domesticus
Trådstartare
Nu är det drygt ett år sedan min finvoffa gick bort, 13,5 år gammal. Det är inte dags att skaffa ny hund riktigt än, utan vi har sagt att det blir när minsta barnet är iaf lite större (är 10 månader nu). Men, den här gången tänker jag planera hundköpet och rasvalet lite bättre än förra gången. Så, i väntan på att "tiden blir rätt", så roar jag mig med att försöka komma fram till vilken ras som skulle må bäst med oss och som vi också kommer att trivas med!
Förra hunden var en aktiv bruks-/vallblandning. Hon var förig, lättlärd och rolig att träna och umgås med. Största delen av hennes liv var hon det närmaste ett barn jag hade och jag skulle ha gått in i ett brinnande hus efter henne. Men, trots att hon var mattes prinsessa, så hade hon sina, ganska stora, mentala knasigheter. Hon hade ganska kassa nerver, en del rädslor och hade inte mycket som "höll emot" den hyfsat ordentliga skärpan. På många sätt ett perfekt exempel på varför det inte är en bra idé att blanda raser. ´Trots att jag försökte göra mitt bästa med aktivering, så hade jag i det närmaste ett konstant dåligt samvete över att hon fick för lite. Så, med nästa hund vill jag optimera förutsättningarna för ett "lättare liv med hund", dvs hitta en ras som mår bra med det som vi hållbart kan erbjuda i vardagen!
Vi är en familj (två vuxna och två barn (nu fem år resp. 10 månader gamla)) som bor på en liten hästgård (med stor, inhägnad trädgård) på landet. Sambon är uppvuxen med polarhundar och har en förkärlek till dessa (hans far har fortfarande ett par stycken som han drar med), men han inser att det inte är en optimal raskategori såsom livet ser ut just nu. Han är dock mer för den fysiska aktiveringen än den mentala. Själv vill jag gärna träna lite (såsom lydnad, rallylydnad, lite spår och nosework för aktivering etc), men jag vill inte vara tvungen, då jag har så lätt att få dåligt samvete. ...o det är väl här som den jobbiga balansen blir för mig! Jag vill ha en förig och lättlärd hund, men jag vill inte att den ska kräva massor av mental aktivering alltid, för att inte klättra på väggarna och bli olycklig. Jag inser ju att de raser som har de egenskaper jag vill ha, kräver mer än vad jag kan lova att jag kan ge på regelbunden basis i det långa loppet... Den fysiska aktiveringen är lättare att tillgodose, även i perioder när livet gör att annan träning är svårare att få till. Den får gärna ha låg jaktlust/inte ha en förkärlek att dra på vilt, så att förutsättningarna för att den ska fungera att ha med på ridturerna blir goda
Går det att hitta någon som kan trivas hos oss?
Vad gäller storlek så lämnar jag det öppet. Jag har svårare att se mig själv med en liten hund, men jag inser att det finns fördelar med en liten fysisk storlek, såsom när det kommer till plats i bilen och när man ska hitta hundvakt. När det kommer till päls säger jag...hm...praktisk. Vi är ute mycket och hunden är då med oss, alternativt kvar i trädgården. Det är därför opraktiskt om den kräver massor av olika kläder alternativt förvandlas till en snöboll direkt Vi bor på Öland och har hyfsat varma somrar, så den bör inte må dåligt av det. Jag är som sagt rätt öppen för pälstyp, men något jag säger NEJ till är skägg! INGET SKÄGG! Det är så jäklarns äckligt med blöta, surluktande hundskägg Överdrivet fladdriga läppar med tillhörande slemloskor går också bort.
Jag har några raser på listan, men jag väljer att inte skriva ut dem (än iaf), för att lämna bladet helt oskrivet! Så, har ni några förslag på någon/några raser som skulle kunna passa?
Förra hunden var en aktiv bruks-/vallblandning. Hon var förig, lättlärd och rolig att träna och umgås med. Största delen av hennes liv var hon det närmaste ett barn jag hade och jag skulle ha gått in i ett brinnande hus efter henne. Men, trots att hon var mattes prinsessa, så hade hon sina, ganska stora, mentala knasigheter. Hon hade ganska kassa nerver, en del rädslor och hade inte mycket som "höll emot" den hyfsat ordentliga skärpan. På många sätt ett perfekt exempel på varför det inte är en bra idé att blanda raser. ´Trots att jag försökte göra mitt bästa med aktivering, så hade jag i det närmaste ett konstant dåligt samvete över att hon fick för lite. Så, med nästa hund vill jag optimera förutsättningarna för ett "lättare liv med hund", dvs hitta en ras som mår bra med det som vi hållbart kan erbjuda i vardagen!
Vi är en familj (två vuxna och två barn (nu fem år resp. 10 månader gamla)) som bor på en liten hästgård (med stor, inhägnad trädgård) på landet. Sambon är uppvuxen med polarhundar och har en förkärlek till dessa (hans far har fortfarande ett par stycken som han drar med), men han inser att det inte är en optimal raskategori såsom livet ser ut just nu. Han är dock mer för den fysiska aktiveringen än den mentala. Själv vill jag gärna träna lite (såsom lydnad, rallylydnad, lite spår och nosework för aktivering etc), men jag vill inte vara tvungen, då jag har så lätt att få dåligt samvete. ...o det är väl här som den jobbiga balansen blir för mig! Jag vill ha en förig och lättlärd hund, men jag vill inte att den ska kräva massor av mental aktivering alltid, för att inte klättra på väggarna och bli olycklig. Jag inser ju att de raser som har de egenskaper jag vill ha, kräver mer än vad jag kan lova att jag kan ge på regelbunden basis i det långa loppet... Den fysiska aktiveringen är lättare att tillgodose, även i perioder när livet gör att annan träning är svårare att få till. Den får gärna ha låg jaktlust/inte ha en förkärlek att dra på vilt, så att förutsättningarna för att den ska fungera att ha med på ridturerna blir goda
Går det att hitta någon som kan trivas hos oss?Vad gäller storlek så lämnar jag det öppet. Jag har svårare att se mig själv med en liten hund, men jag inser att det finns fördelar med en liten fysisk storlek, såsom när det kommer till plats i bilen och när man ska hitta hundvakt. När det kommer till päls säger jag...hm...praktisk. Vi är ute mycket och hunden är då med oss, alternativt kvar i trädgården. Det är därför opraktiskt om den kräver massor av olika kläder alternativt förvandlas till en snöboll direkt
Vi bor på Öland och har hyfsat varma somrar, så den bör inte må dåligt av det. Jag är som sagt rätt öppen för pälstyp, men något jag säger NEJ till är skägg! INGET SKÄGG! Det är så jäklarns äckligt med blöta, surluktande hundskägg Överdrivet fladdriga läppar med tillhörande slemloskor går också bort.Jag har några raser på listan, men jag väljer att inte skriva ut dem (än iaf), för att lämna bladet helt oskrivet! Så, har ni några förslag på någon/några raser som skulle kunna passa?
