Anmäla till soc

[Grazing]

Det är väl precis lika dumt att låtsas som jag och mina gelikar inte finns?!

Jag skriver inte att man aldrig ska anmäla något. Jag skriver bara att det kan leda till helveten för folk om man anmäler utan att ha allt på det klara. Och om man nu är beredd på att faktiskt förstöra hela folks liv, då bör man kunna stå för det. Livet hade blivit mycket lättare om vi visste vem det var, då hade det kanske gått att prata allihop istället och lösa situationen.

Att folk är så förbannat fega att dom inte ens kan fråga hur en människa mår är för tragiskt. En enkel fråga, istället för att fega och anmäla och sen gömma sig anonymt och se på när livet förfaller för folk.

Men som vanligt är det så i världen, folk som mig som drabbats av soc på fel sätt, vi räknas inte. Våra lidanden räknas inte och tas aldrig på allvar. Soc är inte ens beredda att säga att dom faktiskt hade fel, en ursäkt efter all terror hade inte skadat liksom.

 

[Galant]

Med tanke på hur mycket energi och tid det tog med soc så tog det sin tid för oss att komma till bup, inte direkt det lättaste att få en tid där heller då det är lång väntetid. När jag väl kom dit så var jag så totalt nere av situationen med soc att det inte gick att ta tag i mina grundproblem alls. Det var så mycket som soc orsakat som det fick läggas tid på istället.
Den som anmälde i mitt fall var ingen som jävlades, det var säkerligen någon som trott att saker och ting hände hemma hos mig som inte hände. Det var säkerligen i all välmening denna människa anmälde. Det var en av alla som menar på att det är bättre att anmäla en gång för mycket än en gång för lite. Och det förstörde hela mitt liv och min familjs. Dom har kommit tillbaka dock men jag har det inte. Jag kommer aldrig förlåta mig själv för vad jag fått min familj att gå igenom, hade jag dålt mitt mående mer, som jag inte gjorde då i lite hopp om att någon skulle fråga hur jag mådde så hade detta aldrig hänt.

Som vanligt så är det så att vissas lidande är viktigare att bry sig om än andras. Det är inte direkt få som varit med om det jag varit med om. Soc höll på att driva mig rakt mot döden. Från smådeppighet till djupa depressioner som fortfarande mer eller mindre sitter i, jag blir aldrig fri från det här. Så varför mäta folks lidande liksom, soc borde ta lärdom om sådana fall som mig också, men dom anser fortfarande att dom inte gjort något fel i mitt fall. Det talas väldigt lite om dom som far illa av soc handlanden av någon anledning.

Lidande är lidande oavsett vem som bär det. Jag har inga problem att erkänna och prata om misstag som socialtjänsten har gjort och säkert gör. Vi är bara människor vi med och det finns tokstollar i våra led med. Det är ju därför vi har IVO som övervakar oss och ser till att hålla oss på rätt köl. Det går utmärkt att anmäla dit om man som klient känner att det begåtts fel. Det kommer såklart inte förändra det som redan hänt mer än att man kan få upprättelse men det är förmodligen en betydligt mer effektiv väg att sortera ut socialsekreterare som inte har i yrket att göra och på så sätt få till en förändring. Att försöka avskräcka människor från att anmäla tror jag är riktigt dåligt. Vill du ta ansvar för att någon som verkligen behöver hjälp inte får det? Vill du möta blicken på en 15 åring som har så mycket ärr på sin kropp att du inte kan räkna dem och säga att anmäla kan man bara göra om man är säker och dina föräldrar försäkrade att allt var bra så jag gjorde inget?

 

[Grazing]

Lidande är lidande oavsett vem som bär det. Jag har inga problem att erkänna och prata om misstag som socialtjänsten har gjort och säkert gör. Vi är bara människor vi med och det finns tokstollar i våra led med. Det är ju därför vi har IVO som övervakar oss och ser till att hålla oss på rätt köl. Det går utmärkt att anmäla dit om man som klient känner att det begåtts fel. Det kommer såklart inte förändra det som redan hänt mer än att man kan få upprättelse men det är förmodligen en betydligt mer effektiv väg att sortera ut socialsekreterare som inte har i yrket att göra och på så sätt få till en förändring. Att försöka avskräcka människor från att anmäla tror jag är riktigt dåligt. Vill du ta ansvar för att någon som verkligen behöver hjälp inte får det?

Vi har anmält och kämpat för att få rätt mot soc, det är inte det lättaste. Vi har försökt få upprättelse men nej, det går inte för det finns inga fel gjorda. Det är inte lätt att slåss mot dom.

Jag avskräcker ingen att anmäla, däremot uppmutrar jag att faktiskt kommunicera med männioskor istället för att anmäla anonymt hit och dit och tro att det inte påverkar folk som inte har gjort nåt fel.

Vill du möta blicken på en 15 åring som har så mycket ärr på sin kropp att du inte kan räkna dem och säga att anmäla kan man bara göra om man är säker och dina föräldrar försäkrade att allt var bra så jag gjorde inget?

Vadå vill jag möta? Jag är en av dom med ärr överallt. Hade fullt av blåmärken och ärr vid första besöket hos soc, fast med den lilla detaljen att jag gjort allting själv, mina föräldrar hade inte en aning om att jag ens höll på med självskador.

Vill du sitta och titta dina fruktansvärt besvikna och ledsna föräldrar i ögonen när det man gjort orsakat en sådan enorm grej? Den blicken som jag fick efter att alla anklagelser räknats upp var fruktansvärd. Men det räknas inte åt andra hållet eller? Igen så förringas sådan erfarenheter. Dom är inte så viktiga för vi är inte riktigt lika många som dom som har "riktiga" problem.

 

[chaosgirl]

Fast en tjänsteman inom socialtjänsten föreskriver inte medicin. Det gör en läkare så det finns ingen möjlighet att socialtjänsten kan påverka detta. Det samma gäller bup kontakt. Det är sjukvården som beviljar, ställer i kö eller avslutar kontakten. En tjänsteman inom socialtjänsten får inte ens ta del av vad som sker inom vården då det råder sekretess. Enda möjligheten för att få information är om klienten lyfter sekretessen.

Jag är väl medveten om det men dem BESTÄMDE tillsammans med familjehemmet att bup skulle avslutas. Så jo dem kan påverka massor. .

 

[Myrten]

Jag skriver inte att man aldrig ska anmäla något. Jag skriver bara att det kan leda till helveten för folk om man anmäler utan att ha allt på det klara. Och om man nu är beredd på att faktiskt förstöra hela folks liv, då bör man kunna stå för det. Livet hade blivit mycket lättare om vi visste vem det var, då hade det kanske gått att prata allihop istället och lösa situationen.

Att folk är så förbannat fega att dom inte ens kan fråga hur en människa mår är för tragiskt. En enkel fråga, istället för att fega och anmäla och sen gömma sig anonymt och se på när livet förfaller för folk.

Det jag gick emot dig var att du rakt av tyckte att anonyma anmälningar var fel i de fall någon känner den inblandade familjen. Jag sa aldrig att anmälningarna inte skulle vara ordentligt underbyggda (även om jag förstår att det ibland kan bli så trots god intention). Jag står fast vid att det måste gå att anmäla anonymt!

Du skriver i ett inlägg där du citerar mig:

Nu skriver inte jag specifikt om Ts fall utan allmänt om anmälningar. Och jag anser fortfarande att en bra vän kan stå för vad den gör och tycker. Tycker man om familjen bör det inte vara ett problem.

Min upplevelse är långt ifrån unik. Jag har träffat mängder som varit med om liknande. Mitt fall var inte ett undantag. Men som vanligt av någon anledning så tas aldrig erfarenheter som mina på allvar. Det har jag fått höra halva mitt liv att det är ju "bara" mina erfarenheter. Erfarenheter som inte varit bra är inte att ta på allvar av någon anledning som jag aldrig kommer förstå.
[...]

Att ta dina erfarenheter på allvar är inte detsamma som att säga att de är allmängiltiga och alltid rätt. Du själv ignorerar problematiken som jag (och säkert andra) har lyft upp flera gånger beträffande tillvägagångssätt om det är våld eller missbruk (som @Chardonnay nämnde) inblandat. Jag nämnde min vän som blev hotad. Hen kunde inte vara anonym för hen arbetade på Socialtjänsten. Men uppenbart förekommer att hot om våld vänds mot personer som påtalar och agerar mot missförhållande. Tar du det på allvar?

Och vidare så skriver TS så här:

Precis
Jag vet inte om jag ska bli glad över förtroendet eller beklämd över förringandet av komplexiteten i den här typen av ärenden när många antyder att saken går att lösa genom att jag som lekman pratar med familjen.

TS har tänkt över det hela. Hen skriver att en anmälan inte kommer att vara första åtgärden (från hens sida som jag tolkar det). Varför fortsätter du att tjata om att folk är fega osv? Förslagsvis fundera över vilka konsekvenser det kan ha i TS situation som nog är svår nog ändå!

 

[Grazing]

Att ta dina erfarenheter på allvar är inte detsamma som att säga att de är allmängiltiga och alltid rätt. Du själv ignorerar problematiken som jag (och säkert andra) har lyft upp flera gånger beträffande tillvägagångssätt om det är våld eller missbruk (som @Chardonnay nämnde) inblandat. Jag nämnde min vän som blev hotad. Hen kunde inte vara anonym för hen arbetade på Socialtjänsten. Men uppenbart förekommer att hot om våld vänds mot personer som påtalar och agerar mot missförhållande. Tar du det på allvar?

Så bara för att jag pratar för en grej så förringar jag en annan? Jag har aldrig skrivit att jag inte tar sånt på allvar. Jag har aldrig påstått att det inte finns någon risk för hot och sådant. Jag har bara skrivit och hävdar fortfarande att man måste ha rejält klart för sig innan man gör en anmälan.

TS har tänkt över det hela. Hen skriver att en anmälan inte kommer att vara första åtgärden (från hens sida som jag tolkar det). Varför fortsätter du att tjata om att folk är fega osv? Förslagsvis fundera över vilka konsekvenser det kan ha i TS situation som nog är svår nog ändå!

Jag har redan skrivit att jag inte skriver specifikt om Ts fall. Men blir jäkligt upprörd att folk tar så otroligt lätt på anmälan till soc. Det är verkligen inte så att det inte är nån skada gjord om situationen visar sig vara en annan.

Och ja, det är fegt tycker jag att se någon som mår dåligt och inte ens våga fråga hur personen mår och bestämmer sig för att göra en anmälan iställlet. Att göra en anonym anmälan innan man vet något är fegt. Att gömma sig sen och se på skadan som skett genom anmälan är fegt. Det är sådana personer jag tycker är fega.

 

[Lovisaleonora]

Men blir jäkligt upprörd att folk tar så otroligt lätt på anmälan till soc.

VAR ser du att "folk" tar så "otroligt lätt" på anmälan till socialen? Läser vi samma tråd?

 

[Grazing]

VAR ser du att "folk" tar så "otroligt lätt" på anmälan till socialen? Läser vi samma tråd?

Då undrar jag om du läser vad du själv skriver? Och ja, vi läser samma tråd om du nu undrar.

"bättre anmälan än ingen - om man misstänker att någon far illa.
Om ingen far illa och utredningen visar detta är skadan minimal. Om ingen anmäler och någon far illa är skadan gigantisk."

Min åsikt är att det viktigt att veta mer än misstankar om man ska anmäla till soc. För skadan blir gigantisk annars.

 

[Lovisaleonora]

Då undrar jag om du läser vad du själv skriver? Och ja, vi läser samma tråd om du nu undrar.

"bättre anmälan än ingen - om man misstänker att någon far illa.
Om ingen far illa och utredningen visar detta är skadan minimal. Om ingen anmäler och någon far illa är skadan gigantisk."

Min åsikt är att det viktigt att veta mer än misstankar om man ska anmäla till soc.

VAR läser du att detta är lika med att "ta otroligt lätt på anmälan"?! Det är ju din mycket lättvindiga tolkning som dessutom är helt felaktig i alla fall i mitt fall,

 

[Grazing]

VAR läser du att detta är lika med att "ta otroligt lätt på anmälan"?! Det är ju din mycket lättvindiga tolkning som dessutom är helt felaktig i alla fall i mitt fall,

Min åsikt är att tycka att det räcker med misstankar, det är att ta lätt på en anmälan. Jag tycker det krävs mycket mera än bara misstankar. Det var misstankar som förstörde mitt liv totalt.

 

[Myrten]

Så bara för att jag pratar för en grej så förringar jag en annan? Jag har aldrig skrivit att jag inte tar sånt på allvar. Jag har aldrig påstått att det inte finns någon risk för hot och sådant. Jag har bara skrivit och hävdar fortfarande att man måste ha rejält klart för sig innan man gör en anmälan.

Jag har redan skrivit att jag inte skriver specifikt om Ts fall. Men blir jäkligt upprörd att folk tar så otroligt lätt på anmälan till soc. Det är verkligen inte så att det inte är nån skada gjord om situationen visar sig vara en annan.

Och ja, det är fegt tycker jag att se någon som mår dåligt och inte ens våga fråga hur personen mår och bestämmer sig för att göra en anmälan iställlet. Att göra en anonym anmälan innan man vet något är fegt. Att gömma sig sen och se på skadan som skett genom anmälan är fegt. Det är sådana personer jag tycker är fega.

Ja. Genom att skriva att anmälningar inte ska vara anonyma och att folk ska "stå för" vad de gör + att du inte svarar (vad jag har sett) på diskussionen om hur man hanterar våldsproblematiken när det är olämpligt att anmäla anonymt. Går det inte att anmäla anonymt finns det absolut en risk att en del personer utsätter sig för potentiell fara om de anmäler.

Jag vet att du inte skriver specifikt om TS fall. Men det här är en tråd där TS uttryckligen bett om råd i en svår situation. Men det struntar du uppenbart i eftersom du trots detta fortsätter. Inse att vad du skriver kan påverka TS, speciellt eftersom det är starkt och självupplevt!

Och det är såvitt jag kan se ingen som tar otroligt lätt på att anmäla någon. Det är en tolkning du gör.

 

[Lovisaleonora]

Min åsikt är att tycka att det räcker med misstankar, det är att ta lätt på en anmälan. Jag tycker det krävs mycket mera än bara misstankar. Det var misstankar som förstörde mitt liv totalt.

Och vad menar du att man som utomstående ska göra? För en fråga är ju rimligen inte tillräckligt underlag, om det alltid är lättvindigt att misstänka något - oavsett underlag.

 

[Grazing]

Ja. Genom att skriva att anmälningar inte ska vara anonyma och att folk ska "stå för" vad de gör + att du inte svarar (vad jag har sett) på diskussionen om hur man hanterar våldsproblematiken när det är olämpligt att anmäla anonymt. Går det inte att anmäla anonymt finns det absolut en risk att en del personer utsätter sig för potentiell fara om de anmäler

Jag har inte skrivit att det inte ska få finnas anomyna anmälningar någonstnas. Men jag uppmuntrar mer att faktiskt stå för vad man gör.

 

[Galant]

Vi har anmält och kämpat för att få rätt mot soc, det är inte det lättaste. Vi har försökt få upprättelse men nej, det går inte för det finns inga fel gjorda. Det är inte lätt att slåss mot dom.

Jag avskräcker ingen att anmäla, däremot uppmutrar jag att faktiskt kommunicera med männioskor istället för att anmäla anonymt hit och dit och tro att det inte påverkar folk som inte har gjort nåt fel.
Vadå vill jag möta? Jag är en av dom med ärr överallt. Hade fullt av blåmärken och ärr vid första besöket hos soc, fast med den lilla detaljen att jag gjort allting själv, mina föräldrar hade inte en aning om att jag ens höll på med självskador.

Vill du sitta och titta dina fruktansvärt besvikna och ledsna föräldrar i ögonen när det man gjort orsakat en sådan enorm grej? Den blicken som jag fick efter att alla anklagelser räknats upp var fruktansvärd. Men det räknas inte åt andra hållet eller? Igen så förringas sådan erfarenheter. Dom är inte så viktiga för vi är inte riktigt lika många som dom som har "riktiga" problem.

Var har jag förringat ditt lidande eller dina erfarenheter? Var har jag skrivit att man ska ta lätt på en anmälan? Det jag skriver är att utifrån det TS har skrivit så är en anmälan på sin plats för det anmäls för lite!
Tråden handlar inte om dig och din historia hur tragisk den än är den handlar om våndan om anmälning eller ej, anonym eller ej, när redan andra saker gjorts och jag är för alla dagar i veckan utifrån snart 18 års erfarenhet av socialtjänst och många många människor livssituationer.

 

[Grazing]

Och vad menar du att man som utomstående ska göra? För en fråga är ju rimligen inte tillräckligt underlag, om det alltid är lättvindigt att misstänka något - oavsett underlag.

Okej eh typ prata med den det handlar om tex i första hand. Förklara hur man själv upplever situationen så att människor får en chans att förklara hur det ligger till.

Och ja, oavsett underlag så anser jag att det är lättvindigt att misstänka. Jag var full av blåmärken, lätt att fatta misstankar. Situationen var långt ifrån som den som anmälaren trodde. Därför räcker det inte med bara misstankar.

Man måste ge människor en chans och det tycker inte jag att man gör när man direkt går och anmäler på misstankar utan att ha pratat eller förklarat vad det är som gör en orolig.

 

[Myrten]

Jag har inte skrivit att det inte ska få finnas anomyna anmälningar någonstnas. Men jag uppmuntrar mer att faktiskt stå för vad man gör.

Men förstår du, det finns inget motsatsförhållande i att anmäla anonymt och stå för vad man gör!

Du skriver om lättvindiga anmälningar. Själv skriver du (lättvindigt?) upprepade skuldbeläggande saker i en tråd där TS har bett om råd i ett känsligt ämne.

 

[Grazing]

Var har jag förringat ditt lidande eller dina erfarenheter? Var har jag skrivit att man ska ta lätt på en anmälan? Det jag skriver är att utifrån det TS har skrivit så är en anmälan på sin plats för det anmäls för lite!
Tråden handlar inte om dig och din historia hur tragisk den än är den handlar om våndan om anmälning eller ej, anonym eller ej, när redan andra saker gjorts och jag är för alla dagar i veckan utifrån snart 18 års erfarenhet av socialtjänst och många många människor livssituationer.

Nu råkade tråden komma in på anmälningar för att jag svarade på att jag också tycker man bör kunna stå för sin anmälan. Folk vägrar ju förstå hur mycket skada en anmälan kan göra och det enda jag skriver är att folk ska tänka till ordentligt innan dom går så långt.

 

[TinyWiny]

Då undrar jag om du läser vad du själv skriver? Och ja, vi läser samma tråd om du nu undrar.

"bättre anmälan än ingen - om man misstänker att någon far illa.
Om ingen far illa och utredningen visar detta är skadan minimal. Om ingen anmäler och någon far illa är skadan gigantisk."

Min åsikt är att det viktigt att veta mer än misstankar om man ska anmäla till soc. För skadan blir gigantisk annars.

Men vad tycker du att omgivningen ska göra innan de får anmäla? Ligga på span med kikare? Placera spionkameror i andra människors hem? Ingen, absolut ingen fattade vad som skedde i det hem jag föddes i. Några fattade att något var väldigt fel men ingen vågade anmäla för fasaden var perfekt och inga utåt synliga skador fanns. Jag har önskat så många gånger att någon hade anmält på sin känsla eller iallafall att socialen hade trott på mig när jag blev utkastad som trettonåring och gick dit själv men så blev det inte för fasaden var perfekt. De spelade sina roller väl och hoten var reella så ingen vågade yppa något om vad som hände bakom stängda dörrar. Jag har kämpat som en idiot hela mitt liv för att få något som kan kallas liv. Det får vi alla göra som inte fick det vi behövde av de som skulle skydda, älska och värna oss.

Om du nu hade så många ärr så ska verkligen omgivningen ingripa om dina föräldrar inte såg och inte gjorde något. Det är omgivningens förbannade skyldighet! Att dina föräldrar sedan gav dig ledsna blickar är deras nederlag. De borde verkligen inte lagt det på dig utan anklagat sig själva för att ha varit så blinda att de inte såg att deras barn for illa så att du kunde fått hjälp i tid innan det gick så långt. Jag tycker att du ska sluta skuldbelägga helt och hållet och kan du inte det så sluta skuldbelägga socialen och lägg skulden där den hör hemma, på dina föräldrar som inte såg och inte hjälpte dig.

 

[Lovisaleonora]

Anonyma anmänlingar är fel, ska man anmäla kan man iallafall stå för det, framförallt ifall man är en vän till familjen.

Jag har inte skrivit att det inte ska få finnas anomyna anmälningar någonstnas. Men jag uppmuntrar mer att faktiskt stå för vad man gör.

Nåja, det tycker jag nog inte det handlar om. Uppmuntran alltså. Det första uttalandet är ju totalt fördömande av anonyma anmälningar.

 

[Grazing]

Men förstår du, det finns inget motsatsförhållande i att anmäla anonymt och stå för vad man gör!

Du skriver om lättvindiga anmälningar. Själv skriver du upprepade skuldbeläggande saker i en tråd där TS har bett om råd i ett känsligt ämne.

Jag har inte skrivit någonting om Ts situation, ingenting om huruvida Ts bör anmäla eller inte. Jag har bara skrivit att man måste veta vad man gör och tänka till både en och två gånger innan man går så långt.