Jag är kräsen med kläder. Jag vill att de ska vara snygga. Det är långt ifrån alltid som Erikshjälpen har något jag vill ha även om det hänt att jag handlat kläder där. Och de har ändå inte t-shirtar och trosor som jag behöver mest av.
Jag har inte missat någon undervisning. Jag har bara inte gjort en uppgift i tid, men jag har fått mer tid för den. Det har även flera av mina klasskamrater fått.
Skrev du inte i fredags el torsdags att du missade undervisningen den dagen för att du kände dig nedslagen efter beskedet om att du inte kunde få boendestöd?
Vi hade ingen undervisning igår utan jobbade bara med ett gäng frågor.
Majoriteten av alla studenter måste anpassa klädsel och meny efter student-budgeten. Jag har helt andra kläder nu (eller - vanligen, före Corona som har förpassat mig till ett liv i t-shirt, jeans/mjukisbyxor och hoodie) än vad jag hade när jag pluggade. Då var det mer second hand och lågprisgrejor som gällde. Jag handlar fortfarande på second hand, men numera för att hitta unika plagg.
Jag köper ju inga kläder alls nu så jag får dra på mig kläder som är lite för små. Det går ju än så länge. Men går jag upp mer i vikt så kommer det tillslut inte att gå.
Jag hade inte tänkt ta betalt för frakten. Och det finns minst tre olika färger, så klarblått är inte nödvändigt. Loggorna är svårare att göra något åt. Så vi struntar i det.
@Wille - du behöver absolut inte svara på frågan i tillägget jag skrev ovan. Jag borde lagt till det, men det var för sent att ändra. Men det kan vara något att fundera över. Ibland måste man kompromissa.
Är det bättre med för små kläder än kläder som passar men med fel färg (fanns ju dessutom flera färger)?
Jag går runt hemma med en del t-shirts med företagsloggor på, de passar och är bekväma och jag slipper slita på andra kläder som jag betalt för. Behöver ju inte ha dem på finmiddagen liksom (om jag nu skulle gå på någon sådan 
).Min gubbe jobbar i knallröd tröja med vit logga. Ser hemskt ut. Men men. Det ska vara så.
Det kan vara så att du kanske inte kan arbeta 100%, det är inte helt ovanligt att man arbetar 75, 80 eller 90% av olika orsaker. Det har jag jobbat med flera som gör. En del har sjukersättning eller sjukpenning på en del procent, andra har inrättat sitt liv så att de klarar sig på lägre lön än 100%.
Ja! Det förstår jag helt ;-)Är det bättre med för små kläder än kläder som passar men med fel färg (fanns ju dessutom flera färger)?
Arbetskläder är arbetskläder. Samma med ridkläder/stallkläder. Då kliver man ju in i rollen som anställd eller ryttare/hästmänniska. I rollen som mig själv vill jag ha sådant som hör till min identitet.
Jag tror i ärlighetens namn att ingen kan hjälpa mig att må bättre. Mitt liv är liksom kaos, jag orkar ingenting och har inga glädjeämnen. Så det är nog inte möjligt för någon på nätet att lösa. Jag är livrädd för att byta medicin. Terapin borde kanske ändras. Jag har gått hos samma psykolog i nästan 2 år och det är nog inget som blivit bättre.
Det menar eller tror jag inte heller. Jag menar hjälp med att kontakta personer eller instanser.
Jag har kunnat jobba heltid under några år så jag tror inte jag får någon sjukersättning även om jag skulle få en diagnos.
Ok. Jag vet dessvärre inte vad det skulle kunna vara för något.
Du har fått massvis av bra tips på både matlådor, studietips och råd om boendestöd/terapi/medicin, men ingenting verkar riktigt nå fram till dig. Jag vet hur det är att må dåligt och ha det tufft men för att vara riktigt krass måste man vara villig att faktiskt göra förändringar (om än pyttesmå) om ens situation ska förändras.Det är inte lätt att få sjukersättning på deltid, men inte heller helt omöjligt om man har tillräckligt svåra problem, har en bra läkare och dessutom har provat olika arbetsmängder. Att man har arbetat heltid tidigare behöver inte innebära att man kan det för all framtid. (jag har en del professionell erfarenhet inom ämnet).
Jag kan klara mig på mindre än en heltidslön. Det gör jag just nu. Men det är verkligen inget jag vill fortsätta med. Jag vill ha råd med en häst. Jag vill ha pengar för att leva, inte bara existera.
Men då kanske du skulle ta till dig råd och tips du har fått i tråden. Men du vänder bara ryggen till och pekar finger åt allt. Ingen än du själv kan ta dig ur detta eftersom du inte vill ha hjälp.
Nästan all stämningshöjande medicin har depression och eller ångest som biverkning för att man lätt kan få det när man sätter in eller ut medicinen. Det blir svaj på signalsubstanserna och då kan man bli nedstämd och få ångest innan det hela balanserar ut sig och blir bättre. Det är inget att haka upp sig på och helt normalt.
