Jag välsignar masten på andra sidan sjön.. 2-3 MBit men med tuffa databegränsningar.
16 MBit (uppmätt just nu) och generöst med data.
Dock dyrt men lägger man det på boendekostnaden så blir totalen bra.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag välsignar masten på andra sidan sjön.. 2-3 MBit men med tuffa databegränsningar.
Men lånar du 50 000 och bygger en gäststuga för pengarna så höjer du ju värdet på din fastighet med motsvarande.Jag amorterar inte - jag lånar mera.
Och bygger för pengarna.
I dagsläget kan ett Attefallshus för uthyrning vara mycket mera lönsamt än att amortera.
Det är också en säker investering som inte bara försvinner.
Men att låna för att åka till Thailand är ett betydligt sämre...
Med inflationen så blir det dessutom lättare att betala för den i efterhand än just nu på en gång.Pengars värde manifesteras först när de används. Till en resa till exempel.
Har du goda marginaler att låna, behöver du knappast låna till konsumtion...Jag tycker det låter superbra om man har goda marginaler att låna och mest av allt i livet önskar sig besöka Thailand, men inte själv kan uppbringa likvida medel för tillfället. Pengars värde manifesteras först när de används. Till en resa till exempel.
Sedan är det ju nice om det håller i längden också och att man förstår konsekvenserna av sina ekonomiska val.
Man lånar ju på sin fastighet för att få bästa ränta.En gammal regel var väl amorteringarna skulle vara klara när 1/2 värdet av det man lånade var kvar.
Om du lånar för att förbättra din fastighet så har du ju insatsen hemma så att säga.Man lånar ju på sin fastighet för att få bästa ränta.
Hur räknar man då med halva värdet?
Min fastighet har nog fyrdubblat sitt värde under tiden som jag har ägt den.
Hur räknar man det?
Har du goda marginaler att låna, behöver du knappast låna till konsumtion...
En gammal regel var väl amorteringarna skulle vara klara när 1/2 värdet av det man lånade var kvar.
En bil, en kamera eller en mc.
Att låna till en resa, ja då ska den vara betald innan man åker hem då
Men fastigheten går ju upp i värde oavsett.Om du lånar för att förbättra din fastighet så har du ju insatsen hemma så att säga.
Har du din ekonomi i ordning och har klart att du kan betala tillbaka pengarna för resan utan problem så visst. problemet är att det är alltför många som inte har råd och därför lånar till resan. Och på så vis lär sig den hårda vägen att man inte ska låna till konsumtion.Med tanke på artikeln om lycka jag länkade tidigare kanske just en resa aldrig behöver amorteras, med ditt synsätt? Den typen av upplevelser räckte väldigt långt i tid.
Du gör en investering, låt säga att du byter ett tak.Men fastigheten går ju upp i värde oavsett.
Hur skall man värdera det när man lånar på den?
Det är alltför många här idag som inte tror att räntorna kan gå över 5%Göran Persson sade många saker som man kan tycka mycket ( inte) om. Men en sak fastnade hos mig: Den som står i skuld är icke fri.
Jag håller med helt. Så länge vi har skulder känner jag mig ofri.
Vi måste amortera mycket men det gör vi gärna. Skulle aldrig falla oss in att sitta o räkna på om vi kan åka t Thailand istället för att amortera. Resa gör vi när vi har pengar, precis som all annan konsumtion. Huset njuter vi av att bo i här och nu men ser det också som en framtida säkerhet. Däremot skulle vi inte ha köpt det om det skulle ha inneburit att ge avkall på de guldkanter vi vill ha i vår tillvaro. Som ngn skrev, vi lever här och nu och kan nte bara tänka på att säkra ekonomin framöver. Men en kombination av de båda? Att köpa hus med höga lån och strunta i att amortera för att konsumera upp pengarna. Nej, det tror jag inte på. Att däremot inte amortera för att låta de pengarna växa sig större någon annanstans...ja det kan jag förstå. Men att låta bli för att konsumera upp pengarna...nej, det är inte vårat sätt.
Göran Persson sade många saker som man kan tycka mycket ( inte) om. Men en sak fastnade hos mig: Den som står i skuld är icke fri.
Jag håller med helt. Så länge vi har skulder känner jag mig ofri.
Vi måste amortera mycket men det gör vi gärna. Skulle aldrig falla oss in att sitta o räkna på om vi kan åka t Thailand istället för att amortera. Resa gör vi när vi har pengar, precis som all annan konsumtion. Huset njuter vi av att bo i här och nu men ser det också som en framtida säkerhet. Däremot skulle vi inte ha köpt det om det skulle ha inneburit att ge avkall på de guldkanter vi vill ha i vår tillvaro. Som ngn skrev, vi lever här och nu och kan nte bara tänka på att säkra ekonomin framöver. Men en kombination av de båda? Att köpa hus med höga lån och strunta i att amortera för att konsumera upp pengarna. Nej, det tror jag inte på. Att däremot inte amortera för att låta de pengarna växa sig större någon annanstans...ja det kan jag förstå. Men att låta bli för att konsumera upp pengarna...nej, det är inte vårat sätt.
Det riktigt jäkliga i kråksången är, att när väl den processen kommer igång så för den med sig så mycket mer.Jag förstår att en familj inte klarar kostnaderna om räntorna går upp. Problemet är väl att många tror att räntorna alltid kommer vara låga och köper dyrare än vad de klarar av egentligen, vilket driver upp bostadpriserna enormt. Våra lån löper med räntor mellan 1.2 och 2.3%, vi räknade dock med räntor upp till 5.5% när vi gjorde budgeten. Och amortera eller inte är som sagt inget val här. Här har dessutom fastighetspriserna ökat stadigt men det är inte alls samma boom som i stockholm tex( bor i en europeisk stad i samma storlek som sthlm) mycket pga att kraven på köpare (kontantinsats, amortering) i kombination med ett i grunden högt pris gör att många inte kan köpa helt enkelt-och då gör man inte det. När jag pratar med vänner i sverige blir jag faktiskt förvånad över hur dyra bostäder folk faktiskt kan köpa även om de inte har höga inkomster/mycket kapital.
Det är ju ngt helt annat.Nej, fast diskussionen var här främst gällande när man hade en ganska låg belåningsgrad och ville konsumera istället för att amortera. Det tycker jag är helt OK. Finns ingen som vinner på att man avstår sina mest önskade saker i livet för att ett hus ska vara lånefritt på dagen man dör. Om inte det mest önskade i livet är att kunna överlåta fastigheten lånefri till någon förstås.
Man binder på 10 år för runt 3% ränta.Hur klarar en familj av en ränta på 10% när man köpt en bostadsrätt för 3 mille?
Det beror väl på hur länge sedan det var, eller hur?Men för de flesta som köper kåk eller fastigheter i någorlunda "heta" området sitter ju med allt annat än lågbelånade fastigheter eller lägenheter.