Anmäla till soc

[Görel]

Men det är också en ganska naiv tro att social och andra myndigheter alltid agerar på ett bra sätt eller ens har viljan att göra det. Inom socialtjänsten och inom andra myndigheter inom vård och omsorg finns det väldigt många, de allra flesta skulle jag tro, som är kloka, förståndiga människor och som gör ett bra arbete men också många som inte gör det, ibland av oförmåga ibland av ren illvilja och prestige. Ett extremt exempel som uppmärksammats där man fått inblick i hur det kan gå till är Quick-skandalen. Jag har också genom politiken fått höra hur chefer inom kommunal verksamhet kan se på utsatta människor som gjort att jag tappat alla illusioner.

Det Grazing lyfter fram är ett egetupplevt exempel på när det inte hjälpt utan tvärtom skadat, jag är ett helt övertygad om att det inte är något unikt fall och håller helt med om att gör man en anmälan bör man också stå för den, att det ibland kan det finnas skäl att göra en anonym sådan är inte det Grazing haft invändningar mot som jag läst inläggen.

Jag vill gärna att du utvecklar varför du tror att socialtjänsten inte har viljan att agera på ett bra sätt.

På vilket sätt har det du kallar Quick-skandalen med socialtjänsten att göra?

 

[Görel]

Jag har jobbat i flera kommuner med att ta emot anmälningar och andelen anonyma anmälningar är låg. Den är definitivt under 10%, jag skulle säga att den är under 5%.

Många av de som anmäler anonymt gör det för att skydda sina egna barn som hört eller sett saker när de varit hemma hos kompisar. För dem är inte alternativet att prata med kompisens föräldrar "William berättade att han såg dig slå din fru igår" alternativt "Alice säger att din dotter berättat att du slår henne". För dem är alternativen att inte göra något alls eller att anmäla anonymt.

 

[Anders]

Jag har jobbat i flera kommuner med att ta emot anmälningar och andelen anonyma anmälningar är låg. Den är definitivt under 10%, jag skulle säga att den är under 5%.

Då bör du också ta med att i dina siffror ovan kommer flertalet anmälningar från polisen, hälso- sjukvården och skolan. Andelen privatpersoner som anmäler anonymt är knappast 5 %.

 

[Görel]

Då bör du också ta med att i dina siffror ovan kommer flertalet anmälningar från polisen, hälso- sjukvården och skolan. Andelen privatpersoner som anmäler anonymt är knappast 5 %.

Det var ett överslag av de anmälningar jag tagit emot under förra året. Jag tar emot anmälningar från privatpersoner varje vecka men jag har inte tagit emot någon anonym anmälan sedan i november.

 

[TinyWiny]

Men det är också en ganska naiv tro att social och andra myndigheter alltid agerar på ett bra sätt eller ens har viljan att göra det. Inom socialtjänsten och inom andra myndigheter inom vård och omsorg finns det väldigt många, de allra flesta skulle jag tro, som är kloka, förståndiga människor och som gör ett bra arbete men också många som inte gör det, ibland av oförmåga ibland av ren illvilja och prestige. Ett extremt exempel som uppmärksammats där man fått inblick i hur det kan gå till är Quick-skandalen. Jag har också genom politiken fått höra hur chefer inom kommunal verksamhet kan se på utsatta människor som gjort att jag tappat alla illusioner.

Det Grazing lyfter fram är ett egetupplevt exempel på när det inte hjälpt utan tvärtom skadat, jag är ett helt övertygad om att det inte är något unikt fall och håller helt med om att gör man en anmälan bör man också stå för den, att det ibland kan det finnas skäl att göra en anonym sådan är inte det Grazing haft invändningar mot som jag läst inläggen.

Vem tror att socialen och andra myndigheter är perfekta? Det är ju människor som jobbar där och människor är inga robotar utan gör fel och misstag händer. Vissa för att de är på fel plats och andra just för att de gjorde ett misstag. Däremot ska man kunna ta förgivet att regler och lagar följs precis som på alla andra områden i samhället och att om det inte görs så blir det granskning och rättning av det som blivit fel.

Att det finns människor med vidrig människosyn är väldigt sorgligt och det är allas vårat ansvar att jobba för en förändring och inte acceptera sådant. Jag hoppas att du har sagt ifrån när du har hört sådant.

@Grazing har haft invändningar mot att anmäla anonymt. Det är ju det hen skriver om flera gånger. Det handlar inte om att inte stå för anmälan utan att i vissa fall kan man som enskild göra mer nytta för den som är utsatt om anmälan kommer in anonymt och det är tusen gånger bättre att anmäla missförhållanden anonymt än att inte anmäla alls. I Grazings fall hade omgivningen brustit de med om de inte hade anmält när de ser ett barn fullt med blåmärken och ärr.

 

[Trissa]

Jag förstår inte riktigt varför det är ett problem att anmäla anonymt? Soc gör väl samma jobb oavsett om anmälaren är känd eller inte?

 

[Youmeoh]

Jag förstår inte riktigt varför det är ett problem att anmäla anonymt? Soc gör väl samma jobb oavsett om anmälaren är känd eller inte?

Enklare för de som anmäls att spy ut sin bitterhet över anmälaren istället för soc (i bästa fall). Rent praktiskt har det ingen större betydelse för de som blir anmälda. För soc kan det underlätta att ha möjlighet att kontakta igen för ev. följdfrågor, men hittills har jag inte sett en enda socialsekreterare uppmuntra anmälare att inte vara anonyma

 

[GotAsecret]

Så det är optimalt om man gör en orosanmälan och handläggaren på soc bara:
"Och hur var ditt namn?"
- Det vill jag inte säga
"Nehej. Sorry, men då kan vi inte gå vidare. Vad tråkigt!"

Eller så om man svarar och handläggaren säger "Då antecknar jag det så får vi hoppas att allt går bra..." (d.v.s även för anmälaren som förhoppningsvis slipper repressalier)
Det skulle säkert rädda många liv...verkligen.
Möjligtvis skulle det kunna hjälpa till att hålla fasaden uppe i dysfunktionella familjer. Som då tar den enkla vägen och fryser ut den namngivne anmälaren som då tappar all möjlighet att hjälpa barnet.
Toppen

 

[BornAgain]

När det gäller soc blir det fel ibland - men vad är alternativen?
Folk dör av skador i sjukvården - ska vi lägga ned den?
Polisen riktar misstankar även mot oskyldiga som dessutom ibland blir oskyldigt dömda. Bort med rättsväsendet?

PS i min bekantskapskrets fanns en familj som det var så synd om för att det allmänna dömde dem. En hemsk häxjakt. Tills mannen i familjen blev påkommen in flagrante med ett av barnen .

Jag tänker på det ibland - tänk att jobba på soc eller vara polis och det finns en misstanke om att något sådant pågår. Hur bevisar man det med tillräcklig säkerhet - hoppas att ungen blir gravid eller att bilder dyker upp på nätet? Tänk bara hur svårt det är att bevisa en "vanlig" våldtäkt - här talar vi om något som sker inom hemmets fyra väggar där alla iblandade enligt all psykologisk kunskap som finns har skäl att förtiga det som inträffat (gm för att hen är gm, en eventuell partner eller andra närstående vuxna för att hen inte kunnat skydda barnet eller rädsla för att hela tillvaron ska rämna, barnet för att barn normalt är lojala mot sina föräldrar, pga skam eller rädsla för repressalier) Friar man hellre än fäller - är risken stor att ett litet barn förblir utlämnat. Tar man det osäkra före det säkra - finns risken att någon oskyldig blir stämplad och att familjen rivs upp till "ingen nytta".

Den här typen av händelser är också för de flesta av oss så svåra att hantera att vi t.o.m. har svårt att se dem. En normal människa vill inte att det ska vara på det sättet - och en normal hjärna vill försöka skydda sig. Misstankar ska värderas av ett icke-emotionellt involverat proffs

Jag önskar att det vore lika naturligt att kolla upp psykisk och social hälsa som fysisk. Så att man faktiskt tog tag i saker när det bara var en gnagande känsla av fel, ett barn som cyklar omkring lite väl ofta eller en arbetskamrat som har ofta får migrän... Och att man kunde sätta in stöd (t.ex. någon att prata med, avlastning etc) även i fall då "det är inget"...

 

[BornAgain]

I exemplet ovan i mitt ps - jag hade inget med anmälningar etc att göra i det riktiga fallet, jag var barn då - men jag skulle ha så svårt att tala om en sådan sak särskilt om jag kände de inblandade att jag är rädd att jag kanske inte ens skulle kunna anmäla. Hjärnan skulle kännas smutsig. Och tänk om man har fel!

Jag vet att jag inte skulle kunna prata med familjen om en sådan misstanke - jag är rädd för att det nog skulle ligga mig närmare att få någon form av bryt och kanske till och med ta till våld.

 

[Kattennizze]

Det var ett överslag av de anmälningar jag tagit emot under förra året. Jag tar emot anmälningar från privatpersoner varje vecka men jag har inte tagit emot någon anonym anmälan sedan i november.

Det var väldigt lite, jag trodde det var fler.

 

[Inte_Ung]

Hjärnan skulle kännas smutsig. Och tänk om man har fel!

Ja det är precis så som det känns.
Dessutom så även om man anmäler så är det inte säkert att socialen kommer någon vart med det hela.
De är duktiga på att ljuga de där.
Visa upp en fin fasad kommer man långt med.

 

[Kattennizze]

Jag har anmält anonymt två gånger, ena gången gällde det min egen bror som var fast hemma ensam när jag flyttat hemifrån och den andra gången gällde det en kompis till mitt barn. Jag ångrar definitivt inte någon av anmälningarna utan båda var synnerligen befogade. Jag tänker inte stå vid sidan av när ett barn helt uppenbarligen far illa, aldrig. Jag har alltid ögonen öppna och ser jag något märkligt tänker jag anmäla, alla dagar i veckan. Så många barn blir våldtagna och misshandlade och har man en gnagande känsla av att nånting är fel så brukar det dessvärre vara sant. Jag har inte kompetensen att bedöma sen om det finns fog för misstankarna utan det får proffsen avgöra. Men oftast finns det ju flera signaler från skolan, sjukvård etc.
Jag tror att en väldigt stor del av problematiken är att vi inte pratar om hur illa många barn har det, att vi inte vågar tro att det finns så vuxna som kan behandla barn så illa. Men det gör det, verkligen.

 

[Kattennizze]

Ja det är precis så som det känns.
Dessutom så även om man anmäler så är det inte säkert att socialen kommer någon vart med det hela.
De är duktiga på att ljuga de där.
Visa upp en fin fasad kommer man långt med.

Ja, och i den miljön jag är uppvuxen delvis i, var det rent omöjligt. Vilken socialtjänst ger sig på en rik bankdirektör med lyxvilla och älskarinna?

 

[Elo]

Och är svaret så så kan man gå till skolsköterskan och be den prata med personen. Det finns många många vägar att gå innan man går via soc.

Var en bit bak i tråden men:

Skolsköterskan (liksom all annan personal) har anmälningsplikt till soc. Får de kännedom om att ett barn far illa/möjligtvis far illa MÅSTE de, enligt lag, anmäla till soc. Att gå till skolsköterska* (borde) alltså bli likställt med att anmäla direkt till soc.

Fick som skolanställd anmäla misstanke om att ett barn for illa hemma pga våldsam förälder. Inte helt kul, faktiskt, då det fanns en viss del hot med i bilden. Tack o lov hade jag en väldigt sympatisk rektor som krävde att alla soc anmälningar stod i dennes namn, så att de på så sätt blev lite anonymiserade.

*Om man ens kommer så långt. Skolan har 1, tystnadsplikt - vilket även inkluderar om en person är elev på skolan eller inte och 2, skolan är möjligtvis offentlig men inte allmän. Det betyder att man som utomstående (ej personal och ej elev) egentligen inte har rätt att vara där. Undantag ges i viss fall till föräldrar/målsmän vid hämtning/lämning, möten osv.

 

[Görel]

Det var väldigt lite, jag trodde det var fler.

Jag tror att vi bara har fått en i år. Jag fick nog en i månaden i snitt förra året. Det är inklusive att jag en vecka fick in en handfull gällande samma händelse som flera personer fått kännedom om.

 

[Anders]

Att det finns människor med vidrig människosyn är väldigt sorgligt och det är allas vårat ansvar att jobba för en förändring och inte acceptera sådant. Jag hoppas att du har sagt ifrån när du har hört sådant.

Hur skulle jag kunna göra det anonymt? Jag är heller inte engagerad i vård- och omsorg eller det sociala, de värsta är för övrigt inte dem som öppet (i slutna sällskap) säger hur de ser på saker och ting.

 

[TinyWiny]

Hur skulle jag kunna göra det anonymt? Jag är heller inte engagerad i vård- och omsorg eller det sociala, de värsta är för övrigt inte dem som öppet (i slutna sällskap) säger hur de ser på saker och ting.

Ja känner du behov av att göra det anonymt blir det ju svårt. Varför du skulle känna ett behov av att vara anonym vid ett sådant tillfälle har jag svårt att se. Kände du dig hotad? Var du rädd för repressalier?
Värsta och värsta, det är lika illa oavsett i vilket sammanhang och av vem nedsättande saker sägs. Får de stå oemotsagda så tror de såklart att folk håller med dem och fortsätter. Att vara tyst är att hålla med.

 

[Anders]

Ja känner du behov av att göra det anonymt blir det ju svårt. Varför du skulle känna ett behov av att vara anonym vid ett sådant tillfälle har jag svårt att se. Kände du dig hotad? Var du rädd för repressalier?
Värsta och värsta, det är lika illa oavsett i vilket sammanhang och av vem nedsättande saker sägs. Får de stå oemotsagda så tror de såklart att folk håller med dem och fortsätter. Att vara tyst är att hålla med.

Anonymt är ju ledordet här men det är väl ändå bättre att det kommer fram än att det är tyst även internt? Det tycker jag i varje fall, min erfarenhet är också att de mera slipade som gömmer sig bakom floskler är mycket värre och det tror jag gäller i det här fallet också.

 

[Galant]

Nu är vi kanske väl långt ifrån trådens ämne men jag vill ändå kommentera det är med kränkande uttalanden och människosyn. Jag är helt säker på att det finns flera människor som skulle bli obehagligt berörda om de hörde mig i fel läge. Jag kan låta hemsk ibland. Det sker bakom stängda dörrar i min arbetsgrupp och är inget mer än ett uttryck för förtvivlan och frustration. Jag vet inte om ni som inte jobbar socialt kan föreställa er trycket som ibland blir när saker uppdagas, våld, övergrepp, ignorans eller när en ung människa väljer att gå tillbaka till destruktivitet och ni står maktlösa. Vid dessa tillfällen är mitt språk min säkerhetsventil för att hålla mig själv frisk, min hjärna ren, och det gör att när jag spytt ut min galla är jag mig själv och kan jobba vidare. Jag tror att människan är god men hon kan utföra de mest djävulska handlingar. Det kommer alltid vara min utgångspunkt.