Sv: Arabiska Fullblod
Waldorff, tack för underbart tröstande ord! Det där med att djuren inte fruktar döden så som vi gör- det var så fint. Tack!
Tack alla ni andra också som har uttryckt empati och medlidande här. Det värmer verkligen.
I går kväll upplevde jag något som för mig kändes så fantastiskt. Det sägs ju att elefanter har en sorgeceremoni när någon flockmedlem dör, men jag tror inte att det bara är elefanter ...
Jag skulle kvällsfodra hästarna. Alla hade stått inne tillsammans med Yazz, och när allt var över blev de utsläppta i lösdriften för natten.
När jag kom ut var det helt tyst. Det var mörkt så jag såg ingenting, och först trodde jag att hästarna hade rymt... Men så såg jag att de stod alldeles tysta och stilla i lösdriften, allihop. Det var så stilla, inte ett ljud, inte ett andetag hördes. Jag kunde känna stillheten och lugnet i luften, så jag blev också alldeles lugn och bara lade ut maten tyst och försiktigt.
Alla började äta, lika stilla, utan att knuffas och småbråka som de brukar. Det var en kontemplativ stämning som var så stark att man kunde ta på den, och det var så tröstande för mig. Som om detta var något naturligt, en gemensam sorg som de medvetet bearbetade.
Jag har varit med om samma sak varje gång någon i flocken har dött här, och jag är övertygad om att de likaväl som elefanterna har någon form av tyst ceremoni eller bearbetning.
Tanken som kom för mig när jag stod där i mörkret bland de tysta, stilla och ändå så kraftfulla hästarna var: "The Queen is dead- long live the Queen!"
För det kommer en ny drottning till flocken, så är det ....
