Dels väljer jag hellre någon annan form av träning för en häst som brister så i lyhördheten att den måste halas in med block och talja. Det är lättare att korrigera en hård mun från sadeln.
Jag använder gärna lätta tömmar, alltid i läder, det är jag bortskämd med. Ett enkelt huvudlag med tränsbett, och en bra välbalanserad körpisk (Piskmakarn). Det är jätteviktigt med en lätt, välbalanserad körpisk, en sån känns knappt när man håller i den. En obalanserad pisk ger mycket lätt en hård hand eftersom man spänner sig när man håller i den. Pisken bör ha en styv båge och en lagom lång släng som man kan touchera hästen med. Pisken motsvarar skänkeln, så det är jätteviktigt att det är lätt att pricka de ställen man vill touchera.
När jag börjar tömköra en häst har den redan genom annan träning fått lära sig att den ska ställa i nacken och ge efter i insidan utan att förböja sig när jag tar i innertömmen. Jag börjar med att checka att den kunskapen sitter även på töm, och lära den att pisken motsvarar innerskänkeln och att den ska flytta för pisken. Öppna på volt är en bra övning, i början blir det mest likt skänkelvikning, men när hästen mjuknar i insidan kan man börja försöka ta den på rakt spår ett par steg i taget. Därefter är det ganska lätt att få den att gå rak när den ska, och böja sig fint på volterna. Slutan kan vara svår att få bra, jag tycker att det går lättast om man lär den bakdelsvändningar först. Övergångar och halvhalter tränas förstås fortlöpande. Piaffarbetet kommer så småningom av sig själv ur det arbetet. Byten sker precis som vid ridning för "ytterskänkeln", alltså genom att föra piskslängen över ryggraden så att den kommer på utsidan. Självklart har jag sån
otrolig kontroll på min kroppspositition att det aldrig någonsin blir några missar i kommunikationen *NOT*
Sen en varning: Tömkör aldrig någonsin med stångbett med oledat munstycke utan tungfrihet! OM hästen kommer lös och trampar på tömmen så klipper ett sådant bett av tungan.
Och en vädjan: Jag har sett bilder från en uppvisning från en av våra riksanläggningar där en av lärarna tömkörde med stångbett och stuptygel. Det spelar ingen roll hur meriterad man är som hästmänniska - sånt är faktiskt inte OK. Man kan få en häst att piaffera på tränsbett med tömmen hängande på ett krökt lillfinger. En bra piaff är som en bra kyss, den är mjuk och fylld utav kärlek och kommunikation.
