Är det okej?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Här är så mycket felaktigheter och så mycket okunskap som lyser igenom så jag funderade länge på att bara strunta i att ens kommentera det.

Får en känsla av att bakom nicket Nappson finns en 16-17 åring som ridit på ridskola några år, läst ett antal artiklar i mer eller mindre seriösa hästtidningar och tittat på några privatlektioner (kanske varit med på någon clinic som åhörare av någon kontroversiell tränare) och som nu tror att att man vet och kan allt och nu skall frälsa hästvärlden.

För det första: du har en väldigt lustig indelning av hästar. Dressyr är något som man gör på så gott som alla hästar. Tom mellan hinderna utövar man dressyr (fast hoppryttare vill nog hellre kalla det markarbete).

Tom en hobbyhäst (vad nu exakt det är enligt dig) utövar dressyr största delen av tiden.

När du varit med ett tag och har lite mer erfarenhet så kommer du förstå att en häst mycket väl kan skada sig även när man rider dressyr utan att för den sakens skull vara ryttaren som ridit sönder den. Den kan tex trampa i skon och därför stuka en led.

Den kan busa och skada sig. Den kan ha en defekt som faktiskt gör att den inte håller för ridning eller den kan ha en skada sedan tidigare som kommer fram vid ridning. Och 100-tals andra orsaker mer eller mindre ryttarrelaterade.

I din värld verkar hästgrenarna vara åtskilda med vattentäta skott. I den verkliga världen flyter de olika grenarna mer eller mindre in i varandra och utgör oftast en salig blandning.


Tror att ta menade att mer eller mindre alla hästar rids någon form av dressyr, men hopphästen etc har en ytterligare olycksrisk utöver dressyren medan dressyrhästen rids i kontrollerat tempo över plan mark och därmed finns färre andra förklaringar än slitsam ridning på skador som dyker upp under träning. Sant eller ej, förstår resonemanget.

Och håller litegrann med.
 
Här är så mycket felaktigheter och så mycket okunskap som lyser igenom så jag funderade länge på att bara strunta i att ens kommentera det.

Får en känsla av att bakom nicket Nappson finns en 16-17 åring som ridit på ridskola några år, läst ett antal artiklar i mer eller mindre seriösa hästtidningar och tittat på några privatlektioner (kanske varit med på någon clinic som åhörare av någon kontroversiell tränare) och som nu tror att att man vet och kan allt och nu skall frälsa hästvärlden.

För det första: du har en väldigt lustig indelning av hästar. Dressyr är något som man gör på så gott som alla hästar. Tom mellan hinderna utövar man dressyr (fast hoppryttare vill nog hellre kalla det markarbete).

Tom en hobbyhäst (vad nu exakt det är enligt dig) utövar dressyr största delen av tiden.

När du varit med ett tag och har lite mer erfarenhet så kommer du förstå att en häst mycket väl kan skada sig även när man rider dressyr utan att för den sakens skull vara ryttaren som ridit sönder den. Den kan tex trampa i skon och därför stuka en led.

Den kan busa och skada sig. Den kan ha en defekt som faktiskt gör att den inte håller för ridning eller den kan ha en skada sedan tidigare som kommer fram vid ridning. Och 100-tals andra orsaker mer eller mindre ryttarrelaterade.

I din värld verkar hästgrenarna vara åtskilda med vattentäta skott. I den verkliga världen flyter de olika grenarna mer eller mindre in i varandra och utgör oftast en salig blandning.
Huvudet på spiken. Följt TS och tänkt exakt det.
 
Tycker du börjar låta lite desperat Tora! Nu tar du i riktigt från tårna, märker jag. Tre stycken som inte tycker som du. Orkar du med fler? Om några stycken till vågar/ kan så kanske den här jättebumlingen skulle börja rulla på rätt håll. Se upp så du inte får den över dig Tora!


Det är tur att du har moderatorn på din sida så att du inte bara kan skriva vad du vill, utan även på vilket sätt du vill. För dig finns inga begränsningar verkar det som. Eller vad säjs om det här?

"Får en känsla av att bakom nicket Nappson finns en 16-17 åring som ridit på ridskola några år, läst ett antal artiklar i mer eller mindre seriösa hästtidningar och tittat på några privatlektioner (kanske varit med på någon clinic som åhörare av någon kontroversiell tränare) och som nu tror att att man vet och kan allt och nu skall frälsa hästvärlden."

"När du varit med ett tag och har lite mer erfarenhet så kommer du förstå"


Trevlig ton hon har Tora, inte sant?
Öhh! Va????
 
Det är en buke-sanning. Om fler än 1 användare har samma (kritiska) synpunkter på hur tävlingsdressyr utövas måste det naturligtvis vara samma person!!!
.

Troligtvis är alla tre samma person... eller ligger det i dressyrkritikernas gener att vara otrevliga besserwissrar som idiotförklarar alla som försöker ha en nyanserad diskussion? My way or The highway tekniken brukar inte gå hem när man vill ha en diskussion. ... kan ju vara ett tips
 
Nu ska jag ge mig in i leken och ytterligare spä på konspirationsteorierna:D

Det det handlar om tror jag, är att bukefolket har ytterst svårt att tolera användare som vågar (har mage) att säga sin mening rakt på sak, utan krusiduller och omskrivningar . Visst har det betydelse "hur" man utrycker sig, men det är uppbenbart helt ok att uttrycka lite hur som, bara man har "rätt" åsikt.

Hur som så försöker jag i alla fall att se/tolka andemeningen i det TS skriver, allt behöver ju inte vara riktat till "mig" personligen, utan bara en allmän fundering. Då behöver man inte överreagera och "gå till attack", något som ju verkligen provocerar fram dåliga sidor hos oss alla.

Till ämnet i tråden: Jag ser det så här, när jag tar en häst i träning, så rubbar jag per automatik den naturliga balansen och harmonin som hästen har medfött, mentalt och fysiskt, ofrånkommligt. När jag sen sitter upp, så rubbar jag den än mer. Hästen blir allt det jag inte vill. Spänd, osäker, obalanserad, sänkt rygg, osv. Så min uppgift och mitt ansvar som tränare/ryttare är således att försöka återställa den "rubbningen", med mig som tränare/ryttare. Det kan väl iof, om man drar det till sin spets, ses som ett övergrepp i sig, att utsätta hästen för detta öht. MEN om avsikten och träningen helt och hållet går ut på att HJÄLPA hästen tillbaks till sin naturliga balans och harmoni igen, ja då kompenserar jag på sätt och vis för dom problem jag skapat. Och det är JAG som har skapat det, ingen annan, i hästens ögon.

Det jag vänder mig emot är det metodiska tänkandet att hästen SKA lära sig, hästen SKA göra det jag vill för MIN skull. Visst, vi har alla varit där, och hamnar där då och då trots att vi vet att det inte är rätt väg. Och hästen förlåter oss varje gång. Den känner frustreringen, oblansen, hårdheten och försöker anpassa sig men kan bli likadan själv i rent självförsvar och/eller resignerar om ryttaren inte ändrar taktik. Men så fort ryttaren/tränaren ändrar taktik, då följer hästen med, den tackar och anpassar sig IGEN för den VILL vara tillags. Den förlåter oss varje gång. Och det är det tänkandet, som jag tror TS är ute efter. Inte att aldrig utsätta hästen för kränkande situationer, utan våran strävan att komma ifrån det. Att i stället försöka sträva mot tänket att HJÄLPA hästen tillbaks till balansen och harmoning som VI SJÄLVA (JAG, ryttaren/tränaren, inte hästen) har skapat. Att ta ansvar för det vi faktiskt utsätter hästen för.

Först måste man då komma på att vissa verktyg och metoder INTE hjälper. Först när man kommit på det kan processen börja, den postiva, som absolut kan "dippa ner" i "träsket" då och då ändå. Men hästen förlåter oss ALLTID så fort vi åtminstone försöker ändra taktik.
 
Nu ska jag ge mig in i leken och ytterligare spä på konspirationsteorierna:D

Det det handlar om tror jag, är att bukefolket har ytterst svårt att tolera användare som vågar (har mage) att säga sin mening rakt på sak, utan krusiduller och omskrivningar . Visst har det betydelse "hur" man utrycker sig, men det är uppbenbart helt ok att uttrycka lite hur som, bara man har "rätt" åsikt.

Hur som så försöker jag i alla fall att se/tolka andemeningen i det TS skriver, allt behöver ju inte vara riktat till "mig" personligen, utan bara en allmän fundering. Då behöver man inte överreagera och "gå till attack", något som ju verkligen provocerar fram dåliga sidor hos oss alla.

Till ämnet i tråden: Jag ser det så här, när jag tar en häst i träning, så rubbar jag per automatik den naturliga balansen och harmonin som hästen har medfött, mentalt och fysiskt, ofrånkommligt. När jag sen sitter upp, så rubbar jag den än mer. Hästen blir allt det jag inte vill. Spänd, osäker, obalanserad, sänkt rygg, osv. Så min uppgift och mitt ansvar som tränare/ryttare är således att försöka återställa den "rubbningen", med mig som tränare/ryttare. Det kan väl iof, om man drar det till sin spets, ses som ett övergrepp i sig, att utsätta hästen för detta öht. MEN om avsikten och träningen helt och hållet går ut på att HJÄLPA hästen tillbaks till sin naturliga balans och harmoni igen, ja då kompenserar jag på sätt och vis för dom problem jag skapat. Och det är JAG som har skapat det, ingen annan, i hästens ögon.

Det jag vänder mig emot är det metodiska tänkandet att hästen SKA lära sig, hästen SKA göra det jag vill för MIN skull. Visst, vi har alla varit där, och hamnar där då och då trots att vi vet att det inte är rätt väg. Och hästen förlåter oss varje gång. Den känner frustreringen, oblansen, hårdheten och försöker anpassa sig men kan bli likadan själv i rent självförsvar och/eller resignerar om ryttaren inte ändrar taktik. Men så fort ryttaren/tränaren ändrar taktik, då följer hästen med, den tackar och anpassar sig IGEN för den VILL vara tillags. Den förlåter oss varje gång. Och det är det tänkandet, som jag tror TS är ute efter. Inte att aldrig utsätta hästen för kränkande situationer, utan våran strävan att komma ifrån det. Att i stället försöka sträva mot tänket att HJÄLPA hästen tillbaks till balansen och harmoning som VI SJÄLVA (JAG, ryttaren/tränaren, inte hästen) har skapat. Att ta ansvar för det vi faktiskt utsätter hästen för.

Först måste man då komma på att vissa verktyg och metoder INTE hjälper. Först när man kommit på det kan processen börja, den postiva, som absolut kan "dippa ner" i "träsket" då och då ändå. Men hästen förlåter oss ALLTID så fort vi åtminstone försöker ändra taktik.
Jag håller med dig i mycket.

Dock är det vi som utnyttjar hästen antingen för nöjes skull eller för nyttans skull. Hästen har aldrig bett oss rida den.

Skall man ha en attityd som Ts har och predika för alla vad som är rätt så måste man ha djupare kunskap än bara ha läst Hästfocus.

Dessutom är det en fördel om man i alla fall besitter så pass mycket ödmjukhet att man förstår att även den påverkan man själv gör på hästen egentligen är skadlig på ett eller annat sätt. Och inte bara höjer sig själv till skyarna.
 
@Fiador om man då jämför din attityd mot Ts så är den helt annorlunda. Du tycker säkert att du har rätt (vore ju konstigt annars) men den besserwisserattityd som Ts uppvisar finns inte där alls. Det blir en helt annan diskussion då.

Tom jag som egentligen håller med Ts i mycket blir irriterad över "jag kan bäst och alla andra gör fel" attityden.

Så hur man framför sin sak är i högsta grad relevant.
 
Ja, en jävligt rostig och krokig spik, precis som hälsan hos dressyrhästarna!
Bra jobbat i okunnighetens värld!

/Nappson
Så, är alla dressyrhästar dåligt ridna och illa behandlade, eller är det 90%, 75% eller möjligen alla utom dina?

Gäller det bara hästar som tränas för dressyrtävlingar, eller alla som tränas i dressyr?

Upplys oss om hur du tänker? Som det är nu ser jag bar en galning som verkar mena att han är den enda i världen som gör rätt.

Jag håller med om att mycket borde förbättras både inom avel, hästhållning och ridning. Jag ser mycket dålig ridning, men även en hel del bra, jag ser en del som avverkar hästar på löpande band och andra som håller sina friska år efter år. Jag skulle önska en diskussion om vad som är bra eller dåligt och hur man håller sina hästar fräscha och inte fastna i diskussionen "nappson är perfekt/en idiot" den gagnar knappast några hästar.

Jag är övertygad om att du gör ditt bästa, men även övertygad om att ingen är perfekt, inte ens du. Tala om exakt vad du tycker är fel och då de de mer grova avarter, men inte de grövsta som alla här förmodligen är överens om (såsom att omotiverat klå upp hästen bara för att, rida när de är halta osv), det är för inprecist att exempelvis fördöma alla hjälptyglar alltid när det finns många gradskillnader (såsom graman kontra grästygel). Jag tror säkert du får stort medhåll i åsikter om du är mer nyanserad och inte fördömer varenda en utom dig själv.
 
Det är inget konstigt att en del (många tyvärr) undrar vad jag menar med det, för har man aldrig fått chansen att se och uppleva den dressyr som jag talar om så är det svårt att förstå. Det är inget som jag kommit på själv förstås. Jag har tränat för 2-3 tränare som lärt mig detta. Det kan ni också göra och säkert bli betydligt bättre än mig på mycket.



/Nappson

Vad är det för dressyr? Kan du lägga upp en film på "den rätta" dressyren är du snäll.
 
Nu ska jag ge mig in i leken och ytterligare spä på konspirationsteorierna:D

Det det handlar om tror jag, är att bukefolket har ytterst svårt att tolera användare som vågar (har mage) att säga sin mening rakt på sak, utan krusiduller och omskrivningar . Visst har det betydelse "hur" man utrycker sig, men det är uppbenbart helt ok att uttrycka lite hur som, bara man har "rätt" åsikt.

Hur som så försöker jag i alla fall att se/tolka andemeningen i det TS skriver, allt behöver ju inte vara riktat till "mig" personligen, utan bara en allmän fundering. Då behöver man inte överreagera och "gå till attack", något som ju verkligen provocerar fram dåliga sidor hos oss alla.

Till ämnet i tråden: Jag ser det så här, när jag tar en häst i träning, så rubbar jag per automatik den naturliga balansen och harmonin som hästen har medfött, mentalt och fysiskt, ofrånkommligt. När jag sen sitter upp, så rubbar jag den än mer. Hästen blir allt det jag inte vill. Spänd, osäker, obalanserad, sänkt rygg, osv. Så min uppgift och mitt ansvar som tränare/ryttare är således att försöka återställa den "rubbningen", med mig som tränare/ryttare. Det kan väl iof, om man drar det till sin spets, ses som ett övergrepp i sig, att utsätta hästen för detta öht. MEN om avsikten och träningen helt och hållet går ut på att HJÄLPA hästen tillbaks till sin naturliga balans och harmoni igen, ja då kompenserar jag på sätt och vis för dom problem jag skapat. Och det är JAG som har skapat det, ingen annan, i hästens ögon.

Det jag vänder mig emot är det metodiska tänkandet att hästen SKA lära sig, hästen SKA göra det jag vill för MIN skull. Visst, vi har alla varit där, och hamnar där då och då trots att vi vet att det inte är rätt väg. Och hästen förlåter oss varje gång. Den känner frustreringen, oblansen, hårdheten och försöker anpassa sig men kan bli likadan själv i rent självförsvar och/eller resignerar om ryttaren inte ändrar taktik. Men så fort ryttaren/tränaren ändrar taktik, då följer hästen med, den tackar och anpassar sig IGEN för den VILL vara tillags. Den förlåter oss varje gång. Och det är det tänkandet, som jag tror TS är ute efter. Inte att aldrig utsätta hästen för kränkande situationer, utan våran strävan att komma ifrån det. Att i stället försöka sträva mot tänket att HJÄLPA hästen tillbaks till balansen och harmoning som VI SJÄLVA (JAG, ryttaren/tränaren, inte hästen) har skapat. Att ta ansvar för det vi faktiskt utsätter hästen för.

Först måste man då komma på att vissa verktyg och metoder INTE hjälper. Först när man kommit på det kan processen börja, den postiva, som absolut kan "dippa ner" i "träsket" då och då ändå. Men hästen förlåter oss ALLTID så fort vi åtminstone försöker ändra taktik.

Fast det du skriver nu är ju begripligt. Det är ju egentligen ingen som har sagt emot TS om att man ska arbeta och se till hästens bästa. Det folk vill påskina är att det finns lika många definitioner av vad som är rätt och fel som det finns människor.

TS får nog ta och börja förklara vilken typ av dressyrridning som är skadlig och ännu hellre HUR man ska rida och arbeta med hästen för hästen inte ska ta skada.

Att börja med att säga att tex, hjälptyglar är plågeri, är väldigt onyanserat och tillför ingen substans till en diskussion om man inte förklarar varför.

Sedan kan jag faktiskt säga att jag har svårt att förstå det här med "hästens synvinkel eller vad hästen känner". Mig veterligen så kan de flesta inte prata med hästar, utan det vi säger oss se är en tolkning av situationen. Till exempel: " min häst trivs på ett 2-delat bett", "min häst gillar kandar" eller "min häst hatar att ha gummibett".
 
Det där är inga nyheter för mig heller.
Den här gruppen heter "Ridning" tror jag, eller?
Så då ska vi börja diskutera att man inte ska rida, jag visst, det är okej för mig.
Var ska vi börja tycker du?
Ja vi är inne på ridning, nej jag är ingen djurrättsaktivist, du skrev att du vill kunna mer om att få utdömda hästar friska och då gav jag tipset om projektet och häst kunnigt folk som har tagit hand om hästar som annars skulle till slakt eller bli t märka.
 
@Nappson @Brille

Jag har fortfarande svårt att definiera ert ordval i "far illa". Menar ni återkommande ledinflammationer som möjligen kan härledas till dålig träning, menar ni minsta hjälpgivning som ett för hårt tygeltag eller för kraftig skänkel, menar ni användandet av sporrar och kandar?

Undrar också hur ni optimalt hade velat se att dressyrryttare skulle rida och träna sina hästar:). Visa gärna filmer eller berätta hur Ni lägger upp träningen för era hästar.
 
@Nappson @Brille

Jag har fortfarande svårt att definiera ert ordval i "far illa". Menar ni återkommande ledinflammationer som möjligen kan härledas till dålig träning, menar ni minsta hjälpgivning som ett för hårt tygeltag eller för kraftig skänkel, menar ni användandet av sporrar och kandar?

Undrar också hur ni optimalt hade velat se att dressyrryttare skulle rida och träna sina hästar:). Visa gärna filmer eller berätta hur Ni lägger upp träningen för era hästar.
Jag tror inte att det handlar om något så specifikt. Inga särskilda verktyg eller metoder eller skaderisker ligger bakom funderingarna, utan det jag tror det handlar om och det det handlar om för mig, är attityden till hästträning, om den utövas med hänsyn till hästen och den egna förmågan (eller oförmågan) att leda hästen rätt så att den får hjälp och inte blir forcerad fram till ett tänkt mål. Ändamålet helgar inte medlen.

Du använde ordet "ihärdig" i ett inlägg tidigare, det får mig att fundera, en häst kan inte vara ihärdig, bara missförstådd, missledd och/eller dåligt förberedd. Den försvarar sig kanske då med att inte lyssna, inte svara, flamsa och/eller bara bli trög och seg. Skulden och ansvaret är fortfarande bara mitt. Jag har försatt hästen i den situationen och det sket sig. OK, fel av mig, no big deal, för jag kan ändra på det, så kanske hästen förlåter mig och lyssnar bättre nästa gång, men det är aldrig hästens fel eller skuld att det blivit så. Bara mitt. I det perspektivet blir spöt väldigt fel. Ett spö är en förlängd arm eller ett förlängt ben, inte ett uppfostringsverktyg. Om jag nu har försatt hästen i denna sits så kan jag ju inte straffa honom när det skiter sig. För det är ju jag som vill att hästen ska göra ditten och datten, hästen själv hade kanske lika gärna stannat kvar i hagen. Då är det mitt ansvar att hjälpa honom att känna sig tillräckligt motiverad att vilja göra det men också mitt ansvar att bedöma hans förmåga att klara av det jag begär.

Så ja, i det perspektivet så är ju ett spö fel väg. I en annan situation kanske någon tycker att inspänningstyglar behövs för att hästen ska hitta den perfekta formen. Återigen, jag har förstatt hästen i den här situationen, då är det mitt ansvar att se till att han klarar det jag begär av honom. Måste jag ha inspänningstyglar för det, då har jag missbrukat mitt övertag, orsakat hästen obalans men inte lyckats hjälpa den att återfå den, och i stället för att backa bandet dit vi faktist är, utbildningsmässigt/balansmässigt, så sätter jag på inspänningstyglar för att få en falsk känsla av balans. Men har hästen fått bättre balans? Har hästen fått den hjälp den behöver? Så ja, konkret kan ju inspänningstyglar vara ett exempel på hästträning där hästen "far illa".

Dålig träning/utbildning kan leda till så mycket, en uttråkad häst som slutar lyssna och/eller en traumatiserad häst som far runt som en vettvilling. Vad får såna hästar utstå sen? Någon människa (ryttare/tränare) har skapat dessa problem, men det är alltid hästen som fårt ta konsekvensen. En sån häst "far illa", både under själva processen med den negativa responsen som den lagt sig till med i brist på kunnig vägledning, för alla hästar vill egentligen vara till lags och anpassa sig, men framför allt sen när problemet ska rättas till, då kan det bli jobbigt och hårt.

Så det är ett stort ämne att diskutera och går inte att konkretisera ner på detaljnivå så enkelt.
 
Jag tror inte att det handlar om något så specifikt. Inga särskilda verktyg eller metoder eller skaderisker ligger bakom funderingarna, utan det jag tror det handlar om och det det handlar om för mig, är attityden till hästträning, om den utövas med hänsyn till hästen och den egna förmågan (eller oförmågan) att leda hästen rätt så att den får hjälp och inte blir forcerad fram till ett tänkt mål. Ändamålet helgar inte medlen.

Du använde ordet "ihärdig" i ett inlägg tidigare, det får mig att fundera, en häst kan inte vara ihärdig, bara missförstådd, missledd och/eller dåligt förberedd. Den försvarar sig kanske då med att inte lyssna, inte svara, flamsa och/eller bara bli trög och seg. Skulden och ansvaret är fortfarande bara mitt. Jag har försatt hästen i den situationen och det sket sig. OK, fel av mig, no big deal, för jag kan ändra på det, så kanske hästen förlåter mig och lyssnar bättre nästa gång, men det är aldrig hästens fel eller skuld att det blivit så. Bara mitt. I det perspektivet blir spöt väldigt fel. Ett spö är en förlängd arm eller ett förlängt ben, inte ett uppfostringsverktyg. Om jag nu har försatt hästen i denna sits så kan jag ju inte straffa honom när det skiter sig. För det är ju jag som vill att hästen ska göra ditten och datten, hästen själv hade kanske lika gärna stannat kvar i hagen. Då är det mitt ansvar att hjälpa honom att känna sig tillräckligt motiverad att vilja göra det men också mitt ansvar att bedöma hans förmåga att klara av det jag begär.

Så ja, i det perspektivet så är ju ett spö fel väg. I en annan situation kanske någon tycker att inspänningstyglar behövs för att hästen ska hitta den perfekta formen. Återigen, jag har förstatt hästen i den här situationen, då är det mitt ansvar att se till att han klarar det jag begär av honom. Måste jag ha inspänningstyglar för det, då har jag missbrukat mitt övertag, orsakat hästen obalans men inte lyckats hjälpa den att återfå den, och i stället för att backa bandet dit vi faktist är, utbildningsmässigt/balansmässigt, så sätter jag på inspänningstyglar för att få en falsk känsla av balans. Men har hästen fått bättre balans? Har hästen fått den hjälp den behöver? Så ja, konkret kan ju inspänningstyglar vara ett exempel på hästträning där hästen "far illa".

Dålig träning/utbildning kan leda till så mycket, en uttråkad häst som slutar lyssna och/eller en traumatiserad häst som far runt som en vettvilling. Vad får såna hästar utstå sen? Någon människa (ryttare/tränare) har skapat dessa problem, men det är alltid hästen som fårt ta konsekvensen. En sån häst "far illa", både under själva processen med den negativa responsen som den lagt sig till med i brist på kunnig vägledning, för alla hästar vill egentligen vara till lags och anpassa sig, men framför allt sen när problemet ska rättas till, då kan det bli jobbigt och hårt.

Så det är ett stort ämne att diskutera och går inte att konkretisera ner på detaljnivå så enkelt.

"Tack" Fiador
Två riktigt bra inlägg.
 
@Fiador Det är fint att du pedaogogiskt försöker hjälpa Brille och Nappson i deras trassel. Men mina frågor är specifit riktade till dessa två användare. Ffa när det gäller hur träningen av deras hästar ser ut:). (och jag har inte använt ordet "ihärdig".)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästmänniskan Gammal användare - nytt nick för att få helt utomstående åsikter på problemet, som inte grundar sig på inlägg jag skrivit tidigare...
2
Svar
38
· Visningar
12 194
Senast: QueenLilith
·
Ridning Hej! Jag har ett sto på åtta år som jag haft i ganska precis två år. Innan jag köpte henne hade hon haft fem hem på tre år och lärt sig...
2
Svar
21
· Visningar
8 195
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Ridskoleridningen har kommit igång igen på allvar efter sommaren nu. Förrförra veckan fick jag rida en dressyrlektion på lakritstrollet...
Svar
0
· Visningar
399
Senast: cassiopeja
·
Tjatter Deltagare: bollen__ cirkus Ferrari Habina Klara Koppen Lobelia MikaTela Mirtai quarter4ever Snurrfian Regler *Var snälla och trevliga...
18 19 20
Svar
380
· Visningar
15 425
Senast: LenaH
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp