Stockholm är jobbigt.
Eftersom Stockholm består av många sub-kulturer.
Klart är att det är vanligare med övervikt och fetma, och livsstilsrelaterade sjukdomar, bland folkgrupper med "låg socioekonomisk status".
Klart är att i ett par skogslän, exempelvis Norrbotten och Värmland, är det vanligare med hjärt-kärlsjukdom och övervikt och fetma jämfört med i många andra delar av Sverige.
Där kan man dock spekulera lite i genetiken: finnarna har högre hjärt-kärlsjuklighet än svenskarna, och i Norrbotten och i Värmlands Finnskogar, finns en inte obetydlig finsk arvsmassa.
Så om det är den låga socioekonomiska statusen (som ju är mer uttalad i de länen jämfört med många andra län) eller om det är arv, är ju lite svårt att veta.
Stockholms-siffror har jag dålig koll på men som sagt, Stockholm är ju många sub-kulturer och "samhällen" med förorterna för sig, innerstaden för sig, och så alla studenter...
Ja, i Stockholm finns ju alla möjliga grupper. Men just den jag ofta stötte på i uteliv och iom stort modeintresse var mycket yta och inget större fokus på egentlig hälsa eller funktion.
Det är lite samma som jag upplever med insta, bloggar etc. Det blir sånt fokus på yta och där också redigerad yta som folk ska leva upp till.
Har man ett sånt rejält intresse att man satsar i någon idrott får man ofta med sig lite mer sundhets- och funktions-tänk. Just för att man inte kan prestera om kroppen inte orkar.
De vänner jag har som levt i endast ytliga världen får man liksom försöka balansera upp och försiktigt lobba för andra intressen där de kan hitta värde i annat än hur de ser ut.
Ingen av mina vänner är några dumskallar inte jag heller. Men visst fasen kan man bli påverkad iaf om man bara omger sig med den typen av värderingar och matas med såna intryck enbart.
För mig har det varit lite av en ögonöppnare att flytta från stan. Trots att jag har släkt i andra delar av landet och ofta besökt har jag inte riktigt tagit in hur vriden min värld varit.