Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

tänkte redigera, men var för sent ute. Lägger till lite här istället:

Ja så tror jag att det är. Man blundar för eländet, liksom. Hoppas att det ska vara fel. Först när det inte går att förneka måste man se problemet i vitögat.

I det läget tycker jag att man bör fråga sig själv om man verkligen har möjlighet/motivation att ge den extravård som krävs. Att välja avlivning tycker jag ska "få" vara ett alternativ - men det om något är skamligt! Att inte ha ork att ge den extra vård som krävs, fy skäms...

Ibland är det alternativet bättre än att sköta t ex fånghästen sisådär. Eller att fortsätta ge skithö till hosthästen och ringa efter medicin varje vinter när häststackarn häver som mest. Har man tid, ork och - kärlek!? - nog att lägga på den drabbade individen är det förstås en annan sak.

I mitt fall står jag (återigen) med fukteksem på den allergiska hunden bara för att jag lät honom bada. Jag veeet ju att det inte funkar, men han ville ju så gärna och i år kanske.... :crazy: Hade badet kunnat ända hans liv hade jag dock aldrig chansat!!
 
Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

mackan;13579810Ingen häst är ju född IR eller hur?[/QUOTE skrev:
Jag tänkte just på den här studien om welshponnierna som flera tagit upp. Det var länge sedan jag läste den men den pekade helt klart på ärftlighet!
Jag har dessutom kännedom om ston som fått ett stort antal föl och där det stora flertalet haft minst ett fånganfall (olika ägare till avkommorna). Sådant får mig att dra öronen åt mig ang. ärftlighetsaspekten.
Å andra sidan går det säkert att felfodra/överutfodra vilken häst som helst så att den får fång utan att det ligger någon som helst ärftlighet i det hela.
 
Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

Nej det där är ju en aspekt med. Och det är så synd det i mångas ögon anses skamligt att inte orka/vilja/kunna/ha råd att kämpa vidare. Utan hellre än att göra det halvdant ge upp.

Hade jag inte haft eget stall, hade jag helt enkelt inte kunnat ha Lillen kvar. Kanske finns det nånstans det perfekta stallet för honom, det vivlar jag inte på. Men jag är faktiskt inte beredd att åka femtioelva mil till stallet, och äta makaroner för att ha honom kvar (även omjag både skuldsatt mig och ätit makaroner för andra, och skulle göra det under samma pemisser för L med. Men inte för att hantera hans IR/fångkänslighet). Och nu blir jag nog skjuten, men speciellt inte om han skulle få fler anfall etc. Kunde man garantera aldrig mer fång så kanske. Men det kan man ju inte.

Men mer dömd än om man säger inte tid/lust/råd/ork/möjlighet - det blir man ju aldrig.

Jag förstår fullt ut de som inte orkar/kan/vill ang en fångis och tar bort. Enda jag inte förstår är de som inte orkar/vill/kan och gör precis som innan igen, och tycker 'klarar den inte det tar jag bort den'. Det känns väl hänsynslöst.

Sen har nog majoriteten av alla fånghästgare iaf kisat och 'bortförklarat' en del tidigare. Det var ju inte så att Lillen blev tjock utan att jag märkte det. Men jag ansåg det ju inte farligt nog att låta honom må mentalt skit, få paj mage osv genom att dra ner TS så lågt som krävts. Det skulle jag nog inte göra idag helle,r men idag tål han det tack och lov. Däremot, om jag vetat vad som komma skulle, så skulle jag tveklöst skott honom, skitsamma att han var så ung, och motionerat. Jag skulle haft koll på fruktanhalter osv mer.

Men, som sagt ville inte han skulle må som han skulle om jag bantat så hårt som krävts då - och så, det sticker jag inte under stol med - så trodde och hoppades jag vi skulle 'klara' oss tills hösten som treåring, sko och sen motionera bort hullet. För 'en treåring löper ju inte jättestor risk få fång säger de ju, och i år kommer han ju ha munkorgen HELA betet, och..'

Så, i samtliga fånganfall är det nog ett visst mått av 'sent ska syndaren vakna'. Men i de flesta fall är det INTE av ignorans. Utan okunnighet och/eller felbrömningar. Och det finns inga hästägare som föds perfekta, däremot kan man ha mer eller mindre tur på 'vägen'. Tycker jag.

(och, apropå allergihundar. Jag ska ta och rengöra lite hundöron nu och droppa lite droppar. Det där jag ska göra varje vecka.. Men glömmer om och om igen, 'för de håller sig ju fina ändå'. Jag glömmer inte med flit, men jag kommer skämmas ögonen ur mig om det en dag säger POFF och blossar upp ngt skit, för jag VET ju att de KAN hända.. Ändå glömmer jag, för 'de är ju så fina'...*skamsen*)
 
Senast ändrad:
Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

Det handlar i mångt och mycket om att få en bra förklaring, att bli motiverad.

Ja, det gör det verkligen! När mina hästar var sjuka fick jag en otrolig massa pepp och stöttning från min veterinär, och jag kunde alltid ringa och fråga råd utan att känna mig "jobbig". Så i stället för att få mig att känna skam och skuld (det klarade jag själv så bra så...:crazy:) fick min vet mig att känna mig som en motiverad och duktig hästägare som verkligen gjorde vad hon kunde.
 
Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

Knapplån å återvänder till rubriken. Har aldrig ens tänkt TANKEN att fång skulle kunna vara nåt som jag som hästägare borde skämmas för... Men det är klart, när man tänker efter så finns det eg massor att skämmas för - eller åtminstone ha dåligt samvete för, om man vill.... Att man inte alltid hinner med att motionera sina hästar som man borde, att man inte alltid "orkar" rida, att dom får stå inne lite för länge en morron om man är extra trött (jodå, det kan handla om en halvtimme-en timme ibland) att man inte genast köper hem det preparat som alla säger är sååå bra mot någon åkomma, att man har en för tjock häst, eller för smal, eller för att man inte ger fri tilgång till hö, eller att man gör det. Grundläggande kunskap om fång MÅSTE alla hästägare skaffa sig idag tycker jag. Eftersom det blivit så vanligt. Eftersom den tjoka hästen får det, den smala, den som är i full tävlingskondition, den som aldrig äter ett grönt grässtrå, aldrig ett kraftfoderkorn, etc etc.. Men att det skulle vara skamligt för hästägaren- never! Däremot är det skamligt att inte ta alla symtom som eventuellt skulle kunna tyda på fång på största allvar!
 
Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

Det handlar i mångt och mycket om att få en bra förklaring, att bli motiverad.

Ja, det gör det verkligen! När mina hästar var sjuka fick jag en otrolig massa pepp och stöttning från min veterinär, och jag kunde alltid ringa och fråga råd utan att känna mig "jobbig". Så i stället för att få mig att känna skam och skuld (det klarade jag själv så bra så...) fick min vet mig att känna mig som en motiverad och duktig hästägare som verkligen gjorde vad hon kunde.

jag håller med T E och dig.

Detta med att få en bra förklaring så att man verkligen inser vad det handlar om var viktigt för mig. När jag insåg hur farligt det är med feta fånghästar dvs vad höga insulinhalter kan ställa till med så tog jag till mer drastiska bantningsmetoder som till sist resulterade i en smal ponny. De är ju inte lätta att banta dessa ponnyer med anlag för IR (och det är inte ngt jag har hittat på själv för att slippa anstränga mig utan ngt som de veterinärer och andra som forskar på detta verkar vara eniga om).

Sedan är det lika viktigt att man har tillgång till veterinär och hovslagare som verkligen stöder hästägaren och svarar på alla frågor (eller kanske inte alla) som man har.
 
Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

Här borde nog de kunniga.. veterinärena bli bättre på fång, men å andra sidan rek de flesta att bara ge hö.

Upplever nog att hovisarna har större inblick i sjukdomen. Det var den som sa åt mig vad som måste göras- få bort ponnyvalkarna- depåerna o hästen blev raskt mkt bättre. Ingen annan tyckte dock att den var tjock- idealet igen:crazy:
Jag skäms visst för att hästen inte hade begränsats i sitt matintag vid skada.
Om jag inte gör det så lär jag mig inte av erfarenheterna.

Apropå fuktekem så blev min hund bra av salta bad o PC- de ljuslila/ lila kapslarna i 10 dagar.. Kommer inte ihåg vad det heter:o
 
Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

Svarar på första inlägget. :)

Jag tillhör dom som fått skit här för att ha skrivit "fångkänning", "början på fång" etc. Att jag gjort det har inget med skam eller förnekande att göra, utan det är ett försök att beskriva sakernas tillstånd. Jag har ingen orsak att försöka dölja det faktum att en av hästarna är "fångbenägen". Inte mitt fel s a s, utan något fel inbyggt i systemet. Hade jag inte gjort något, hade fånget säkerligen utvecklats till allvarligare grad.

Hästen har fått fång 5-6 gånger men vi har alltid lyckats stoppa processen på ett tidigt stadie. Det enda av dom klassiska fångtecknen var att hästen började röra sig en smula stappligt, varför tillkallad vet bortsåg från fång. Dock hanterade vi det just som fång utifall att, och kunde så småningom konstateras att det rörde sig just om det.

Vi har inte använt oss av boxvila annat än någon dag vid ett par tillfällen, utan istället satt på munkorgen varefter symptomen klingat av på ett par dagar. Den har därefter fått sitta på över konvalescens tills det känts rätt, förändringar i foder, väder, årstid osv, att ta av den och iaktta eventuella reaktioner. Hittills har det fungerat så att hästen varit symptomfri i flera månader efter varje munkorgsperiod.

Jag ser fång som en latent och okurerbar sjukdom att ta hänsyn till, varken mer eller mindre.

LIA
 
Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

LIA;13581034 Jag ser fång som en latent och okurerbar sjukdom att ta hänsyn till skrev:
Jag delar inte din uppfattning och hoppas verkligen att det inte är så.
Jag har mkt svårt att tänka mig att ha en häst med återkommande fånganfall.

Det går ju inte att bota fång. det är ju ganska svårt eftersom det är svårt att upptäcka och skadan redan är skedd när hästen börjar halta.
En häst som en gång har haft fång är säkert alltid i riskzonen för ett nytt anfall så på det sättet blir dn nog aldrig bra= med normal känslighet för nya fånganfall.
Men däremot så hoppas jag vekligen att man genom att ta hand om den på rätt sätt kan förhindra nya anfall.
 
Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

Apropå fuktekem så blev min hund bra av salta bad o PC- de ljuslila/ lila kapslarna i 10 dagar.. Kommer inte ihåg vad det heter:o

Tack för tipset. Dessvärre är detta en gosse som klarar sig så länge han inte badar, både sjövatten och havsvatten innebär att problemen kommer som ett brev på posten. Han har konstaterad atopi. Elände.

Saltvatten innebär kanske västkustvatten, förresten!? Folk brukar ju hånskratta åt "vårt" hav!
 
Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

*KL*

Det finns ju filmer och litteratur gällande både fång och metaboliska sjukdomar som IR tillhör överallt på nätet, i oktober så kommer S-holm att ha en föreläsning om senaste rönen, framsteg och behandlingar om detta, mycket har vi säkert redan läst oss till själva och upplevt men man blir ju aldrig tillräckligt lärd...
 
Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

*KL*

Jag har skrivit/sagt fångkänning om min häst. Är dock inte på grund av att jag skäms utan ett försök att beskriva ett tidigt skede av ett fånganfall.
Tycker dessutom det är svårt & diffust att veta VAD som är fång när tillochmed veterinärer ger dåliga råd som är uppåt väggarna.

Givetvis analyserar jag situationen för att i framtiden göra annorlunda men jag skäms inte för att min häst fått fång, jag försöker lära mig så mkt som möjligt för att undvika det framgent.
 
Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

också KL men till ts

Jag har tänkt ett tag på detta begrepp - fångkänning som en del hovisar och andra menar inte finns.

Jag tror inte att det finns ngn svensk definition på vårt svenska ord fång. Det engelska ordet laminitis betyder ju inflammation i lamellerna en gammal definition som antagligen kommer att visa sig vara ganska klok eftersom forskarna tycks enas om att den gemensamma nämnaren för alla fånganfall är just inflammation som leder till att lamellerna går sönder. Sedan har de ju ytterligare ett begrepp, founder som vad jag förstår avser en förändring av hovbenens läge.

Jag har nog alltid tänkt att fång innebär just en nedbrytning av lamellerna. Detta gör säkert jätteont på hästen vilket vi märker som en hälta. Sedan behöver detta inte alltid leda till en hovbensförändring det har vi ju fått höra av forumets hovslagare. Nu har jag för mig att ts häst råkade ut för just detta dvs en enligt min teori påverkan av lamellerna som gav smärta men ingen förändring av hovbenets läge troligen då pga att ts tog väl hand om detta från början.
Min ponny fick hovbensförändringar som nu har gått tillbaka.

Men hon kan ibland ngn enstaka gång ha en förstärkt puls men inget annat. De ggr hon har det drar jag i nödbromsen på alla sätt. Om ngt ska kallas fångkänningar så är det kanske detta dvs en störning som vi lyckas stoppa?? Om man nu kan det - ingen aning.
 
Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

Bara liten sak ang fångkänning. Det är alltså inte det jag vänder mig emot i mitt första inlägg. Iofs anser jag fångkänning är ett olyckligt ord, men jag kommer inte heller på ngt bättre.

Utan det är 'nästanfången'. Det där som startar med klassiska fångsymptom, ingen känning som går över på nån dag alltså. Veterinär tas ut, hästen ställs på box och får butta etc. So far inget konstigt. Men sen när hästen stått på box 1 vecka och fått butta, och är symptomfri - då är det 'som fång men inte riktig fång', och resten av den klassiska fångkonvalescensen (mer stillhet, slussas sakta ut i större och större hage, ingen ridning utan långsamt tillbaka i rörelse, lång tid tills full hållfasthet i hovarna och således långt till galoppera runt och hoppa t ex) helt enkelt slopas. Utan ut i stor hage, ridas som vanligt, hoppas etc. För det var ju inte 'riktig fång'. (Och heller inte känning, alltså vad det sägs, utan någon annan mystisk åkomma som är precis som fång men bara första veckan typ..)
 
Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

Aha...men det kan nog förklaras med ren & skär okunskap?
Har en bekant som fått rådet att promenera sin häst varje dag (trots butta) & sedan börja rida igång efter buttakuren (10dgr efter fånganfall alltså!) Så tyvärr är det inte bara okunskap hos hästägare utan även hos veterinären.

Själv har jag bestämt att låta ponnyn vila i sjukhage (med ligghall) över sommaren & sedan röntga & sedan sätta igång till hösten. Trots att ponnyn är helt symptomfri just nu. Bara för att jag vill kompensera att jag gjorde fel i början med att göra rätt hädanefter..
Men det är ju efter råden jag fått här..veterinären sa bara lite vagt att hon kunde säöttas igång när hon är smärtfri..

Bara liten sak ang fångkänning. Det är alltså inte det jag vänder mig emot i mitt första inlägg. Iofs anser jag fångkänning är ett olyckligt ord, men jag kommer inte heller på ngt bättre.

Utan det är 'nästanfången'. Det där som startar med klassiska fångsymptom, ingen känning som går över på nån dag alltså. Veterinär tas ut, hästen ställs på box och får butta etc. So far inget konstigt. Men sen när hästen stått på box 1 vecka och fått butta, och är symptomfri - då är det 'som fång men inte riktig fång', och resten av den klassiska fångkonvalescensen (mer stillhet, slussas sakta ut i större och större hage, ingen ridning utan långsamt tillbaka i rörelse, lång tid tills full hållfasthet i hovarna och således långt till galoppera runt och hoppa t ex) helt enkelt slopas. Utan ut i stor hage, ridas som vanligt, hoppas etc. För det var ju inte 'riktig fång'. (Och heller inte känning, alltså vad det sägs, utan någon annan mystisk åkomma som är precis som fång men bara första veckan typ..)
 
Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

Har en bekant som fått rådet att promenera sin häst varje dag (trots butta) & sedan börja rida igång efter buttakuren (10dgr efter fånganfall alltså!) Så tyvärr är det inte bara okunskap hos hästägare utan även hos veterinären.

Tragiskt när veterinärer ger sådana råd! Själv har jag fått rådet att låta hästar med akut fång vara ute i hage så länge de inte jagar varandra...:crazy:

Själv har jag bestämt att låta ponnyn vila i sjukhage (med ligghall) över sommaren & sedan röntga & sedan sätta igång till hösten. Trots att ponnyn är helt symptomfri just nu.

Tycker att det låter som om du tänker helt rätt :)!
 
Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

känner mig ganska trögfattad :crazy: - ursäkta
men om det är så du menar efter alla dessa inlägg (har läst slarvigt) så tror jag att det beror på okunnighet och kanske möjligtvis att man inte orkar/kan se vad det handlar om
 
Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

När man pratar med hästägare och förklarar vikten av en lång konvalescens är det få som säger "jamen självklart". De flesta hissar upp ögonbrynen och har synpunkter...

"Nej, det tror jag inte behövs. Sist han hade fång red vi långturer redan efter ett par veckor"

"Nä, du vet, li.ltjejen blir så ledsen om hon inte får rida, så det får allt bära eller brista!"

"Det har jag aldig hört och jag ha faktiskt haft häst i över 30 år!"

"Ok, jag ska ta det lugnt, bara rida i skogen en period då"

"En månad räcker väl ändå!?!?"

Otaliga varianter, men det är svårt för den gemene hästägaren att förstå att deras häst. som tillsynes har tillfrisknat, inte kan brukas som normalt.

Återigen finns de förstås de som tar till sig av de råd de får och följer dem till punkt och pricka. Men visst kan jag förstå att man tycker att den ohalta hästen efter några veckor åtminstone bör hålla att skrittas på, den rör sig ju så fint i hagen? Nu pratar jag alltså bara om konvalescensen, inte de akuta symptomen.
 
Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

Du får raka stackaren eller ta semestern vid röda havet:D

Gentiana funkar sådär.
 
Sv: Är fång en 'skamlig' åkomma, eller varför..

Jag tänkte just på den här studien om welshponnierna som flera tagit upp. Det var länge sedan jag läste den men den pekade helt klart på ärftlighet!
Jag har dessutom kännedom om ston som fått ett stort antal föl och där det stora flertalet haft minst ett fånganfall (olika ägare till avkommorna). Sådant får mig att dra öronen åt mig ang. ärftlighetsaspekten.
Å andra sidan går det säkert att felfodra/överutfodra vilken häst som helst så att den får fång utan att det ligger någon som helst ärftlighet i det hela.

Jomen precis,det är ju det jag menar. Och helt plötsligt verkar alla vilja ta till möjligheten att deras häst är IR resistent som orsak till varför den fått fång, istället för att se till att den kan ha (och av de hästar och hur de hålls som fått fång genom åren), fått fång av andra, helt påverkbara anledningar från hästhållningens sida. De flesta har inte IR, och som sagt, igen är född med IR heller : )

alexandra: min blir lätt för rund en månad under betes säsongen. så jag vaktar honom noga och det är inte fullbete som gäller för honom. även om han går upp lite under betessäsongen så tillåter jag honom inte att äta som han vill under resten av året, för att hålla nere chansen att han skulle bli överviktig rent generellt. Det är ju ett fullblod jag har, så vi pratar inte direkt fettnacke och fettdepåer, utan mage och överhull som nog bleknar kanske i många andras värld : )
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
16 193
Senast: Juli0a
·
Foder & Strö Min lilla storhäst blir alltid lite tjock över nacken under sommaren, har trott att det är tendenser till fång, men efter att ha pratat...
2
Svar
22
· Visningar
4 643
Senast: TinyWiny
·
Hästvård I torsdags red min medryttare, jag var på jobbet, fick sms på fredag förmiddag där medryttaren meddelade att hästen inte hade känts bra...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 621
Hästvård Jag har ett sex år gammalt sto, importerad från Lettland som unghäst och i min ägo sedan hon var drygt 3,5 år gammal. Den här sommaren...
Svar
10
· Visningar
3 294
Senast: mackan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp