Ambivalens!!

[tessiem]

Blir galen på att jag är så ambivalent!!

Jag och min man har två barn som är 6år & 4,5år.
Jag har pluggat i 3,5år men är nu färdig & fast anställd inom kommunen sedan i somras men fick en tjänst i Januari (hade tagit examen 3 dagar tidigare).

Vi har rätt kass ekonomi just nu då vi precis köpt gård men det ser ljust ut för nästa år då vi fått gården lite mer på fötter. Min man har rätt bra lön & jag ligger nog på normallön.

Jag är 29år & min man är 33år.

Bebissuget har vaknat på allvar..men ändå kan jag inte ta något beslut! Blir galen på ambivalensen!!
Vill ha ett barn till men känner mig mer osäker nu än innan de andra två!!
Är ego nog att bli lite rädd för tanken på att ge upp den frihet vi har nu när barnen blivit större..är ego nog att bli lite rädd för tanken på att åter gå igenom en jobbig småbarnsperiod..men vill änd¨å inte att det ska vara "klart" nu..med två barn..

Är dessutom lite rädd för att det skulle vara synd om bebisen som är 5,5år yngre än närmaste syskonet..isåfall.

GUD..snälla buke ge mig pepp, råd , mod eller avråd mig!!

 

[havreflinga]

Sv: Ambivalens!!

Måste ni ta beslutet nu? Du är ju fortfarande ung.

Åldersavståndet mellan syskonen spelar nog ingen större roll. Jag tror att det finns fördelar och nackdelar med alla möjliga åldersintervaller (och även för ensambarn).

Om jag hade varit i din ålder, och känt som du beskriver, hade jag nog avvaktat för att se ifall bebissuget blev starkare eller svagare.

 

[tessiem]

Sv: Ambivalens!!

Egentligen inte..men jag har tidigare sagt att jag vill vara klar med barnafödandet när jag fyller 30år.. Den dagen närmar sig dock med stormsteg så jag har väl insett att jag definitivt kan skjuta upp beslutet..Men i övrigt tror jag att det är i rätt tid att skaffa bebis.

Men antar att själva ambivalensen står för något..så jag kanske inte är redo?

Måste ni ta beslutet nu? Du är ju fortfarande ung.

Åldersavståndet mellan syskonen spelar nog ingen större roll. Jag tror att det finns fördelar och nackdelar med alla möjliga åldersintervaller (och även för ensambarn).

Om jag hade varit i din ålder, och känt som du beskriver, hade jag nog avvaktat för att se ifall bebissuget blev starkare eller svagare.

 

[ameo]

Sv: Ambivalens!!

Men antar att själva ambivalensen står för något..så jag kanske inte är redo?

Ska man gå efter det så blir man aldrig redo...

Jag är för övrigt 5½ år äldre än mitt enda syskon och vi har överlevt det båda två.

 

[jerseyko]

Sv: Ambivalens!!

Vi har oxå varit sugna på ett syskon sen vi kom hem från bb ungefär. Men samtidigt i princip livrädda för att skaffa en till. Men den känslan gick faktiskt över med tiden. Nu väntar jag nummer 2 och vi håller på att längta ihjäl oss

Vi är 3 barn i min familj, jag 85, syrran 89 och brorsan 91. Det är helt perfekt, vi har faktiskt "aldrig" bråkat. (Okey, jag kastade en sten i bakskallen på min syrra en gång )

 

[mino]

Sv: Ambivalens!!

Du är ju så pass ung att du utan problem kan vänta några år och skaffa två barn till, så har de syskon. Av de argument du väger för och emot så är detta med att du tänkt dig att vara färdig när du är 30 ju egentligen bara nåt du tänkt i din livsplan men du verkar inte ha några argument för varför det ska vara så och då borde det kunna vara lätt att stryka.

 

[tessiem]

Sv: Ambivalens!!

Fast jag vill nog bara ha ett barn till..4 låter mkt..det innebär dessutom en massa extra som att bygga fler um, byta till större bil osv.

Det BORDE vara lätt att stryka men ändå så känns det som att det är nu eller aldrig konstigt nog..undrar varför..

Du är ju så pass ung att du utan problem kan vänta några år och skaffa två barn till, så har de syskon. Av de argument du väger för och emot så är detta med att du tänkt dig att vara färdig när du är 30 ju egentligen bara nåt du tänkt i din livsplan men du verkar inte ha några argument för varför det ska vara så och då borde det kunna vara lätt att stryka.

 

[tessiem]

Sv: Ambivalens!!

Så är det kanske..men kände mig mer redo inför första barnet. Tvåan kom ju som en bonus

Ska man gå efter det så blir man aldrig redo...

Jag är för övrigt 5½ år äldre än mitt enda syskon och vi har överlevt det båda två.

 

[Esperanza_1980]

Sv: Ambivalens!!

Låter lite likt mig

Har två barn från ett tidigare förhållande. Nu är de 5 och 9 år gamla. När jag lämnade mitt gamla förhållande så sa jag att jag aaaaldrig skulle ha fler barn. Men så träffade jag min nuvarande sambo som inte hade några barn och då vaknade bebissuget till liv igen. Fast jag var också rädd att ge upp den frihet vi hade med barn som klarar sig lite själva, dessutom bor de bara varannan vecka hos oss. Men är man bebissjuk så är man Det blev en trea för mig som föddes för fem veckor sen Nu börjar jag redan bli sugen på en fyra Fast förnuftet säger att det nog får räcka nu, vi får väl se om känslorna tar överhand.
Inte är det synd om honom som har syskon som är såpass mkt äldre, tvärtom han är storasysters (5-åringen) favorit. Hon älskar att pyssla med honom.

Vill du ha fler barn så vad väntar du på Vad gäller den ekonomiska biten så löser det sig alltid om man får det att gå runt innan. Sambon och jag köpte helt nytt hus som vi flyttade in i när jag var i åttonde månaden. Nu är det massa saker man måste köpa hela tiden. Vi har ganska normala löner (tror jag) och klarar oss nästan lika bra som innan trots att jag får ut nästan 10 000 kr mindre i månaden. Det gäller bara att planera bättre.

Lycka till vad ni än bestämmer er för!