Är det alltid en som älskar mer?

[Mineur]

Jag är i ett fantastiskt förhållande sedan knappt två år tillbaka, och det gör mig vansinnigt lycklig. På senaste tiden har jag dock börjat känna att jag nog är den där personen som älskar lite mer i vårt förhållande, även om jag inte tvekar en sekund på att min sambo älskar mig tillbaka. Men jag är helt enkelt en betydligt mer känslosam och känslig person rent generellt, vilket emellanåt kommer fram ganska tydligt i vårt förhållande. Det är något jag varit medveten om rätt länge egentligen, men det har inte riktigt stört mig förrän nu. Egentligen vill jag säga att det inte stör mig nu heller, men eftersom att jag bevisligen känner behov att skapa en tråd på Buke om kalaset - mitt i natten dessutom - så gör det nog det på någon nivå, trots allt.

Jag känner att jag behöver, saknar och älskar min partner lite mer än han älskar mig, och det får mig att känna mig sårbar och svag. Det faktum att vi bor i staden där han vuxit upp och där all hans vänner och familj finns hjälper inte heller, för även om jag har byggt upp ett jättebra nätverk under mina år här så kommer jag aldrig att ha min familj, mina barndomsvänner och mina allra närmsta runt knuten. Det har jag ju självfallet varit medveten och förberedd på sedan jag flyttade hit, men det är ändå en liten sorg mitt i allt det härliga.

Jag är en ganska osäker person i grunden, men min partner har verkligen hjälpt mig och stärkt mig på så många sätt. Han gör mig så otroligt lycklig, och jag vet att jag gör honom lycklig med, men jag kan bara inte bli kvitt den här osäkerheten för gott. 99% av tiden går det bra men vid stunder som denna, när vi inte setts särskilt mycket de senaste dagarna och då mestadels pga hans liv och planer, kryper osäkerheten fram och jag blir till ett litet krävande våp.

Jag kommer att prata med honom om detta imorgon, nu när jag lyckats sätta ord på vad det är som suttit som en liten tagg sedan förra veckan, för är det någonting vi kan så är det att kommunicera! Under tiden är jag dock intresserad av att höra vad era tankar på ämnet är? Tror ni på det här att det alltid är en som älskar mer i ett förhållande? Har ni någonsin varit där, är ni där, eller på den sidan som älskar lite mindre? Jag är nyfiken!

 

[stjarnhimmel]

Nej jag tror inte att en alltid älskar mer.
Hur jämför man ens vem som älskar mest?
Det handlar ju också om att man är olika som personer och visar det olika.

Hur har du kommit fram till att du älskar mer? För att du behöver honom mer och är mer osäker? Är det ett mått på att älska?

 

[Lampan]

Jag är i ett fantastiskt förhållande sedan knappt två år tillbaka, och det gör mig vansinnigt lycklig. På senaste tiden har jag dock börjat känna att jag nog är den där personen som älskar lite mer i vårt förhållande, även om jag inte tvekar en sekund på att min sambo älskar mig tillbaka. Men jag är helt enkelt en betydligt mer känslosam och känslig person rent generellt, vilket emellanåt kommer fram ganska tydligt i vårt förhållande. Det är något jag varit medveten om rätt länge egentligen, men det har inte riktigt stört mig förrän nu. Egentligen vill jag säga att det inte stör mig nu heller, men eftersom att jag bevisligen känner behov att skapa en tråd på Buke om kalaset - mitt i natten dessutom - så gör det nog det på någon nivå, trots allt.

Jag känner att jag behöver, saknar och älskar min partner lite mer än han älskar mig, och det får mig att känna mig sårbar och svag. Det faktum att vi bor i staden där han vuxit upp och där all hans vänner och familj finns hjälper inte heller, för även om jag har byggt upp ett jättebra nätverk under mina år här så kommer jag aldrig att ha min familj, mina barndomsvänner och mina allra närmsta runt knuten. Det har jag ju självfallet varit medveten och förberedd på sedan jag flyttade hit, men det är ändå en liten sorg mitt i allt det härliga.

Jag är en ganska osäker person i grunden, men min partner har verkligen hjälpt mig och stärkt mig på så många sätt. Han gör mig så otroligt lycklig, och jag vet att jag gör honom lycklig med, men jag kan bara inte bli kvitt den här osäkerheten för gott. 99% av tiden går det bra men vid stunder som denna, när vi inte setts särskilt mycket de senaste dagarna och då mestadels pga hans liv och planer, kryper osäkerheten fram och jag blir till ett litet krävande våp.

Jag kommer att prata med honom om detta imorgon, nu när jag lyckats sätta ord på vad det är som suttit som en liten tagg sedan förra veckan, för är det någonting vi kan så är det att kommunicera! Under tiden är jag dock intresserad av att höra vad era tankar på ämnet är? Tror ni på det här att det alltid är en som älskar mer i ett förhållande? Har ni någonsin varit där, är ni där, eller på den sidan som älskar lite mindre? Jag är nyfiken!

Ja,det är alltid en som älskar mer
Nu är jag i en relation där jag älskar mest
Jag vill inte ha det på något annat vis,

Älskar du mest, då vinner du mest

 

[Lampan]

Nej jag tror inte att en alltid älskar mer.
Hur jämför man ens vem som älskar mest?
Det handlar ju också om att man är olika som personer och visar det olika.

Hur har du kommit fram till att du älskar mer? För att du behöver honom mer och är mer osäker? Är det ett mått på att älska?

För att det känns

 

[stjarnhimmel]

För att det känns

Vad är det som din partner gör som gör att du vet att du älskar mer

 

[lil-sis]

Nej jag tror inte att en alltid älskar mer.
Hur jämför man ens vem som älskar mest?
Det handlar ju också om att man är olika som personer och visar det olika.

Hur har du kommit fram till att du älskar mer? För att du behöver honom mer och är mer osäker? Är det ett mått på att älska?

Är inne på din linje. Jag tror inte den ena älskar mer (eller mindre) men man är ju olika som person och det är vad som syns i ett förhållande.

 

[dressyrtjejen]

Det kan nog vara omöjligt att mäta för som flera har varit inne på så har man olika sätt att visa sin kärlek på.

Sedan kan det VERKA på ett visst sätt men när saker och ting verkligen sätts på sin spets så kan man bli förvånad, dvs det man trodde var på ett visst sätt är inte alls så.

 

[Snurrfian]

Periodvis kan det vara en som älskar mer, jag har haft perioder då jag helt enkelt har varit fokuserad på att hålla mig över ytan, då har maken älskat mig mer och vi har haft perioder av det motsatta. Sen har vi längre perioder då båda älskar lika mycket för att vi båda orkar och de perioderna är självklart bäst.

 

[Red_Chili]

Jag tror att kärlek är något som känns olika för alla, att även om personer skulle uppfattas som "exakt lika kära" så är det ändå en viss skillnad i hur de faktiskt känner sig. Vi kan ju dock inte byta känslor med varandra, så helt säker går det inte att vara.

Just därför tror jag också att det är mindre bra att tänka på "vem som älskar mest", jag tror helt enkelt att det handlar om att älska någon på olika sätt och kanske av olika anledningar. Där finns det väl inte heller något rätt eller fel, så länge de inblandade kan kommunicera, trivs ihop och ger varandra mer energi än de tar så är det väl toppenbra att de har varandra.

 

[Inte_Ung]

Tror ni på det här att det alltid är en som älskar mer i ett förhållande?

Nej.
Det är något som jag inte tror fungerar i längden.

Har ni någonsin varit där, är ni där, eller på den sidan som älskar lite mindre?

Jag har varit där.
Då så blir det inget förhållande för mig.
Jag hamnar bara i förhållande när jag är så himlastormande kär att det inte existerar något alternativ.

 

[Elo]

Jag tror också att man visar sin kärlek på olika sätt, och när dessa sätt skiljer sig lite, kan det verka som att en älskar mer än den andra.

Det kanske tex är så att person A uttrycker sin kärlek genom ord. Det bästa den vet är att säga 'jag älskar dig' och höra det tillbaka. A tycker också att användandet av ord så som 'älskling' uttrycker den gränslösa kärlek den känner. Person A är dock lite restriktiv med kramar och PDAs, då A tycker att själva berättandet av kärleken är den stora saken.

Person B tycker att ord är billiga och det bästa sättet att uttrycka sin kärlek är att vara nära personen de älskar. De nuddar, pussar, kysser och kramar för att visa hur mycket de tycker om någon. De säger inte självmant 'jag älskar dig', för de tycker att det har de ju, utom allt tvivel, visat.

När person A och person B då hamnar i samma förhållande kan båda två känna att de är 'den som älskar mest', för att de 'mäter' den andra personens affektion via hur de själva uttrycker den. Person A blir stött för det är alltid den som får säga 'jag älskar dig' först (och kanske ibland bara får en kram som svar), och person B bryr sig inte ens tillräckligt för att komma på ett smeknamn på A.
B däremot, tror att A nog snart kommer göra slut. A snackar ju hela tiden om hur han älskar B, men det blir bara snack och ingen verkstad. Det är oftast B som bjuder in till kramar och pussar (och mer ). Och hur mycket A än säger att den älskar B, visar den inte att den älskar B, så kan den ju inte göra det.

 

[vallhund]

Jag tror också att man visar sin kärlek på olika sätt, och när dessa sätt skiljer sig lite, kan det verka som att en älskar mer än den andra.

Det kanske tex är så att person A uttrycker sin kärlek genom ord. Det bästa den vet är att säga 'jag älskar dig' och höra det tillbaka. A tycker också att användandet av ord så som 'älskling' uttrycker den gränslösa kärlek den känner. Person A är dock lite restriktiv med kramar och PDAs, då A tycker att själva berättandet av kärleken är den stora saken.

Person B tycker att ord är billiga och det bästa sättet att uttrycka sin kärlek är att vara nära personen de älskar. De nuddar, pussar, kysser och kramar för att visa hur mycket de tycker om någon. De säger inte självmant 'jag älskar dig', för de tycker att det har de ju, utom allt tvivel, visat.

När person A och person B då hamnar i samma förhållande kan båda två känna att de är 'den som älskar mest', för att de 'mäter' den andra personens affektion via hur de själva uttrycker den. Person A blir stött för det är alltid den som får säga 'jag älskar dig' först (och kanske ibland bara får en kram som svar), och person B bryr sig inte ens tillräckligt för att komma på ett smeknamn på A.
B däremot, tror att A nog snart kommer göra slut. A snackar ju hela tiden om hur han älskar B, men det blir bara snack och ingen verkstad. Det är oftast B som bjuder in till kramar och pussar (och mer ). Och hur mycket A än säger att den älskar B, visar den inte att den älskar B, så kan den ju inte göra det.

 

[Inte_Ung]

Det faktum att vi bor i staden där han vuxit upp och där all hans vänner och familj finns hjälper inte heller, för även om jag har byggt upp ett jättebra nätverk under mina år här så kommer jag aldrig att ha min familj, mina barndomsvänner och mina allra närmsta runt knuten.

Jag har flyttat med till min sambos barndomshem men inte känner jag så där för det.
Jag trivs i mitt eget sällskap och platsen är underbar.

när vi inte setts särskilt mycket de senaste dagarna och då mestadels pga hans liv och planer, kryper osäkerheten fram och jag blir till ett litet krävande våp.

Det där är något annat.
Bristande självkänsla hos dig kanske?
Att du inte kan lita på att du är värd att älska om du inte hela tiden får bekräftelse på det?

 

[starcraft]

Jag upplever att känslor blir mer eller mindre intensiva under tiden beroende på livet, så periodvis älskar någon mer och någon mindre, men är det bestående att någon alltid älskar "mer" tror jag inte relationen har någon framtid. Känner man ett behov av att alltid älska mest tror jag det egentligen ligger något annat som gnager. Jag trivs bäst i relationer där båda visar sin kärlek lika mycket över tid.

 

[Lovisaleonora]

Vilken intressant frågeställning! Jag tror absolut att det KAN vara så, men jag tror inte det måste vara så. Att det alltid är någon form av obalans.

Däremot är jag helt inne på att man i en långvarig relation måste vara beredd att växeldra. D v s medan en hänger i checken måste den andra vara beredd att dra lite mer. Är jag nere av någon anledning kan jag behöva stöd och uppbackning från partnern. Då blir det ju obalans precis den perioden.

Men jag tror att det måste finnas någon form av neutral plattform där bägge känner att de älskar lika mycket, att man valt relationen från bägge håll.

Sedan visar man ju ofta sin kärlek på olika sätt, och här tror jag det kan gå helt galet. Om ena parten måste ha blommor och konstant uppvaktning för att inte rasa ner i avgrunden, bör den parten hitta en pusselbit som är beredd att ge detta och har samma synsätt. Om den blomälskande chokladdyrkaren hittar en mer jordnära person som tycker höjden av romantik är att tanka upp och serva bilen en gång i månaden åt sin älskade - då finns det goda chanser att det blir gråt och tandagnissel. Men det är en annan diskussion, tror jag bestämt...

 

[athena_arabians]

Kärlek är så olika. Jag har faktiskt aldrig tänkt på "vem som älskar mest" för hur mäter man det? Dessutom kan man aldrig helt veta en annan människas känslor och tankar.

Att det periodvis är den ene som stöttar den andre beroende på hur man mår och hur man har det ser jag inte som någon skillnad i kärlekens styrka utan bara just det. Ibland behöver man lite draghjälp, ibland är det man själv som står för draghjälpen.

 

[Fan of Bill]

Tror snarare att det handlar om att man älskar utifrån den person man är. Även om båda älskar lika mycket så ter det sig olika i uttryck och antagligen även i känslan, bara för att man är olika.

Precis som t ex smärta, vi upplever olika. Men det betyder ju inte att en har mindre ont än den andra, vi känner det bara olika.

 

[Pallen]

Nej, en älskar inte alltid mer.
Men alla älskar olika.

 

[tanten]

Kärlek är så olika. Jag har faktiskt aldrig tänkt på "vem som älskar mest" för hur mäter man det? Dessutom kan man aldrig helt veta en annan människas känslor och tankar.

Att det periodvis är den ene som stöttar den andre beroende på hur man mår och hur man har det ser jag inte som någon skillnad i kärlekens styrka utan bara just det. Ibland behöver man lite draghjälp, ibland är det man själv som står för draghjälpen.

Hur mäter man kärlek? Är det viktigt att veta?

Jag kan tänka att kärlek är så olika och olika människor har olika förmåga att känna kärlek, att uttrycka den och att helt enkelt hantera den inom sig. Hur ska man kunna mäta det.

 

[Inte_Ung]

Är jag nere av någon anledning kan jag behöva stöd och uppbackning från partnern. Då blir det ju obalans precis den perioden.

Inte nödvändigtvis.
Man kan fortfarande älska varandra lika mycket.
Du älskar ju inte din partner mindre av att vara nere.