Anmäla till soc

[Youmeoh]

Jag har en känsla av att du och jag kanske skulle ha olika åsikter om hur underbar din familj är @chaosgirl. Det är inte helt ovanligt att någon utanför familjesystemen ser saker på ett annat sätt. Jag jobbar på behandlingshem, för ungdomar, och vi ingår som en del av socialtjänsten. Jag har många exempel på både ungdomar som spyr galla över hur socialtjänsten förstör deras liv och hyllar sina föräldrar, där jag tänker att föräldrarna har många dysfunktionella beteenden, och ungdomar som är i totalkonflikt med föräldrarna, där jag tänker att det trots allt finns goda strukturer att bygga på.

Jag har mött barn och ungdomar som blivit grovt misshandlade så länge de kan minnas, varit med och hjälpt till vid vapen/narkotikaaffärer etc etc. Många av dem skulle ändå bestämt hävda att deras familj är underbar och att polisen/soc/andra myndigheter bara gör allt för att förstöra och jävlas. Normaliseringsprocesser och lojaliteten mot föräldrar är icke att underskatta

 

[Amha]

@chaosgirl när du skriver så låter det hela tiden som om dina upplevelser är ett slags normalfall. Just sådana meddelanden gör att folk inte vågar ta hjälp och anmäla och resultatet av det kan man räkna ut väldigt enkelt. Du behöver nog tänka dig för. Din upplevelse är en i mängden.

 

[Galant]

Jag har mött barn och ungdomar som blivit grovt misshandlade så länge de kan minnas, varit med och hjälpt till vid vapen/narkotikaaffärer etc etc. Många av dem skulle ändå bestämt hävda att deras familj är underbar och att polisen/soc/andra myndigheter bara gör allt för att förstöra och jävlas. Normaliseringsprocesser och lojaliteten mot föräldrar är icke att underskatta

Exakt så!

 

[chaosgirl]

Jag har en känsla av att du och jag kanske skulle ha olika åsikter om hur underbar din familj är @chaosgirl. Det är inte helt ovanligt att någon utanför familjesystemen ser saker på ett annat sätt. Jag jobbar på behandlingshem, för ungdomar, och vi ingår som en del av socialtjänsten. Jag har många exempel på både ungdomar som spyr galla över hur socialtjänsten förstör deras liv och hyllar sina föräldrar, där jag tänker att föräldrarna har många dysfunktionella beteenden, och ungdomar som är i totalkonflikt med föräldrarna, där jag tänker att det trots allt finns goda strukturer att bygga på.

Livet är komplext och de bedömningar som tjänstemän och ibland rätten måste göra är svåra. Men min åsikt när det kommer till anmälningar är att det är för få gjorda! Så länge som det finns barn och ungdomar som far illa och som vuxna berättar om hur illa det varit men ingen jävel tog bladet från munnen och berättade så kan jag inte se annat än att vi behöver stå upp än mer och våga agera.

Nej min biologiska familj, misären jag växte upp i den familjen är antingen död eller uppsagd kontakt för att jag hatar det dem gjort mot mig.

Min RIKTIGA familj, som älskar mig och gör allt för barnen, dem som är felaktigt drabbade är det inget fel på alls. Familjehemmet tycker inte det heller, och inte kommunen vi bor i däremot förra kommunen är det dem som anser att det är fel på oss.

 

[Kattennizze]

I de fall jag varit involverad har det inte varit på tal att upplösa familjen, trots missbruk och diagnoser.
Utan fullt fokus har varit att få en fungerande enhet.
I vissa fall är det bra att anmäla öppet, och i vissa fall anonymt.
Jag tror att färre får hjälp om man tar bort den möjligheten. Om jag ser och förstår att ett barn far illa anmäler jag. Men det hade jag inte vågat om anmälan var öppen. Kan man slå ett barn, kan man ge sig på mig och mitt barn med.
Är det omsättning på bra personal där du bor, är det nog dålig ledning och dålig politik som är roten till det onda. Och det är trist att det ska vara så.

Det är ju det som är problemet snarare tycker jag, att man i det längsta försöker undvika placeringar pga kostnader bland annat. Jag måste säga att jag beundrar de som arbetar inom socialtjänsten, hur pallar dom?
Jag tänker att en lösning vore att minska de biologiska föräldrarnas rätt till sina barn och öka antalet inomlandsadoptioner. Jag hade tusen gånger hellre växt upp i en adoptivfamilj än den jag dessvärre råkade födas in i.

 

[Inte_Ung]

Många gånger kan en utredning hjälpa familjer att själva se vad det är som gör att något inte fungerar och kan reda ut detta på egen hand.

Det finns dessvärre familjer som har saker för sig som de anser är rätt och vi andra vet är fel.
De gör allt för att dölja sina förehavanden.
Dessa måste man komma åt på ett annat sätt.

 

[BornAgain]

En ytterligare aspekt. Är det enklare problem - så visst talar man först med familjen, men då är det i de fall där man kan säga "Du, jag träffade Barnet igår, hen verkade nere. Hur har ni det?" eller "du, jag mötte ditt barn på byn igår hen verkade inte riktigt nykter/var ute sent/umgicks med kände knarkaren....". Om jag trodde att det var riktigt snett skulle jag anmäla anonymt till soc - av det enkla skäl att de är proffs.

 

[förvirrad]

En ytterligare aspekt. Är det enklare problem - så visst talar man först med familjen, men då är det i de fall där man kan säga "Du, jag träffade Barnet igår, hen verkade nere. Hur har ni det?" eller "du, jag mötte ditt barn på byn igår hen verkade inte riktigt nykter/var ute sent/umgicks med kände knarkaren....". Om jag trodde att det var riktigt snett skulle jag anmäla anonymt till soc - av det enkla skäl att de är proffs.

Precis
Jag vet inte om jag ska bli glad över förtroendet eller beklämd över förringandet av komplexiteten i den här typen av ärenden när många antyder att saken går att lösa genom att jag som lekman pratar med familjen.

 

[Grazing]

Det enda jag säger är, anmäl absolut men stå för det du gör och den som är kontakt med soc utifall det får en mardömshandläggare, ha allt på skrift, filma besöken och ha ett oberoende vittne med dig.

Inget fel i att anmäla om man är orolig, men anonymt är bara så fel. Speciellt om du känner familjen

Håller med dig. Anonyma anmänlingar är fel, ska man anmäla kan man iallafall stå för det, framförallt ifall man är en vän till familjen. Var med om en anonym anmälning och soc gjorde mitt liv för mig och min familj till ett litet helvete. Dom lyssnade inte överhuvudtaget på mig eller familjen och körde sitt race. Anmälningar hit och dit, som tur var så lyssnade polisen och förstod situationen ganska direkt och drev inte vidare någon anmälan, soc blev vi dock inte av med på flera år.

Allt detta för att någon antagit saker och ting och dragit felaktiga slutsatser, visst mådde jag smådåligt innan men det hade hjälpt tusen gånger mer att prata med mig direkt och hjälpa mig till bup först. Inte dra in soc i det hela för den proseccen var inte rolig. Förlåter aldrig den männskan som anmälde dit, om den nu tyckte det var rätt gjort så borde den också stått för det.

 

[Myrten]

Håller med dig. Anonyma anmänlingar är fel, ska man anmäla kan man iallafall stå för det, framförallt ifall man är en vän till familjen. Var med om en anonym anmälning och soc gjorde mitt liv för mig och min familj till ett litet helvete. Dom lyssnade inte överhuvudtaget på mig eller familjen och körde sitt race. Anmälningar hit och dit, som tur var så lyssnade polisen och förstod situationen ganska direkt och drev inte vidare någon anmälan, soc blev vi dock inte av med på flera år.

Allt detta för att någon antagit saker och ting och dragit felaktiga slutsatser, visst mådde jag smådåligt innan men det hade hjälpt tusen gånger mer att prata med mig direkt och hjälpa mig till bup först. Inte dra in soc i det hela för den proseccen var inte rolig. Förlåter aldrig den männskan som anmälde dit, om den nu tyckte det var rätt gjort så borde den också stått för det.

Men vaddå "stå för det"? Om jag ser ett barn som jag upplever mår dåligt exempelvis pga våld ska jag då behöva överväga om jag vill riskera min egen hälsa eller strunta i att anmäla? Är det vad du och @chaosgirl tycker?

En vän till mig jobbade inom socialtjänsten. Hen hade ett fall där ett barn for väldigt illa. Det hela slutade med att barnet familjehemsplacerades och min vän fick ta åratal av hot. Fick byta telefonnummer, sätta extra kedja och titthål på dörren mm. Hen var yrkesperson, så det fanns inget alternativ. Ska privatpersoner tvingas utsätta sig för dessa risker alternativt göra som i @gul_zebra s fall och inte anmäla alls? Barn ska potentiellt offras för att vuxna ska "stå för" vad de gör i alla lägen? För det blir ju resultatet om det inte går att anmäla anonymt.

Att anmäla om man upptäcker att någon, barn eller vuxen, far illa - det är att "stå för" något!

 

[Grazing]

Men vaddå "stå för det"? Om jag ser ett barn som jag upplever mår dåligt exempelvis pga våld ska jag då behöva överväga om jag vill riskera min egen hälsa eller strunta i att anmäla? Är det vad du och @chaosgirl tycker?

Är man en vän till familjen så bör man säga som det är och vad man tycker om situationen. Det många inte verkar fatta är att det inte "bara" är att anmäla. Det går liksom inte att ta tillbaka sen när det framkommer att situationen inte alls är som den som anmälde upplevt det.

Det går liksom att prata med någon som mår dåligt, går det inte att komma fram till något och ingen bryr sig eller lyssnar så visst bör man anmäla.

 

[Myrten]

Är man en vän till familjen så bör man säga som det är och vad man tycker om situationen. Det många inte verkar fatta är att det inte "bara" är att anmäla. Det går liksom inte att ta tillbaka sen när det framkommer att situationen inte alls är som den som anmälde upplevt det.

Det går liksom att prata med någon som mår dåligt, går det inte att komma fram till något och ingen bryr sig eller lyssnar så visst bör man anmäla.

"Man bör" ingenting. Det är din åsikt, inget annat.

För egen del - upptäcker jag att någon familj i min närhet slår barnen anmäler jag. Anonymt eller ej beror på. Men skulle det finnas minsta risk att hot skulle riktas mot mig skulle jag göra det anonymt.

Samma sak med missbruk. Och det anser jag är att stå upp för de som behöver stöd!

 

[Grazing]

"Man bör" ingenting. Det är din åsikt, inget annat.

För egen del - upptäcker jag att någon familj i min närhet slår barnen anmäler jag. Anonymt eller ej beror på. Men skulle det finnas minsta risk att hot skulle riktas mot mig skulle jag göra det anonymt.

Samma sak med missbruk. Och det anser jag är att stå upp för de som behöver stöd!

Klart det är min åsikt, och jag tycker fortfarande att om man är beredd att göra en så stor grej, så är det minsta man kan göra att stå för det också sen när det inte går som tänkt. Jag blev så misstänksam mot alla att jag slutade prata helt mer eller mindre, den anonyma männskan tog hela mitt liv ifrån mig och jag har fortfarande inte kommit ikapp. Familjen mådde skit i flera år, allt för att någon antagit saker och ting och gömt sig bakom en anonym anmälan.

 

[Myrten]

Klart det är min åsikt, och jag tycker fortfarande att om man är beredd att göra en så stor grej, så är det minsta man kan göra att stå för det också sen när det inte går som tänkt. Jag blev så misstänksam mot alla att jag slutade prata helt mer eller mindre, den anonyma männskan tog hela mitt liv ifrån mig och jag har fortfarande inte kommit ikapp. Familjen mådde skit i flera år, allt för att någon antagit saker och ting och gömt sig bakom en anonym anmälan.

I ditt fall upplever du att det blev så. Men ditt fall är inte TS.

Hur vet du att det är en "stor grej"? Det har väl inte framgått mer i tråden än att en anmälan inte vore första åtgärden? Vi vet väl inte ett dugg mer specifikt vad TS oroar sig för.

Min uppfattning är att du är mycket färgad av din upplevelse. Jag förstår att du hade och har det jobbigt men det säger inget om vad som är bäst att göra generellt eller i TS fall. Jag tycker dina råd är farliga! Vill du att människor ska antingen strunta i att anmäla eller utsätta sig för fara?

 

[Grazing]

I ditt fall upplever du att det blev så. Men ditt fall är inte TS.

Nu skriver inte jag specifikt om Ts fall utan allmänt om anmälningar. Och jag anser fortfarande att en bra vän kan stå för vad den gör och tycker. Tycker man om familjen bör det inte vara ett problem.

Min uppfattning är att du är mycket färgad av din upplevelse. Jag förstår att du hade och har det jobbigt men det säger inget om vad som är bäst att göra generellt eller i TS fall. Jag tycker dina råd är farliga! Vill du att människor ska antingen strunta i att anmäla eller utsätta sig för fara?

Min upplevelse är långt ifrån unik. Jag har träffat mängder som varit med om liknande. Mitt fall var inte ett undantag. Men som vanligt av någon anledning så tas aldrig erfarenheter som mina på allvar. Det har jag fått höra halva mitt liv att det är ju "bara" mina erfarenheter. Erfarenheter som inte varit bra är inte att ta på allvar av någon anledning som jag aldrig kommer förstå.

Folk borde tänka till ordentligt innan dom anmäler. Folk måste förstå hur faktiskt illa det kan sluta och vilken skada det kan göra att göra en anmälan. Och om man går så långt så bör man kunna stå för det när det blir fel sen. Jag har inte skrivit att det är enkla situationer, men man bör ha på det klara vad det är man faktiskt anmäler. Det är farliga råd tycker jag att råda folk att anmäla hit och dit vid misstankar om saker och ting. Det kan vara minst lika farligt det.

 

[Hyacinth]

Ärligt talat skulle jag ha väldigt svårt att ta upp missförhållanden med en familj jag kände. Vem i helvete skulle ta det bra? "Hej, jo, jag tycker ni behandlar era barn katastrofalt så jag tänkte anmäla till soc".
Jag är i valet och kvalet kring en orosanmälan, gör jag den blir det definitivt anonymt. Jag är inte ett dugg intresserad av att få de aggressionerna riktade mot mig, jag vill bara att barnen ska få en chans att må bra. Finns inget för soc att anmärka på så har förhoppningsvis föräldrarna fått en wake-up att folk omkring reagerar på vissa händelser.
Och barnen vet att de är sedda av någon, hoppas jag.

 

[Hyacinth]

Nu skriver inte jag specifikt om Ts fall utan allmänt om anmälningar. Och jag anser fortfarande att en bra vän kan stå för vad den gör och tycker. Tycker man om familjen bör det inte vara ett problem.

Min upplevelse är långt ifrån unik. Jag har träffat mängder som varit med om liknande. Mitt fall var inte ett undantag. Men som vanligt av någon anledning så tas aldrig erfarenheter som mina på allvar. Det har jag fått höra halva mitt liv att det är ju "bara" mina erfarenheter. Erfarenheter som inte varit bra är inte att ta på allvar av någon anledning som jag aldrig kommer förstå.

Folk borde tänka till ordentligt innan dom anmäler. Folk måste förstå hur faktiskt illa det kan sluta och vilken skada det kan göra att göra en anmälan. Och om man går så långt så bör man kunna stå för det när det blir fel sen. Jag har inte skrivit att det är enkla situationer, men man bör ha på det klara vad det är man faktiskt anmäler. Det är farliga råd tycker jag att råda folk att anmäla hit och dit vid misstankar om saker och ting. Det kan vara minst lika farligt det.

Och vilken skada det kan göra att blunda och låta bli.
Barn dör på grund av sådant.

 

[Grazing]

Och vilken skada det kan göra att blunda och låta bli.
Barn dör på grund av sådant.

Och dör pga av anmälan och soc inblandning också. Men dom människorna räknas kanske inte. Det finns fler alternativ än att inte göra någonting eller att anmäla.

 

[clusia]

Jag funderade länge på att anmäla en familj till soc. Vänner till min ex sambo och jag kände de inte så himla väl men jag visste att pappan knarkade i barnens närvaro. Försökte prata lite med tjejen men ärligt talat, varför skulle hon lyssna på mig. No
way att jag hade anmält annat än anonymt. Jag vill inte ha en missbrukare efter mig men jag brydde mig ju fortfarande om barnen.

 

[Hyacinth]

Och dör pga av anmälan och soc inblandning också. Men dom människorna kanske inte. Det finns fler alternativ än att inte göra någonting eller att anmäla.

Men jag kan inte lägga all min tid på en dysfunktionell familj. Jag har en egen familj och ett eget liv.
Hur skulle den familjen ta det om jag kom in och tyckte massa saker? Jag har ingen kompetens att hantera sånt, det ska proffs göra.