Anmäla till soc

Okej eh typ prata med den det handlar om tex i första hand. Förklara hur man själv upplever situationen så att människor får en chans att förklara hur det ligger till.

... och svaret är att allt är jättebra, inget är fel och att det bara handlar om rena olyckshändelser.

Och fortfarande ska man inte anmäla, för det kan kanske möjligen slå fel för någon någongång. Även om man har djupt grundade misstankar men inte fått dessa bekräftade vid ett samtal.
 
Men vad tycker du att omgivningen ska göra innan de får anmäla? Ligga på span med kikare? Placera spionkameror i andra människors hem? Ingen, absolut ingen fattade vad som skedde i det hem jag föddes i. Några fattade att något var väldigt fel men ingen vågade anmäla för fasaden var perfekt och inga utåt synliga skador fanns. Jag har önskat så många gånger att någon hade anmält på sin känsla eller iallafall att socialen hade trott på mig när jag blev utkastad som trettonåring och gick dit själv men så blev det inte för fasaden var perfekt. De spelade sina roller väl och hoten var reella så ingen vågade yppa något om vad som hände bakom stängda dörrar. Jag har kämpat som en idiot hela mitt liv för att få något som kan kallas liv. Det får vi alla göra som inte fick det vi behövde av de som skulle skydda, älska och värna oss.

Om du nu hade så många ärr så ska verkligen omgivningen ingripa om dina föräldrar inte såg och inte gjorde något. Det är omgivningens förbannade skyldighet! Att dina föräldrar sedan gav dig ledsna blickar är deras nederlag. De borde verkligen inte lagt det på dig utan anklagat sig själva för att ha varit så blinda att de inte såg att deras barn for illa så att du kunde fått hjälp i tid innan det gick så långt. Jag tycker att du ska sluta skuldbelägga helt och hållet och kan du inte det så sluta skuldbelägga socialen och lägg skulden där den hör hemma, på dina föräldrar som inte såg och inte hjälpte dig.
Mycket väl skrivet i all sin hemskhet!
 
Jag har inte skrivit någonting om Ts situation, ingenting om huruvida Ts bör anmäla eller inte. Jag har bara skrivit att man måste veta vad man gör och tänka till både en och två gånger innan man går så långt.

Hur svårt kan det vara att fatta: du skriver inlägg i en tråd och har åsikter om ämnet som är känsligt. Du skriver generella inlägg om att anmäla anonymt. Vare sig du vill det eller inte gör du inlägg i trådens ämne. Om så inte är fallet - varför skriver du massor med OT-inlägg i en tråd?

Om du har noll och intet intresse av att hjälpa TS så är det kanske bättre att du startar en egen tråd med historien om ditt liv. Jag lovar att inte skriva i den!
 
Nåja, det tycker jag nog inte det handlar om. Uppmuntran alltså. Det första uttalandet är ju totalt fördömande av anonyma anmälningar.
Jag får tycka att anonyma anmälningar är lika fel som andra anser att det inte är fel. Och jag har skrivit flera gånger att det ska gå att anmäna anonymt om det är det man vill men man ska veta vad man gör.
... och svaret är att allt är jättebra, inget är fel och att det bara handlar om rena olyckshändelser.
Och är svaret så så kan man gå till skolsköterskan och be den prata med personen. Det finns många många vägar att gå innan man går via soc.
 
Nu råkade tråden komma in på anmälningar för att jag svarade på att jag också tycker man bör kunna stå för sin anmälan. Folk vägrar ju förstå hur mycket skada en anmälan kan göra och det enda jag skriver är att folk ska tänka till ordentligt innan dom går så långt.
Jag är inte helt säker på att jag hänger med? Har jag förstått rätt?
Du var full med blåmärken och hade ett självskadebeteende. Någon anmälde anonymt. Du upplever att den personen förstörde för dig och din familj genom anmälan eftersom dina föräldrar blev ledsna?
 
Och är svaret så så kan man gå till skolsköterskan och be den prata med personen. Det finns många många vägar att gå innan man går via soc.

Men jag är inte överhuvudtaget involverad i skolgång, skola, skolsköterska och liknande. Jag har inte en susning. Det blir ju ett otroligt projekt för att sköta det som faktiskt är någons jobb. På professionell basis. Socialen.
 
Men vad tycker du att omgivningen ska göra innan de får anmäla? Ligga på span med kikare? Placera spionkameror i andra människors hem? Ingen, absolut ingen fattade vad som skedde i det hem jag föddes i. Några fattade att något var väldigt fel men ingen vågade anmäla för fasaden var perfekt och inga utåt synliga skador fanns. Jag har önskat så många gånger att någon hade anmält på sin känsla eller iallafall att socialen hade trott på mig när jag blev utkastad som trettonåring och gick dit själv men så blev det inte för fasaden var perfekt. De spelade sina roller väl och hoten var reella så ingen vågade yppa något om vad som hände bakom stängda dörrar. Jag har kämpat som en idiot hela mitt liv för att få något som kan kallas liv. Det får vi alla göra som inte fick det vi behövde av de som skulle skydda, älska och värna oss.

Om du nu hade så många ärr så ska verkligen omgivningen ingripa om dina föräldrar inte såg och inte gjorde något. Det är omgivningens förbannade skyldighet! Att dina föräldrar sedan gav dig ledsna blickar är deras nederlag. De borde verkligen inte lagt det på dig utan anklagat sig själva för att ha varit så blinda att de inte såg att deras barn for illa så att du kunde fått hjälp i tid innan det gick så långt. Jag tycker att du ska sluta skuldbelägga helt och hållet och kan du inte det så sluta skuldbelägga socialen och lägg skulden där den hör hemma, på dina föräldrar som inte såg och inte hjälpte dig.
:bow::bow::bow: - Inte för vad som hände utan för att det var otroligt väl skrivet!
 
. Om så inte är fallet - varför skriver du massor med OT-inlägg i en tråd?
Jag svarade och höll med om att jag tycker anonyma anmälningar kan vara fel, fortsätt inte svara på inlägg efter inlägg bara. Jag har redan förklarat anledningarna till att man bör vara försiktig och vad en anonym anmälan kan göra med någon. Det är liksom inget mer med det, jag kommer inte ändra på mig efter mina erfarenheter och står för det jag tycker.
Om du har noll och intet intresse av att hjälpa TS så är det kanske bättre att du startar en egen tråd med historien om ditt liv. Jag lovar att inte skriva i den!
Men du kan väl bara sluta svara på mina inlägg? Jag har inget mer att skriva om vad jag tycker om anmälningar. Jag skrev bara min åsikt, kan inte hjälpa att folk hakar på och fortsätter att skriva till mig.
 
Jag är inte helt säker på att jag hänger med? Har jag förstått rätt?
Du var full med blåmärken och hade ett självskadebeteende. Någon anmälde anonymt. Du upplever att den personen förstörde för dig och din familj genom anmälan eftersom dina föräldrar blev ledsna?
Du kan uppenbart inte sätta dig in i situationen så tänker inte ens försöka svara på det där. Liksom "ledsna"? du förstår nog inte hur det är att få så grova anklagelser mot en. Det är mer än lite ledsamt.
 
Men vad tycker du att omgivningen ska göra innan de får anmäla? Ligga på span med kikare? Placera spionkameror i andra människors hem? Ingen, absolut ingen fattade vad som skedde i det hem jag föddes i. Några fattade att något var väldigt fel men ingen vågade anmäla för fasaden var perfekt och inga utåt synliga skador fanns. Jag har önskat så många gånger att någon hade anmält på sin känsla eller iallafall att socialen hade trott på mig när jag blev utkastad som trettonåring och gick dit själv men så blev det inte för fasaden var perfekt. De spelade sina roller väl och hoten var reella så ingen vågade yppa något om vad som hände bakom stängda dörrar. Jag har kämpat som en idiot hela mitt liv för att få något som kan kallas liv. Det får vi alla göra som inte fick det vi behövde av de som skulle skydda, älska och värna oss.

Om du nu hade så många ärr så ska verkligen omgivningen ingripa om dina föräldrar inte såg och inte gjorde något. Det är omgivningens förbannade skyldighet! Att dina föräldrar sedan gav dig ledsna blickar är deras nederlag. De borde verkligen inte lagt det på dig utan anklagat sig själva för att ha varit så blinda att de inte såg att deras barn for illa så att du kunde fått hjälp i tid innan det gick så långt. Jag tycker att du ska sluta skuldbelägga helt och hållet och kan du inte det så sluta skuldbelägga socialen och lägg skulden där den hör hemma, på dina föräldrar som inte såg och inte hjälpte dig.
Jag har inte skrivit att det bara går åt ett håll, jag skriver vad en anmälan kan göra. Tydligen är det aldrig så illa som det är att inte anmäla en situation.

Sen undrar jag vad du vet om situationen hemma hos mig? Varför det ens var som det var? Vad jag ville? Jag ville ha hjälp, dock svårt att få fram det till mina föräldrar.

Mina föräldrar la ingenting på mig, ingen skuld på mig alls vilket dom borde gjort. Det hindrar dock inte mig från att lägga skuld på mig själv. Och igen så är soc dom som har gjort rätt, jag som har gjort fel som vanligt. Är van vid att höra det vid det här laget. Att lägga skuld på mina fantastiska föräldrar som gjort allt för mig, skulle jag aldrig göra. Jag gav inte dom en chans att hjälpa mig.

Men är väl som vanligt så fort sånt här dras upp, det jag skriver är inget att bry sig om och mina föräldrar är dom som blir oskyldigt anklagade igen. Till och med av en okänd på ett forum. Trots att jag förklarat situationen till och med så blir dom per automatik anklagade.

Och ska jag sluta skuldbelägga soc som i drygt 6 år matade på och hävdade att mina föräldrar gjort både det ena och det andra mot mig till den grad att vi började tro på det själva. Aldrig att jag slutar skuldbelägga soc med den terrorn dom kom med.

Tyvärr så är det nog så att det aldrig är någon som kommer ta till sig sådana här problem. Vi som råkar illa ut hos soc är inga människor att räkna med eller ta på allvar. Är väl lika bra att ge upp kampen mot dom helt, sluta prata om det då det oftast slutar med att mina föräldrar ju borde sett och gjort det och det, eller att dom har nog gjort det och det för varför annars må dåligt liksom.

Äsch, lägger ner. Forstätt att anmäla anonymt vid minsta misstanke, var bara beredda på att det även kan förstöra liv. Även om dom liven kanske inte räknas i mångas ögon, antar jag eftersom inte problemet tas på allvar.
 
Har jag redan svarat på om du läser. Prata liksom. Kommunicera med varandra. Inte så svårt.
Har du försökt?? De som inte ser problem kommer aldrig, aldrig ta till sig av att någon granne/bekant/främling på stan/vemsomhelst kommer och frågar hur det är. För det kommer alltid vara "bra." Och ett leende. Allt annat är olyckor/missförstånd/"mitt fel..."/bortförklaringar. Hur ska man som "privatperson" hantera och bemöta det? Och varför?
När det finns de som har utbildning, kunskap, erfarenhet, befogenheter, kontakter o.s.v. inom ämnet
Kommunikation är en konst. På alla sätt och vis. Det är inte "bara att prata".
 
Skadan minimal? I mitt fall var skadan gigantisk pga anmälan, jag har fortfarande inte kommit tillbaka till livet. Men som vanligt så räknas inte alla människor verkar det som.
Jag måste fråga om du är beredd på att stå som referens inför familjen om 5-10 år då flickan är missbrukare, död pga självmord, har grovt självskadebetende eller sitter fast i ett mycket destruktivt förhållande.
 

Liknande trådar

K
Hästmänniskan *Skriver under anonymt nick då detta är känsligt för mig* Jag ringde för ett år sedan till kommunens djurskyddsinspektör och gjorde...
Svar
11
· Visningar
2 549
Senast: Görel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp