Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
KL
* Föräldragrupper, genom BVC 1gång/v
Här har dom det 1 gång i månaden
* Öppna förskolan, genom kyrkan 1-2 ggr/v (typ ingen är religiös)
Finns inte här, vad jag vet, har kollat..
* Babysång, genom kyrkan 1gång/v
finns inte
* Babysim 1gång/v
tyckte hon inte riktigt om. hon ville hellre bada hemma i badkaret
* Mammagympa 1gång/v barnen följer med.
finns inte..
QUOTE]
jag är ensamstående och mina föräldrar bor ca 7 mil härifrån så dom kan inte ha henne några timmar på kvällen, dom har henne ibland, över natten och så men det är inte särskilt ofta och när dom har henne och jag kan göra saker så orkar jag inte då vill jag typ bara ligga i sängen, kolla på tv eller nått sånt och veta att jag inte kommer bli avbruten av en skrikande bebis som vill ha uppmärksamhet..
Nja, "bara äter och sover" stämmer inte in på alla. Skriker, skriker, äter varje timme, vill bli buren och sover ett par trettiominuterspass per dag om man tvångssövde hen i vagn var temat hela första halvåret. Jag höll på att gå under av känslan av misslyckande över att mitt barn var så missnöjt, kombinerat med brist på stimulans, sociala kontakter och nattsömn. När folk sen kvittrade ur sig kommentarer att jag skulle NJUTA, för det här var den bästa tiden av mitt liv och den kommer aldrig igen så funderade jag allvarligt på att göra slut på mig själv.
jag bor utanför växjö i småland..
är jag hemsk som tycker det är långtråkigt att bara vara hemma med dottern? (snart 5 Månader) och som längtar tills jag får börja jobba?
har fått höra väldigt många kommentarer om detta på sista tiden..
"alla vill väl vara hemma med sitt barn och ta hand om det?"
"så kan du ju inte tänka"
"du har ju hand om ett barn då har du väl inte tråkigt?"
alltså jag tycker ju inte det är tråkigt med henne.
jag älskar henne och att vara med henne, men det är inga andra här som har barn som är hemma, alla jobbar eller går i skolan. och i längden blir det tråkigt att inte träffa några, går ju inte prata så värst mkt med en baby
så jag är mest hemma eller ute och går på dagarna, och det börjar kännas lite drygt..
och jag längtar såå till jag få börja jobba.. inte för att jag inte vill vara med mitt barn, men jag längtar tills jag får stiga upp tidigt på morgonen, göra frukost till henne och mej, åka och lämna henne på dagis,träffa folk, hämta henne på dagis, komma hem och mysa..
så är det fler som känner/har känt som jag eller är det bara jag och jag är en hemsk mamma???
Nja, "bara äter och sover" stämmer inte in på alla. Skriker, skriker, äter varje timme, vill bli buren och sover ett par trettiominuterspass per dag om man tvångssövde hen i vagn var temat hela första halvåret. Jag höll på att gå under av känslan av misslyckande över att mitt barn var så missnöjt, kombinerat med brist på stimulans, sociala kontakter och nattsömn. När folk sen kvittrade ur sig kommentarer att jag skulle NJUTA, för det här var den bästa tiden av mitt liv och den kommer aldrig igen så funderade jag allvarligt på att göra slut på mig själv.
Känner igen det med min minsta...
Det är så sorgligt för på någe sätt har man missat den där 1a bebistiden för att man inte kunde njuta fullt ut av henne. Folk sa till mig oxå att jag skulle njuta...av vad?! Skrik och bara bli buren av mig och ingen annan...det var många kvällar jag gick ut och gick med henne i sjalen och tjöt som gris helt slutkörd av hennes skrikande och behov av närhet, papa dög inte åt henne bara jag. Nu är hon 18 månader och en glad tuff unge...men ska bara ligga hos mig på nätterna. Spjälsängen har hon aldrig legat i, han har avskytt den och vagnen accepterade hon när hon var 6 månader...