Huvudet på spiken. Följt TS och tänkt exakt det.
Öhh! Va????
Om det nu är så galet: Så berätta vem är du? Var kommer dina kunskaper från? Vad grundar du ditt påstående om dressyrhästar på?
Vilka är de här dressyrhästarna? Kan du förklara det? Definiera vad du menar med dressyrhästar.
Jag håller med dig i mycket.Nu ska jag ge mig in i leken och ytterligare spä på konspirationsteorierna
Det det handlar om tror jag, är att bukefolket har ytterst svårt att tolera användare som vågar (har mage) att säga sin mening rakt på sak, utan krusiduller och omskrivningar . Visst har det betydelse "hur" man utrycker sig, men det är uppbenbart helt ok att uttrycka lite hur som, bara man har "rätt" åsikt.
Hur som så försöker jag i alla fall att se/tolka andemeningen i det TS skriver, allt behöver ju inte vara riktat till "mig" personligen, utan bara en allmän fundering. Då behöver man inte överreagera och "gå till attack", något som ju verkligen provocerar fram dåliga sidor hos oss alla.
Till ämnet i tråden: Jag ser det så här, när jag tar en häst i träning, så rubbar jag per automatik den naturliga balansen och harmonin som hästen har medfött, mentalt och fysiskt, ofrånkommligt. När jag sen sitter upp, så rubbar jag den än mer. Hästen blir allt det jag inte vill. Spänd, osäker, obalanserad, sänkt rygg, osv. Så min uppgift och mitt ansvar som tränare/ryttare är således att försöka återställa den "rubbningen", med mig som tränare/ryttare. Det kan väl iof, om man drar det till sin spets, ses som ett övergrepp i sig, att utsätta hästen för detta öht. MEN om avsikten och träningen helt och hållet går ut på att HJÄLPA hästen tillbaks till sin naturliga balans och harmoni igen, ja då kompenserar jag på sätt och vis för dom problem jag skapat. Och det är JAG som har skapat det, ingen annan, i hästens ögon.
Det jag vänder mig emot är det metodiska tänkandet att hästen SKA lära sig, hästen SKA göra det jag vill för MIN skull. Visst, vi har alla varit där, och hamnar där då och då trots att vi vet att det inte är rätt väg. Och hästen förlåter oss varje gång. Den känner frustreringen, oblansen, hårdheten och försöker anpassa sig men kan bli likadan själv i rent självförsvar och/eller resignerar om ryttaren inte ändrar taktik. Men så fort ryttaren/tränaren ändrar taktik, då följer hästen med, den tackar och anpassar sig IGEN för den VILL vara tillags. Den förlåter oss varje gång. Och det är det tänkandet, som jag tror TS är ute efter. Inte att aldrig utsätta hästen för kränkande situationer, utan våran strävan att komma ifrån det. Att i stället försöka sträva mot tänket att HJÄLPA hästen tillbaks till balansen och harmoning som VI SJÄLVA (JAG, ryttaren/tränaren, inte hästen) har skapat. Att ta ansvar för det vi faktiskt utsätter hästen för.
Först måste man då komma på att vissa verktyg och metoder INTE hjälper. Först när man kommit på det kan processen börja, den postiva, som absolut kan "dippa ner" i "träsket" då och då ändå. Men hästen förlåter oss ALLTID så fort vi åtminstone försöker ändra taktik.
Så, är alla dressyrhästar dåligt ridna och illa behandlade, eller är det 90%, 75% eller möjligen alla utom dina?
Nu ska jag ge mig in i leken och ytterligare spä på konspirationsteorierna
Det det handlar om tror jag, är att bukefolket har ytterst svårt att tolera användare som vågar (har mage) att säga sin mening rakt på sak, utan krusiduller och omskrivningar . Visst har det betydelse "hur" man utrycker sig, men det är uppbenbart helt ok att uttrycka lite hur som, bara man har "rätt" åsikt.
Hur som så försöker jag i alla fall att se/tolka andemeningen i det TS skriver, allt behöver ju inte vara riktat till "mig" personligen, utan bara en allmän fundering. Då behöver man inte överreagera och "gå till attack", något som ju verkligen provocerar fram dåliga sidor hos oss alla.
Till ämnet i tråden: Jag ser det så här, när jag tar en häst i träning, så rubbar jag per automatik den naturliga balansen och harmonin som hästen har medfött, mentalt och fysiskt, ofrånkommligt. När jag sen sitter upp, så rubbar jag den än mer. Hästen blir allt det jag inte vill. Spänd, osäker, obalanserad, sänkt rygg, osv. Så min uppgift och mitt ansvar som tränare/ryttare är således att försöka återställa den "rubbningen", med mig som tränare/ryttare. Det kan väl iof, om man drar det till sin spets, ses som ett övergrepp i sig, att utsätta hästen för detta öht. MEN om avsikten och träningen helt och hållet går ut på att HJÄLPA hästen tillbaks till sin naturliga balans och harmoni igen, ja då kompenserar jag på sätt och vis för dom problem jag skapat. Och det är JAG som har skapat det, ingen annan, i hästens ögon.
Det jag vänder mig emot är det metodiska tänkandet att hästen SKA lära sig, hästen SKA göra det jag vill för MIN skull. Visst, vi har alla varit där, och hamnar där då och då trots att vi vet att det inte är rätt väg. Och hästen förlåter oss varje gång. Den känner frustreringen, oblansen, hårdheten och försöker anpassa sig men kan bli likadan själv i rent självförsvar och/eller resignerar om ryttaren inte ändrar taktik. Men så fort ryttaren/tränaren ändrar taktik, då följer hästen med, den tackar och anpassar sig IGEN för den VILL vara tillags. Den förlåter oss varje gång. Och det är det tänkandet, som jag tror TS är ute efter. Inte att aldrig utsätta hästen för kränkande situationer, utan våran strävan att komma ifrån det. Att i stället försöka sträva mot tänket att HJÄLPA hästen tillbaks till balansen och harmoning som VI SJÄLVA (JAG, ryttaren/tränaren, inte hästen) har skapat. Att ta ansvar för det vi faktiskt utsätter hästen för.
Först måste man då komma på att vissa verktyg och metoder INTE hjälper. Först när man kommit på det kan processen börja, den postiva, som absolut kan "dippa ner" i "träsket" då och då ändå. Men hästen förlåter oss ALLTID så fort vi åtminstone försöker ändra taktik.
Ja vi är inne på ridning, nej jag är ingen djurrättsaktivist, du skrev att du vill kunna mer om att få utdömda hästar friska och då gav jag tipset om projektet och häst kunnigt folk som har tagit hand om hästar som annars skulle till slakt eller bli t märka.
. Visa gärna filmer eller berätta hur Ni lägger upp träningen för era hästar.Jag tror inte att det handlar om något så specifikt. Inga särskilda verktyg eller metoder eller skaderisker ligger bakom funderingarna, utan det jag tror det handlar om och det det handlar om för mig, är attityden till hästträning, om den utövas med hänsyn till hästen och den egna förmågan (eller oförmågan) att leda hästen rätt så att den får hjälp och inte blir forcerad fram till ett tänkt mål. Ändamålet helgar inte medlen.@Nappson @Brille
Jag har fortfarande svårt att definiera ert ordval i "far illa". Menar ni återkommande ledinflammationer som möjligen kan härledas till dålig träning, menar ni minsta hjälpgivning som ett för hårt tygeltag eller för kraftig skänkel, menar ni användandet av sporrar och kandar?
Undrar också hur ni optimalt hade velat se att dressyrryttare skulle rida och träna sina hästar
