Sv: Är hon dräktig o hur långt gången?
Men om katter inte lider av att ha det svårt som unga, inte behöver särskilt bra mat, och man helt enkelt lika gärna kan låta mamman gå vind för våg, varför är då uppfödare så noga med sina katter? Om det inte spelar nån roll hur man föder upp katter, för de klarar sig lika bra ändå?
Det är väl jättegulligt och fint om folk vill ta emot hittekatter, men jag förstår inte varför man som huskattköpare tvunget måste handla en vanskött stackare som först måste lära sig att människor inte är farliga? Om man skaffar katt mest för att göra en insats för sveriges katter, ja då bör man förståss köpa den ämligaste och skyggaste katten man kan hitta, och göra en god gärning genom att ta hand om den. Jättefint för den som vill det, men det måste väl ändå vara ok att köpa en bondkatt från ett seriöst hem också?
Vad jag har svårt för när det gäller detta är att det blir så svartvitt allting - antingen ska man köpa en raskatt direkt från upppfödaren (och från tidigare diskussioner här så har jag insett vilket helvete det måste vara, de flesta uppfödare klarar inte att sälja sina kattungar öht utan blir djupt deprimerade vid tanken att skiljas från sina älskade kattungar. OM man nu nödvändigtvis, med gråten i halsen, tvingas sälja någon kattunge så vill man gärna lära känna den potentiella köparen i några år först, innan man vågar anförtro den en katt, och sen är det strikta förhållningsorder om hur katten ska leva resten av sitt liv), eller också så måste man köpa den trasigaste krake till bondkatt man kan hitta.
Kan man inte få köpa en bondkatt från ett bra hem?
Den tendens till skygghet som vår raskatt har ligger i rasen, tyvärr. Hade hon dessutom vuxit upp på gatan hade hon förmodligen blivit mycket skyggare än vad hon är, nu har hon bara lite svårt att vänja sig vid förändringar. Så det hade defintivt inte blivit bättre av att få växa upp som hemlösing.
Men nu säger du ju emot dig själv lite
Raskatten säger du själv har mer tendens till temperaments-svagheter, som troligen är uppfödd efter konstens alla regler, men en utefödd hemlös katt som inte fått rätt mat blir inte frisk och psykiskt stabil?
Visst kan hemlösa katter få fysiska problem för livet, men de flesta hemlösa katter är utslängda eller dumpade katter. De kan ha haft en jättefin uppväxt, vem vet, och de är ganska härdade och starka.
Utefödda katter behöver inte alls vara psykiskt ostabila eller rädda för resten utav livet. Det finns tusentals katter som är bevis på det, jag har en själv som är en tokgosig katt idag. Men visst kräver det tid och arbete, det måste man vara beredd på.
Sedan finns det ju många hemlösa katter som är för långt gångna i dräktigheten när de tas in, föder ungar som sedan kattföreningar/katthem måste hitta hem åt. Som får rätt mat och omsorg från dag 1. Det finns alla typer av katter!!
Jag som varit med och köpt väl uppfödd bondkattunge, köpt vuxen omplaceringkatt från bra hem, köpt omplaceringskatt via kattförening som var oönskad, köpt 2 vanvårdade katter som var apatiska, otrygga och jättekänsliga och även tagit in en hemlös katt som troligen dumpats ute och levt ute så länge att han blivit livrädd för katter, har en stark tro på katter. De som haft störst beteende-störningar (de två vanvårdade) krävde en del jobb, tålamod, kärlek och tid, men är två ofantligt goa katter idag fria ifrån beteendestörningar, trygga, glada, keliga, sover bredvid mig här.
Jag har tagit hem katter ingen annan trott på, jag tycker att människor ska göra detsamma innan de dömer ut katter för att de haft oturen att kastas ut, födas ute eller vanvårdas. Att rädda en katt som levt ett helvete skapar ett otroligt starkt band emellan människa och katt. Själen kan läka om man ger den rätt medicin.
Försöker bara få dig lite mer hittekatts-vänlig här
I grunden är vi ju ense, tänk vad fint det vore om man endast KUNDE köpa katter som haft en bra uppväxt med rätt mat, vaccinationer och bra miljö, absolut.
Men om katter inte lider av att ha det svårt som unga, inte behöver särskilt bra mat, och man helt enkelt lika gärna kan låta mamman gå vind för våg, varför är då uppfödare så noga med sina katter? Om det inte spelar nån roll hur man föder upp katter, för de klarar sig lika bra ändå?
Det är väl jättegulligt och fint om folk vill ta emot hittekatter, men jag förstår inte varför man som huskattköpare tvunget måste handla en vanskött stackare som först måste lära sig att människor inte är farliga? Om man skaffar katt mest för att göra en insats för sveriges katter, ja då bör man förståss köpa den ämligaste och skyggaste katten man kan hitta, och göra en god gärning genom att ta hand om den. Jättefint för den som vill det, men det måste väl ändå vara ok att köpa en bondkatt från ett seriöst hem också?
Vad jag har svårt för när det gäller detta är att det blir så svartvitt allting - antingen ska man köpa en raskatt direkt från upppfödaren (och från tidigare diskussioner här så har jag insett vilket helvete det måste vara, de flesta uppfödare klarar inte att sälja sina kattungar öht utan blir djupt deprimerade vid tanken att skiljas från sina älskade kattungar. OM man nu nödvändigtvis, med gråten i halsen, tvingas sälja någon kattunge så vill man gärna lära känna den potentiella köparen i några år först, innan man vågar anförtro den en katt, och sen är det strikta förhållningsorder om hur katten ska leva resten av sitt liv), eller också så måste man köpa den trasigaste krake till bondkatt man kan hitta.
Kan man inte få köpa en bondkatt från ett bra hem?
Den tendens till skygghet som vår raskatt har ligger i rasen, tyvärr. Hade hon dessutom vuxit upp på gatan hade hon förmodligen blivit mycket skyggare än vad hon är, nu har hon bara lite svårt att vänja sig vid förändringar. Så det hade defintivt inte blivit bättre av att få växa upp som hemlösing.
