Vad i detta är det svårt att förstå?
"Hästar far illa när de utsätts för fysisk eller psykisk kränkning och lidande.
När de tränas på ett sätt som inte utgår ifrån hästens egna förutsättningar och som därmed leder till fysiska eller psykiska problem för hästen.
När hästen får fysiska eller psykiska skador av metoderna eller utrustningen."
Enligt vems definition? Du anser uppenbarligen att du inte utsätter hästen för kränkningar enligt ovan, det gör en massa människor som har helt olika uppfattning om vad som är okej/korrekt eller inte. Enligt vissa är det kränkning att ens hålla hästar i fångenskap och enligt andra så kan man inte kränka hästar, de är bara själlösa djur och har därmed inte känslor.
Det blir problem när du mer eller mindre förutsätter att alla har samma referensramar som du.
Har skrivit det så många gånger nu. Det blir bara upprepningar.
En korrekt träningsmetod gör hästen smidig och stark på hästens villkor. Sedan kan man kalla det vad man vill, och man kan göra på lite olika sätt, men det är en hel del som man inte får göra och som leder till t.ex. återkommande ledinflammationer. Om man får sådana problem ska man utgå ifrån att man använder felaktiga träningsmetoder, om man inte tycker det är jättekul med veterinärer och uppehåll i träning/tävling samt att göra hästen illa!
Också här behövs det att du preciserar dig, hästar är levande varelser och som allt och alla så är de olika tåliga, en del hästar verkar tåla vad som helst medan andra kräver extrem hänsyn och med ytterligare andra så tål de inte ens att leva som kungligheter, de blir skadade och sjuka av att ens existera.
När du inte pekar på vilka metoder som är korrekta och dessutom totalt ignorerar den helt avgörande betydelsen avel och individ har så blir det totalt omöjligt att gissa vilka metoder du anser är korrekta. Är det vissa metoder som är okej, är det metoder som fungerar för alla hästar (finns det?) eller är det månde den metod som fungerar för den individuella hästen (för vissa lär det vara slakt) som gäller?
En film hade varit bra. Men det är inte så enkelt.
Om jag letar på nätet så finns det exempel på bra dressyr, men oftast (eller alltid) så visar man något som är färdigt. Det som hästen klarar av utan problem och som man gärna vill visa. Men träningsmetoderna för den aktuella hästen är oftast något annat. Man gör övningar som efterhand leder till något nytt som hästen klarar av och som man gärna vill visa förstås.
Men om resultatet är en frisk häst som arbetar enligt dig korrekt så borde väl det säga en hel del? För mig skulle det visa på vad du anser är korrekt ridning. Visst det saknas pusselbitar, men det är en god början till att förstå vad du anser är korrekt.
Om du t.ex. vill få till en finare öppna så är ofta rätt träningsmetod något helt annat. Efterhand så får hästen lättare för att göra en öppna utan att man tränat på det.
Om jag åker ut och sätter mig och titta på en ridlektion där man tränar öppna så jobbar man nästan uteslutande på att träna just öppna. Det går olika bra beroende på hur smidig och stark hästen är, dvs. hur mycket man har tränat på att få en stark och smidig häst. Inte på hur mycket öppna man har tränat. För en häst som har svårt för öppna så läggs det till mer skänkel, kraftigare tygeltag och spö om det behövs. Så när lektionen börjar närma sig sitt slut så är instruktören nöjd och glad "för nu börjar det likna något. Mycket bättre än när vi började". Det är bara det att det verkliga resultatet är något helt annat. Du har en häst med mer spänningar och som i sina försök att hitta något sätt att överleva lektionen belastat sin kropp felaktigt vilket efterhand kommer leda till problem om du inte har en häst som tål vad som helst. Det är det inte så många som har.
Vi har uppenbarligen helt olika referensramar, jag har inte sett eller deltagit i någon lektion som enbart ägnar sig år öppna, och har det varit hästar som inte kan rörelsen har det uteslutande bara varit en liten portion av lektionen som behandlar övningen (alternativt extremt korta lektioner). Vidare så finns det förvisso folk som förespråkar hårdare tag när det gäller att genomföra en rörelse, ofta då på hästar som redan kan den, men det vanliga är att det är mycket mjukare metoder när man lär in en rörelse och börjar man lära en häst öppna så har man redan tränat den på att gå undan för skänkeln, gärna då från marken.
Det låter också direkt konstigt att du beskriver det som om alla lektioner i öppna slutar med kraftiga tygeltag och mer skänkel samt en spänd häst. Menar du att ingen (inklusive dig?) rider öppna korrekt och avspänt? Givetvis kan det vara så att du pekar på avarter, men då borde det framgå av texten att du inte menar alla och alltid (vilket man får intrycket att du gör).