Brorsans sambo har börjat spåra ur.

[Alexandra_W]

Nej jag läste att man bara får oroa sig över rätt orsaker. Om jag tror att någon blir pengamässigt utnyttjad så är det en lika stor anledning att oroa sig också.

All utnyttjande är för mig en anledning att oroa sig om jag befarar att personen i fråga far illa.

Fast haken här är - VEM avgör när en person är utnyttjad och när en person inte är det?

 

[Tora]

Fast haken här är - VEM avgör när en person är utnyttjad och när en person inte är det?

Det är ju måendet på den "utsatta" personen som avgör.

 

[Alexandra_W]

Det är ju måendet på den "utsatta" personen som avgör.

Ja. Och om personen inte indikerar att hen inte mår bra. Ska man fortfarande Sitta och oroa sig? Du för ett cirkelresonemang där betraktaren avgör?

 

[Tora]

Ja. Och om personen inte indikerar att hen inte mår bra. Ska man fortfarande Sitta och oroa sig? Du för ett cirkelresonemang där betraktaren avgör?

Jag förstår inte riktigt din tankegång. Om personen mår bra så är det väl inget problem?

Om man då relaterar till Ts så är det ju svårt att avgöra om man inte har kontakt och inte pratar med varandra. Däremot kan man ha misstankar och vara orolig pga det man vet.
Därför skrev jag att en försiktig kontakt med stor fingertoppskänsla är att föredra innan man hunnit stilla sin oro (om man nu är orolig, vilket jag upplevde att Ts var).

 

[Petruska]

Jag förstår inte riktigt din tankegång. Om personen mår bra så är det väl inget problem?

Om man då relaterar till Ts så är det ju svårt att avgöra om man inte har kontakt och inte pratar med varandra. Däremot kan man ha misstankar och vara orolig pga det man vet.
Därför skrev jag att en försiktig kontakt med stor fingertoppskänsla är att föredra innan man hunnit stilla sin oro (om man nu är orolig, vilket jag upplevde att Ts var).

Men att ha sin egen oro som mätare på om man bör försöka lägga sig i eller inte - bortsett från att jag i just det specifika fallet vore vanvett om TS la sig i eftersom hon inte har någon relation till sin bror och inte alls verkar tycka om de berörda personerna - blir ju underligt. En del människor oroar sig ju för allt möjligt och andra nästan aldrig. Hur orolig man är säger ju bara just hur orolig man är. Det säger mycket lite om själva situationen.

 

[Tora]

Men att ha sin egen oro som mätare på om man bör försöka lägga sig i eller inte - bortsett från att jag i just det specifika fallet vore vanvett om TS la sig i eftersom hon inte har någon relation till sin bror och inte alls verkar tycka om de berörda personerna - blir ju underligt. En del människor oroar sig ju för allt möjligt och andra nästan aldrig. Hur orolig man är säger ju bara just hur orolig man är. Det säger mycket lite om själva situationen.

Det resonemanget låter ju helt bakvänt och en aning lustigt.
Det är ju många gånger oro för någon som gör att man agerar.
Nä de har ingen relation så alltså skall hon strunta i sin bror istället för att försöka skapa en relation.

 

[TinyWiny]

Jag förstår inte riktigt din tankegång. Om personen mår bra så är det väl inget problem?

Om man då relaterar till Ts så är det ju svårt att avgöra om man inte har kontakt och inte pratar med varandra. Däremot kan man ha misstankar och vara orolig pga det man vet.
Därför skrev jag att en försiktig kontakt med stor fingertoppskänsla är att föredra innan man hunnit stilla sin oro (om man nu är orolig, vilket jag upplevde att Ts var).

Så vad gör man då om personen mår dåligt för att hen är orolig för sin partner som är sjuk? Ska man lägga sig i det? Tvinga henom att bryta upp? Varför isåfall? Skulle hen må bättre av att inte leva med den hen har valt att leva med? Inget som Ts har skrivit indikerar något om att hennes bror mår dåligt i relationen. Det är snarare Ts som mår dåligt av relationen av någon anledning.

Självklart ska man lägga sig i om man tror att en relation är osund för någon part och att någon far illa men att lägga sig för att ena parten försörjer den andre, vilket Ts inte ens kan veta säkert om hennes bror gör, för att ena parten är sjuk eller för att de enligt Ts lever "fel" blir väldigt konstigt. Varför låter inte folk andra få leva sina liv som de vill?

 

[Tora]

Så vad gör man då om personen mår dåligt för att hen är orolig för sin partner som är sjuk? Ska man lägga sig i det? Tvinga henom att bryta upp? Varför isåfall? Skulle hen må bättre av att inte leva med den hen har valt att leva med? Inget som Ts har skrivit indikerar något om att hennes bror mår dåligt i relationen. Det är snarare Ts som mår dåligt av relationen av någon anledning.

Självklart ska man lägga sig i om man tror att en relation är osund för någon part och att någon far illa men att lägga sig för att ena parten försörjer den andre, vilket Ts inte ens kan veta säkert om hennes bror gör, för att ena parten är sjuk eller för att de enligt Ts lever "fel" blir väldigt konstigt. Varför låter inte folk andra få leva sina liv som de vill?

Vara ett stöd.

Att bryta med familjen är inte en ovanlig indikation på att något inte är som det skall. Hade jag inte hört från min bror på några veckor så hade jag blivit orolig och tagit kontakt. Ett enkelt "Hej! Hur är det?".

 

[Alexandra_W]

Vara ett stöd.

Att bryta med familjen är inte en ovanlig indikation på att något inte är som det skall. Hade jag inte hört från min bror på några veckor så hade jag blivit orolig och tagit kontakt. Ett enkelt "Hej! Hur är det?".

Här krävs ju självrannsakan och självinsikt med. Om man vet med sig tex att man hyser agg mot broderns partner, har rykt ihop med brodern om hur han spenderar sina pengar och uttalat sig på ett vis som kan uppfattas som dömande så behöver oron knappast vara lila stor spm om man brukar prata två ggr i veckan, anförtro sig åt varandra och stå varandra nära.

 

[Tora]

Här krävs ju självrannsakan och självinsikt med. Om man vet med sig tex att man hyser agg mot broderns partner, har rykt ihop med brodern om hur han spenderar sina pengar och uttalat sig på ett vis som kan uppfattas som dömande så behöver oron knappast vara lila stor spm om man brukar prata två ggr i veckan, anförtro sig åt varandra och stå varandra nära.

Självklart därför har jag bla med skrivit en diskret kontakt med stor försiktighet och mycket fingertoppskänsla.

 

[TinyWiny]

Vara ett stöd.

Att bryta med familjen är inte en ovanlig indikation på att något inte är som det skall. Hade jag inte hört från min bror på några veckor så hade jag blivit orolig och tagit kontakt. Ett enkelt "Hej! Hur är det?".

Fast vill brodern ha ett sådant stöd som Ts visar? Jag hade inte velat det.

Ja det är klart att det är en indikation på att något inte är som det ska men det behöver inte vara relationen mellan brodern och hans partner som är problemet utan det kan vara relationen eller snarare icke relationen till familjen som är problemet.

Har man haft tät kontakt förut så är det klart att man hör av sig men har man inte det så är det inte alls självklart utan snarare konstigt.

 

[Alexandra_W]

Självklart därför har jag bla med skrivit en diskret kontakt med stor försiktighet och mycket fingertoppskänsla.

Och du låter medvetet bli att ta in det jag säger. Hur ska tex någon som fördömer och så vidare plötsligt skaffa sig försiktighet och fingertoppskänsla?

 

[ainasoja]

Jag har inte pratat med min bror på över 1 år.

Pga många orsaker men en av dom är den nuvarande.

Men nog fasen bryr jag mig fortfarande OM honom!

 

[TheRedLightning]

TS har enligt sig själv inte haft kontakt med sin bror på ett år.
Hade de varit tajta så hade jag försått all oro över både det ena och det anrda, men om man inte haft kontakt på ett år så känns det mer som ett fördömande än som något annat

Fast å andra sidan vet vi inte VARFÖR de inte haft kontakt på ett år. Det kan ha varit något att de vill hjälpa men inte når fram och frustration uppstår och så klipps kontakten för det är jobbigt, säger inte att det är så, men det skulle kunna vara så. Den enda som vet varför är TS.

 

[Tora]

Fast vill brodern ha ett sådant stöd som Ts visar? Jag hade inte velat det.

Ja det är klart att det är en indikation på att något inte är som det ska men det behöver inte vara relationen mellan brodern och hans partner som är problemet utan det kan vara relationen eller snarare icke relationen till familjen som är problemet.

Har man haft tät kontakt förut så är det klart att man hör av sig men har man inte det så är det inte alls självklart utan snarare konstigt.

Någonstans måste man ju börja.

 

[Tora]

Och du låter medvetet bli att ta in det jag säger. Hur ska tex någon som fördömer och så vidare plötsligt skaffa sig försiktighet och fingertoppskänsla?

Som sagt någonstans måste man ju börja.

Hur vet du att Ts inte kan göra om och göra rätt?

 

[Gnist]

Hur vet du att Ts inte kan göra om och göra rätt?

Ts skriver i inlägg #1 att hon hatar sin brors sambo vilket kanske kan ge en liten clue till varför han till slut klippte kontakten med syskon/föräldrar...

 

[Alexandra_W]

Som sagt någonstans måste man ju börja.

Hur vet du att Ts inte kan göra om och göra rätt?

Det vet jag inte. Men utefter TS agerande i tråden och det som uttryckts här så ställer jag mig tvivlande. TS har tvärtom berättigat både sina åsikter och sin rätt att oavsett få uttrycks dem. Knappast en bra utgångspunkt för ett bra samtalsklimat.

 

[Petruska]

Det resonemanget låter ju helt bakvänt och en aning lustigt.
Det är ju många gånger oro för någon som gör att man agerar.
Nä de har ingen relation så alltså skall hon strunta i sin bror istället för att försöka skapa en relation.

Oro riskerar ju att göra att man agerar för sin egen skull. För att stilla sin oro. Jag skulle säga att det är ett vanligt fenomen och det är ju uppenbart i det häradet TS rör sig - att för sin egen skull lägga sig i något som stör henne.

 

[Tora]

Ts skriver i inlägg #1 att hon hatar sin brors sambo vilket kanske kan ge en liten clue till varför han till slut klippte kontakten med syskon/föräldrar...

Så det betyder att det är hugget i sten?