Jag tycker snarare mycket osar ångest/förtvivlan/uppgivenhet.Ingen här har försökt fixa dig och det kan inte vården heller och det är där det skiter sig. Du ber om hjälp men du inser inte att det är DU som måste fixa dig.
Kan du inte se att det blir extremt otrevligt mot folk som försöker hjälpa dig och ge dig strategier för att överleva och du bara slår på dem? Varför kan du aldrig säga TACK, varför försöker du inte ens fundera på förslagen du får? Vad är det som gör dig så oerhört speciell så inga förslag på strategier som du får från folk med erfarenhet av exakt samma typ av problem kan vara användbara för just dig?
Tror du verkligen att vården magiskt kommer kunna lösa dina problem? Inser du inte att de metoder du blir serverad av folk här, som gått igenom samma sak som du gör, är just metoder som de fått via vården? Har du tänkt på att de flesta tar upp exakt samma typ av strategier? Tror du att det är en slump?
Personligen är det vid såna "attacker"/i slutet av dem jag skulle kunnat skriva trådar, inte mår som bäst och är som mest positiv.
@Wille det nämndes psykolog nånstans i tråden. Har du nån kontakt du kan bolla liknande med, tex för att hitta en nivå hemma du kan tycka är ok för nu? (Typ: gå ut med soporna är good enough och då är det helt ok om disken inte blir röjd direkt eller saker ligger på rätt plats. Och att faktiskt nå en acceptans för det).