@Nappson @Brille
Jag har fortfarande svårt att definiera ert ordval i "far illa". Menar ni återkommande ledinflammationer som möjligen kan härledas till dålig träning, menar ni minsta hjälpgivning som ett för hårt tygeltag eller för kraftig skänkel, menar ni användandet av sporrar och kandar?
Undrar också hur ni optimalt hade velat se att dressyrryttare skulle rida och träna sina hästar
. Visa gärna filmer eller berätta hur Ni lägger upp träningen för era hästar.
Vad i detta är det svårt att förstå?
"Hästar far illa när de utsätts för fysisk eller psykisk kränkning och lidande.
När de tränas på ett sätt som inte utgår ifrån hästens egna förutsättningar och som därmed leder till fysiska eller psykiska problem för hästen.
När hästen får fysiska eller psykiska skador av metoderna eller utrustningen."
Har skrivit det så många gånger nu. Det blir bara upprepningar.
En korrekt träningsmetod gör hästen smidig och stark på hästens villkor. Sedan kan man kalla det vad man vill, och man kan göra på lite olika sätt, men det är en hel del som man inte får göra och som leder till t.ex. återkommande ledinflammationer. Om man får sådana problem ska man utgå ifrån att man använder felaktiga träningsmetoder, om man inte tycker det är jättekul med veterinärer och uppehåll i träning/tävling samt att göra hästen illa!
En film hade varit bra. Men det är inte så enkelt.
Om jag letar på nätet så finns det exempel på bra dressyr, men oftast (eller alltid) så visar man något som är färdigt. Det som hästen klarar av utan problem och som man gärna vill visa. Men träningsmetoderna för den aktuella hästen är oftast något annat. Man gör övningar som efterhand leder till något nytt som hästen klarar av och som man gärna vill visa förstås.
Om du t.ex. vill få till en finare öppna så är ofta rätt träningsmetod något helt annat. Efterhand så får hästen lättare för att göra en öppna utan att man tränat på det.
Om jag åker ut och sätter mig och titta på en ridlektion där man tränar öppna så jobbar man nästan uteslutande på att träna just öppna. Det går olika bra beroende på hur smidig och stark hästen är, dvs. hur mycket man har tränat på att få en stark och smidig häst. Inte på hur mycket öppna man har tränat. För en häst som har svårt för öppna så läggs det till mer skänkel, kraftigare tygeltag och spö om det behövs. Så när lektionen börjar närma sig sitt slut så är instruktören nöjd och glad "för nu börjar det likna något. Mycket bättre än när vi började". Det är bara det att det verkliga resultatet är något helt annat. Du har en häst med mer spänningar och som i sina försök att hitta något sätt att överleva lektionen belastat sin kropp felaktigt vilket efterhand kommer leda till problem om du inte har en häst som tål vad som helst. Det är det inte så många som har.
Med detta i minnet inser man kanske lättare att det är omöjligt att säga vad som är rätt metod just nu. Det beror på var hästen befinner sig i sin utbildning, men också och kanske framför allt vad ryttaren klarar av. Det inte ryttaren klarar av kan man omöjligt begära av hästen.
Om du menar korrekt dressyr när det är färdigt så är det en annan sak. Det kan jag säkert hitta exempel på. Men kanske ska man böja med att förstå vad man absolut inte får hålla på med. Ska leta upp lite exempel på det, men nu ska jag ut och träna mina hästar. Det får bli en annan gång.
/Nappson
